Tack för omtanken. Jag tänker själv så att om dom hade kommit fram till mig och omringat mig fyra pers och sagt att dom skulle ha klockan och hotat mig hade jag gett dom den. Men när jag blir påhoppad och hamnar på marken tog adrenalin fart och jag vart förbannad, så då gav jag mig bara in i kampen utan att hinna tänka. Hann inte bli rädd under den korta stunden. Överlevnadsinstinkt eller vad man nu vill kalla det. Sen vet jag att jag är rätt kapabel till att försvara mig och inte den lättaste att övermanna. Är även rätt snabb haha!Det du blivit utsatt för är oerhört tråkigt. En av konsekvenserna blir förmodligen att du under ett bra tag framöver inte kommer känna dig helt trygg i ditt eget hem. Just den saken kanske är det tråkigaste med hela historien. Jag beklagar verkligen det inträffade.
En sak jag funderar över, vill absolut inte vara anklagande, men varför gav du dem helt enkelt inte bara klockan? Det räcker med en enda felriktad spark så är du död. Ingen klocka kan ju vara värd det, eller? Förstår att det är lätt att vara efterklok och resonera förnuftigt när man sitter vid datorn i hemmets lugna vrå och en helt annan sak när man från ingen stans blir överfallen på gatan. Men hur tänker du själv kring detta nu när det gått ett dygn?
Som sagt beklagar jag helhjärtat det inträffade och hoppas att du repar dig så snart som möjligt.