Missförstå mig rätt! Det är klart att jag älskar fina klockor och jag har så klart all förståelse för att de behöver viss service ibland.
Beträffande eventuell värdeökning så har jag levt i villfarelsen att fina ur ökar i värde (förslitningen till trots). Samtidigt som jag fick mig TagHeuer, som då kostade runt 12.000, så fick min kompis en Submariner, som kostade strax under 50.000. Han har servat sin en gång, och den är idag värd 80+. Min Tag Heuer har blivit servad tre gånger under samma period och är praktiskt taget värdelös. Men jag inser att det handlar om varumärket och inget annat. Dock är det frustrerande. Men hade man vetat, så skulle väl alla ha köpt Rolex dåvarande budgetmodell när det begav sig? Om inte annat som en ren investering.
Vad som dock stör mig, givet läget, är att servicen ska vara "auktoriserad". När jag går till Nymans ur med min stackars Aquaracer, så ska den skickas till Västerås, varpå jag får stämplar på mitt originaldokument. Precis så gör man med en ny bil om man vill att den ska behålla sitt andrahandsvärde. Men har man en äldre bil som inte har något andrahandsvärde att tala om, så går man till Biltema eller Mekonomen. Om min klocka i nuläget är värd cirka 8000-9000 kr så borde jag antingen sälja den omedelbart, alternativt, vilket jag överväger - att bryta serviceshistoriken och låta någon icke-auktoriserad urmakare smörja hjulen. Jag överväger det senare eftersom allt annat vore olönsamt. Det går inte att sälja en klocka som en gång var dyr och som har fått den finaste service, om inte modellen ökar i värde. En sak hade varit om den varit i någon ädel, dyrbar metall, men den var bara en kompromiss eftersom min mor tyckte att Rolex Submariner var för dyr - redan då. :-(