Här kommer några tankar om och bilder på Tudor Northflag.
Första intrycket är att det är en välbyggd klocka med en tyngd som jag (som vintagenörd, eller ruinromantiker som
@RicVin skulle sagt) inte är van vid. Länken är kanonfin och den borstade ytan i kombination med de polerade detaljerna mellan länkarna ger liv. Att den är integrerad ger något extra till klockan, vet ej vad det är men gissar på att kopplingen till exvis Rolex OQ och Tudor Ranger II spelar viss roll.
Den matta tavlan är riktigt snygg tycker jag och de gula detaljerna lättar upp lite och gör den sportigare. Min 12-årige son tycker powerreserv-indikatorn ser ut som varvräknaren i bilarna på Need for speed

. Själv tycker jag att den faktiskt fyller en funktion då jag inte har någon winder.
Jag befarade att den skulle kännas stor på mina spagettiarmar med sina 40 mm men jag tycker inte den gör det. Den känns faktiskt välbalanserad och tar inte upp allt för stor plats. Däremot kan jag ibland uppleva den som lite hög, i alla fall i jämförelse med andra klockor jag har men jag tror inte det blir något problem över tid, man vänjer sig helt enkelt.
Boettens borstade yta är väldigt fin och finishen är kanon. En kul detalj är den matta keramiska glasringen som man inte upptäcker direkt utan verkligen måste vända och vrida på klockan för att se, den försvinner liksom när man tittar på klockan rakt uppifrån.
Några bilder.
Här tillsammans med ett par släktingar.
Och här en bild som försöker visa höjden.
Fler bilder med bättre ljus och bättre kvalitet kommer säkert vad det lider.