You cannot count the miles until you feel them
Townes van Zandt (1)
Ett par fördelar med att plocka ihop en egen klocka som seglarkronografen ”SUI 64” från i tisdags är att det kan bli billigare och man kan få det EXAKT som man vill.
Jag har gjort ett par sådana modd under mitt klockintresse. Någon gång 2007 kom jag fram till att jag verkligen behövde en vattentålig vardagsbeater, typ ”poor mans Explorer” som funkar till ALLT. På semestern, på möte, på helgen.
Jag hade en gammal Eterna från 70-talet som låg och skräpade, men i den satt ett ETA2824, så jag köpte en noname-boett och omegavisare från Otto Frei och tavla från MKII.
Alleskönner 2007:
Det blev kanske en lite väl minimalistisk look, men den var skön att använda, bekymmersfritt och funkade till ALLT. Lite platt i känslan kanske, så jag sålde den efter nåt år i alla fall.
Kostnaden för hopplockade delar (HPD) varierar såklart med vilken kvalitet man vill ha på boett, visare och tavla, men ungefär såhär
Boett (fr. cheapo t. Otto Frei) 500-1000
Visare (fr. cheapo t. Omega) 200-500
Tavla (fr. cheapo t. Heuer) 200-500
Urverk (fr. cheapo t. NOS/nytt ETA) 500-2000
Service, montering 500-1500
(köp nytt/nyservat verk så är det bara montering)
Totalt (fr. cheapo t. skaplig kvalle) 2000-4000typ
Ev kan det vara ide att köpa en beggad nyservad klocka av ett mindre känt märke för någon tusenlapp? för att komma över verket och kanske visare etc.
Jag lät också göra ett par dykare till mig och brorsan
Jag moddade min MKII vidare med lite ”vintageisering”. Grillen för tavlan och klorinbad för vridringen. Slutresultatet:
En Seiko jag gjorde en “BP FF”-ring, välvd yta i epoxi, till..
Min ”St:Christopher” är ju inget speciellt egentligen. Jag ville bara ha en ”alleskönner” för alla situationer fast helst lite roligare än bara en no-name 2824. Jag hittade ett nytt ETA 2893-2 med GMT-komplikation (2). som jag plonkat ner i en boett från Ofrei.
Visarna är från modern Omega Seamaster, de snyggaste visarna jag vet. Tavla är från en Heuer ”Carrera Automatic GMT”, förra generationen. Sen har jag fixat till och monterat fast en plakett från en St:Christopher-amulett (en sån pytteliten man kan ha runt halsen) som täcker Heuer-loggan. (Inga varumärkesintrång här inte!)
Resultatet blev en tavla där det händer rätt mycket, fast den är ändå otroligt lättläst tack vare de strama fina visarna. Visarnas raka linjer kontrasterar bra mot de runda siffrorna imho. Ett par röda detaljer ger lite liv också mot den matta tavlan.
St:Christopher, en sedelärande historia
St:Christopher är resenärernas, sjömännens och idrottsmännens helgon. Christopher levde typ 250 e.Kr. och namnet betyder ”kristusbäraren”.
Enligt sägnen var Christopher en storväxt man (typ 2.3m) med ett skräckinjagande ansikte. Christopher fick för sig att han skulle tjäna den störste härskaren av alla… (!?!bra plot!?! , …men alla historier måste ju börja nånstans, särskilt de ”sedelärande”, vi tar det bara… och kastar oss ut i hans historia istället…)
Christopher tog tjänst hos Kungen som hölls för högst, men en dag såg han kungen göra ett korstecken när någon nämnde djävulen. Kungen var alltså rädd för djävulen, då borde jag jobba för djävulen tänkte Christopher.
Han gav sig av och mötte ett gäng banditer där en sa att han faktiskt var djävulen. Christopher hängde på. Men när han såg att hans nya herre undvek ett kors insåg han att ”djävulen” var rädd för kristus. Okej, då är det K. jag ska jobba åt tänkte C.
Han vandrade vidare och träffade en eremit som lärde honom den kristna tron. Men på C:s fråga hur han bäst kunde ägna sitt liv åt att tjäna kristus föreslog eremiten fasta och bön. No.can.do., sa C, …fasta..fuggedaboudit.. . Ok, sa eremiten, men du som är stor och stark kanske kan hjälpa folk över vadstället nere i floden i stället? Det tyckte C verkade vettigt så det blev hans syssla. Många många resande blev hjälpta på sin farliga färd över floden av Christopher (gissar att det var det som sen gjorde honom till resenärernas helgon?)
Efter en tid kom ett litet gossebarn som bad att få bli buret över floden. När C vänligt tagit barnet på sin axel och vadat en bit ut i vattnet började plötsligt vattennivån i floden att stiga och rasa. Vattnet stod C till armhålorna och vågorna slog. Barnet kändes tungt som bly. C kämpade för sitt eget och pojkens liv. Det var med uppbådande av sina sista krafter han nådde den motsatta stranden och rasade ihop, …utmattad…
Han satte ner pojken och sa: ”Vi var i stor fara, jag tror inte att hela världen hade kunnat vara så tung på mina axlar som du var!!!”
Barnet svarade: "Du hade på dina axlar inte bara hela världen, men honom som har skapat den. Jag är Kristus din konung, som du tjänar genom detta arbete." Sedan försvann barnet…
Tungt va? för såna grejer är det ju givet att man blir kanoniserad!
En inspirationskälla till min ”St:Christopher” var Omega som hade en St:Christopher-klocka med vridring under tidigt 40-tal. För travellers typ. Sjuuukt coola.
Men en sån utsökt Omega är ju allt för ömtålig idag för att vara en bra reskamrat.
Nåväl, resenärernas och sjömännens helgon passar ju utmärkt på min reseklocka/beater. Jag bytte glaset till kupad plexi för känslan och för att visarna skulle få plats, boetten var ju för ett 2824 så det var inte så högt mellan tavla och glas som egentligen behövdes. Det är många såna detaljer som kan gå fel när man bygger HPD. Skruvad krona gör den stabilt vattentät!
Den har tjänat mig mycket väl under semestrar och resor. Inget bling, inget varumärke, men mycket funktion och viss charm! Känns som en blandning av Rolex Exp1 och Exp2.
Tidigare inlägg:
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-4-longines-27m-1949.47109/#post-1158640
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-3-yachttimer-eta7757-“sui-64”-1990-tal-2010-tal.47057/
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-2-jaeger-lecoultre-reverso-1972.47007/
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-1-omega-speedmaster-ref-2915-3-1959.46972/
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-0-prolog.46970/
(1) Townes van Zandt är en underbar poet och musiker. Textraden i rubriken kommer från hans låt ”Snowin on Raton” som handlar om en resa. Resan går upp genom Raton-passet.
Raton-passet är närmsta vägen, men lång nog ändå, över bergen mellan Colorado och New Mexico. Antagligen rätt så djävligt i slutet av förrförra århundradet och början av förra århundradet på sin tid…
En grymt skön version av ”Snowin on Raton” hör du här, Townes på gitarr och Blaze Foley vid sidan om:
Townes formulerar i sången både den längtan hem som resenären ofta känner:
…
Shall I cast my dreams
Upon your love, babe
And lie beneath
The laughter of your eyes
…
- men också den samhörighet och närvaro som resenären har med resan och omgivningen och nuet (jämför hur många minnen du har från senaste resan jämfört med en random vecka på kneget)
Den här passagen tycker jag är fantastisk:
…
It's snowin' on Raton
Come morning I'll be through
Them hills and gone.
Mother thinks the road
Is long and lonely
Little brother thinks
The road is straight and fine
Little darling thinks
The road is soft and lovely
I'm thankful that old road
Is a friend of mine
…
Modern, brodern, och resenärens käresta vill sätta etiketter på resvägen och försöker på något sätt definiera den och betvinga den. Townes, å andra sidan, han är bara tacksam att vägen är hans vän, utan att vilja ge den egenskaper eller namn. Där. Ett. Sinnestillstånd. Att sträva efter…
Om du vill ha mer country-romantik kollar du in ”Heartworn Highways”, filmen från 1976 om countryscenen i Texas
eller dokumentären om Blaze Foley =”duct tape messiah”
Nämnde jag att vi fick vinterns första lilla ”dusting” av snö här uppe i Raton Pass häromdagen? Passande…
http://www.keno.org/colorado_web_cams/raton_pass_cams.htm
(2) GMT Greenwich Mean Time är den soltid som gäller vid observatoriet i Greenwich, London.
Britterna var ju ledande på tidshållning när det var avgörande för att kunna navigera och nå herravälde över haven. Jag kan rekommendera en läsning av den underhållande boken om John Harrison och longitudproblemet! http://www.adlibris.com/se/bok/longitude-9780007214228
Harrisons restaurerade superexakta skeppskronometrar H1, H2, H3 och H4 finns på National Maritime Museum vid observatoriet i Greenwich. H5 ägs av Worshipful Company of Clockmakers i London och finns utställd i Guildhall. Också värt ett besök om man har vägarna förbi. Hillarys Smiths som han bar på toppen på Everest finns där också!
https://klocksnack.se/threads/the-worshipful-company-of-clockmakers-museum.19011/
Britternas dominans på området ledde till att GMT blev den universellt accepterade “universaltiden” eller referensen. Observatoriet i Greeenwich skötte då tidhållningen i imperiet baserat på observationer av stjärnhimlen. Numera upprätthålls Universal Time av en radda atomur runt jorden.
Motivet till att ha en gemensam nationell tidszon var delvis annorlunda och drevs på av de nya (1800-talets mitt) snabba tågen som behövde tidtabeller som gick att förstå i både den västra och östra ändan av landet, såväl i UK och Sverige, såväl i Göteborg som Stockholm (naturligt skiljer väl soltiden 15-30min mellan Göteborg och Stockholm?)
Exakt klockan 13:00 varje dag sedan 1833 faller den röda bollen på Observatoriets tak för att markera en exakt tidpunkt. Man valde 13:00 för att kunna göra observationer och fastställa den rätta tiden vid solens högsta tidpunkt kl.12:00 och hinna klart till 13:00.
Det är naturligtvis det ball drop:et som inspirerat nyårsnattens ball drop på Times Square i New York City.
Och när vi ändå håller på med ”ball drops”, kolla in det här! …like a supernova!!! Go physics Girl!
Townes van Zandt (1)
Ett par fördelar med att plocka ihop en egen klocka som seglarkronografen ”SUI 64” från i tisdags är att det kan bli billigare och man kan få det EXAKT som man vill.
Jag har gjort ett par sådana modd under mitt klockintresse. Någon gång 2007 kom jag fram till att jag verkligen behövde en vattentålig vardagsbeater, typ ”poor mans Explorer” som funkar till ALLT. På semestern, på möte, på helgen.
Jag hade en gammal Eterna från 70-talet som låg och skräpade, men i den satt ett ETA2824, så jag köpte en noname-boett och omegavisare från Otto Frei och tavla från MKII.
Alleskönner 2007:
Det blev kanske en lite väl minimalistisk look, men den var skön att använda, bekymmersfritt och funkade till ALLT. Lite platt i känslan kanske, så jag sålde den efter nåt år i alla fall.
Kostnaden för hopplockade delar (HPD) varierar såklart med vilken kvalitet man vill ha på boett, visare och tavla, men ungefär såhär
Boett (fr. cheapo t. Otto Frei) 500-1000
Visare (fr. cheapo t. Omega) 200-500
Tavla (fr. cheapo t. Heuer) 200-500
Urverk (fr. cheapo t. NOS/nytt ETA) 500-2000
Service, montering 500-1500
(köp nytt/nyservat verk så är det bara montering)
Totalt (fr. cheapo t. skaplig kvalle) 2000-4000typ
Ev kan det vara ide att köpa en beggad nyservad klocka av ett mindre känt märke för någon tusenlapp? för att komma över verket och kanske visare etc.
Jag lät också göra ett par dykare till mig och brorsan
Jag moddade min MKII vidare med lite ”vintageisering”. Grillen för tavlan och klorinbad för vridringen. Slutresultatet:
En Seiko jag gjorde en “BP FF”-ring, välvd yta i epoxi, till..
Min ”St:Christopher” är ju inget speciellt egentligen. Jag ville bara ha en ”alleskönner” för alla situationer fast helst lite roligare än bara en no-name 2824. Jag hittade ett nytt ETA 2893-2 med GMT-komplikation (2). som jag plonkat ner i en boett från Ofrei.
Visarna är från modern Omega Seamaster, de snyggaste visarna jag vet. Tavla är från en Heuer ”Carrera Automatic GMT”, förra generationen. Sen har jag fixat till och monterat fast en plakett från en St:Christopher-amulett (en sån pytteliten man kan ha runt halsen) som täcker Heuer-loggan. (Inga varumärkesintrång här inte!)
Resultatet blev en tavla där det händer rätt mycket, fast den är ändå otroligt lättläst tack vare de strama fina visarna. Visarnas raka linjer kontrasterar bra mot de runda siffrorna imho. Ett par röda detaljer ger lite liv också mot den matta tavlan.
St:Christopher, en sedelärande historia
St:Christopher är resenärernas, sjömännens och idrottsmännens helgon. Christopher levde typ 250 e.Kr. och namnet betyder ”kristusbäraren”.
Enligt sägnen var Christopher en storväxt man (typ 2.3m) med ett skräckinjagande ansikte. Christopher fick för sig att han skulle tjäna den störste härskaren av alla… (!?!bra plot!?!
, …men alla historier måste ju börja nånstans, särskilt de ”sedelärande”, vi tar det bara… och kastar oss ut i hans historia istället…)Christopher tog tjänst hos Kungen som hölls för högst, men en dag såg han kungen göra ett korstecken när någon nämnde djävulen. Kungen var alltså rädd för djävulen, då borde jag jobba för djävulen tänkte Christopher.
Han gav sig av och mötte ett gäng banditer där en sa att han faktiskt var djävulen. Christopher hängde på. Men när han såg att hans nya herre undvek ett kors insåg han att ”djävulen” var rädd för kristus. Okej, då är det K. jag ska jobba åt tänkte C.
Han vandrade vidare och träffade en eremit som lärde honom den kristna tron. Men på C:s fråga hur han bäst kunde ägna sitt liv åt att tjäna kristus föreslog eremiten fasta och bön. No.can.do., sa C, …fasta..fuggedaboudit.. . Ok, sa eremiten, men du som är stor och stark kanske kan hjälpa folk över vadstället nere i floden i stället? Det tyckte C verkade vettigt så det blev hans syssla. Många många resande blev hjälpta på sin farliga färd över floden av Christopher (gissar att det var det som sen gjorde honom till resenärernas helgon?)
Efter en tid kom ett litet gossebarn som bad att få bli buret över floden. När C vänligt tagit barnet på sin axel och vadat en bit ut i vattnet började plötsligt vattennivån i floden att stiga och rasa. Vattnet stod C till armhålorna och vågorna slog. Barnet kändes tungt som bly. C kämpade för sitt eget och pojkens liv. Det var med uppbådande av sina sista krafter han nådde den motsatta stranden och rasade ihop, …utmattad…
Han satte ner pojken och sa: ”Vi var i stor fara, jag tror inte att hela världen hade kunnat vara så tung på mina axlar som du var!!!”
Barnet svarade: "Du hade på dina axlar inte bara hela världen, men honom som har skapat den. Jag är Kristus din konung, som du tjänar genom detta arbete." Sedan försvann barnet…
Tungt va? för såna grejer är det ju givet att man blir kanoniserad!
En inspirationskälla till min ”St:Christopher” var Omega som hade en St:Christopher-klocka med vridring under tidigt 40-tal. För travellers typ. Sjuuukt coola.
Men en sån utsökt Omega är ju allt för ömtålig idag för att vara en bra reskamrat.
Nåväl, resenärernas och sjömännens helgon passar ju utmärkt på min reseklocka/beater. Jag bytte glaset till kupad plexi för känslan och för att visarna skulle få plats, boetten var ju för ett 2824 så det var inte så högt mellan tavla och glas som egentligen behövdes. Det är många såna detaljer som kan gå fel när man bygger HPD. Skruvad krona gör den stabilt vattentät!
Den har tjänat mig mycket väl under semestrar och resor. Inget bling, inget varumärke, men mycket funktion och viss charm! Känns som en blandning av Rolex Exp1 och Exp2.
Tidigare inlägg:
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-4-longines-27m-1949.47109/#post-1158640
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-3-yachttimer-eta7757-“sui-64”-1990-tal-2010-tal.47057/
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-2-jaeger-lecoultre-reverso-1972.47007/
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-1-omega-speedmaster-ref-2915-3-1959.46972/
https://klocksnack.se/threads/na-klocka-0-prolog.46970/
(1) Townes van Zandt är en underbar poet och musiker. Textraden i rubriken kommer från hans låt ”Snowin on Raton” som handlar om en resa. Resan går upp genom Raton-passet.
Raton-passet är närmsta vägen, men lång nog ändå, över bergen mellan Colorado och New Mexico. Antagligen rätt så djävligt i slutet av förrförra århundradet och början av förra århundradet på sin tid…
En grymt skön version av ”Snowin on Raton” hör du här, Townes på gitarr och Blaze Foley vid sidan om:
Townes formulerar i sången både den längtan hem som resenären ofta känner:
…
Shall I cast my dreams
Upon your love, babe
And lie beneath
The laughter of your eyes
…
- men också den samhörighet och närvaro som resenären har med resan och omgivningen och nuet (jämför hur många minnen du har från senaste resan jämfört med en random vecka på kneget)
Den här passagen tycker jag är fantastisk:
…
It's snowin' on Raton
Come morning I'll be through
Them hills and gone.
Mother thinks the road
Is long and lonely
Little brother thinks
The road is straight and fine
Little darling thinks
The road is soft and lovely
I'm thankful that old road
Is a friend of mine
…
Modern, brodern, och resenärens käresta vill sätta etiketter på resvägen och försöker på något sätt definiera den och betvinga den. Townes, å andra sidan, han är bara tacksam att vägen är hans vän, utan att vilja ge den egenskaper eller namn. Där. Ett. Sinnestillstånd. Att sträva efter…
Om du vill ha mer country-romantik kollar du in ”Heartworn Highways”, filmen från 1976 om countryscenen i Texas
eller dokumentären om Blaze Foley =”duct tape messiah”
Nämnde jag att vi fick vinterns första lilla ”dusting” av snö här uppe i Raton Pass häromdagen? Passande…
http://www.keno.org/colorado_web_cams/raton_pass_cams.htm
(2) GMT Greenwich Mean Time är den soltid som gäller vid observatoriet i Greenwich, London.
Britterna var ju ledande på tidshållning när det var avgörande för att kunna navigera och nå herravälde över haven. Jag kan rekommendera en läsning av den underhållande boken om John Harrison och longitudproblemet! http://www.adlibris.com/se/bok/longitude-9780007214228
Harrisons restaurerade superexakta skeppskronometrar H1, H2, H3 och H4 finns på National Maritime Museum vid observatoriet i Greenwich. H5 ägs av Worshipful Company of Clockmakers i London och finns utställd i Guildhall. Också värt ett besök om man har vägarna förbi. Hillarys Smiths som han bar på toppen på Everest finns där också!
https://klocksnack.se/threads/the-worshipful-company-of-clockmakers-museum.19011/
Britternas dominans på området ledde till att GMT blev den universellt accepterade “universaltiden” eller referensen. Observatoriet i Greeenwich skötte då tidhållningen i imperiet baserat på observationer av stjärnhimlen. Numera upprätthålls Universal Time av en radda atomur runt jorden.
Motivet till att ha en gemensam nationell tidszon var delvis annorlunda och drevs på av de nya (1800-talets mitt) snabba tågen som behövde tidtabeller som gick att förstå i både den västra och östra ändan av landet, såväl i UK och Sverige, såväl i Göteborg som Stockholm (naturligt skiljer väl soltiden 15-30min mellan Göteborg och Stockholm?)
Exakt klockan 13:00 varje dag sedan 1833 faller den röda bollen på Observatoriets tak för att markera en exakt tidpunkt. Man valde 13:00 för att kunna göra observationer och fastställa den rätta tiden vid solens högsta tidpunkt kl.12:00 och hinna klart till 13:00.
Det är naturligtvis det ball drop:et som inspirerat nyårsnattens ball drop på Times Square i New York City.
Och när vi ändå håller på med ”ball drops”, kolla in det här! …like a supernova!!! Go physics Girl!
Senast ändrad:
