Introduktion
SEIKO Transocean (SBDC039) lanserades 2016 som en modell för den japanska marknaden tillhörande Prospexlinjen.
Prospex har länge varit en linje hos SEIKO främst för dykarklockor vilka samtliga är ISO-certifierade för dykning. Priserna varierar från klockor i 3000kr-klassen med 4R-urverk till klockor för runt 20000kr med spring drive urverk. Däremellan finner vi Transocean, en klocka med japanskt listpris på 130000yen och med urverket 6R15 (känt från exempelvis SEIKO Sumo, SBDC001).
Runt 2014 fick Prospexlinjen en uppdatering vad gäller marknadsföring och försäljning, linjen lanserades i både USA och Europa till skillnad mot tidigare och SEIKO utvecklade en ny X-logotyp samt breddade modellutbudet.
Vissa modeller är dock fortfarande exklusiva för Japan och Transocean-modellerna är några av dessa. En annan förändring sedan 2014 är att flera av de modeller som lanserats därefter fått safirglas och andra tekniska uppdateringar. Bland de roligare uppdateringarna finns även keramiska vridringsinlägg eller i detta fall en keramisk vridring. SEIKO använder zirkoniumoxid, den vanligaste "high-tech"-keramen vi stöter på. Keramen används t.ex. i knivar och är den keram som i princip alltid används till klockor och vridringsinlägg.
Ytterligare en uppgradering är Diashield-behandling, en ytbehandling vilken ger resistens mot repor. Metoden har tidigare varit exklusiv för de dyrare klockorna tillverkade i titan som exempelvis modeller tillhörande den japanska produktlinjen SEIKO Brightz. Som positiv bieffekt blir klockan bättre ur allergisynpunkt (kallas av SEIKO comfortex).
Transoceanmodellerna har även fått det nya stabilare vikspännet som lanserades med nya kenetictonfisken (SUN019/021) 2014.
Alla dessa uppgraderingar gör givetvis att Prospexmodeller blir ännu mer attraktiva, i alla fall för de köpare som inte har något emot en liten men motiverad prisökning.
SBDC039
Transoceanmodellerna marknadsförs som modeller vilka kan användas både till kostymen under arbetstid och till eftermiddagsaktiviteten på båten eller i vattnet. Valet av namnet Transocean kan jag tycka är lite märkligt utifrån att Breitling länge använt namnet på vissa av sina modeller men det passar utöver det in på modellen.
Länk och spänne
Denna gång börjar vi med länken då det är det mest modellspecifika designelementet.
Länken är integrerad och ändlänkarna sticker upp något och skyddar vridringen vilket ger modellen ett tonfiskliknande utseende.
Länkbitarna är platta och av H-typ vilket verkar vara den typ av länkbitar SEIKO går över till mer och mer. I valig ordning är det stift istället för skruvar på SEIKOs dyklänkar vilket jag gillar. Det gör att man slipper oroa sig för att skruvarna ska skruva ut sig själva.
Spännet på Transocean är av den nya typen som introducerades med SUN019/02 2014. En välkommen uppgradering från de tunna stämplade spännena som använts tidigare. Spännet är mer stabilt och mindre rassligt än den äldre typen.
Dykförlängningen är samma typ som används på spännet till SEIKO Sumo, alltså en cirka 3cm lång flärp som man kan fälla ut.
För egen del tycker jag man kan skippa den typen av dykförlängning. Så länge förlängningen inte går att dra ut långt och stegvis tycker jag den är meningslös.
Boett
Boetten mäter 45mm x 45mm x 13.8mm. Boettens undersida är i vanlig ordning konisk för att underlätta handens rörelser. Boetten är polerad på sidorna och borstad på ovansidan.
Det vertikala måttet är kort och den integrerade länken medför integrerade bandhorn som är böjda ner mot handleden. Kronan har en keramisk yta längst ut vilket är uppfriskande jämfört med nya X-logon som sitter på vissa nya kronor tillhörande Prospexmodeller.
Kronan skruvar för övrigt in riktigt betryggande jämfört med många andra SEIKOs tack vare det tjocka kronröret.
Vridring
Den keramiska vridringen är något skyddad av länken vilket ger ett tonfiskliknande utseende. Den keramiska vridringen gillar jag givetvis riktigt mycket, både utseendemässigt och funktionsmässigt. Den klickar som SEIKOs vridringar brukar göra vilket är förtroendeingivande och materialvalet gör att man inte behöver vara orolig för att repa vridringen till skillnad mot mindre repmotståndiga material. Vridringen skiftar svarta nyanser beroende på hur ljuset faller. Vridringen är något upphöjd och skyddar på så sätt safirglaset. De vita siffrorna och pärlan kl 12 är frästa i vridringen.
Baksida
När man vänder på klockan syns den koniska formen tydligt. Baklocket är nersänkt i boetten och pryds som vanligt av Kanagawa wave. Det är ingen rolig baksida men den fyller sin funktion.
En närmare titt
De nya visarna är nog en vattendelare men jag måste säga att jag redan vant mig och att jag gillar den nya stilen. De tjocka indexmarkeringarna i kombination med tim-markeringarnas urfasning ger en trevlig känsla av djup.
Tavlan uppfattas som svart i skugga medan struktur och färg slår igenom när solljuset träffar tavlan, riktigt snyggt och en detalj som gör det roligt att studera och jämföra klockans utseende i olika miljöer. Minut och timvisare är fasade på mitten vilket ger ytterligare reflektioner.
Tyvärr verkar inte SEIKO använt sig av den nya lyspastan men den gamla lumibrite-formulan är ju även den ruggigt bra.
På handleden
Formen på boett och länk medför att klockan kramar handleden väldigt bra. Samtidigt gör baklocket att klockan lyfter något från handleden och inte klibbar fast. Varken lug/lug eller diameter blir något bekymmer eftersom klockan är konisk och eftersom kronan är placerad klockan 4. Vanligtvis medför integrerad länk att klocka. bärs större än måtten antyder men inte i detta fall.
Den givna frågan är såklart om den bär "true to size" och det kan jag inte påstå. Den upplevs inte topptung och den upplevs mindre än sina 45mm tack vare boettformen.
Slutsats/Sammanfattning
Diashield, safirglas och keramisk vridring är riktigt trevliga inslag vilket kommer att få klockan att se ny ut länge. Modellen har omnämnts som "Sumo killer" på WUS vilket jag tycker är en ganska rolig benämning. Transocean spöar absolut Sumon vad gäller materialval och även stilmässigt, länken är bättre och formspråket är mycket roligare.
Transocean är enligt mig vad Kinetic tuna SUN019 försökte vara, nämligen en värdig efterträdare till tidigare generationer av tonfiskar. Jag vet såklart att Transocean inte har dubbla boetter eller är heliumtät och därför per definition inte är en tonfisk men formmässigt tycker jag ändå den flirtar med tonfiskarna om än åt det dressigare hållet.
Transocean blir således en modell som passar utmärkt mellan Sumon och Tonfiskarna stilmässigt. Den är dressig men inte för dressig, den är toolig men inte för toolig. Det blir tydligt när man fingrar på klockan och när man sätter den på handleden att SEIKO lagt ner mycket energi på utformningen av modellen.
SEIKO Transocean (SBDC039) lanserades 2016 som en modell för den japanska marknaden tillhörande Prospexlinjen.
Prospex har länge varit en linje hos SEIKO främst för dykarklockor vilka samtliga är ISO-certifierade för dykning. Priserna varierar från klockor i 3000kr-klassen med 4R-urverk till klockor för runt 20000kr med spring drive urverk. Däremellan finner vi Transocean, en klocka med japanskt listpris på 130000yen och med urverket 6R15 (känt från exempelvis SEIKO Sumo, SBDC001).
Runt 2014 fick Prospexlinjen en uppdatering vad gäller marknadsföring och försäljning, linjen lanserades i både USA och Europa till skillnad mot tidigare och SEIKO utvecklade en ny X-logotyp samt breddade modellutbudet.
Vissa modeller är dock fortfarande exklusiva för Japan och Transocean-modellerna är några av dessa. En annan förändring sedan 2014 är att flera av de modeller som lanserats därefter fått safirglas och andra tekniska uppdateringar. Bland de roligare uppdateringarna finns även keramiska vridringsinlägg eller i detta fall en keramisk vridring. SEIKO använder zirkoniumoxid, den vanligaste "high-tech"-keramen vi stöter på. Keramen används t.ex. i knivar och är den keram som i princip alltid används till klockor och vridringsinlägg.
Ytterligare en uppgradering är Diashield-behandling, en ytbehandling vilken ger resistens mot repor. Metoden har tidigare varit exklusiv för de dyrare klockorna tillverkade i titan som exempelvis modeller tillhörande den japanska produktlinjen SEIKO Brightz. Som positiv bieffekt blir klockan bättre ur allergisynpunkt (kallas av SEIKO comfortex).
Transoceanmodellerna har även fått det nya stabilare vikspännet som lanserades med nya kenetictonfisken (SUN019/021) 2014.
Alla dessa uppgraderingar gör givetvis att Prospexmodeller blir ännu mer attraktiva, i alla fall för de köpare som inte har något emot en liten men motiverad prisökning.
SBDC039
- Mått: 45mm x 45mm x 13,8mm
- Urverk: 6R15: 21600bph, hackfunktion, manuellt & automatiskt uppdrag, 50 hrs kraftreserv.
- Material: Stål med Diashieldbwhandling, safirglas, keramisk vridring.
- Pris: 130 000 yen+ skatt.
- AD: Säljs enbart i Japan.
Transoceanmodellerna marknadsförs som modeller vilka kan användas både till kostymen under arbetstid och till eftermiddagsaktiviteten på båten eller i vattnet. Valet av namnet Transocean kan jag tycka är lite märkligt utifrån att Breitling länge använt namnet på vissa av sina modeller men det passar utöver det in på modellen.
Länk och spänne
Denna gång börjar vi med länken då det är det mest modellspecifika designelementet.
Länken är integrerad och ändlänkarna sticker upp något och skyddar vridringen vilket ger modellen ett tonfiskliknande utseende.
Länkbitarna är platta och av H-typ vilket verkar vara den typ av länkbitar SEIKO går över till mer och mer. I valig ordning är det stift istället för skruvar på SEIKOs dyklänkar vilket jag gillar. Det gör att man slipper oroa sig för att skruvarna ska skruva ut sig själva.
Spännet på Transocean är av den nya typen som introducerades med SUN019/02 2014. En välkommen uppgradering från de tunna stämplade spännena som använts tidigare. Spännet är mer stabilt och mindre rassligt än den äldre typen.
Dykförlängningen är samma typ som används på spännet till SEIKO Sumo, alltså en cirka 3cm lång flärp som man kan fälla ut.
För egen del tycker jag man kan skippa den typen av dykförlängning. Så länge förlängningen inte går att dra ut långt och stegvis tycker jag den är meningslös.
Boett
Boetten mäter 45mm x 45mm x 13.8mm. Boettens undersida är i vanlig ordning konisk för att underlätta handens rörelser. Boetten är polerad på sidorna och borstad på ovansidan.
Det vertikala måttet är kort och den integrerade länken medför integrerade bandhorn som är böjda ner mot handleden. Kronan har en keramisk yta längst ut vilket är uppfriskande jämfört med nya X-logon som sitter på vissa nya kronor tillhörande Prospexmodeller.
Kronan skruvar för övrigt in riktigt betryggande jämfört med många andra SEIKOs tack vare det tjocka kronröret.
Vridring
Den keramiska vridringen är något skyddad av länken vilket ger ett tonfiskliknande utseende. Den keramiska vridringen gillar jag givetvis riktigt mycket, både utseendemässigt och funktionsmässigt. Den klickar som SEIKOs vridringar brukar göra vilket är förtroendeingivande och materialvalet gör att man inte behöver vara orolig för att repa vridringen till skillnad mot mindre repmotståndiga material. Vridringen skiftar svarta nyanser beroende på hur ljuset faller. Vridringen är något upphöjd och skyddar på så sätt safirglaset. De vita siffrorna och pärlan kl 12 är frästa i vridringen.
Baksida
När man vänder på klockan syns den koniska formen tydligt. Baklocket är nersänkt i boetten och pryds som vanligt av Kanagawa wave. Det är ingen rolig baksida men den fyller sin funktion.
En närmare titt
De nya visarna är nog en vattendelare men jag måste säga att jag redan vant mig och att jag gillar den nya stilen. De tjocka indexmarkeringarna i kombination med tim-markeringarnas urfasning ger en trevlig känsla av djup.
Tavlan uppfattas som svart i skugga medan struktur och färg slår igenom när solljuset träffar tavlan, riktigt snyggt och en detalj som gör det roligt att studera och jämföra klockans utseende i olika miljöer. Minut och timvisare är fasade på mitten vilket ger ytterligare reflektioner.
Tyvärr verkar inte SEIKO använt sig av den nya lyspastan men den gamla lumibrite-formulan är ju även den ruggigt bra.
På handleden
Formen på boett och länk medför att klockan kramar handleden väldigt bra. Samtidigt gör baklocket att klockan lyfter något från handleden och inte klibbar fast. Varken lug/lug eller diameter blir något bekymmer eftersom klockan är konisk och eftersom kronan är placerad klockan 4. Vanligtvis medför integrerad länk att klocka. bärs större än måtten antyder men inte i detta fall.
Den givna frågan är såklart om den bär "true to size" och det kan jag inte påstå. Den upplevs inte topptung och den upplevs mindre än sina 45mm tack vare boettformen.
Slutsats/Sammanfattning
Diashield, safirglas och keramisk vridring är riktigt trevliga inslag vilket kommer att få klockan att se ny ut länge. Modellen har omnämnts som "Sumo killer" på WUS vilket jag tycker är en ganska rolig benämning. Transocean spöar absolut Sumon vad gäller materialval och även stilmässigt, länken är bättre och formspråket är mycket roligare.
Transocean är enligt mig vad Kinetic tuna SUN019 försökte vara, nämligen en värdig efterträdare till tidigare generationer av tonfiskar. Jag vet såklart att Transocean inte har dubbla boetter eller är heliumtät och därför per definition inte är en tonfisk men formmässigt tycker jag ändå den flirtar med tonfiskarna om än åt det dressigare hållet.
Transocean blir således en modell som passar utmärkt mellan Sumon och Tonfiskarna stilmässigt. Den är dressig men inte för dressig, den är toolig men inte för toolig. Det blir tydligt när man fingrar på klockan och när man sätter den på handleden att SEIKO lagt ner mycket energi på utformningen av modellen.
Senast ändrad:
