• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

laketwig's numera sporadiska skivtips ...

2020-08-25
Det har varit lite dåligt med nytt under sommaren och inte heller något gammalt som lockat från mina omfattande skivhyllor. En hundvalp och för varmt på övervåningen (där min dator står) har också bidragit till brist på skivtips dom senaste veckorna. Förra veckan dök det dock äntligen upp ett par nya skivor värda att tipsa om, så vi tar väl en av dom idag:

Dukes of the Orient - Freakshow (2020)

Den här spinoffen från Asia har varit med förut med sitt utmärkta debutalbum*) och nu kom uppföljaren som inte är så tokig heller.

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-4#post-2253784

IWC I 2020-08-25 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/3XumTSNfHb6UsYA3aR3Zok
 
2020-09-01
Som jag sa förra veckan så dök det äntligen upp ett par nya skivor värda att tipsa om, så vi tar väl en till av dom idag:

Willie Nile - New York at Night (2020)

Den här killen har också varit med förut men bara med ett album med utmärkta Dylancovers*). Dags att ni får prova hans senaste skiva med egna låtar nu, som är en sedvanlig blandning av mestadels rockigare låtar och några lugnare. Jag har hela hans skivkatalog och den här är nog en av dom bättre faktiskt.

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-klock-och-skivtips-samlingstråd-med-träffs-spotifylista-i-inlägg-169.67791/page-2#post-1913630

IWC M 2020-09-01 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/01JagZ3zulINvlriaUf0NN

PS.
Missade ni hans Dylancovers tidigare (hade ingen länk då) så finns dom här: https://open.spotify.com/album/3aHwr5gNHNXhbGNRpK96Xy
 
2020-09-08
Det trillade ju in en bunt nytt för några veckor sedan så jag fortsätter med samma princip som dom två senaste veckorna, dvs tar en helt ny skiva med ett gäng som varit med förut*):

Airbag - A Day at the Beach (2020)

Dom här norrbaggarnas nya skiva fortsätter på samma sätt som dom tidigare skivorna. Du kan med andra ord förvänta dig lite dyster progrock med grymma gitarrsolon, typ Pink Floyd och Porcupine Tree. Inte för alla kanske, men gillar du musikstilen är både bandet och den här skivan ett fynd. Läckert Pink Floyd-inspirerat omslag också. ;)

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-8#post-3388637

Rolex 2020-09-08 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/1JaL5QCbq6s7POMFZT7eD4
 
2020-09-15
Slut på nytt för tillfället så det blev att rota i hyllorna. Tänkte tipsa om något av dom mindre kända sydstatsrockbanden, men efter att ha lyssnat igenom ett par kandidater gick jag tillbaka till där musikstilen grundades. Har refererat till dom många gånger men nu är det dags att dom får vara med själva:

Lynyrd Skynyrd - (Pronounced 'Leh-'Nérd 'Skin-'Nérd) (1973)

Poäng till @LESA som klippte gårdagens ledtråd direkt. ;)

Grunden till bandet lades redan 1964 i Jacksonville, Florida, då skolkompisarna Ronnie Van Zant (sång), Bob Burns (trummor) och Gary Rossington (gitarr) började spela tillsammans. Kompletterat med Allen Collins (gitarr) och Larry Junstrom (bas) gick dom först under namnet My Backyard, vilket snabbt ändrades till The Noble Five innan man fastnade för The One Percent. 1969 hade man tröttnat på att under konserterna få höra att man hade 1% talang så man bytte till Leonard Skinnerd, en ordlek på namnet Leonard Skinner, en gymnastiklärare på skolan dom gått på som var ökänd för att vara väldigt strikt med förbudet mot att pojkar hade långt hår. Året efter ändrades stavningen till Lynyrd Skynyrd för att sticka ut lite mera.

Trots att man redan 1970 hade stora framgångar lokalt och ofta fick spela förband till kända artister, dröjde det ända till 1972 innan man tack vare Al Kooper från Blood, Sweat & Tears fick ett skivkontrakt. Efter några personalbyten och adderandet av den tidigare roadien Billy Powell på keyboard, klev man in i studion för att spela in debutskivan som också är dagens skivtips. Skivan som släpptes 1973 blev en omedelbar framgång mycket tack vare låten Free Bird och såldes i över en miljon exemplar. 1974 kom uppföljaren Second Helping, som sålde ännu bättre på grund av den låt dom är mest kända för, dvs Sweet Home Alabama, som var ett svar på Neil Youngs låt Alabama från 1972. Tre studioskivor och en live följde innan allt tog slut den där dagen i oktober 1977, då bl a Ronnie Van Zant och Steve Gaines i bandet omkom och flera andra blev allvarligt skadade i en flygolycka.

Det tog 10 år innan man 1987 återförenades som en hyllning till bandet, med Ronnie Van Zants yngre bror Johnny vid mikrofonen. Det som var tänkt som en engångsgrej lever än och har under åren levererat ett antal nya skivor, både med nytt material och live, men dom kommer tyvärr inte i närheten av originalbandets tidiga skivor. Free Bird i alla ära, men mina favoriter från dagens skivtips är Simple Man och Tuesday's Gone. Som Ronnie Van Zant (RIP) ofta brukade säga under konserter; "Turn it up ..." :)

IWC DT 2020-09-15 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/3THuBNp86ScbTXwpTmAbdw
 
Senast ändrad:
2020-09-22
Från något mycket välkänt till något som är okänt för de flesta:

Kings of the Sun - Kings of the Sun (1988)

@LESA tog gårdagens teaser igen. Fortsätter han såhär går han snart om @Stefan S i poängligan ... :woot:

Det här australiska gänget bildades i början på 80-talet som The Young Lions innan man 1986 bytte namn till Kings of the Sun. Två år senare kom deras debutskiva, dvs dagens tips. Stommen i bandet har alltid varit bröderna Clifford (trummor) och Jeffrey (gitarr, sång) Hoad, medans andra medlemmar har kommit och gått under åren. Musiken är okomplicerad stampa-med-foten fetrock med ett jäkla driv. Perfekt i bilen eller om du bara vill bli på bra humör ... ;)

För en gångs skull har jag inte full koll på bandets hela skivkatalog, men det finns tre skivor till. Då uppföljaren Full Frontal Attack (1990) tyvärr inte levde upp till debuten tappade jag intresset. När bröderna Hoad sen blev osams splittrades bandet officiellt 2001, men Clifford har gett ut tre skivor till under namnet Clifford Hoad's Kings of the Sun. Skivan i dagens tips har däremot inte ett svagt spår och är värd att ingå i varje seriös skivsamling.

IWC M15 2020-09-22 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/7ALM4SCPHXceiTofoavC5C
 
2020-09-29
Firar fyra år av skivtips på tisdagar med två av mina favoritskivor från det tidiga 70-talet. Dagens dubbel med andra ord:

Pink Floyd - Atom Heart Mother (1970)

Pink Floyd - Meddle (1971)

@LESA did it again ... :woot:

För dom flesta är väl Pink Floyd liktydigt med albumen The Dark Side of the Moon (1973), Wish You Were Here (1975) och The Wall (1979), men det finns ett par tidigare album som också är värda att påminnas om. Jag tänker inte dra hela deras historia då den lätt går att hitta på nätet*). Från att under slutet på 60-talet gett ut fyra rätt utflippade och psykedeliska skivor tog man sig samman och blev lite mera fokuserade när 70-talet tog sin början:
  • Det första resultatet blev Atom Heart Mother, där man nog drabbades av lite hybris på det en LP-sida långa titelspåret med både full orkester och en stor kör. Kan kräva ett par genomlyssningar (högt), med det är det värt. Vände man sen på LP'n hittade man en bunt kortare och mera lågmälda spår, där David Gilmours Fat Old Sun sticker ut rejält.
  • Uppföljaren Meddle bygger på ett liknande koncept men tvärt om. Sida ett på LP'n innehöll ett antal kortare spår medans Echoes tog upp hela sida två. Och vilket spår sen. Det tog sex månader och tre olika studios innan man var nöjd med det över 23 minuter långa resultatet. Precis som med titelspåret från Atom Heart Mother byggs musiken sakta men säkert upp mot ett fantastiskt crescendo, inte helt olikt klassiska musikstycken. Dessutom visar David Gilmour verkligen fram vilken lysande gitarrist han är. Helt klart ett av mina favoritspår med Pink Floyd!
Efter dessa två utmärkta skivor kom Obscured by Clouds (1972), som är ett soundtrack till en film ingen har sett. När sen The Dark Side of the Moon släpptes 1973 gick man från att ha varit ett kultband till att bli ett av dom största banden som existerat, men det är en annan historia ... ;)

*) https://en.wikipedia.org/wiki/Pink_Floyd

IWC A 2020-09-29 (CD'n).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/5c1ZTzT4oSkiiFS4wmEuOe

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/7yKRvvqspSxfLkr7C7RaAI

PS.
Fyra år och närmare 200 skivtips senare. Mellan 100 och 150 personer som läser det varje vecka men oftast bara samma 5-6 personer som gillar det. Oklart hur jag ska tolka det. Usel musiksmak, men förr eller senare kanske det dyker upp något som ni andra också gillar ...? :D

Ett stort tack till er som på ett eller annat sätt har visat sin uppskattning under dom här fyra åren! :heart:
 
2020-09-29
Firar fyra år av skivtips på tisdagar med två av mina favoritskivor från det tidiga 70-talet. Dagens dubbel med andra ord:

Pink Floyd - Atom Heart Mother (1970)

Pink Floyd - Meddle (1971)

@LESA did it again ... :woot:

För dom flesta är väl Pink Floyd liktydigt med albumen The Dark Side of the Moon (1973), Wish You Were Here (1975) och The Wall (1979), men det finns ett par tidigare album som också är värda att påminnas om. Jag tänker inte dra hela deras historia då den lätt går att hitta på nätet*). Från att under slutet på 60-talet gett ut fyra rätt utflippade och psykedeliska skivor tog man sig samman och blev lite mera fokuserade när 70-talet tog sin början:
  • Det första resultatet blev Atom Heart Mother, där man nog drabbades av lite hybris på det en LP-sida långa titelspåret med både full orkester och en stor kör. Kan kräva ett par genomlyssningar (högt), med det är det värt. Vände man sen på LP'n hittade man en bunt kortare och mera lågmälda spår, där David Gilmours Fat Old Sun sticker ut rejält.
  • Uppföljaren Meddle bygger på ett liknande koncept men tvärt om. Sida ett på LP'n innehöll ett antal kortare spår medans Echoes tog upp hela sida två. Och vilket spår sen. Det tog sex månader och tre olika studios innan man var nöjd med det över 23 minuter långa resultatet. Precis som med titelspåret från Atom Heart Mother byggs musiken sakta men säkert upp mot ett fantastiskt crescendo, inte helt olikt klassiska musikstycken. Dessutom visar David Gilmour verkligen fram vilken lysande gitarrist han är. Helt klart ett av mina favoritspår med Pink Floyd!
Efter dessa två utmärkta skivor kom Obscured by Clouds (1972), som är ett soundtrack till en film ingen har sett. När sen The Dark Side of the Moon släpptes 1973 gick man från att ha varit ett kultband till att bli ett av dom största banden som existerat, men det är en annan historia ... ;)

*) https://en.wikipedia.org/wiki/Pink_Floyd

IWC A 2020-09-29 (CD'n).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/5c1ZTzT4oSkiiFS4wmEuOe

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/7yKRvvqspSxfLkr7C7RaAI

PS.
Fyra år och närmare 200 skivtips senare. Mellan 100 och 150 personer som läser det varje vecka men oftast bara samma 5-6 personer som gillar det. Oklart hur jag ska tolka det. Usel musiksmak, men förr eller senare kanske det dyker upp något som ni andra också gillar ...? :D

Ett stort tack till er som på ett eller annat sätt har visat sin uppskattning under dom här fyra åren! :heart:

De gånger jag inte har pausat KS har jag läst och gillat, även de gånger då det inte har varit musik just för mina öron. De är svårt att inte uppskatta engagemanget, och att då inte kunna trycka på gilla efter att man har läst är snålt.

Så tack och bock för 200 tips och massor av intressant musikhistoria och det slutar ändå som det bör på topp :)
 
Tackar återigen för denna tråd @laketwig ! Jag har också svårt att förstå det låga antalet gillanden. Även om ens smak skulle vara en helt annan så måste man ju kunna uppskatta en riktigt bra tråd som handlar om musik vilken gengre det än är, jag hade kunnat trycka gilla i en tråd med Techno om tråden varit bra. Förstår om det blir uppehåll men är övertygad om att detta inte är ditt sista inlägg här.
 
2020-09-08
Det trillade ju in en bunt nytt för några veckor sedan så jag fortsätter med samma princip som dom två senaste veckorna, dvs tar en helt ny skiva med ett gäng som varit med förut*):

Airbag - A Day at the Beach (2020)

Dom här norrbaggarnas nya skiva fortsätter på samma sätt som dom tidigare skivorna. Du kan med andra ord förvänta dig lite dyster progrock med grymma gitarrsolon, typ Pink Floyd och Porcupine Tree. Inte för alla kanske, men gillar du musikstilen är både bandet och den här skivan ett fynd. Läckert Pink Floyd-inspirerat omslag också. ;)

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-8#post-3388637

Rolex 2020-09-08 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/1JaL5QCbq6s7POMFZT7eD4


Den här skivan var grym!

Jag är lite såld på Porcupine Tree och Steven Wilson så det är perfekt med ett nytt band i samma skola då det varit lite tunnsått med nytt material från honom.
 
Efter dessa två utmärkta skivor kom Obscured by Clouds (1972), som är ett soundtrack till en film ingen har sett.
Men denna låt gick varm...
https://open.spotify.com/track/1cqqMuifR0snSUYQPk0ehO?si=TU-Jss3jQ9yBGHz2F5hiLQ
PS.
Fyra år och närmare 200 skivtips senare. Mellan 100 och 150 personer som läser det varje vecka men oftast bara samma 5-6 personer som gillar det. Oklart hur jag ska tolka det. Usel musiksmak, men förr eller senare kanske det dyker upp något som ni andra också gillar ...? :D

Ett stort tack till er som på ett eller annat sätt har visat sin uppskattning under dom här fyra åren! :heart:[/QUOTE]
Meen, vad är detta för gnyl?
Många sitter säkert som jag vid mobilen och lallar runt med tummen., utan att för den skull läsa varje inlägg i detalj.
Är det gilla-markeringar som räknas?
Då får du nog tipsa om Michael Jackson/Vikingarna/Maggio eller annat bästsäljande.
Har varit kul att titta in i tråden hursomhelst.
 
Efter dessa två utmärkta skivor kom Obscured by Clouds (1972), som är ett soundtrack till en film ingen har sett.
Men denna låt gick varm...
https://open.spotify.com/track/1cqqMuifR0snSUYQPk0ehO?si=TU-Jss3jQ9yBGHz2F5hiLQ
PS.
Fyra år och närmare 200 skivtips senare. Mellan 100 och 150 personer som läser det varje vecka men oftast bara samma 5-6 personer som gillar det. Oklart hur jag ska tolka det. Usel musiksmak, men förr eller senare kanske det dyker upp något som ni andra också gillar ...? :D

Ett stort tack till er som på ett eller annat sätt har visat sin uppskattning under dom här fyra åren! :heart:
Meen, vad är detta för gnyl?
Många sitter säkert som jag vid mobilen och lallar runt med tummen., utan att för den skull läsa varje inlägg i detalj.
Är det gilla-markeringar som räknas?
Då får du nog tipsa om Michael Jackson/Vikingarna/Maggio eller annat bästsäljande.
Har varit kul att titta in i tråden hursomhelst.[/QUOTE]

Jag tror att du har missförstått syftet med tråden lite. Det är definitivt inte att försöka få så mycket gillanden som möjligt. Syftet har alltid varit att försöka tipsa om bra skivor som dom flesta inte har hört. Att tipsa om sådant som dom flesta redan känner till är ju meningslöst. Det innebär per automatik att allt jag tipsar om inte passar alla, men om några hittar bra musik dom annars skulle ha missat så är syftet uppfyllt. Jag hade väl kanske hoppats på att få lite mera uppskattning för det arbete jag har lagt ner under dom här fyra åren, men å andra sidan är det ingen som har tvingat mig till det här så jag får väl skylla mig själv ... ;)
 
2020-09-29
Firar fyra år av skivtips på tisdagar med två av mina favoritskivor från det tidiga 70-talet. Dagens dubbel med andra ord:

Pink Floyd - Atom Heart Mother (1970)

Pink Floyd - Meddle (1971)

@LESA did it again ... :woot:

För dom flesta är väl Pink Floyd liktydigt med albumen The Dark Side of the Moon (1973), Wish You Were Here (1975) och The Wall (1979), men det finns ett par tidigare album som också är värda att påminnas om. Jag tänker inte dra hela deras historia då den lätt går att hitta på nätet*). Från att under slutet på 60-talet gett ut fyra rätt utflippade och psykedeliska skivor tog man sig samman och blev lite mera fokuserade när 70-talet tog sin början:
  • Det första resultatet blev Atom Heart Mother, där man nog drabbades av lite hybris på det en LP-sida långa titelspåret med både full orkester och en stor kör. Kan kräva ett par genomlyssningar (högt), med det är det värt. Vände man sen på LP'n hittade man en bunt kortare och mera lågmälda spår, där David Gilmours Fat Old Sun sticker ut rejält.
  • Uppföljaren Meddle bygger på ett liknande koncept men tvärt om. Sida ett på LP'n innehöll ett antal kortare spår medans Echoes tog upp hela sida två. Och vilket spår sen. Det tog sex månader och tre olika studios innan man var nöjd med det över 23 minuter långa resultatet. Precis som med titelspåret från Atom Heart Mother byggs musiken sakta men säkert upp mot ett fantastiskt crescendo, inte helt olikt klassiska musikstycken. Dessutom visar David Gilmour verkligen fram vilken lysande gitarrist han är. Helt klart ett av mina favoritspår med Pink Floyd!
Efter dessa två utmärkta skivor kom Obscured by Clouds (1972), som är ett soundtrack till en film ingen har sett. När sen The Dark Side of the Moon släpptes 1973 gick man från att ha varit ett kultband till att bli ett av dom största banden som existerat, men det är en annan historia ... ;)

*) https://en.wikipedia.org/wiki/Pink_Floyd

IWC A 2020-09-29 (CD'n).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/5c1ZTzT4oSkiiFS4wmEuOe

Spotify shortcut powered by @Träff : https://open.spotify.com/album/7yKRvvqspSxfLkr7C7RaAI

PS.
Fyra år och närmare 200 skivtips senare. Mellan 100 och 150 personer som läser det varje vecka men oftast bara samma 5-6 personer som gillar det. Oklart hur jag ska tolka det. Usel musiksmak, men förr eller senare kanske det dyker upp något som ni andra också gillar ...? :D

Ett stort tack till er som på ett eller annat sätt har visat sin uppskattning under dom här fyra åren! :heart:
Såg den här tråden nu. De sidor jag hunnit scrolla har innehållit 80 % av den vinyl som jag korkat nog gjorde mig av med för länge sedan. Kul, mycket hade jag helt glömt...
Jag kavlar upp ärmarna och sätter igång att gilla det jag känner till... *)

:)
 
Såg den här tråden nu. De sidor jag hunnit scrolla har innehållit 80 % av den vinyl som jag korkat nog gjorde mig av med för länge sedan. Kul, mycket hade jag helt glömt...
Jag kavlar upp ärmarna och sätter igång att gilla det jag känner till... *)

:)

Uppskattas! Riktigt kul att höra att vi verkar ha snarlika musiksmak också. Sålt av merparten av mina vinyler och ersatt med CD, mest pga statisk elektricitet som kattskrällena förorsakar. Ebbe älskar att ligga ovanpå locket till vinylsvarven ... :banghead:
 
Uppskattas! Riktigt kul att höra att vi verkar ha snarlika musiksmak också. Sålt av merparten av mina vinyler och ersatt med CD, mest pga statisk elektricitet som kattskrällena förorsakar. Ebbe älskar att ligga ovanpå locket till vinylsvarven ... :banghead:
Fan åckså... nu avbröt du scrollandet :D
Ärligt talat har du med en del jag inte tålde när det begav sig, men mer darlings... :) och en del måste jag bara kolla upp..!
 
Uppskattas! Riktigt kul att höra att vi verkar ha snarlika musiksmak också. Sålt av merparten av mina vinyler och ersatt med CD, mest pga statisk elektricitet som kattskrällena förorsakar. Ebbe älskar att ligga ovanpå locket till vinylsvarven ... :banghead:
Iofs historia nu kan man anta men dom här fungerar (på skivorna, skulle inte prova på katten). Sen, får man skivspelaren jordad på riktigt (jordkabeln från den ansluten till en förstärkare med jordanslutning på elen) så blir nog problemen i praktiken eliminerade.
1602749414324.png
 
2020-10-20
Jag har länge tänkt tipsa om det här bandet men haft svårt att välja skiva. Det har nu gått 19 år sen den senaste studioskivan, så när dom helt nyligen släppte nytt material fick det bli den:

Blue Öyster Cult - The Symbol Remains (2020)

Det här New York-baserade gänget har en lång och gedigen historia, kantad av upp och nedgångar i populäritet. Kortversionen är att dom bildades 1967 som Soft White Underbelly, ett namn som dom behöll fram till 1971 då man bytte till Blue Öyster Cult (ofta förkortat till BÖC). Man lyckades få ett skivkontrakt tack vare deras manager, rockkritikern Sandy Pearlman, men dom två album med material som spelades in under den här perioden gavs aldrig ut. Pearlman och författaren Richard Meltzer bidrog också med merparten av texterna till deras låtar, då och för en lång tid framöver.

Efter namnbytet fick man äntligen ge ut ett album, det första i en serie av tre som brukar kallas de svart-vita åren pga dom svart-vita omslagen:
  • Blue Öyster Cult (1972)
  • Tyranny and Mutation (1973)
  • Secret Treaties (1974)
Alla tre sålde bra så bandet började få rejäl uppmärksamhet, vilket ledde till att man gick från att vara förband till att bli huvudattraktionen vid konserter. Det i sin tur gav oss liveskivan On Your Feet or on Your Knees (1975), som följdes av ett antal framgångsrika studioskivor under resten av 70-talet. Som för många andra band så var 80-talet ett förlorat årtionde för BÖC. Deras lite tuffare rock hade ingen efterfrågan och försök till att anpassa sig till vad som var kommersiellt gångbart gav oss en bunt mediokra skivor och förlust av skivkontraktet. Man fortsatte dock att turnera med varierande bandmedlemmar och ett nytt skivkontrakt i slutet på 90-talet gav oss ett par skapliga album, men efter det blev man igen av med skivkontraktet.

Vilket för oss fram till dagens skivtips. Visst, dom har fortsatt att turnera av och till under dom här åren, men inte levererat något nytt material på 19 år. Lätt skeptisk när jag läste att en ny skiva var på gång men blev mycket positivt överraskad efter en genomlyssning. Även om bara två av originalmedlemmarna finns kvar så låter det fräscht samtidigt som det är lika bra som flera av skivorna från 70-talet. Gillar du det du hör har du en hel bunt med deras skivor att njuta av, men passa dig för allt efter 1981 ... ;)

The symbol*) is still very much remaining ... :happyhappy:

*) "In Greek mythology, the hook-and-cross symbol is that of Kronos (Cronus), the king of the Titans and father of Zeus and is also the alchemical symbol for lead (a heavy metal), one of the heaviest of metals."

IWC M 2020-10-20 (CD 2).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff :
 
Senast ändrad:
2020-10-27
Jag brukar inte tipsa om sådant som dom flesta redan känner till men med den här gör jag ett undantag. Släpptes i fredags så dom flesta av er har väl inte hunnit höra den i alla fall:

Bruce Springsteen - Letter to You (2020)

Inspelad live i studio med The E Street Band under ett par dagar i slutet på förra året. Ett antal av låtarna har han haft mer eller mindre klara för inspelning sen 70-talet, vilket hörs då det låter som på den gamla goda tiden med Springsteen. Lyssna t ex på If I Was the Priest, Ghosts eller Song for Orphant så förstår du vad jag menar. Kul också att han äntligen spelade in Janey Needs a Shooter, som han skrev tillsammans med Warren Zevon (RIP) och som den senare spelade in och gav ut redan 1980 på skivan Bad Luck Streak in Dancing School. Ganska olika versioner dock, där Zevons version rockar fetare och har titeln Jeannie Needs a Shooter*).

Textmässigt reflekterar han på flera spår över alla musikervänner som gått bort under åren, Last Man Standing t ex, där han konstaterar att han är den enda som är kvar i livet från hans första band. Det innebär inte att skivan är en dyster historia utan snarare att den är det bästa han gjort på mycket länge. En höjdare helt enkelt, 'nuff said ... :happyhappy:

Rolex 2020-10-27 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff :

*)
 
Senast ändrad:
2020-11-03
En nackdel med att ha närmare 6.000 CD'n är att udda men bra saker lätt glöms bort, som den i dagens tips t ex. Hade inte en polare påmint mig om den hade den nog stått orörd på G-hyllan för evigt:

Guilt Machine - On This Perfect Day (2009)

Holländaren Arjen Lucassen har ju varit med förut, både under artistnamnet Ayreon och som soloartist, men idag tittar vi närmare på ett av hans många sidoprojekt. Lite mörkare och lite dystrare, inte minst textmässigt, än hans andra album men lika bra. Han har en bunt musiker han brukar samarbeta med men här är det för honom helt nya, den belgiska sångaren Jasper Steverlinck t ex som har en fantastisk röst. Hans fru/partner Lori Linstruth levererar samtliga gitarrsolon, förutom att ha skrivit alla texterna till Lucassens musik. Chris Maitland (Porcupine Tree m fl) står för trummorna och resten hanteras av Lucassen själv. Spåren binds ihop av korta inringda meddelanden från hans fans på deras olika språk. Med spåren i originalordning*) byggs skivan upp från lite tuffare progmetall i början till mera melodisk prog mot slutet. Favoritspåren är dom två avslutande Over och Perfection?.

*) Remastrad version på Spotify med en något annorlunda låtordning och ett bonusspår (2) som jag inte tar något ansvar för ... ;)

IWC DT 2020-11-03 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff :
 
2020-11-03
En nackdel med att ha närmare 6.000 CD'n är att udda men bra saker lätt glöms bort, som den i dagens tips t ex. Hade inte en polare påmint mig om den hade den nog stått orörd på G-hyllan för evigt:

Guilt Machine - On This Perfect Day (2009)

Holländaren Arjen Lucassen har ju varit med förut, både under artistnamnet Ayreon och som soloartist, men idag tittar vi närmare på ett av hans många sidoprojekt. Lite mörkare och lite dystrare, inte minst textmässigt, än hans andra album men lika bra. Han har en bunt musiker han brukar samarbeta med men här är det för honom helt nya, den belgiska sångaren Jasper Steverlinck t ex som har en fantastisk röst. Hans fru/partner Lori Linstruth levererar samtliga gitarrsolon, förutom att ha skrivit alla texterna till Lucassens musik. Chris Maitland (Porcupine Tree m fl) står för trummorna och resten hanteras av Lucassen själv. Spåren binds ihop av korta inringda meddelanden från hans fans på deras olika språk. Med spåren i originalordning*) byggs skivan upp från lite tuffare progmetall i början till mera melodisk prog mot slutet. Favoritspåren är dom två avslutande Over och Perfection?.

*) Remastrad version på Spotify med en något annorlunda låtordning och ett bonusspår (2) som jag inte tar något ansvar för ... ;)

IWC DT 2020-11-03 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff :


Nu har detta album gått några dagar i bilen fram och tillbaks till jobbet och jag tycker den var grymt bra, ett plus att Chris Maitland är med.
Känner inte till Arjen Lucassen sen tidigare men nu får jag lyssna på resten av det han gjort :).
 
Nu har detta album gått några dagar i bilen fram och tillbaks till jobbet och jag tycker den var grymt bra, ett plus att Chris Maitland är med.
Känner inte till Arjen Lucassen sen tidigare men nu får jag lyssna på resten av det han gjort :).

Kul att du gillar det. Har som sagt haft den länge men tills nyligen glömt bort det.

En bra början är Ayreon - Into the Electric Castle från 1998. Troligen det bästa han gjort.
 
2020-11-10
Den här killen har jag tänkt tipsa om flera gånger men annat har kommit emellan. Nu är det dock dags:

Steve Walsh - Shadowman (2001)

Steve Walsh är väl mest känd som keyboardkillen och sångaren i Kansas. Han började dock i ett band vid namn White Clover, som 1973 slogs ihop med med bandet Kansas. Dom senare hade just fått ett skivkontrakt så man enades om att behålla det namnet för den sammanslagna gruppen. Walsh sjöng på merparten av deras stora singelhits under 70-talet, Carry On Wayward Son och Dust in the Wind t ex. 1980 lämnande han bandet efter oenigheter med Kerry Livgren som skrev merparten av låtarna. Han släppte samma år sin första soloskiva (Schemer-Dreamer) och ett par år senare bildade han bandet Streets som hann släppa två studio- och ett livealbum. Efter att Kansas splittrats 1984 uppstod det igen ett år senare och nu med Walsh med igen fram till sin "pensionering" 2014.

Efter att han länmnade Kansas första gången har han även hunnit med gästframträdanden på otaliga skivor med andra artister. Dessutom har han gett ut ytterligare tre soloskivor. Vilket för oss fram till dagens skivtips, som är den tredje av hans soloskivor. Jag hade som vanligt svårt att välja då jag har alla fyra, men det stod mellan Shadowman och den betydligt senare Black Butterfly (2017). Efter en genomlyssning av båda igår fick det bli Shadowman, kanske pga titellåten, men den andra är lika bra om än lite tuffare i stilen. Båda finns på Spotify så ni får väl avgöra själva vilken ni tycker är bäst ... ;)

IWC M15 2020-11-10 (CD 1).jpg


Remastrad version på Spotify med två bonusspår på slutet som jag som vanligt inte tar något ansvar för ... :)

Spotify shortcut powered by @Träff :

IWC M15 2020-11-10 (CD 2).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff :
 
Senast ändrad:
2020-11-17
Ni får ursäkta att jag tjatar om holländaren Arjen Lucassen, men han är så mångsidig i sina olika projekt.

Star One - Space Metal (2002)

Det hela började som ett samarbete mellan Lucassen och Bruce Dickinson (Iron Maiden), där Lucassen stod för musiken och Dickinson för texterna. Dock uppstod kontraktsproblem mellan skivbolagen så det hela övergavs. Då resultatet var för bra för att bara bli liggandes skrev Lucassen nya texter till låtarna och kompletterade med ett antal ytterligare spår. Musiken är precis vad skivtiteln antyder, dvs ganska tuff rock med ett rymdtema. Texterna till alla 10 spåren bygger på existerande filmer eller TV-serier, vilka får ni gissa själva ... ;)

Som vanligt jobbar han med ett antal riktigt grymma instrumentalister och sångare, som även är med på den minst lika bra liveskivan (Live on Earth) som släpptes året efter. Merparten av spåren från debuten finns med samt ett antal andra spår med liknande tema från hans andra skivor. 2010 kom uppföljaren Victims of the Modern Age, men sen dess har det varit tyst från Star One-projektet. Alla tre skivorna finns på Spotify om dagens tips skulle ge mermak.

IWC A 2020-11-17 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff :
 
2020-11-24
Mycket progaktigt på sista tiden så idag tar vi något lite mera lättsmält.

Hooters - Time Stand Still (2007)

Universitetskompisarna Eric Bazilian (gitarr, sång) och Rob Hyman (keyboard, sång mm) spelade i slutet på 70-talet i det Philadelphiabaserade bandet Baby Grand. Man hann släppa två album som knappt någon har hört innan man 1980 bytte namn till Hooters, ett smeknamn för instrumentet melodica*), som kom att användas flitigt på deras skivor. Deras första album, Amore, släpptes 1983 på ett mindre oberoende skivbolag och innehöll bl a tidiga versioner av låtar som i nyinspelningar skulle bli stora hits på senare skivor.

Bazilian och Hyman hade redan uppmärksammats för sina låtskrivartalanger och ombads att bidra till Cyndi Laupers debutalbum. Resultatet blev Hymans låt Time After Time som placerade sig som nummer ett på topplistan. Ett annat exempel är Bazilians låt One of Us från Joan Osbornes debutalbum som blev nummer fyra på topplistan.

Åter till Hooters. 1985 lossnade det på riktigt för bandet med albumet Nervous Night, som med över två miljoner sålda exemplar nådde platinastatus i många länder. Här fanns singelhits som Day by Day, And We Danced och Where Do the Children Go. Såhär långt hade man varit störst i USA men det ändrades 1987 med uppföljaren One Way Home och singeln Satellite, som blev en stor framgång i Europa. Samma sak gällde för albumet Zig Zag (1989), uppbackad av singeln 500 Miles. Ytterligare en skiva följde, Out of Body (1993) med huvudsakliga framgångar i Europa, innan bandet tog en paus.

Bazilian och Hyman ängnade sig nu mest åt att skriva låtar åt och producera andra artister. Det var först i slutet på 2001 som man stod på scenen tillsammans igen och ett antal turneer genomfördes, både i USA och Europa. Inspirerade av att spela tillsammans igen gick man 2007 in i studion för att spela in dagens skivtips. Lite mera moget och tillbakalutat än deras tidigare rätt så intensiva skivor, men minst lika bra. Under en välgörenhetsgala fick banden som deltog i uppgift att även göra en cover på en låt från 80-talet som dom önskade att dom hade skrivit. Hooters valde Don Henleys The Boys of Summer, som sen blev ett stående inslag på deras konserter samt att den hittade in i en studioversion på dagens skiva.

*) https://en.wikipedia.org/wiki/Melodica

Tudor 2020-11-24 (CD).jpg


Spotify shortcut powered by @Träff :
 
Senast ändrad:
Nervous Night, One Way Home och Zig Zag kan vara ett av de starkasta trippelsläppen någonsin från ett band. Men plattor jag får närma mig med försiktighet då de är en väldigt stor del av uppväxt och tonår med allt vad det innebär. Bitterljuvt kanske är den bästa beskrivningen :)
 
Nervous Night, One Way Home och Zig Zag kan vara ett av de starkasta trippelsläppen någonsin från ett band. Men plattor jag får närma mig med försiktighet då de är en väldigt stor del av uppväxt och tonår med allt vad det innebär. Bitterljuvt kanske är den bästa beskrivningen :)

Hade nästan glömt bort Hooters, håller precis på att lyssna igenom dessa tre album innan jag ger mig på Time Stand Still som jag inte lyssnat på tidigare.
Som du skriver så är det tre riktigt bra album 🙂.
 
Tillbaka
Topp