laketwig's numera sporadiska skivtips ...

[the quiet man]

Ett band jag såg på Sofiero Helsingborg 1994, vet att det var under fotbolls VM (Bazilian uppträdde i landslagströja, hade/har väl Svensk fru om jag inte missminner mig).
En fantastisk sommarkväll och konsert. Hittar dock inte ett smack om den konserten vid Googling, någon annan som var där?

 

[Clark Kent]

Ett band jag såg på Sofiero Helsingborg 1994, vet att det var under fotbolls VM (Bazilian uppträdde i landslagströja, hade/har väl Svensk fru om jag inte missminner mig).
En fantastisk sommarkväll och konsert. Hittar dock inte ett smack om den konserten vid Googling, någon annan som var där?

Var inte där, men har lyssnat på Hooters precis hela dagen nu. Tack @laketwig för det fina tipset

 

[laketwig]

Var inte där, men har lyssnat på Hooters precis hela dagen nu. Tack @laketwig för det fina tipset

A trip down memory lane med andra ord, för flera av er verkar det som. Kul!

Hoppas att ni hann med den jag tipsade om också, för det är den värd.

 

[laketwig]

2020-12-01
Fortsätter på den lättsmälta vägen med en välkänd skiva som har över 50 år på nacken men håller än. Kan behövas lite musik man blir glad av i dessa dystra tider:

Creedence Clearwater Revival - Willy and the Poorboys (1969)

1969 måste ha varit ett hektiskt år för CCR. Efter debuten 1968 hann man med att ge ut tre album under 1969, varav dagens tips är det sista i raden. Nu ska man dock komma ihåg att deras album oftast klockade in på ca 30 minuter, dvs runt hälften av vad som är normalt idag. Jag har givetvis samtliga deras skivor i remastrad version med extraspår, utom den sista som är direkt usel (Mardi Gras, 1972). På den ville dom andra tre medlemmarna för första gången få in sina egna låtar, vilket tyvärr innebar att den inte kom i närheten av vad John Fogerty ensammen hade levererat till deras tidigare skivor. Bandet upplöstes och efter flera år av stämningar och bråk med skivbolag, där bl a John Fogerty gav bort rättigheterna till sina låtar bara för att komma ur ett uselt skivkontrakt, påbörjade han en mycket framgångsrik solokarriär*).

Alla deras skivor (utom den sista) innehåller en bunt bra låtar och någon enstaka där dom kan stå och tugga på ett ackord i 7 minuter, typ Keep on Chooglin'. Jag valde den här mest på grund av låtarna Down on the Corner, It Came Out of the Sky och Fortunate Son, vilka lämpligt nog även finns med i andra versioner som bonusspår på den remastrade versionen som både jag och Spotify har. Säga vad man vill om John Fogerty, men medryckade okomplicerade låtar kunde han skriva ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

*) Jag hade nöjet av att se John Fogerty live i min hemstad i början på mars 2005. Förbud mot riktiga kameror vid konserten så bilderna håller inte riktigt den kvalitet jag brukar leverera ...

 

[laketwig]

2020-12-08
Länge sen sist men nu är det dags för ett helt nytt album från det här ungerska gänget:

Omega - Testamentum (2020)

Dom har varit med tidigare med en skiva från 1976*) men bildades redan 1962. Medlemmar har kommit och gått under åren och en rejäl bunt skivor har getts ut, omväxlande på ungerska och engelska. Under 2000-talet har dom dock legat lågt med bara ett par studio- och livealbum. Trodde väl att jag hade hört det sista från dom så jag blev glatt överraskad när dagens tips dök upp för nån vecka sedan. Som titeln antyder är det troligen det sista, inte minst då två av grundarna dog (RIP) någon vecka innan skivan gavs ut. Om det är det sista så är det i alla fall ett värdigt slut för bandet. Lite tuffare och rockigare än vanligt, men minst lika bra som dom bästa skivorna dom gjort tidigare. Kan inte uttala mig om texterna då dom sjunger på ungerska, men bara gitarrspelet på dom flesta spåren gör skivan värd att lyssna på, högt ...

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-klock-och-skivtips-samlingstråd-med-träffs-spotifylista-i-inlägg-169.67791/page-3#post-2072112

PS.
Ursäkta kass bild men det finns ju knappt något dagsljus längre. Svårt att fota skivor med blixt också, då det blänker så förbaskat i plasten.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2020-12-15
Trots att jag redan hade dom här två skivorna kunde jag inte låta bli när man nyligen gav ut dom igen som en remastrad dubbel med många extraspår:

Steve Forbert - Jackrabbit Slim (1979) / Alive on Arrival (1978) *)

Kjell Alinge (RIP) och hans radioprogram Eldorado var verkligen ett eldorado för mig under 80-talet. Medans övriga program spelade den syntpop och/eller punkrock som var gällande, hittade han mängder med guldkorn som annars skulle ha gått mig förbi, dagens skivtips t ex. Jag minns mycket väl när han spelade låten It isn't Gonna be That Way från Steve Forberts debutplatta, som fick mig att rusa till skivaffären och inhandla den direkt.

Efter att ha spelat för småpengar på gator och mindre klubbar i New York lyckades Steve Forbert få ett skivkontrakt 1978. Med sin folkrock-/Americanastil, mycket distinkta röst och mogna texter för en 25-åring, jämfördes hans första skiva (Alive on Arrival) med Bob Dylan, något han viftade bort som ren PR från skivbolagets sida för att sälja mera. Utöver låten jag nämnde tidigare är den full av små pärlor, som inledande Goin' Down to Laurel t ex. Den här versionen har dessutom 5 extraspår som, till skillnad mot många andra utfyllda återutgivningar, är riktigt bra. Detsamma kan sägas om den uppföljande Jackrabbit Slim som kom året efter och inleds med den enda topplistade singeln han har haft, dvs Romeo's Tune. Albumet har precis som debuten ett antal riktigt bra låtar och dom 6 extraspåren i den här versionen är klart bra också.

Efter två halvbra skivor till hamnade han i dispyt med sitt skivbolag och försvann från rampljuset ett antal år. 1988 kom han tillbaka med det utmärkta albumet Streets of this Town och har sedan dess fortsatt att ge ut helt OK skivor med ett par års mellanrum. Med undantag för enstaka låtar kommer dock inget i närheten av dom två skivor som jag tipsar om idag ...

*) Notera att skivorna ligger i omvänd utgivningsordning på dubbeln, troligen för att hans mest kända låt, Romeo's Tune, inleder hans andra skiva.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[Denligbg]

Ahh, Eldorado och Kjell Alinge... vilka minnen! Var inte så gammal på den tiden men lyssnade ändå med välbehag. Steve Forbert gick mig dock förbi den gången men nu ska jag definitivt ge honom en chans. Tack för tipset!

 

[MasterLink]

Jag har inte heller snappat upp Steve Forbert tidigare men har nu lyssnat igenom dessa skivor, två stabila och bra skivor men Steves "mycket distinkta röst" gör att dom inte riktigt går hem hos mig, han är dock duktig på munspel.

När jag lyssande på detta kom jag att tänka på en annan amerikan i ungefär samma genre, Peter Wolf, och framför allt hans album Sleepless från 2002 som är mycket bra.

 

[laketwig]

Jag har inte heller snappat upp Steve Forbert tidigare men har nu lyssnat igenom dessa skivor, två stabila och bra skivor men Steves "mycket distinkta röst" gör att dom inte riktigt går hem hos mig, han är dock duktig på munspel.

När jag lyssande på detta kom jag att tänka på en annan amerikan i ungefär samma genre, Peter Wolf, och framför allt hans album Sleepless från 2002 som är mycket bra.

Tack för tipset! Känner givetvis igen honom från hans tid i J. Geils Band men har inte hört något solo från honom. Med tanke på hans bakgrund har jag dock lite svårt att se vad han kan ha gemensamt med Steve Forbert, men det lär jag snart få se ...

 

[MasterLink]

Nu är inte jag nån specialist på gengrer eller Peter Wolf men tycker att just skivan Sleepless och dessa två med Steve har samma känsla, lite släpig och hes röst, ganska lugna och traditionella låtar med trummor, gitarr och piano i kompet, sen kanske Sleepless är lite mer americana med fiol och banjo, men alla tre är välskriva och välspelade .

 

[Stefan S]

Tack för tipset! Känner givetvis igen honom från hans tid i J. Geils Band men har inte hört något solo från honom. Med tanke på hans bakgrund har jag dock lite svårt att se vad han kan ha gemensamt med Steve Forbert, men det lär jag snart få se ...

Nu är inte jag nån specialist på gengrer eller Peter Wolf men tycker att just skivan Sleepless och dessa två med Steve har samma känsla, lite släpig och hes röst, ganska lugna och traditionella låtar med trummor, gitarr och piano i kompet, sen kanske Sleepless är lite mer americana med fiol och banjo, men alla tre är välskriva och välspelade .

Sleepless är en riktigt bra platta tycker jag, halvt glömt bort den så satte på den igår. Nej, det är rätt olika tycker jag. Sleepless är mest Stones (på ett positivt sätt) och blandar in Americana/Country på väldigt samma sätt som dom men med rötterna i bluesen. Steve Forbert är mer som en tidig Springsteen och med samma rötter i Folk/Dylan men inte så mycket i bluesen.

Har Alive On Arrival på LP, inte sen den kom men väl sen tidiga 80-talet. På något sätt har jag väl också haft lite problem med hans "distinkta röst" för så mycket mer har det inte blivit. Hann också lyssna på halva den igår. Jodå, det här är förvisso bra men jag tyckte det var roligare att lyssna på Sleepless igen.

 

[ted]

Kul tråd, missat denna helt. Nu blir att plöja igenom o lyssna under julledigheten

 

[laketwig]

2020-12-22
Klart besviken efter att ha lyssnat på Sir Pauls nyligen släppta McCartney III (gränsfall på usel faktiskt) så jag var tvungen att plocka fram en av hans bra soloskivor:

Paul McCartney - Flowers in the Dirt (1989)

Efter bristen på framgångar med skivan Press to Play (1986) insåg han att man måste lägga ner lite jobb om resultatet ska bli bra. Under 18 månader jobbade han tillsammans med Elvis Costello fram det som skulle bli det färdiga albumet, ett samarbete som inte var helt smärtfritt då McCartney hade problem med Costellos attityd och inställning till jobbet. Trots detta ledde skivan till hans största framgångar på många år med höga listplaceringar (#1 i England t ex) och klassades då av kritiker som det bästa en ex-Beatle hade gjort. Lite tvek på det, men bra är den ...

Notera att versionen på Spotify innehåller en massa demos också. Endast dom 13 första spåren hör till min originalskiva.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2020-12-29
När man minst anar det kan man få inspiration till ett skivtips. Satt och slötittade på YouTube för ett par dagar sedan när det dök upp ett inslag om den isolerade och otillgängliga atlantklippan Rockall*) i flödet. Aldrig hört talas om klippan tidigare men namnet var bekant i ett annat sammanhang, som nu fick sin förklaring:

Calum & Rory Macdonald - The Band from Rockall (2012)

I slutet av 2010 efter en lång turné beslutade sig medlemarna i Runrig för att ta en paus på ett år. Bröderna Calum & Rory Macdonald, som alltid varit bandets huvudsakliga låtskrivare, kunde givetvis inte sitta overksamma i ett helt år. Resultatet blev dagens skivtips, som är brödernas första och hittills enda "soloskiva". Musiken påminner givetvis rätt mycket om Runrig, om än lite mera nedtonat. Lika självklart är det att man sjunger omväxlande på engelska och gaeliska. Däremot är det extra kul att höra Rory Macdonald sjunga, då han har en röst som väl kan mäta sig med dom två separata sångare som Runrig har haft, dvs Donnie Munro och Bruce Guthro.

Skivtiteln valdes pga att klippan ligger mitt emellan Skotlands västkust (där dom växte upp) och USA, då både traditionell gaelisk musik och amerikansk rock har haft stor påverkan på deras musik under åren.

*) https://en.wikipedia.org/wiki/Rockall

Spotify shortcut powered by @Träff :

Bifogar även inslaget jag tittade på:

 

[laketwig]

2021-01-05
Jag har ju redan tipsat om Allman Brothers Band*), där Duane Allman fram till sin tragiska och för tidiga död 1971 (RIP) var en av huvudpersonerna med sitt fantastiska gitarrspel. Han hann dock med att även vara en mycket uppskattad studiomusiker åt andra artister, något vi ska titta lite närmare på idag:

Duane Allman - An Anthology (1972)

Den här dubbel-CD'n inleds med ett spår från Hour Glass, dvs bandet som föregick Allman Brothers. Därefter följer spår med artister som Wilson Picket, Aretha Franklin, King Curtis, Boz Scaggs (mitt favoritspår), Delaney & Bonnie m fl. Givetvis finns hans mest kända låt utanför ABB med, dvs samarbetet med Eric Clapton som gav oss Layla med Duanes grymma slidesolo. Antologin avslutas fullt logiskt med ett antal spår från hans korta tid i Allman Brothers.

Duane Allman var bara 24 år när han lämnade jordelivet och redan då en gitarrlegend. Tänk vad han hade kunnat åstadkomma om han bara hade gett fan i motorcykeln den där ödesdigra dagen i oktober 1971 ...

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-klock-och-skivtips-samlingstråd-med-träffs-spotifylista-i-inlägg-169.67791/page-2#post-1871187

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-01-12
Sällan har väl uttrycket "last man standing" passat så bra som på gitarristen i det här seglivade bandet:

Uriah Heep - Future Echoes of the Past (2001)

Det här gänget hade sin riktiga storhetstid under första halvan av 70-talet och bestod då av följande medlemmar:

• Gary Thain (bas, dog 1975)
• David Byron (sång, dog 1985)
• Lee Kerslake (trummor, dog 2020)
• Ken Hensley (keyboards & gitarr, dog 2020)
• Mick Box (gitarr)

Efter frekventa byten av sångare och bassist tröttnade Ken Hensley 1980 och satsade på en solokarriär. När även hans ersättare kom och gick hamnade hela bandet på dekis och dom skivor som gavs ut under första halvan av 80-talet var klart mediokra. Vändningen kom 1986 då man lyckades stabilisera bandet med följande uppställning som var intakt i 21 år, dvs fram till 2007 då Lee Kerslake fick lov att sluta pga hälsoskäl:

• Mick Box, gitarr
• Trevor Bolder, bas
• Lee Kerslake, trummor
• Bernie Shaw, sång
• Phil Lanzon, keyboards

Även skivproduktionen blev stabilt bättre och bättre över åren, inte minst pga Phil Lanzons låtar. Vilket för oss fram till dagens dubbla liveskiva som är inspelad 2001 i Tyskland. Här hittar vi en blandning av hits från dom tidiga åren och toppar från 90-talet, allt framfört i riktigt bra versioner. Mick Box, som blir 74 i år, sa i en intervju förra året att man ska spela in sitt 26'e studioalbum i år, så det är liv i dom än efter 52 år som band ...

Versionen på Spotify är en återutgivning med annat omslag men med samma låtar.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-01-19
När jag tidigare tipsade om kanadensiska Huis*) lovade jag att återkomma med det snarlika och likaledes kanadensiska bandet Mystery. Sagt och gjort:

Mystery - The World is a Game (2012)

Bandet bildades 1986 av multi-instrumentalisten Michel St-Père, som numera även spelar gitarr i Huis. Efter en trög start under 90-talet med frekventa byten av medlemmar och en EP och två album som inte sålde något vidare, skiftade Michel St-Père fokus och satsade på att bygga upp sitt eget skivbolag. Det skulle dröja ända till 2007 innan deras tredje album såg dagens ljus, nu med sångaren Benoît David vid mikrofonen. Tyvärr var hans fantastiska röst mycket eftersökt så mellan 2008 och 2012 delade han sin tid mellan Mystery och Yes, där han ersatte Jon Anderson. Trots att Yes hade prioritet lyckades man ändå få ut ett nytt album 2010.

Vilket för oss fram till dagens skivtips från 2012, det sista albumet med Benoît David på sång. Bortsett från deras två första klart ojämna skivor är allt dom har gjort mycket bra. Som vanligt inte helt lätt att välja ut en när man har alla, men på den här känns det som att allt föll på plats. Du bjuds på 60 minuter melodisk, lättlyssnad och mycket välspelad musik med influenser från t ex Marillion (med Fish), Genesis (med Peter Gabriel), Rush och Yes, men fortfarande med ett helt eget sound. Spår som sticker ut är Pride, Dear Someone, Time Goes By och den nära 20 minuter avslutande Another Day.

Benoît David ersattes 2014 av Jean Pageau, som har en så lika röst att det är svårt att höra någon skillnad. Ytterligare två studioalbum har getts ut och ett antal liveskivor, alla lika bra. Gillar du det du hör så finns merparten av deras katalog på Spotify.

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-6#post-2864399

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-01-26
Nu får jag fakstiskt lov att skämmas lite. Jag har ju tipsat om mängder av bra band som spelar countryrock eller sydstatsrock, men inte nämnt det här självklara gänget ens i förbigående. Ber om ursäkt och åtgärdar:

Marshall Tucker Band - Stompin' Room Only (2003)

Bandets ursprung kan löst spåras till tidigt 60-tal och Spartanburg, South Carolina, men det var först 1966 under namnet Toy Factory som det började bli något seriöst. Namnet togs från gitarristen och huvudsakliga låtskrivaren Toy Caldwell. Då flera av bandets medlemmar gjorde militärtjänstgöring i slutet på 60-talet låg man lågt ett par år men tog upp spelandet igen i början på 70-talet. Efter ett par byten av medlemmar beslöt man sig 1972 för även byta namn till Marshall Tucker Band, ett namn som hade stått inristat på nyckeln till den replokal dom då använde*). En musikproducent gillade vad han hörde under en konsert och spelade senare in en demo, vilket ledde till ett skivkontrakt hos Capricorn. Fram till Capricorns konkurs i slutet på 70-talet hann man släppa sju riktigt bra album, där alla utom ett sålde minst guld. Därefter har det inte gått lika bra. Även om man är verksamma fortfarande med sångaren Doug Grey som enda kvarvarande originalmedlem lever man live på hitsen från 70-talet.

Vilket för oss fram till dagens skivtips. Jag har givetvis alla deras tidiga studioskivor men då deras mest kända låtar finns utspridda över dom valde jag en liveskiva där merparten av dom finns med. Inspelad vid ett par olika tillfällen mellan 1974 och 1976 sammanfattar den på ett bra sätt deras musik och vilket fantastiskt liveband dom var då. Musiken kan väl klassas som countryrock med lite mer dragning åt country än andra liknande band, men med ett jäkla röj. Country brukar ju lite skämtsamt kallas för "hästjazz", så det passar väl bra då att man även kan hitta lite jazzinfluenser i delar av deras musik. Det ger dom ett ganska unikt sound, men det som verkligen sticker ut är Toy Caldwells fantastiska gitarrspel ...

*) Marshall Tucker visade sig senare vara en blind pianostämmare som hade stämt pianot i replokalen.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-02-02
Jag har haft lite annat att stå i så jag tänkte först skippa en lång utläggning och kompensera med att istället bjuda på två skivor. Det sket sig svårt när jag väl kom igång, men det får bli två skivor i alla fall då jag som vanligt hade svårt för att bestämma mig:

Chris Rea - New Light Trough Old Windows (1988)

Chris Rea - The Road to Hell (1989)

Christopher Rea ville egentligen bli journalist eller skriva filmmusik, men ödet ville annorlunda. Självlärd på gitarr började han skriva egna låtar till ett av dom tidiga hobbyband han var med i. Han började även sjunga när bandets sångare inte dök upp till en spelning. Efter att sen startat det egna bandet The Beautiful Losers fick han ett eget skivkontrakt 1973 som bara gav en singel fram tills bandet splittrades 1977. Med full fokus på solokarriären kom hans första album ett år senare, dvs Whatever Happened to Benny Santini?*). Uppbackad av singeln Fool (If You Think It's Over) blev albumet en stor framgång. Dom efterföljande tre albumen gick inte alls lika bra, då Rea anpassade sig för mycket efter vad producenterna trodde att folk ville höra snarare än att fortsätta att utveckla sin egen stil.

Vändningen kom 1983 med albumet Water Signs, som fram till 1987 följdes av fyra till mycket framgångsrika album, alla uppbackade av storsäljande singlar. Rea låg nu äntligen plus ekonomiskt och kunde åtgärda brister i lågbudgetinspelningarna av dom sista skivorna. Vilket leder oss fram till dagens första skivtips. Som skivtiteln antyder innehåller albumet nyinspelningar av många av hans mest kända låtar fram till 1987, samt den nya låten Working on it. Skivan låg på engelska topplistan i över ett år och har sålt 3 x platina. En perfekt introduktion till den tidiga delen av hans karriär.

Framgångarna blev bara ännu större med nästa studioalbum, som är dagens andra skivtips. Skivbolaget trodde inte på skivan och tvingade Rea att spela in ett album till att ha i reserv om den första skulle floppa. Nu blev det inte så utan The Road to Hell blev hans mest framgångrika studioalbum och har sålt 6 x platina. Reservalbumet Auberge släpptes först 1991 och blev också en stor framgång.

Ett par album till släpptes med mindre framgångar under första halvan av 90-talet. Rea hade nu drabbats av flera sjukdomar som cancer, magsår, diabetes mm och var nära att dö. Under en 6-månadersperiod av återhämtning fick han tid att fundera på vad han ville göra med resten av sitt liv. Då han aldrig varit bekväm i rollen som "rockstjärna" klev han, trots fantastiska ekonomiska erbjudanden, av från sitt skivbolag för att starta ett eget. Sedan dess har han i huvudsak gett ut bluesskivor som, om än bra, inte alls har sålt lika mycket som hans tidigare skivor. Att gå tillbaka till sina musikrötter var dock något han hade lovat sig själv om han överlevde alla sjukdomsprövningar.

*) Skivbolaget gillade inte hans riktiga namn och bad honom komma upp med ett annat artistnamn. Det kanske var tur att det inte blev Benny Santini som var hans förslag ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-02-09
Jag blev lite inspirerad av förra veckans tips om Chris Rea, så lite till vänster på R-hyllan hittade jag den här samtida och likaledes engelska (nåja, skotska) killen:

Gerry Rafferty - City to City (1978)

Om Rea hade rötterna i bluesen så hade Rafferty dom i folkmusiken, då han var uppvuxen i en familj där det konstant spelades irländsk och skotsk folkmusik. Efter avslutad skolgång började han skriva egna låtar och spela i diverse hobbyband, parallelt med ett antal olika okvalificerade jobb på dagtid. 1969 blev han medlem i sitt första seriösa band, folkrockgruppen Humblebums, där även den blivande stå-upp-komikern Billy Connolly ingick. Efter ett par mindre framgångsrika skivor upplöstes gruppen 1971, men skivbolaget gillade Raffertys låtar och gav honom ett solokontrakt. Samma år släppte han sin första soloskiva, dvs Can I Have My Money Back?, som fick bra kritik men inte sålde något vidare. Bristen på framgång som soloartist fick honom att 1972 bilda Stealers Wheel tillsammans med Joe Egan. Efter tre album och en jättehit med singeln Stuck in the Middle with You upplöstes även den gruppen 1975.

Kontraktsproblem från tiden i Stealers Wheel medförde att det dröjde ända till 1978 innan Raffertys andra soloskiva såg dagens ljus, men den var värd att vänta på. Dagens skivtips och hans mest framgångsrika skiva, som har sålts i mer än 5,5 miljoner exemplar. Även om den är mest känd för megahiten Baker Street*) så finns det inte ett svagt spår på skivan. Han hann göra 8 album till innan han i början på 2011 dog av leverskador förorsakade av alkoholism. Precis som Chris Rea var han aldrig bekväm i rollen som "rockstjärna", men tyvärr hanterade han det med sprit. RIP!

Inget av dom 8 efterföljande albumen är direkt dåligt men flera är rätt ojämna och kan bli lite tjatiga. En till som däremot sticker ut är North and South (1988) som är väl värd en genomlyssning. Tyvärr saknas just den på Spotify av oklar anledning ...

*) Låten har en återkommande melodislinga som spelas på saxofon av Raphael Ravenscroft, som hävdade att har själv hade kommit på den. Detta förnekades av Rafferty och när skivan remastrades 2011 hittade man tidiga demos av låten där Rafferty spelar melodislingan på gitarr, vilket avslutade diskussionen. Bara den låten genererade en årlig inkomst för Rafferty på ca £80.000 och en senare mycket populär dance-cover på den gav honom ytterligare £1,5 miljoner.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[SkrivbordsdykarEric]

Tjena,

Sorry om dessa redan blivit tipsade om i detta forum..
Stockholmsgrabbar, next level musikorgasm deluxe!

Inte sett något tightare sedan jag var 14.

Trevlig helg!

 

[laketwig]

2021-02-16
Lagt ut texten lite väl mycket på sista tiden, så idag får det bli en kortis med en trevlig skiva som jag råkade snubbla över förra veckan:

Buckets Rebel Heart - 20 Good Summers (2018)

Dave ”Bucket” Colwell spelade tidigare gitarr i Bad Company men hoppade av för att starta ett eget band. Dagens skivtips är det första resultatet men ryktet säger att ett nytt album är på gång. Låt oss hoppas det för det här är en klart bra debutplatta. Här blandas bluesrock typ Bad Company med powerballader typ Journey, allt med en nypa sydstatsrock inslängt för att krydda anrättningen och anknyta till bandnamnet. Bra sång, ännu bättre gitarrspel, känsla i låtarna och en perfekt produktion. Ska man klaga på något så hade den kunnat bli ännu bättre med en lätt modifierad låtordning, då skivan tappar lite styrfart mot slutet. Det är dock bara en randanmärkning, då den helt klart ger mersmak ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[Been]

2021-02-16
Lagt ut texten lite väl mycket på sista tiden, så idag får det bli en kortis med en trevlig skiva som jag råkade snubbla över förra veckan:

Buckets Rebel Heart - 20 Good Summers (2018)

Dave ”Bucket” Colwell spelade tidigare gitarr i Bad Company men hoppade av för att starta ett eget band. Dagens skivtips är det första resultatet men ryktet säger att ett nytt album är på gång. Låt oss hoppas det för det här är en klart bra debutplatta. Här blandas bluesrock typ Bad Company med powerballader typ Journey, allt med en nypa sydstatsrock inslängt för att krydda anrättningen och anknyta till bandnamnet. Bra sång, ännu bättre gitarrspel, känsla i låtarna och en perfekt produktion. Ska man klaga på något så hade den kunnat bli ännu bättre med en lätt modifierad låtordning, då skivan tappar lite styrfart mot slutet. Det är dock bara en randanmärkning, då den helt klart ger mersmak ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

Ja den är grymt bra

 

[MasterLink]

Håller med om att det var en riktigt bra skiva, mycket kompetent skrivet, spelat och producerat, skivan är väldigt direkt och inbjudande .

 

[MasterLink]

Tjena,

Sorry om dessa redan blivit tipsade om i detta forum..
Stockholmsgrabbar, next level musikorgasm deluxe!

Inte sett något tightare sedan jag var 14.

Trevlig helg!

De där killarna var sjukt tighta och kompetenta, man blir imponerad, men jag tycker att det blir lite för svalt i längden.

 

[Rock_N_Ron]

Tjena,

Sorry om dessa redan blivit tipsade om i detta forum..
Stockholmsgrabbar, next level musikorgasm deluxe!

Inte sett något tightare sedan jag var 14.

Trevlig helg!

Nja... Astajta/duktiga, men roliga i typ 5 min. För mycket frireligiös/musikfolkhögskola-vibe för min enkla smak...
Sorry...

 

[SkrivbordsdykarEric]

Nja... Astajta/duktiga, men roliga i typ 5 min. För mycket frireligiös/musikfolkhögskola-vibe för min enkla smak...
Sorry...

Tjena, fattar. Har ingen koppling till bandet öht. Såg någon video på YT när de hissades och fick en Jamiroquai Roskilde upplevelse när jag såg några videos. Är själv mest inne på den typen av musik och blev väldigt imponerad av hantverket. Inte direkt 70 tals rock´n roll/traveling wilburys/heroin chick alls och visst jag kan hålla med om att det finns ett kristet utseende . Men as tight jazzfusion/funk om man uppskattar det.

 

[laketwig]

Tjena, fattar. Har ingen koppling till bandet öht. Såg någon video på YT när de hissades och fick en Jamiroquai Roskilde upplevelse när jag såg några videos. Är själv mest inne på den typen av musik och blev väldigt imponerad av hantverket. Inte direkt 70 tals rock´n roll/traveling wilburys/heroin chick alls och visst jag kan hålla med om att det finns ett kristet utseende . Men as tight jazzfusion/funk om man uppskattar det.

Bra musiktips uppskattas alltid, men kanske inte i den här tråden. Jag har med en handfull undantag levererat ett skivtips varje tisdag sen hösten 2017. Tipsen i den här tråden är alltså min musiksmak, som säkert många inte delar, men som jag hoppas kan medföra att flera hittar ett guldkorn eller två som dom annars skulle ha missat. Det blir därför lite fel om alla börjar tipsa om skivor här. Det finns ju faktiskt en allmän tråd för det:

Musik!

Så vitt jag vet saknar vi en musik/spotify-tråd här. Vi har ju en filmtråd, så varför inte en musiktråd? Lyssnar sällan på ny musik, så jag börjar med att dela några av mina absoluta favoritalbum. Har uteslutit de mest uppenbara (typ Sticky Fingers och Kind of Blue). John Coltrane - My...

klocksnack.se

Som sagt, uppskattar tipset. Tight som fan, helt klart, men tyvärr helt ointressant musik för mig. För mycket teknik och för lite känsla. Sorry!

 

[SkrivbordsdykarEric]

Bra musiktips uppskattas alltid, men kanske inte i den här tråden. Jag har med en handfull undantag levererat ett skivtips varje tisdag sen hösten 2017. Tipsen i den här tråden är alltså min musiksmak, som säkert många inte delar, men som jag hoppas kan medföra att flera hittar ett guldkorn eller två som dom annars skulle ha missat. Det blir därför lite fel om alla börjar tipsa om skivor här. Det finns ju faktiskt en allmän tråd för det:

Musik!

Så vitt jag vet saknar vi en musik/spotify-tråd här. Vi har ju en filmtråd, så varför inte en musiktråd? Lyssnar sällan på ny musik, så jag börjar med att dela några av mina absoluta favoritalbum. Har uteslutit de mest uppenbara (typ Sticky Fingers och Kind of Blue). John Coltrane - My...

klocksnack.se

Som sagt, uppskattar tipset. Tight som fan, helt klart, men tyvärr helt ointressant musik för mig. För mycket teknik och för lite känsla. Sorry!

All respekt för det, var lite för dålig på att hitta en lämplig tråd. Lite som att posta Patek i Squale tråden ;-)

 

[Scipio]

Bra musiktips uppskattas alltid, men kanske inte i den här tråden. Jag har med en handfull undantag levererat ett skivtips varje tisdag sen hösten 2017. Tipsen i den här tråden är alltså min musiksmak, som säkert många inte delar, men som jag hoppas kan medföra att flera hittar ett guldkorn eller två som dom annars skulle ha missat. Det blir därför lite fel om alla börjar tipsa om skivor här. Det finns ju faktiskt en allmän tråd för det:

Musik!

Så vitt jag vet saknar vi en musik/spotify-tråd här. Vi har ju en filmtråd, så varför inte en musiktråd? Lyssnar sällan på ny musik, så jag börjar med att dela några av mina absoluta favoritalbum. Har uteslutit de mest uppenbara (typ Sticky Fingers och Kind of Blue). John Coltrane - My...

klocksnack.se

Som sagt, uppskattar tipset. Tight som fan, helt klart, men tyvärr helt ointressant musik för mig. För mycket teknik och för lite känsla. Sorry!

Jag gillar din icke kompromissbara inställning till musik. Har du Netflix så se på dokumentären om Quincy Jones.