Mycket intressant artikel! Dock nämns aldrig hur många Gauss det vanliga 8500-verket tål; har du koll på det?
Hur mycket tål en "vanlig" klocka
Just denna frågeställning har jag länge sökt svar på; finns ingen bra information på nätet om hur mycket 8500B kan hantera och när jag mailade Omega i höstas fick jag som svar en hänvisning till någon ISO- eller DIN-standard som, om jag minns rätt, inte ställde några nämnvärt höga krav alls på magnetisk motståndskraft. Den enda skillnaden mellan kaliber 8500A och 8500B är att den förstnämnda har en Nivarox Anachron-spiral medan den sistnämnda har Omegas patenterade Si14-spiral i kisel som ju är grunden i Omegas antimagnetiska filosofi. Hur pass mycket mer moståndskraft detta ger kan jag dock inte ens gissa mig till. Skillnaderna gentemot 8500G är små men betydelsefulla; G-versionen (G för gauss, Omega hoppar alltså över C, D, E och F) har bl.a ett balanshjul i titanium och alla tapparna till kugghjulen i löpverket är också modifierade.
8500G är alltså identisk med 8508A som presenterades år 2013. Att Omega valde att ge urverket i den redan legendariska Aqua Terra-versionen med getingvisaren ett eget kalibernummer var ju för att belysa den revolutionerande nyheten; detta är världens genom tiderna första urverk som arbetar helt oberörd i närvaro av starka magnetfält. Det riktiga fina och den stora glädjen för oss Omega-fans och ja, alla som älskar klockor, är ju att denna teknik nu i all tysthet implementeras rakt över i alla urverk som baseras på 8500-verket. Sedan går det ju inte att, med ett litet leende, fundera över vad just Rolex tycker om detta; de har en enda, specialiserad modell som är minst 15 gånger sämre än vilken random Omega AT eller PO som helst med 8500G-verket. Att de, som Alexander Linz skämtsamt skriver i artikeln, nog kallsvettas en smula är nog ingen överdrift. Jag hade i all tysthet lagt ner produktionen och återkommit när man har en produkt som åtminstone kommer i närheten av konkurrenten.
Här måste man ju också framhålla Stephen Urquhart som, sedan han tog över som Omegas president i mitten av 90-talet, fört tillbaka manufakturen till den plats där man historiskt sett hör hemma; Omega är åter horologins absoluta, innovativa spjutspets. Med lanseringen av co-axialgången år 1999 återtog man initiativet och med lanseringen av kaliber 8500 som basverk år 2007 (som nu gett upphov till mer än dussinet olika urverk) och den antimagnetiska revolutionen år 2013 så har man befäst sin position. Det är en otrolig resa tillbaka till den absoluta toppen som Omegas CEO nu kan se tillbaka på när han till sommaren lämnar över rodret till Raynald Aeschlimann.
Vänligen
Forumets undersköterska