• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Relationsråd

@zeke_varg
Jag ska försöka skriva ner min syn på en bra relation och hur det kanske kan hjälpa er. Mitt starkaste tips är:
De små sakerna...
Laga middagen, häng tvätten, dammsug huset. MEN poängtera det inte. Du är inte berättig en medalj för din vardagsinsats.
Nu kanske det är du som drar det största lasset? Påpeka inte det heller, du är inte berättigad en medalj för det heller.

Att kunna ge utan att förvänta oss en motprestation är det finaste vi kan göra för varandra.

Självklart skall små beröm finnas med som ett ”vad fint du gjort” eller ”vad gott det var”.
Underskatta inte ett tack och håll inte inne med det heller.

Med två barn, mycket på jobbet (?) och ett stormigt förhållande så finns inget one-time fix. Är du inte beredd att göra uppoffringen? Eller anser du att din partner blundar för din?
Då är det tufft men...
du och din partner har ju kommit överens om att försöka ordna detta. Börja nu.

De små sakerna kommer göra stora underverk. Om inget annat så signalerar det en vilja att förändra saker. Vilket är vad som krävs.

En middag på stan, en weekend eller mer sex. Det är sånt som kommer när man lyckas sköta vardagen på ett sunt sätt.

Allt gott och lycka till!
 
Bra råd från många!

Jag är mer livsnjutare och ser livet från den ljusa sidan (inte alltid enkelt i de tuffare ögonblicken då det är givet att allt inte är rosa björnar). Jag är glömsk, tankspridd, förlåtande, omtänksam (på mitt sätt ;)). I kortare perioder har jag prioriterat mig själv när jag jobbat hårt för det.

Jag har kvar livslust och önskemål om egna helger. Detta är inget jag på något sätt nekar min respektive med, snarare tvärtom! Detta är en av problemen just nu och givetvis något som behöver redas ut. En angränsande punkt är att jag haft lättare att ta ledigt med mina polare än med frun (enligt henne). Vi är inte helt överens om den punkten heller.

Jag tar majoriteten av ”lämna kids på morgonen”, tar nära hälften av tvätt, hänga osv. Frugan lagar oftare mat. Jag plockar o diskar efter. Jag nattar oftast.. Jag drar iväg med kids på alla deras aktiviteter o kalas. Frugan handlar nästan alla kläder till kids, mat, lagar trasiga, bättre på logistik o planering. Jag har bättre koll på ekonomi. Vi tjänar båda lite över medel. Har städ o matkasse.... osv osv. Jag handlar dyrare kläder till mig , hon handlar billigare till sig (fler plagg men till lägre summa). Vi har gemensam ek.

Missar säker många detaljer (några lämnar jag utanför diskussionen med flit) men varken jag el frun gör ett risigt jobb för o driva familjen enligt mig. Jag klagar aldrig o hon klagar av och till.

Jag känner missunnsamhet från henne och att hon också borde förstå att vi har det jävligt bra.
 
zeke_varg skrev:
Bra råd från många!

Jag är mer livsnjutare och ser livet från den ljusa sidan (inte alltid enkelt i de tuffare ögonblicken då det är givet att allt inte är rosa björnar). Jag är glömsk, tankspridd, förlåtande, omtänksam (på mitt sätt ;)). I kortare perioder har jag prioriterat mig själv när jag jobbat hårt för det.

Jag har kvar livslust och önskemål om egna helger. Detta är inget jag på något sätt nekar min respektive med, snarare tvärtom! Detta är en av problemen just nu och givetvis något som behöver redas ut. En angränsande punkt är att jag haft lättare att ta ledigt med mina polare än med frun (enligt henne). Vi är inte helt överens om den punkten heller.

Jag tar majoriteten av ”lämna kids på morgonen”, tar nära hälften av tvätt, hänga osv. Frugan lagar oftare mat. Jag plockar o diskar efter. Jag nattar oftast.. Jag drar iväg med kids på alla deras aktiviteter o kalas. Frugan handlar nästan alla kläder till kids, mat, lagar trasiga, bättre på logistik o planering. Jag har bättre koll på ekonomi. Vi tjänar båda lite över medel. Har städ o matkasse.... osv osv. Jag handlar dyrare kläder till mig , hon handlar billigare till sig (fler plagg men till lägre summa). Vi har gemensam ek.

Missar säker många detaljer (några lämnar jag utanför diskussionen med flit) men varken jag el frun gör ett risigt jobb för o driva familjen enligt mig. Jag klagar aldrig o hon klagar av och till.

Jag känner missunnsamhet från henne och att hon också borde förstå att vi har det jävligt bra.
Klicka för att se resterande...
Låter väldigt likt min situation måste jag säga :D
 
Om ni inte nyligen gjort det så åk iväg på semester, helst bara ni två utan barn om den möjligheten finns
Det är något som funkar för mig & frugan. Bryta vardagsmönstren , något att se fram emot, slippa allt med tvätt matlagning hämta och lämna barn utan lugn och ro och tid för varann
 
zeke_varg skrev:
Bra råd från många!

Jag är mer livsnjutare och ser livet från den ljusa sidan (inte alltid enkelt i de tuffare ögonblicken då det är givet att allt inte är rosa björnar). Jag är glömsk, tankspridd, förlåtande, omtänksam (på mitt sätt ;)). I kortare perioder har jag prioriterat mig själv när jag jobbat hårt för det.

Jag har kvar livslust och önskemål om egna helger. Detta är inget jag på något sätt nekar min respektive med, snarare tvärtom! Detta är en av problemen just nu och givetvis något som behöver redas ut. En angränsande punkt är att jag haft lättare att ta ledigt med mina polare än med frun (enligt henne). Vi är inte helt överens om den punkten heller.

Jag tar majoriteten av ”lämna kids på morgonen”, tar nära hälften av tvätt, hänga osv. Frugan lagar oftare mat. Jag plockar o diskar efter. Jag nattar oftast.. Jag drar iväg med kids på alla deras aktiviteter o kalas. Frugan handlar nästan alla kläder till kids, mat, lagar trasiga, bättre på logistik o planering. Jag har bättre koll på ekonomi. Vi tjänar båda lite över medel. Har städ o matkasse.... osv osv. Jag handlar dyrare kläder till mig , hon handlar billigare till sig (fler plagg men till lägre summa). Vi har gemensam ek.

Missar säker många detaljer (några lämnar jag utanför diskussionen med flit) men varken jag el frun gör ett risigt jobb för o driva familjen enligt mig. Jag klagar aldrig o hon klagar av och till.

Jag känner missunnsamhet från henne och att hon också borde förstå att vi har det jävligt bra.
Klicka för att se resterande...
Om du aldrig klagar, men hon gör det till och från så finns det ju en viktig sak att göra innan ni flyr vardagen på en weekend-semester eller dylikt: Fråga henne vad hon vill förändra/förbättra i vardagen. Låt henne prata till punkt utan avbrott. Med utan avbrott menar jag att du mer eller mindre sitter tyst och lyssnar tills hon inte har något mer att säga, eller max svara "okej" för att visa att du är med och lyssnar. Se sen hur ni kan pussla ihop hennes viljor med dina, vilka kompromisser som eventuellt kan behöva göras. Gör inga löften om du redan innan vet att du kanske inte kommer kunna hålla dem.

Efter detta, om ni fortfarande är sams och ni båda känner att ni fått säga det ni vill ha sagt kan ni köra en resa eller liknande.

Det är mitt tips. Funkar inte detta så får kanske parterapi eller separation bli aktuellt.
 
OBRKV skrev:
Om du aldrig klagar, men hon gör det till och från så finns det ju en viktig sak att göra innan ni flyr vardagen på en weekend-semester eller dylikt: Fråga henne vad hon vill förändra/förbättra i vardagen. Låt henne prata till punkt utan avbrott. Med utan avbrott menar jag att du mer eller mindre sitter tyst och lyssnar tills hon inte har något mer att säga, eller max svara "okej" för att visa att du är med och lyssnar. Se sen hur ni kan pussla ihop hennes viljor med dina, vilka kompromisser som eventuellt kan behöva göras. Gör inga löften om du redan innan vet att du kanske inte kommer kunna hålla dem.

Efter detta, om ni fortfarande är sams och ni båda känner att ni fått säga det ni vill ha sagt kan ni köra en resa eller liknande.

Det är mitt tips. Funkar inte detta så får kanske parterapi eller separation bli aktuellt.
Klicka för att se resterande...

Förstår hur du tänker. Det svåra med de skilda personlighetsdragen är lite som att jag lägger ut en rolex för ett riktigt bra pris på blocket och att jag jag är osugen att gå ner i pris.. men köparen ska ändå pruta.

Nu på morgonen. Jag går upp o dukar upp frukost fast det är frugan som är tänkt att ta morgonbestyren. Jag skyndar mig o göra det innan jag klätt på mig och att frugan är på muggen o fixar sig. När jag är klar o är i trappen på väg upp får jag frågan om varför jag inte tog med tvätt som låg i trappen.

Det är ok att inte få ett tack men att få kommentarer på vad jag inte gör.. att inte vara good enough.

Jag skulle också kunna påtala brister och fel som hon gör men jag tycker hon kompenserar med många andra bra skills. Jag tror på att fokusera på det braiga och strunta i mindre saker.

Vi behöver inte hjälpa varandra att bli supermänniskor som är supereffektiva hela tiden.

Jag tog upp tvätten. :)
 
zeke_varg skrev:
Förstår hur du tänker. Det svåra med de skilda personlighetsdragen är lite som att jag lägger ut en rolex för ett riktigt bra pris på blocket och att jag jag är osugen att gå ner i pris.. men köparen ska ändå pruta.

Nu på morgonen. Jag går upp o dukar upp frukost fast det är frugan som är tänkt att ta morgonbestyren. Jag skyndar mig o göra det innan jag klätt på mig och att frugan är på muggen o fixar sig. När jag är klar o är i trappen på väg upp får jag frågan om varför jag inte tog med tvätt som låg i trappen.

Det är ok att inte få ett tack men att få kommentarer på vad jag inte gör.. att inte vara good enough.

Jag skulle också kunna påtala brister och fel som hon gör men jag tycker hon kompenserar med många andra bra skills. Jag tror på att fokusera på det braiga och strunta i mindre saker.

Vi behöver inte hjälpa varandra att bli supermänniskor som är supereffektiva hela tiden.

Jag tog upp tvätten. :)
Klicka för att se resterande...
Ok, minst lika viktigt att du får ditt sagt, även om du tycker vissa saker är onödiga att ta upp. Mest för att hon ska få veta vad som försiggår i ditt huvud. Men, bestäm gärna en ledig dag/kväll där ni kommit överens om att ni ska prata igenom saker. Det är inget att ta upp lite då och då. Blir oftast bara fel då. Lämna av kidsen nånstans (era föräldrar kanske kan kolla dem nån dag?) och ägna tiden åt att snacka. Försök att hålla det lugnt och låt varandra prata utan avbrott. Det svåra är att börja, sen brukar det rulla vidare.
 
zeke_varg skrev:
Förstår hur du tänker. Det svåra med de skilda personlighetsdragen är lite som att jag lägger ut en rolex för ett riktigt bra pris på blocket och att jag jag är osugen att gå ner i pris.. men köparen ska ändå pruta.

Nu på morgonen. Jag går upp o dukar upp frukost fast det är frugan som är tänkt att ta morgonbestyren. Jag skyndar mig o göra det innan jag klätt på mig och att frugan är på muggen o fixar sig. När jag är klar o är i trappen på väg upp får jag frågan om varför jag inte tog med tvätt som låg i trappen.

Det är ok att inte få ett tack men att få kommentarer på vad jag inte gör.. att inte vara good enough.

Jag skulle också kunna påtala brister och fel som hon gör men jag tycker hon kompenserar med många andra bra skills. Jag tror på att fokusera på det braiga och strunta i mindre saker.

Vi behöver inte hjälpa varandra att bli supermänniskor som är supereffektiva hela tiden.

Jag tog upp tvätten. :)
Klicka för att se resterande...
Vad händer när du säger:

"vadå ta upp tvätten, jag har ju fixat frukost m.m som du egentligen skulle göra?"
 
vaniljglass skrev:
Vad händer när du säger:

"vadå ta upp tvätten, jag har ju fixat frukost m.m som du egentligen skulle göra?"
Klicka för att se resterande...

Gissa en gång?

Så här svarar man; -”Äsh, jag visste att det var nått jag glömt! Men kila ned du och käka frukost så fixar jag det, inga problem”

Hur segt och svårt det än kan kännas vinner man alltid i slutändan på att vara en så bra människa gentemot hustru, barn och alla andra medmänniskor, det är inte alltid det blir så i realiteten givetvis, långt ifrån stundtals, men har man det som målsättning tror jag förutsättningarna för ett bra liv är rätt goda.

Ps. Det gamla talesättet ”Happy Wife, Happy Life” stämmer rätt bra ur egen erfarenhet
 
Shit vad tråkigt att flera av er känner så här grabbar. Måste vara enormt påfrestande. Vissa av förekomsterna skulle göra mig vansinnig (tänker främst på smutstvätt i trappan-händelsen).

Tydligt är att det är vardags-slentrian som underbygger många av problemen. Tror de flesta bra tipsen redan framkommit och kan bara hålla med om att emellanåt ägna varandra riktigt fin kvalitetstid, att resa är kanon om man har möjligheten.

Sett till mitt eget förhållande märker jag att det är lätt att ta varandra för givet. Det står nära till hans att falla i gamla hjulspår med samma gnat och tjat om vem som skall laga middagen, vad som skall göras i hemmet, nån jävla gardin jag aldrig orkar skruva upp, etc.

Min metod har varit, precis som många av er skriver, att försöka svälja ilskan som bubblar upp och istället besvara trevligt. Jag tänker att hon inte avsiktligt vill vara en tjat-tant utan bemöter henne trevligt, även om man emellertid känner sig som en fjant. Dock går ju detta inte att göra allt för ofta, kvinnor uppskattar sällan en konstant medgörlig toffel. Viktigt att säga ifrån också om man tycker det känns orätt.

Finns egentligen ingen regelrätt lösning. Tycker man om varandra brukar det tugga på hyfsat bra med ingredienser såsom lyhördhet, omtänksamhet och visad uppskattning, även om det är skit-tjötigt ibland.

Givet TS situation skulle jag rekommendera inte bara en duktig parterapeut utan kanske också en egen samtalsterapeut. Menar inte att du på något sätt är psykiskt labil, men av egen erfarenhet vet jag att relationstjafs tar ut sin rätt. Har gått i terapi i 15år och rekommenderar det starkt, även om man i stort känner sig tillfreds med livet. Gå till en privatare som är Landstings-ansluten så märker du det inte ens på nöjeskontot :)

Lycka till mannen!
 
Molgan skrev:
Gissa en gång?

Så här svarar man; -”Äsh, jag visste att det var nått jag glömt! Men kila ned du och käka frukost så fixar jag det, inga problem”

Hur segt och svårt det än kan kännas vinner man alltid i slutändan på att vara en så bra människa gentemot hustru, barn och alla andra medmänniskor, det är inte alltid det blir så i realiteten givetvis, långt ifrån stundtals, men har man det som målsättning tror jag förutsättningarna för ett bra liv är rätt goda.

Ps. Det gamla talesättet ”Happy Wife, Happy Life” stämmer rätt bra ur egen erfarenhet
Klicka för att se resterande...
Det känns ju som ett perfekt sätt för att gräva sin egen grav och bli sämre och sämre behandlad med åren.
 
Roxen skrev:
Shit vad tråkigt att flera av er känner så här grabbar. Måste vara enormt påfrestande. Vissa av förekomsterna skulle göra mig vansinnig (tänker främst på smutstvätt i trappan-händelsen).

Tydligt är att det är vardags-slentrian som underbygger många av problemen. Tror de flesta bra tipsen redan framkommit och kan bara hålla med om att emellanåt ägna varandra riktigt fin kvalitetstid, att resa är kanon om man har möjligheten.

Sett till mitt eget förhållande märker jag att det är lätt att ta varandra för givet. Det står nära till hans att falla i gamla hjulspår med samma gnat och tjat om vem som skall laga middagen, vad som skall göras i hemmet, nån jävla gardin jag aldrig orkar skruva upp, etc.

Min metod har varit, precis som många av er skriver, att försöka svälja ilskan som bubblar upp och istället besvara trevligt. Jag tänker att hon inte avsiktligt vill vara en tjat-tant utan bemöter henne trevligt, även om man emellertid känner sig som en fjant. Dock går ju detta inte att göra allt för ofta, kvinnor uppskattar sällan en konstant medgörlig toffel. Viktigt att säga ifrån också om man tycker det känns orätt.

Finns egentligen ingen regelrätt lösning. Tycker man om varandra brukar det tugga på hyfsat bra med ingredienser såsom lyhördhet, omtänksamhet och visad uppskattning, även om det är skit-tjötigt ibland.

Givet TS situation skulle jag rekommendera inte bara en duktig parterapeut utan kanske också en egen samtalsterapeut. Menar inte att du på något sätt är psykiskt labil, men av egen erfarenhet vet jag att relationstjafs tar ut sin rätt. Har gått i terapi i 15år och rekommenderar det starkt, även om man i stort känner sig tillfreds med livet. Gå till en privatare som är Landstings-ansluten så märker du det inte ens på nöjeskontot :)

Lycka till mannen!
Klicka för att se resterande...
Tack för bra info! Tummen upp!

Vi har varit hos rådgivare via kommunen (faktiskt jag som tog upp det) för 5år sedan. Var nyttigt men en hel del sega timmar utan framsteg, konkreta lösningar el vad utvärderingsdelen skulle vara bra för.

Jag tog upp igår om en ny vända. ”Kan jag boka? Jag löser barnfrågan var de ska vara”. Hon var för tömd på energi för att ta det steget.. :(

Jag ger mig inte för att få det att bli bra igen. Strategi måste till. Hon mår dåligt över hur det varit. Svårt att släppa.. Jag sa att om hon mår dåligt, om ett år, över hur det var under 2018 så mår hon bättre utan mig. Det är bäst för henne, mig och barnen.
 
snoozarn skrev:
Dags att sätta ner foten, gäller en hel del män. Alldeles för många som blir överkörda av sina partners. Agera och ta kommando.

Men hey, vem är jag att döma. Svensk feminism i ett nötskal.
Klicka för att se resterande...
Ja, samtidigt som jag tror att många av männen är problemen. De är helt enkelt inte vuxna i huvudet.

Men det är klart att det är alldeles för många män med uselt självförtroende som dansar efter sin frus pipa. Tror personligen inte att det är hälsosamt, och gissar att alla dessa par vaknar upp när de är äldre och är bittra på varandra.
Orka vara en toffel hela livet för att man inte tror att man kan hitta något bättre.
 
vaniljglass skrev:
Ja, samtidigt som jag tror att många av männen är problemen. De är helt enkelt inte vuxna i huvudet.

Men det är klart att det är alldeles för många män med uselt självförtroende som dansar efter sin frus pipa. Tror personligen inte att det är hälsosamt, och gissar att alla dessa par vaknar upp när de är äldre och är bittra på varandra.
Orka vara en toffel hela livet för att man inte tror att man kan hitta något bättre.
Klicka för att se resterande...
Instämmer till fullo.
 
vaniljglass skrev:
Det känns ju som ett perfekt sätt för att gräva sin egen grav och bli sämre och sämre behandlad med åren.
Klicka för att se resterande...

Mjo, kan hända förvisso, men jag tror du missförstod mig något, vad jag menar är, bara för att bollen är upplagd för smash, måste man dunka in den och starta tredje världskriget hemma i trappen bara för att man har "rätten" på sin sida? Allt handlar om att ge och ta, det är en balansgång.
 
Molgan skrev:
Mjo, kan hända förvisso, men jag tror du missförstod mig något, vad jag menar är, bara för att bollen är upplagd för smash, måste man dunka in den och starta tredje världskriget hemma i trappen bara för att man har "rätten" på sin sida? Allt handlar om att ge och ta, det är en balansgång.
Klicka för att se resterande...
Inte det som är min poäng, utan snarare att vara konsekvent och tydlig.
 
Molgan skrev:
Då förstår jag, då får vi nog bara konstatera att du tycker att man ska säga vad man tycker och jag tycker att vid vissa tillfällen kan man låta bli.
Klicka för att se resterande...
Det är klart att man kan låta bli, men jag tror att det är lite av problemet. Båda bör vara rimliga, respektera varandra och dra lika stort lass men på olika sätt. Om den ena bara gnäller och kräver så tycker jag att man ska vara tydlig och visa vad man tycker.
Och främst av allt; om man inget säger så kan man inte direkt gnälla på situationen.
 
Trist @Brunleif , såg det i en annan tråd.
Dock, till @zeke_varg också, det löser sig.
Kids varannan vecka är ett logistiskt helvete, men det funkar. Korkat ex är asjobbigt (särskilt då/om man skaffat nytt), men det löser sig.

Bättre än att vantrivas.
Dessutom, ju fortare ju bättre om man är helt säker. Mindre risk att man blir vansinnigt osams med exet, vilket kommer att strula till relationen sedan.
 
vaniljglass skrev:
Det är klart att man kan låta bli, men jag tror att det är lite av problemet. Båda bör vara rimliga, respektera varandra och dra lika stort lass men på olika sätt. Om den ena bara gnäller och kräver så tycker jag att man ska vara tydlig och visa vad man tycker.
Och främst av allt; om man inget säger så kan man inte direkt gnälla på situationen.
Klicka för att se resterande...
Håller helt med. Min erfarenhet är att det är jätteviktigt att våga säga ifrån. Om man börjar tassa på tå runt sin partner så är förhållandet snart kört.
Raka rör och knulla är knepet för ett hälsosamt förhållande.
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp