-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Tråden om Öl
- Trådstartare pale_ale
- Start datum
Som jag brukar säga: „Wir treffen uns Wacken Mosh Pit“
Potent imp. IPA med tydlig beska och en smakprofil som gör att man behöver smaka några gånger innan man riktigt fått fram vad det är. Lite annorlunda, frågan är om det är bra eller dåligt?
Riktigt stabil Barley wine, rekommenderas
Barfly
Basic
Håller med! Drack också den idagRiktigt stabil Barley wine, rekommenderas
Fatamorgana från Omnipollo, en helt okej DIPA utan att överraska.
Jag har haft förmånen att dricka ganska mycket bra öl på sistone. Mycket på grund av att jag jobbar mig igenom ett stort lager av lagrad öl. Men ikväll öppnade jag en flaska som var något utöver det vanliga. Bigfoot från 2021. Den här ölen ger mig en kick som jag hela tiden jagar, men allt mer sällan får uppleva. Jag ska försöka förklara den så gott jag kan…
I korthet brukar jag beskriva det som ”såhär smakade amerikansk craft beer förr i tiden”. Förr i tiden betyder ~10 år sedan i det här fallet. Smaken som jag menar är en gemensam nämnare är en mild sötma tillsammans med svag men ändå tydlig bitterhet som kommer efteråt. Den är tydlig både i näsan och gommen. Den är ganska dominant och tar en tydlig plats i ölets smakprofil. Svår att förklara, men tydlig för mig.
Den här smaken hittar man i princip inte i modern öl. Att den finns i en öl från 2021 förvånar mig. För tio år sedan hittade man den desto oftare när man gick på bättre ölhak.
Nog med flummet. Här kommer en bil för sakens skull.
I korthet brukar jag beskriva det som ”såhär smakade amerikansk craft beer förr i tiden”. Förr i tiden betyder ~10 år sedan i det här fallet. Smaken som jag menar är en gemensam nämnare är en mild sötma tillsammans med svag men ändå tydlig bitterhet som kommer efteråt. Den är tydlig både i näsan och gommen. Den är ganska dominant och tar en tydlig plats i ölets smakprofil. Svår att förklara, men tydlig för mig.
Den här smaken hittar man i princip inte i modern öl. Att den finns i en öl från 2021 förvånar mig. För tio år sedan hittade man den desto oftare när man gick på bättre ölhak.
Nog med flummet. Här kommer en bil för sakens skull.
Jag kör vidare medan jag har ånga uppe. Bigfoot 2020. Fantastisk öl. Den har blivit betydligt sötare i tonen nu när all den spretiga beskan har lagt sig. Len och fin men fortfarande med ett distinkt bett. Den här ölen ska helt enkelt inte drickas färsk blir min slutsats.
Håller helt med! Nånstans runt fem års ålder brukar vara toppen tycker jag.Jag kör vidare medan jag har ånga uppe. Bigfoot 2020. Fantastisk öl. Den har blivit betydligt sötare i tonen nu när all den spretiga beskan har lagt sig. Len och fin men fortfarande med ett distinkt bett. Den här ölen ska helt enkelt inte drickas färsk blir min slutsats.
Onsdags IPA som smakmässigt inte imponerar särskilt mycket