Tjabba!
Som jag har förstått det så täcker de flesta hemförsäkringar att man blir av med klockan. Jag utgår också från att man får ut dineros utan något slags värderingsintyg, om än kanske lite i underkant. Stämmer detta? I så fall fortsätter vi.
Anta att Rickard har köpt en klocka på klocksnacks köp- och säljavdelning. Han är mycket nöjd med den, så nöjd att han inte kan lyfta blicken från den. Han är på väg hem från en torr fest när han plötsligt minns att han inte har någon mjölk till nästkommande morgons frukostflingor, varför han dyker in i närmaste närbutik. När han, med ett mjölkpaket i ena handen, stiger ut ur affären glömmer han att kolla läget och kliver därför rakt in i fällan. Ett mopedgäng lägger rabarber på hans klocka, bildligt talat alltså.
Efter frukost nästa dag ringer han sitt försäkringsbolag, vilket nu det kan vara. Han kräver x kr för klockan som han under hot har tvingats skiljas från. Han har inga egentagna bilder av den, det enda han har är PM-konversationen med säljaren, några betydligt billigare klockor samt ett konto med några hundra inlägg skrivna på klocksnack. Säljaren är långt ifrån en forumprofil, men har tidigare inte ens varit anklagad för försäkringsbedrägeri eller dylikt. Även Rickard ligger bra till på brottsregisterfronten. Om det är nödvändigt kan han även bevisa att pengar har överförts mellan parternas konton.
Jag inbillar mig själv att försäkringssvängen inte är överdrivet byråkratisk, och att Rickard därför lätt hade fått ut pengarna för en femtusenkronorsklocka. Men var går egentligen den ekonomiska gränsen? Anta att det övre försäkringsgränsen på klockan är 50k. Är det rimligt att han får ut pengar motsvarande t.ex. en DD på läder?
Hur stor bevisbörda ligger på Rickards axlar?
Ping Spencer66
Som jag har förstått det så täcker de flesta hemförsäkringar att man blir av med klockan. Jag utgår också från att man får ut dineros utan något slags värderingsintyg, om än kanske lite i underkant. Stämmer detta? I så fall fortsätter vi.
Anta att Rickard har köpt en klocka på klocksnacks köp- och säljavdelning. Han är mycket nöjd med den, så nöjd att han inte kan lyfta blicken från den. Han är på väg hem från en torr fest när han plötsligt minns att han inte har någon mjölk till nästkommande morgons frukostflingor, varför han dyker in i närmaste närbutik. När han, med ett mjölkpaket i ena handen, stiger ut ur affären glömmer han att kolla läget och kliver därför rakt in i fällan. Ett mopedgäng lägger rabarber på hans klocka, bildligt talat alltså.
Efter frukost nästa dag ringer han sitt försäkringsbolag, vilket nu det kan vara. Han kräver x kr för klockan som han under hot har tvingats skiljas från. Han har inga egentagna bilder av den, det enda han har är PM-konversationen med säljaren, några betydligt billigare klockor samt ett konto med några hundra inlägg skrivna på klocksnack. Säljaren är långt ifrån en forumprofil, men har tidigare inte ens varit anklagad för försäkringsbedrägeri eller dylikt. Även Rickard ligger bra till på brottsregisterfronten. Om det är nödvändigt kan han även bevisa att pengar har överförts mellan parternas konton.
Jag inbillar mig själv att försäkringssvängen inte är överdrivet byråkratisk, och att Rickard därför lätt hade fått ut pengarna för en femtusenkronorsklocka. Men var går egentligen den ekonomiska gränsen? Anta att det övre försäkringsgränsen på klockan är 50k. Är det rimligt att han får ut pengar motsvarande t.ex. en DD på läder?
Hur stor bevisbörda ligger på Rickards axlar?
Ping Spencer66