laketwig's numera sporadiska skivtips ...

[laketwig]

2021-07-06
Det är för varmt på övervåningen där min dator står så det får bli en kortis idag:

Doobie Brothers - Southbound (2014)

Jag har lagt ut texten om det här bandet i en tidigare post*). Dagens tips, som jag hade missat tills helt nyligen, kunde lika bra ha hetat "Greatest Hits Re-Recorded with Guest Artists". Med andra ord har man gjort nyinspelningar av sina mest kända/bästa låtar där olika mer eller mindre kända artister har varit med på ett hörn i varje låt. Man kan tycka vad man vill om att försöka mjölka ur mera pengar på gamla låtar, men i det här fallet blev resultatet riktigt bra. Oklart om det beror på gästartisterna eller att man bara försökte få till ett litet annat stuk på låtarna, som man säkert var rätt trött på att spela i originalversion. Lite mera akustiska instrument och en bättre inspelningsteknik ger en luftigare ljudbild, vilket många av låtarna mår bra av. Visst, den här skivan kan givetvis ses som en helt onödig bagatell, men den är en klart bra sådan ...

*) https://klocksnack.se/threads/laket...ylista-i-inlägg-169.67791/page-7#post-2931378

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-07-13
Länge sedan jag tipsade om något proggigt nu, så det är kanske bäst att mjukstarta med lite nyinkommen snällprog från Tyskland:

Sylvan - One to Zero (2021)

Kay Söhl (gitarr), Volker Söhl (keyboard) och Matthias Harder (trummor) bildade början till det här bandet 1990 under namnet Temporal Temptation. Man bytte ganska snabbt namn till Chameleon och även musikstil från hårdrock till neoprog typ tidiga Marillion och Genesis. Ett antal olika sångare hade passerat men 1995 blev Marco Glühmann permanent. Via olika demoinspelningar hade man gjort flera försök att få ett skivkontrakt, men det dröjde ända till 1997 innan man lyckades. I samband med det bytte man namn igen till Sylvan och albumet Deliverance gavs ut 1998. Bassister hade också kommit och gått under åren, men 2000 blev även Sebastian Harnack permanent, lagom för att medverka på albumet Encounters som släpptes samma år.

Man har givit ut ett antal album sen dess, både studio och live, men efter Home (2015) blev det tyst. Jag hade väl tröttnat lite då dom senare skivorna inte var lika bra som dom tidiga. När så dagens tips nyligen dök upp tvekade jag men, som det brukar heta, ingen minns en fegis. Tur var väl det för den här skivan är riktigt bra. Lite mera putsad och lättillgänglig än dom tidigare, möjligen pga att Kalle Wallner och Yogi Lang från RPWL är med på ett hörn. Ska man klaga på något så är dom sista spåren lite bleka jämfört med resten, men det är bara en randanmärkning. Gillar du som jag tidiga Marillion och Genesis är dom två första albumen jag nämnde ovan inte så tokiga heller och båda finns på Spotify.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-07-20
Dåligt med nytt på sista tiden så jag återvände till ett par skivor med 50 år på nacken men som fortfarande tål att höras många gånger. Hade lite svårt att bestämma mig för vilken som är bäst, så vi tar båda två:

Cat Stevens - Tea for the Tillerman (1970) / Teaser and the Firecat (1971)

Steven Demetre Georgiou, mer känd under artistnamnet Cat Stevens eller Yosuf efter konverteringen till Islam, är trots sitt grekiska namn född i England. Han började tidigt spela både piano och gitarr samt skriva egna låtar. Det gav honom spelningar på kaféer och pubar, där han 1966 upptäcktes av skivproducenten Mike Hurst. Året efter kom debutalbumet Matthew and Son som sålde bra och desutom generarade ett antal singelhits. Uppföljaren New Masters sålde däremot inget vidare men gav oss i alla fall singelhiten The First Cut is the Deepest, som senare har spelats in av många andra artister.

1969 drabbades han av tuberkulos och var nära att dö. Det tog över ett år för honom att återhämta sig men under tiden skrev han många av dom låtar som skulle dyka upp på hans senare skivor. Skivbolaget hade tidigare försökt forma hans skivor till vad som dom trodde var gångbart på marknaden, något han inte uppskattade. Med runt 40 nya demos lyckades han nu får fria händer att spela in vad han ville, hur han ville och med vem han ville. Resultatet från denna nya frihet lät inte vänta på sig och inom loppet av 15 månader hade han lyckats få till tre toppsäljande album:

- Mona Bone Jakon (1970)
- Tea for the Tillerman (1970)
- Teaser and the Firecat (1971)

Mona Bone Jakon uppbackad av singeln Lady D'Arbanville gav bara en försmak av den nya Cat Stevens, för det är dom efterföljande två som representerar höjdpunkten på hans karriär. Här finns inte ett svagt spår utan dom är fulla med guldkorn som står sig mycket bra 50 år senare. En hel del cred ska även ges till gitarristen och tidigare studiomusikern Alun Davies, samt producenten Paul Samwell-Smith (tidigare bassist i Yardbirds). Utan dom två hade Stevens inte fått till det såhär bra.

Flera helt OK album följde under 70-talet men inget kom i närheten av dom här två. Stevens konverterade till Islam 1977 och tog namnet Yusuf Islam 1978, men vad som hände sen är en annan historia ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[Smooth Operator]

2020-05-05
@Stefan S kommenterade ju förra veckans tips om Genesis första skiva utan Peter Gabriel med: "Skivan håller men jag tycker att Peter Gabriels första platta är klart bättre.". Länge sen jag hörde den men efter en genomlyssning är jag nog beredd att hålla med ...

Peter Gabriel - Peter Gabriel, aka "Car" (1977)

Efter att som sagt ha lämnat Genesis i mitten på 1975 tog han det lugnt ett tag med bl a piano- och musiklektioner. I slutet på året hade han även spelat in ett 20-tal demos på låtar han skrivit, något som året efter omvandlades till färdiga låtar till hans debutalbum som släpptes i början på 1977. Uppbackad av singeln Solsbury Hill, tänkt som en förklaring till hans avhopp från Genesis och missnöje med musikbranschen, blev skivan en klar framgång. Efterföljande tre skivor var inte alls lika lättillgängliga då han började experimentera med ljud och rytmer. Det gick så långt att hans skivbolag vägrade att ge ut den tredje skivan (Melt), vilket löstes genom ett byte av skivbolag. Trots detta sålde skivorna rätt bra tack vare singlar från dom.

Efter att ha skrivit filmmusiken till Birdy kom det stora genombrottet 1986 med albumet So. Uppbackad av MTV med den animerade videon till låten Sledgehammer), samt duetten med Kate Bush på Don't Give Up*), blev skivan en formidabel framgång som det haglade utmärkelser över. Peter Gabriel har släppt ett antal studio- och livealbum sen dess men ska man bara ha två så är det den första och So som gäller ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

Note: Peter Gabriels fyra första skivor hade alla samma titel, dvs bara hans namn. För att skilja dom åt har dom i folkmun fått namn efter bilden på omslaget, nämligen "Car" (1977), "Scratch" (1978), "Melt" (1980) och "Security" (1982), även om jag har lite svårt att se kopplingen på den sista:

*)

**) Jag har en speciell relation till den här fantastiska låten. Den handlar om en man som har svårt att hitta ett jobb men har en fru som hela tiden tror på honom. Exakt den situationen befann jag mig i 1987. Jag blev övertalad att byta ett ekonomichefsjobb mot ett annat men kollade inte upp min nya arbetsgivare tillräckligt mycket. Efter bara några dagar på det nya jobbet insåg jag att jag hade blivit förd bakom ljuset och sa upp mig direkt efter att ha fått OK från min fru. Nyfött andra barn och topplån på huset var ju inget bra utgångsläge för arbetslöshet, men min fru var övertygad om att det skulle komma något bra ut ur det hela. På väg hem från en intervju angående ytterligare ett av många jobb jag inte ville ha spelade dom Don't Give Up på bilradion. Då jag insåg att texten lika väl kunde ha handlat om mig blev jag så tagen att jag fick lov att stanna en stund. Min fru hade dessutom helt rätt, då det till slut kom något riktigt bra ut ur det hela ...

Då "Car" släpptes så gick spåret "Here Comes The Flood" på repeat.

 

[laketwig]

2021-07-27
Det får bli en kortis idag då jag har väldigt lite information om det här bandet, som troligen är okänt för dom flesta.

Castanarc - The Sea of Broken Vows (2021)

Det här brittiska bandet uppstod i början på 80-talet och musiken klassades då som neoprog typ Genesis, Marillion och Yes med flera. Första skivan, Journey to the East, kom 1984 och anses idag vara en riktigt kultskiva inom musiktypen. Det dröjde ända till 1988 innan den utmärkta uppföljaren Rude Politics landade på skivdiskarna. Sen gick luften ur bandet och flera medlemmar klev av. I ett försök att hålla liv i bandet gav man i slutet på 80-talet raskt ut två till album med delvis omarbetat äldre material som ingen blev glad av. Därefter blev det tyst.

Tills nu. Över 30 år senare har bandet återuppstått och levererat riktigt bra nytt material. Lite mera putsat och tillbakalutat än dom tidigare skivorna bjuds vi på en melodisk och mycket njutbar snällprog. Öppningsspåret, spår 9 och det avslutande hör till favoriterna men här finns inte ett svagt spår. Deras två första skivor finns tyvärr inte på Spotify, i alla fall inte just nu. Vi får hoppas att den här utmärkta återkomsten ändrar på det, för dom är klart värda en genomlyssning också ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[Smooth Operator]

2021-07-27
Det får bli en kortis idag då jag har väldigt lite information om det här bandet, som troligen är okänt för dom flesta.

Castanarc - The Sea of Broken Vows (2021)

Det här brittiska bandet uppstod i början på 80-talet och musiken klassades då som neoprog typ Genesis, Marillion och Yes med flera. Första skivan, Journey to the East, kom 1984 och anses idag vara en riktigt kultskiva inom musiktypen. Det dröjde ända till 1988 innan den utmärkta uppföljaren Rude Politics landade på skivdiskarna. Sen gick luften ur bandet och flera medlemmar klev av. I ett försök att hålla liv i bandet gav man i slutet på 80-talet raskt ut två till album med delvis omarbetat äldre material som ingen blev glad av. Därefter blev det tyst.

Tills nu. Över 30 år senare har bandet återuppstått och levererat riktigt bra nytt material. Lite mera putsat och tillbakalutat än dom tidigare skivorna bjuds vi på en melodisk och mycket njutbar snällprog. Öppningsspåret, spår 9 och det avslutande hör till favoriterna men här finns inte ett svagt spår. Deras två första skivor finns tyvärr inte på Spotify, i alla fall inte just nu. Vi får hoppas att den här utmärkta återkomsten ändrar på det, för dom är klart värda en genomlyssning också ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

Jag hann lyssna genom albumet på Spotify mellan handbollen och fotbollen. Riktigt bra och jag finner "influenser" från Moody Blues på albumet, vilket tarvar en ny lyssning ikväll i sällskap av Ardbeg. Tack så mycket för tipset!

 

[laketwig]

2021-08-03
Idag blir det en bortglömd sak från två killar som spelat ihop i flera olika kombinationer men bara på det här albumet under deras respektive namn namn.

Stills-Young Band - Long May You Run (1976)

Med dom formidabla framgångarna som Crosby, Stills, Nash & Young hade med dom två första studioskivorna*), liveskivan 4 Way Street (1971) och turnén 1974 var pressen på dom att leverera en ny studioskiva enorm. Trots tappra försök gav dom till slut upp och gick skilda vägar, Crosby & Nash tillsammns medans Stills och Young fortsatte som soloartister. Stills och Young hade ju ett gemensamt förflutet i Buffalo Springfield och i början på 1976 började dom prata om att försöka återuppliva det dom lyckades med då. Det resulterade i att man började spela in dagens skivtips, där även Crosby och Nash var med i början, vilket genererade rykten om att en ny skiva med CSN&Y var på gång. Crosby och Nash höll även på med en egen skiva med en deadline så dom försvann innan deras bidrag kunde färdigställas. Stills blev sur och raderade allt som dom två hade bidragit med såhär långt. Crosby och Nash blev sura och lovade att aldrig mer spela med Stills, ett löfte dom bröt några år senare.

Kvar blev alltså Stills och Young som färdigställde skivan under namnet Stills-Young Band. Med fyra låtar från Stills och fem från Young låter det mera som deras respektive soloskivor än CSN&Y. Frågan som många har ställt sig är hur den skulle ha låtit om Crosby och Nash hade varit med hela vägen och bidragit både med låtmaterial och stämmor? Det lär vi aldrig få veta men resultatet blev fortfarande klart godkänt och sålde guld i USA.

Coda: När allt var inspelat och endast produktionen återstod gav man sig ut på en USA-turné för att göra reklam för den kommande skivan. Det gick bra i början men snart uppstod den gamla friktionen mellan Stills och Young, inte minst för att Young fick bättre kritik än Stills i pressen. Det slutade med att Young lämnade bandet mitt under turnén. Stills försökte klara sig utan honom ett par gånger men gav sen upp och kvarvarande konserter fick ställas in.

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-klock-och-skivtips-samlingstråd-med-träffs-spotifylista-i-inlägg-169.67791/page-7#post-2969469

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[Clark Kent]

2021-08-03
Idag blir det en bortglömd sak från två killar som spelat ihop i flera olika kombinationer men bara på det här albumet under deras respektive namn namn.

Stills-Young Band - Long May You Run (1976)

Med dom formidabla framgångarna som Crosby, Stills, Nash & Young hade med dom två första studioskivorna*), liveskivan 4 Way Street (1971) och turnén 1974 var pressen på dom att leverera en ny studioskiva enorm. Trots tappra försök gav dom till slut upp och gick skilda vägar, Crosby & Nash tillsammns medans Stills och Young fortsatte som soloartister. Stills och Young hede ju ett gemensamt förflutet i Buffalo Springfield och i början på 1976 började dom prata om att försöka återuppliva det dom lyckades med då. Det resulterade i att man började spela in dagens skivtips, där även Crosby och Nash var med i början, vilket genererade rykten om att en ny skiva med CSN&Y var på gång. Crosby och Nash höll även på med en egen skiva med en deadline så dom försvann innan deras bidrag kunde färdigställas. Stills blev sur och raderade allt som dom två hade bidragit med såhär långt. Crosby och Nash blev sura och lovade att aldrig mer spela med Stills, ett löfte dom bröt några år senare.

Kvar blev alltså Stills och Young som färdigställde skivan under namnet Stills-Young Band. Med fyra låtar från Stills och fem från Young låter det mera som deras respektive soloskivor än CSN&Y. Frågan som många har ställt sig är hur den skulle ha låtit om Crosby och Nash hade varit med hela vägen och bidragit både med låtmaterial och stämmor? Det lär vi aldrig få veta men resultatet blev fortfarande klart godkänt och sålde guld i USA.

Coda: När allt var inspelat och endast produktionen återstod gav man sig ut på en USA-turné för att göra reklam för den kommande skivan. Det gick bra i början men snart uppstod den gamla friktionen mellan Stills och Young, inte minst för att Young fick bättre kritik än Stills i pressen. Det slutade med att Young lämnade bandet mitt under turnén. Stills försökte klara sig utan honom ett par gånger men gav sen upp och kvarvarande konserter fick ställas in.

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-klock-och-skivtips-samlingstråd-med-träffs-spotifylista-i-inlägg-169.67791/page-7#post-2969469

Spotify shortcut powered by @Träff :

Stephen Stills får ursäkta, men det här är en riktigt fin version av Neil. Såg honom på Sjöhistoriska -95?, som jag minns det en fantastisk konsert.

 

[laketwig]

2021-08-10
Det är lätt hänt att vissa skivor eller band faller helt i glömska om man har för mycket att välja på. När jag som vanligt rotade efter något att tipsa om i söndags hittade jag två band som stod bredvid varandra där jag bara hade en vag aning om vad det var. Fick lov att friska upp minnet och det första bandet gav oss dagens skivtips.

The Dirty Guv'nahs - Youth is in Our Blood (2010)

@Stefan S vet hur man ska Googla ...

Det här bandet började mest som ett skämt när bassisten Justin Hoskins i början på 2006 anmälde det till en lokal konsert i deras hemstad Knoxville, Tennessee. Problemet var att bandet han anmält inte existerade och det var mindre än en vecka kvar tills konserten skulle genomföras. Ingen minns en fegis så han plockade ihop lite musikpolare, repade in en bunt låtar och genomförde konserten. Ryktet spred sig att dom var ett riktigt bra liveband så det genererade snabbt ett antal nya lokala spelningar. Deras första skiva som kom 2009 var självfinansierad och såldes mest lokalt.

Sen började det hända saker. Man hade fått kontakt med Levon Helm (ex The Band) och fick spela in uppföljaren, dvs dagens tips, i hans studio. Då musiken nu påminde om en lite mera putsad version av Black Crowes sålde skivan riktigt bra och man fick möjlighet att agera förband på mer kända artisters konserter runt USA. Då man fortfarande saknade skivkontrakt provade man med crowdfunding via Kickstarter inför nästa skiva. Det tog bara tre dagar att nå målet, månader innan deras deadline och den utmärkta Somewhere Beneath These Southern Skies landade på skivdiskarna 2012. Den följdes 2014 av Hearts on Fire men sen tog bandet en paus ett par år för att få mer tid med familjerna. Man har efter det återförenats ett par gånger och ska enligt uppgift ha en ny skiva på gång i år.

Jag har bara dagens tips och uppföljaren Beneath These Southern Skies, men merparten av deras skivor finns på Spotify. Musiken är ett klart fall av amerikansk rock med visst sydstatsstuk. Jämförelsen med en snällare version av Black Crowes är inte fel, men det är inte en skitigare version av Hootie & the Blowfish heller. Mitt emellan, typ. Oavsett jämförelser är det här klart bra rock som är väl värd en genomlyssning.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-08-17
Fortsätter på temat att vissa skivor eller band faller helt i glömska om man har för mycket att välja på. Återigen hittade jag två skivor från ett band där jag inte hade en aning om vad det var. Efter en genomlyssning var det självklart att deras första album skulle bli dagens skivtips.

Coast - Coast (2009)

Med tanke på att jag gillar band som spelar skotsk folkrock typ Runrig och Wolfstone är det märkligt att jag helt glömt bort det här mindre kända gänget. Bandet bildades 2007 och släppte en EP 2008. Band förresten. Det var då bara två bröder, utan ambitioner att bilda ett riktigt band, som satt och lekte i en studio. EP'n fick dock en hel del uppmärksamhet vilket ledde till efterfrågan på liveframträdanden. Snabbt plockade man ihop ett band och började spela ute med stor framgång. Ett år senare hade man fått ihop tillräckligt med nytt material för att kunna ge ut sitt första album, dvs dagens skivtips, som fick mycket bra kritik. Man började nu få spelningar på större festivaler, ofta tillsammans med nämnda Runrig eller Wolfstone. Dom tre banden kom bra överens då man hade musikstilen gemensamt, så medlemmar från Runrig och Wolfstone har under åren dykt upp som "gäster" på Coasts skivor och konserter. Ett par tidigare medlemmar från Wolfstone har dessutom blivit permanenta medlemmar i Coast.

Efter debutskivan har man släppt några EP'n och tre album till:

• The Turning Stone (2011)
• Windmills in the Sky (2017)
• 10 (2019)

Utöver dagens tips har jag bara The Turning Stone, som är helt OK men inte lika bra som debuten. Dom andra två har jag inte hört men 10 finns på Spotify. Utgiven för att fira 10-årsjubileumet av debutskivan och den innehåller några nya låtar samt nyinspelningar av en bunt låtar från dom tre tidigare skivorna. Som sagt, gillar du Runrig och/eller Wolfstone kommer du att gilla Coast också ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-08-24
Poång till @Dahlc som snabbt plockade gårdagens ganska enkla teaser.

Det kan inte ha varit ett lätt beslut att kliva av Dire Straits precis när det började gå riktigt bra för dom. Dessutom försöka starta en solokarriär i skuggan av sin betydligt mera kända storebrorsa Mark ...

David Knopfler - Ship of Dreams (2004)

... men ingen minns en fegis. Efter två album med Dire Straits fick David nog 1980, mitt under inspelningen av det tredje. Framgångarna hade gjort pressen på bandet enorm och David bråkade konstant med brorsan Mark (jmf bröderna Ray och Dave Davies i Kinks). Hans första soloskiva kom 1983 (Release) och den har följts av en 15-20 till under åren. Dom första albumen påminner en del om en nedtonad version av Dire Straits, men han har med tiden mer och mer glidit över mot singer-songwriter och storytelling och han gör det bra. Har knappt hälften av hans skivor (lite ojämn), så det fick bli den bästa av dom som jag har och som även finns på Spotify som fick avgöra valet av skiva idag. Här bjuds vi på en blandning av låtar med fullt band och avskalade saker med bara några få instrument. Oavsett vilket så är det gjort med finess och en luftighet i produktionen. Varken han eller brorsan Mark är ju några skönsångare, men här passar Davids röst perfekt till musiken och hans berättande texter.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-08-31
Jag har bara nämnt dom här sydstatsrockarna i ett annat tips men nu är det på tiden att dom får ett eget.

Whiskey Myers - Firewater (2011)

Det här Texasbaserade gänget startade med tre killar som lärde sig spela gitarr tillsammans. Inspirerade av Lynyrd Skynyrd och en del countryartister gick man under namnet Lucky Southern. 2007 bestämde man sig för att bilda ett riktigt band och kompletterade med en bassist och en trummis samt bytte namn till Whiskey Myers. Efter ett antal uppskattade spelningar i Texas lyckades man 2008 får ge ut sitt första album, Road of Life, som inte blev någon storsäljare mer än lokalt. Bättre gick det då för uppföljaren, dvs dagens skivtips, mycket tack vare singeln Ballad of a Southern Man. Därefter följde albumen Early Morning Shakes (2014) och Mud (2016) men fortfarande var framgångarna mest lokala.

2018 kom det stora genombrottet. Man fick vara med i fyra avsnitt av Kevin Costners TV-serie Yellowstone och helt plötsligt hamnande deras tre senaste album bland dom tio bästa på flera nationella topplistor. När sen deras senaste album, Whiskey Myers, släpptes 2019 gick det direkt in på toppen av flera listor. Musiken brukar klassas som en väldigt trevlig mix av sydstatsrock och country. Jag lutar nog mera mot sydstatsrock, men man har konstant haft högre placeringar på countrylistorna än på motsvarande för rock så jag kan ha fel. Bra är det i alla fall ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-09-07
Fortsätter på sydstatstemat med en hyllningskiva till musikstilen:

Brothers of the Southland - Brothers of the Southland (2008)

Det här är inget riktigt band utan såhär långt en engångsföreteelse med en bunt kända musiker som har spelat eller fortfarande spelar sydstatsrock i diverse olika band. Här hittar vi t ex Jimmy Hall (Wet Willie), Henry Paul (Outlaws/Henry Paul Band/Blackhawk), Steve Gorman (Black Crowes), Dan Toler (Allman Brothers Band) och några till. Låtarna kan delas in i tre kategorier:

- Merparten är skrivna speciellt för den här skivan.

- Nyinspelningar av ett par låtar som gjorts tidigare med respektive artists ordinarie band.

- Två covers på klassiska sydstatslåtar, Can't You See (Marshall Tucker Band) och Dreams (Allman Brothers Band).

Oavsett kategori så är det helt klart bra. Med ett antal olika låtskrivare och sångare blir det dessutom ganska varierat men fortfarande med ett sydstatsstuk.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-09-14
I mitt grävande bland skivhyllorna efter udda men bra saker fick det bli den här nu:

Gary Pickford-Hopkins - GPH (2003)

Den här killen är mest känd för att tillsammans med Ashley Holt*) stått för sången på Rick Wakemans mycket framgångsrika album Journey to the Centre of the Earth (1974) och The Myths and Legends of King Arthur and the Knights of the Round Table (1975). Han hade dock en lång sångkarriär både före och efter dessa två album, bl a i band som Eyes of Blue och Wild Turkey. Det skulle dröja ända till 2003 innan han fick möjligheten att ge ut ett eget soloalbum, dvs dagens tips. Musiken kan klassas som lättlyssnad och varierad rock/bluesrock, i huvudsak skriven av honom själv. Spår 5 är däremot skriven och framförd tillsammans med Bonnie Tyler. Tyvärr fick han aldrig tillfälle att ge ut en uppföljare då han 2013 förlorade en lång kamp mot cancer. RIP!

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-klock-och-skivtips-samlingstråd-med-träffs-spotifylista-i-inlägg-169.67791/#post-1838516

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-09-21
Det här gänget hade en kort men intensiv topp på karriären mellan 1969 0ch 1971:

Rare Earth - One World (1971)

Bandet bildades i mitten på 60-talet under namnet The Sunliners men bytte namn till Rare Earth 1968. Samma år gav man ut sitt första album (Dream/Answers) som knappt någon har hört. 1969 lyckades man som ett av dom första helvita banden få ett skivkontrakt hos Motown. Det första resultatet blev albumet Get Ready, som gavs ut sent samma år. Det fick stora framgångar och har sålt platina i USA, mycket tack vare titellåten som även såde multum som singel. Samma sak hände med den uppföljande Ecology (1970), dvs stora framgångar pga singeln (I Know) I'm Losing You. Deras fjärde album på kort tid, dvs dagens skivtips, följde i samma spår men nu uppbackad av dom två toppsäljande singlarna What'd I Say och I Just Want to Celebrate.

Sen tog det i princip stop. Medlemmarna i bandet kom och gick i en strid ström under dom efterföljande åren. Albumen och singlarna man gav ut lyckades aldrig göra något större avtryck på topplistorna. Dom tidiga framgångarna hade man haft med egna versioner av låtar skivna och tidigare inspelade av andra artister, oftast större framgångar än originalet. Däremot var ingen i bandet någon större låtskrivare, så bandet hade ett eget sound men ingen egen musik som definierade dom och som dom kunde bygga vidare på. Synd, för dom tre första albumen hos Motown är riktigt bra, där dagens tips är det mest helgjutna.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-09-26

Idag är det på dagen fem år sedan jag började med mina skivtips på tisdagar. Har inte missat många tisdagar under dessa år så runt 250 album har jag hunnit med på den här tiden. Då jag inte mer än i undantagsfall och av speciell anledning vill tipsa om något som dom flesta redan känner till har det blivit allt svårare att hitta något befintligt i samlingen. Dessutom har det kommit in väldigt lite nytt värt att tipsa om under dom två senaste åren. Lägger därför ner detta nu, i alla fall det veckovisa tipset. Dyker det upp något nytt bra som jag vill tipsa om kommer det säkert att märkas i den här tråden, inte nödvändigtvis på en tisdag ...

Jag vill passa på att tacka den handfull personer, oftast 9, som troget har visat sin uppskattning varje vecka. Utan er uppmuntran hade jag inte orkat hålla på såhär länge.

Avslutar inte med ett skivtips idag då det är söndag, men väl bilder på hela samlingen om närmare 6.000 CD'n. Vi börjar i vardagsrummet:

A-C

C-D

D-G

G-J + några av min frus CD'n i dom svarta lådorna nere i mitten.

Resten av min frus CD'n, varav några få har dykt upp i tips.

Sen flyttar vi upp till övervåningen:

J-M

M-R

R-Z

Over and out. Stay tuned and ROCK ON!

 

[Clark Kent]

2021-09-26

Idag är det på dagen fem år sedsan jag började med mina skivtips på tisdagar. Har inte missat många tisdagar under dessa år så runt 250 album har jag hunnit med på den här tiden. Då jag inte mer än i undantagsfall och av speciell anledning vill tipsa om något som dom flesta redan känner till har det blivit allt svårare att hitta något befintligt i samlingen. Dessutom har det kommit in väldigt lite nytt värt att tipsa om under dom två senaste åren. Lägger därför ner detta nu, i alla fall det veckovisa tipset. Dyker det upp något nytt bra som jag vill tipsa om kommer det säkert att märkas i den här tråden, inte nödvändigtvis på en tisdag ...

Jag vill passa på att tacka den handfull personer, oftast 9, som troget har visat sin uppskattning varje vecka. Utan er uppmuntran hade jag inte orkat hålla på såhär länge.

Avslutar inte med ett skivtips idag då det är söndag, men väl bilder på hela samlingen om närmare 6.000 CD'n. Vi börjar i vardagsrummet:

A-C

C-D

D-G

G-J + några av min frus CD'n i dom svarta lådorna nere i mitten.

Resten av min frus CD'n, varav några få har dykt upp i tips.

Sen flyttar vi upp till övervåningen:

J-M

M-R

R-Z

Over and out. Stay tuned and ROCK ON!

Tack för väl utfört arbete! Räknar in mig själv till en av de tappra 9 även om jag varit frånvarande i perioder, men då har det varit från forumet i stort och inte enbart den här tråden. Det har varit en trevlig följetong och jag hoppas att det kan poppa upp sporadiska tips framöver som små överraskningar.

 

[Denligbg]

2021-09-26

Idag är det på dagen fem år sedan jag började med mina skivtips på tisdagar. Har inte missat många tisdagar under dessa år så runt 250 album har jag hunnit med på den här tiden. Då jag inte mer än i undantagsfall och av speciell anledning vill tipsa om något som dom flesta redan känner till har det blivit allt svårare att hitta något befintligt i samlingen. Dessutom har det kommit in väldigt lite nytt värt att tipsa om under dom två senaste åren. Lägger därför ner detta nu, i alla fall det veckovisa tipset. Dyker det upp något nytt bra som jag vill tipsa om kommer det säkert att märkas i den här tråden, inte nödvändigtvis på en tisdag ...

Respekt!! Dels för samlingen, men oxå för att du velat dela med dig av den.

 

[MasterLink]

Tack för tipsen, sen jag skaffade Spotify har skivsamlandet helt upphört tyvärr, kan sakna att gå i skivbutiker och bläddra bland nyheterna. Ha en trevlig söndag!

 

[Stefan S]

Tack själv så här långt! (tror väl ändå att det inte är det sista i denna tråd). Respekt för skivsamlingen… respekt för att du fortfarande köper skivor, jag köper förvisso också musik då och då men mer i format datafiler då jag sas streamat i 10 år nu (jodå en och annan fysisk skiva blir det ändå). Blir ju ändå mest spelat från streamingtjänst hemma då man kan botanisera bland annat (och kolla in tipsen).

OT: Respekt också för att hålla kvar vid en fast telefon (?) och vad är det för klocka bredvid?

Edit: Det har varit kul (dom rätt få) gånger man ansträngt sig och lyckats pricka artisten utifrån ledtråden, någon gång även skivan.

 

[laketwig]

Tack själv så här långt! (tror väl ändå att det inte är det sista i denna tråd). Respekt för skivsamlingen… respekt för att du fortfarande köper skivor, jag köper förvisso också musik men mer i format datafiler då jag sas streamat i 10 år nu (jodå en och annan fysisk skiva blir det ändå).

OT: Respekt också för att hålla kvar vid en fast telefon (?) och vad är det för klocka bredvid?

Tack! Har väl bara blivit en 20-30 nya skivor dom två senaste åren, men jag gillar att ha den fysiska skivan och boken med information som följer med.

Använder inte den fasta telefonen längre men den kostar inget då den ingår i avtalet med ComHem. Anledningen till att den har funnits kvar så länge är att min far hörde så jäkla dåligt dom sista åren han var i livet. Gick inte att prata med honom via en mobil men lite bättre via den fasta, men man fick skrika.

Klockan är min frus Fortis B-42 som har gett upp efter snart 9 år utan service. Troligen har fjädern gått av, då den bara klickar när man vrider upp den och det går inte att skaka igång den heller. Ska lämnas in på service vid tillfälle.

 

[laketwig]

2021-10-17
Äntligen något nytt värt att tipsa om:

Yes - The Quest (2021)

Jag har ju redan tipsat om deras första skiva*) som kom 1969, dvs för 52 år sedan. Ingen av medlemmarna från första skivan är kvar men Steve Howe (gitarr) som gick med 1970 är fortfarande kvar. Sen har vi Alan White (trummor) som började 1972. Även Geoff Downes (keyboard) och Billy Sherwood (bas) har vid tidigare tillfällen varit inblandade i bandet. Sen har vi sångaren Jon Davidson med ett tidigare förflutet i Glass Hammer. Han har inte bara samma förnamn som Yes huvudsakliga sångare Jon Anderson utan även samma speciella röst.

Musiken då? Som jag sa i mitt tips om deras första skiva så är den betydligt mera melodisk och lättlyssnad än många av dom ganska komplexa skivor som sen följde. Det verkar som om cirkeln är sluten, för nu har man hittat tillbaka till melodiskt och lättlyssnat. Vid en första genomlyssning tyckte jag att den med några undantag var rätt mesig, men den växer med upprepade lyssningar. En riktigt trevlig skiva faktiskt. Jag har ju biljetter till deras två gånger uppskjutna konsert på Cirkus nästa sommar. Utöver gamla klassiker lär dom nog spela en hel del från den här skivan, vilket i alla fall jag ser fram emot ...

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-numera-sporadiska-skivtips.67791/page-11#post-3886059

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-10-24
Råkade läsa en artikel om Johnny Winter (RIP), vilket fick mig att minnas hans vapendragare i början på 70-talet:

Rick Derringer - All American Boy (1973)

The McCoys, med Rick Derringer på sång ooch gitarr, slog igenom stort 1965 med singeln Hang on Sloopy. Man till och med petade ner Yesterday från förstaplatsen på den amerikanska topplistan. Efter ett antal singelframgångar till under resten av 60-talet valde man i början på 70-talet att istället slå sig ihop med Johnny Winter under namnet Johnny Winter And. Derringer hade många järn i elden då han utöver att spela med Johnny Winter även producerade deras skivor. Dessutom både spelade han på och producerade Johnny Winters brors skivor, dvs Edgar Winter's White Trash och senare The Edgar Winter Group.

1973 fick han äntligen möjligheten att ge ut en skiva under eget namn, dvs dagens skivtips. Skivan blev en omdelbar framgång, mycket tack vare den toppsäljande singeln Rock and Roll, Hoochie Koo. Den låten hade han spelat in tidigare, både med Johnny och Edgar Winter, men här fick han till den ultimata versionen. Resten av skivan är också mycket bra och varierad. Han har gett ut en 15-20 album till, både studio och live, där jag med undantag för dagens tips föredrar liveskivorna. Han är en gudabenådad gitarrist som många gånger spelade skjortan av Johnny Winter när dom uppträdde tillsammans. Det har medfört att han är mycket efterfrågad för att medverka på andra artisters skivor, både som gitarrist och producent. Listan över allt han varit inblandad i är bara för lång för att räknas upp här.

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-11-15
Råkade nyligen snubbla över ett riktigt bra sidoprojekt från flera av medlemmarna i Karnataka:

Chasing the Monsoon - No Ordinary World (2019)

Sen Ian Jones (bas, akustisk gitarr) bildade Karnataka 1997 har man släppt 5 studioskivor och 3 live. Otaliga personalbyten har skett under åren med Ian Jones som den enda fasta punkten. 2008 bildade t ex merparten av dom övriga medlemmarna bandet Panic Room tillsammans med sångerskan Anne-Marie Helder, som också hade ett tidigare förflutet i Karnataka och Mostly Autumn. Sista skivan med Karnataka kom 2018 och sen dess har det varit tyst från dom. En av anledningarna är dagens skivtips. Här har Ian Jones plockat ihop några av bandets tidigare medlemmar och levererat en lite mera nedtonad version av bandet men under annat namn. Inte lika progressivt utan mer fokus på keltisk folkrock med inslag av österländska tongångar. Lisa Furys röst är lika bra som alltid och Ian Simmons levererar ett grymt gitarrspel. Rekommenderar upprepad lyssning, då albumet växer för varje gång ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-11-20
Jag har ju beklagat mig över bristen på bra nya skivor att tipsa om dom senaste två åren, men plötsligt så händer det:

Joe Bonamassa - Time Clocks (2021)

När jag tidigare tipsade om "bonnmössan"*) så beklagade jag ju mig även över bristen på nytt studiomaterial från honom. Han har som sagt vräkt ut livskivor under ett antal år nu men inga nya låtar. Sen slog Corona till och stoppade all konsertverksamhet, vilket äntligen fick in honom i en studio igen. Säg det onda som inte för något gott med sig.

Väl värd att vänta på då den är en av hans bättre. Han är ju en gudabenådad gitarrist men låtmässigt kan han ibland vara lite ojämn, både live och i studio. Så är inte fallet här då skivan inte har ett svagt spår. Dessutom har den ju en passade titel för ett klockforum ...

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-numera-sporadiska-skivtips.67791/page-4#post-2353593

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

Inget skivtips, men har du tillgång till Disney+ så släpptes del 1 av Peter Jacksons Beatles-dokumentär Get Back idag. Del 2 och 3 släpps i morgon och på lördag.

 

[laketwig]

2021-12-13
Länge sen sist så satt och grävde bland skivorna för att hitta något att tipsa om då jag mindes den här, som legat på min MP3-spelare i många år:

Badger - One Live Badger (1973)

När keyboardisten Tony Kaye fick sparken från Yes*) och ersattes av Rick Wakeman, bildade han Badger tillsammans med bassisten och sångaren David Foster. Med trummisen Roy Dyke och gitarristen Brian Parrish blev bandet komplett. Efter att ha säkrat ett skivkontrakt 1972 lyckades man med det något ovanliga greppet att LP-debutera med en liveskiva, dvs dagens tips. Inspelad på den klassiska Rainbow Theatre när man agerade förband till Yes. Inte helt oväntat påminner musiken en del om tidiga Yes men mera rakt på och inte utan en viss känsla av bluesrock. Klart bra i alla fall.

Tyvärr hamnade ingen studioversion av låtarna på uppföljaren White Lady (1974) utan den innehöll helt nytt material som inte alls var i klass med låtarna på liven. Redan innan uppföljaren hamnade på skivdiskarna hade dock det här kortlivade bandet splittrats.

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-numera-sporadiska-skivtips.67791/page-11#post-3886059

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2021-12-26
Årets sista skivtips får bli den här, som adderades till samlingen för några dagar sedan:

This Winter Machine - Kites (2021)

Det här engelska bandet bildades av Al Winter så sent som 2016. Han hade under flera år skrivit låtar och behövde ett band för att spela in dom och även spela live. Man hade lite tur som direkt fick agera förband till Magnum under deras turné 2016, viket gav dom den uppmärksamhet man behövde för att få ett eget skivkontrakt. Tidigt 2017 släpptes debuten, The Man Who Never Was, som fick mycket bra kritik. Bandet var då redan igång med uppföljaren, som var planerad att släppas i början på 2018. Diverse studioproblem som bandet inte kunde göra något åt medförde dock att det dröjde ända till maj 2019 innan A Tower of Clocks landade på skivdiskarna. Under tiden hade man även hunnit spelat in en liveshow som bifogades på en extra CD till den Delux-utgåva som jag har. Enligt kritikerna var den väl värd att vänta på och lovorden haglade.

Vilket för oss fram till dagens tips som släpptes sent i höstas. Troligen deras musikaliskt mest lättillgängliga skiva. Här serveras vi 10 helgjutna spår med lättlyssnad melodisk snällprog, framförd av riktigt drivna musiker. Vid en andra genomlyssning växte den ytterligare ett snäpp. Om du gillar var du hör, prova dom andra två också då samtliga finns på Spotify.

Jag tackar för mig för i år och sen får vi se om jag får tillfälle att tipsa om något bra nästa år ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2022-01-20
Börjar årets tips med en trevlig skiva jag råkade få hem i veckan:

Finally George - Life is a Killer (2018)

Vis av erfarenhet brukar jag alltid vara skeptisk till "band" som bara består av en person som spelar allt själv, har spelat in det i en hemstudio och själv finansierat utgivningen. Dom kan vara duktiga på flera instrument men stupar oftast på trummorna (Paul McCartney undantagen), så dom får ta till dessa för en f.d. trummis förhatliga trummaskiner. Nåja, det finns i alla fall några få som kan få till det skapligt, Like Wendy och Rick Miller t ex, även om musiken lätt blir lite tjatig och sällan utvecklas över tid.

Dagens tips passar dock inte helt in i den bilden. Visst, Finally George är i huvudsak skapat av den tyska multi-instrumentalisten, sångaren, låtskrivaren och producenten Georg Hahn. Han har dock insett sina begränsningar och anlitat den grymma trummisen Todd Sucherman (Styx) samt ett antal duktiga gitarrister som får leverera solona. Resultatet blir att det faktiskt låter som ett helt band snarare än en enmansorkester. Ska man sätta en etikett på musiken så stämmer väl lättlyssnad melodisk progressiv poprock skapligt. Bra är det i alla fall. Fick även hem uppföljaren Icy Skies (2021) som tyvärr inte är lika bra. Inte direkt dålig men med undantag för titellåten rätt ointressant jämfört med debuten. Båda finns på Spotify så ni kan avgöra själva ...

Spotify shortcut powered by @Träff :

 

[laketwig]

2022-02-01
Ny månad, nytt skivtips och något att lyssna på efter lunchen:

Martin Turner - New Live Dates (2006/2007) [2016]

Den här killen har jag tipsat om tidigare, även då med en liveskiva*). Grundare, låtskrivare, bassist och sångare i Wishbone Ash under många år, tills han klev av och började köra eget. Jämfört med den andra jag tipsade om är den här 10 år äldre. Inspelad under en englandsturné 2005-2006 och tidigare utgiven som två separata skivor med ett års mellanrum. Jag hade fram tills nu missat att man 2016 slog ihop skivorna till en dubbel med ett anständigt pris. Titeln anspelar givetvis på Wishbone Ash's mest kända liveskiva, dvs Live Dates.

Då Turner bara hade släppt en mindre lyckad soloskiva när den här liveskivan spelades in är nästan allt material från hans tid i Wishbone Ash. Det som gör den lite extra kul är att det inte bara är dom mest kända låtarna utan även bra låtar som sällan spelades live. Givetvis perfekt framfört och som bonus dyker den tidigare gitarristen i Wishbone Ash, Ted Turner (no relation), upp på några spår i slutet. Fan, dom var riktigt bra när det begav sig och det gäller den här med.

*) https://klocksnack.se/threads/laketwigs-numera-sporadiska-skivtips.67791/page-4#post-2385916

Spotify shortcut powered by @Träff :