Tycker att UFC känns mer och mer som WWE. Allt som man ville komma i från kring tungviktsboxningen under Kings tid smetas nu över denna organisation likt en fet sörja.
Fattar att det säljer och att Dana troligen är ambivalent i vad som precis skett men sista årens Face2Face, dopingskandaler etc har vetkligen sänkt värdet på sporten (men jag fattar att det säljer).
Pengarna är så stora och den mediala uppståndelsen än större vilket ger att ovan blir ett naturligt steg i utvecklingen.
Även om alla är extremt mycket bättre fighters nu är detta så långt ifrån det man som finnig grabb i högstadiet följde från piratkopierade piratkopior på VHS efter skolan.
Först de magiska åren med Pride och sedan UFC. Sällan hade en sport känts så äkta och innerlig.
Det känns som att det drogs en både sportslig och ärlig gräns någon gång efter att Chuck, Captain America, Hughes, Penn mfl slutade. Visst fanns och finns det fortsatt guldkorn som Cain, JDS, Mighty Mouse osv men oskulden (om det är ett passande substantiv i sammanhanget) försvann någon gång i samband med att det sista krigaren - Griffin, tackade för sig. Samtidigt tassade Bråck Lessen in ihop med den där andra wrestlaren, den en gång så mäktiga Rampage blrjade göra filmer, Ronda skrev WWE-kontrakt, idolen Anderson Silva åker dit för doping osv osv.
Mest sorligt är nog ändå fallet GSP. Han var aldrig rolig att titta på som fighter men jävlar vilken respekt det medförde när han lämnade och samtidigt deklarerade att merparten av motståndarna är dopade. Han kändes då synnerligen genuin. Nu är han ännu ett namn som kommer tillbaka då kosingen är rätt.
Sällan har det alltid lika opassande ”det var bättre förr” varit mer passande.
Fattar att det säljer och att Dana troligen är ambivalent i vad som precis skett men sista årens Face2Face, dopingskandaler etc har vetkligen sänkt värdet på sporten (men jag fattar att det säljer).
Pengarna är så stora och den mediala uppståndelsen än större vilket ger att ovan blir ett naturligt steg i utvecklingen.
Även om alla är extremt mycket bättre fighters nu är detta så långt ifrån det man som finnig grabb i högstadiet följde från piratkopierade piratkopior på VHS efter skolan.
Först de magiska åren med Pride och sedan UFC. Sällan hade en sport känts så äkta och innerlig.
Det känns som att det drogs en både sportslig och ärlig gräns någon gång efter att Chuck, Captain America, Hughes, Penn mfl slutade. Visst fanns och finns det fortsatt guldkorn som Cain, JDS, Mighty Mouse osv men oskulden (om det är ett passande substantiv i sammanhanget) försvann någon gång i samband med att det sista krigaren - Griffin, tackade för sig. Samtidigt tassade Bråck Lessen in ihop med den där andra wrestlaren, den en gång så mäktiga Rampage blrjade göra filmer, Ronda skrev WWE-kontrakt, idolen Anderson Silva åker dit för doping osv osv.
Mest sorligt är nog ändå fallet GSP. Han var aldrig rolig att titta på som fighter men jävlar vilken respekt det medförde när han lämnade och samtidigt deklarerade att merparten av motståndarna är dopade. Han kändes då synnerligen genuin. Nu är han ännu ett namn som kommer tillbaka då kosingen är rätt.
Sällan har det alltid lika opassande ”det var bättre förr” varit mer passande.
