Vad gör att du uppskattar vintageur?

[Aurum]

I vintageavdelningen blir det självklart att vi skryter/berättar/presenterar/diskuterar äldre ur. Frågan om vad som är ett vintageur kommer upp då och då och personligen tycker jag det är ett ur där åldern innebär ett positivt värde. Fuskar ibland själv, när jag tycker designen är utdaterad. Känner mig själv rebellisk när det handlar om 80-talsur och har närmat mig 90-tal om de är omoderna ur eller ytterst lika originalet. Rolex blir snabbt diskvalificerade enligt mig då de i mångt och mycket satte standarden för det moderna uret lite för tidigt. När vi går in på 80-tal och närmar oss 90-tal blir det svårt att avgöra vad som är bra och vad som är dålig vintage. Rolex är alltid dyrt men övrigt?

Dela gärna vad som är vintage eller ej, vilket är ditt modernaste vintageur? Mitt är kanske det nedanför, osäker på ålder på övriga. Omodern men ändå stilren och någorlunda trendsättande.

 

[PJW]

Kul trådatart, @Aurum ! Jag tycker din definition av vintage ovan är en fantastiskt bra sådan. När en av anledningarna till varför jag uppskattar uret är dess ålder (och allt det medför och innebär), så är jag beredd att klassa det som vintage.

Jag äger inget modernt vintageur idag, men jag ser fram emot att se om/när/hur klockor som jag idag ser som någorlunda moderna röra sig mot vintage. Vi lever i en spännande värld

 

[Pictor]

Här kommer en som tillhör samma generation. Den ska på något sett få en ny punkt vid 2an. Bortdribblad av urmakare på Norrmalm i Stlm. Enligt uppgift prod. Endast ca. Ett år. Jag hade en svart som även den måste ha varit det tunnaste ur med hyfsade dykprestanda som tillverkats.

 

[Pictor]

Ber om överseende för min utvikning från ämnet. Återkommer med mina tankar i denna intresanta tråd.

 

[Bjoerlin76]

För mig är det nog en blandning av den definitionen och vad en klocka har för attribut. Jag skulle inte kalla en tidig 90-tals Sub med vitguldsindex och safir för vintage, men det skulle jag nog göra om en klocka med plexi, målade index och patina från samma tid.

Äger ingen modern vintage idag, möjligtvis att en CWC från -97 skulle räknas, åtminstone om man enbart går på dess attribut, men det är verkligen ett åldersmässigt gränsfall för mig.

 

[Kettil]

Bra, äntligen ett tillfälle att svära i kyrkan...
Jag har ingen som helst önskan att diskutera definition av vintage. Men tycker att det finns en hel del intressant som saknar forum. Så om nu man bortser att utgå från bestämd ålder som definition för vintage, och endast beaktar affektionsvärden ur ett samlarperspektiv så äger jag ett par "moderna" avslutade modeller som kan nämnas.
Varning Puritaner! Bara safirglas nedan!

Seiko 7T59-6A00, den första analoga 1/100-kronografen (1991-1993) Jag köpte den här på tidigt 90-tal. Serien marknadsfördes med marin anstrykning och jag minns särskild en bild när denna låg utlagd på ett sjökort tillsammans med en passare, vilket väckte min köplust. Jag tycker fortfarande den är snygg och vid tillfälle skall den servas.

Tissot Lisboa. Remake av/homage till den klassiska 30-tals modellen. Gavs ut i limiterad men stor(9999) upplaga förra seklets sista år, men där var det stopp. Klockan kom med en magnifik box som jag tyvärr saknar. I mitt tycke intressant; egen..

114270 V-serie 2009. Den sista explorern i rätta storleken 36 mm. (Sägs finnas i randomserie, men jag har aldrig sett ngn). Allt discontinued från Rolex 2009 börjar betinga höga priser.

 

[Rozzy]

Det jag uppskattar med vintage är bla;

• Unikheten. Inte lätt att finna då bara begagnatmarknaden finns att tillgå. Dessutom gör slitaget/patineringen att varje klocka blir unik i sig.
• Stilen. Tidsperioden har format designen, färger, storlek.
• Kvalité. Gamla klockor är ofta gjorda i väldigt bra kvalité.
• Historien. Klockors historia och proviens gör dem spännande på en mängd olika sätt. Vad klockan har varit med om, vad tanken med klockan ursprungligen var (toolklockor som hade en design för funktion och inte mode), från vilken tidsperiod klockan kommer ifrån och vilken miljö de då bars i (tex min JLC Duoplan, lyxklocka från trettiotalet).
• Priset. Att man fortfarande kan hitta väldigt fina klockor till relativt sett väldigt lite pengar (spec jämfört med nya klockor).

Jag har ju så många klockor, men om jag skall ta en klocka som dessutom är min kanske yngsta vintage (vad än @Per anser) är min AP i guld. Klockan är från 1995.
Audemars Piguet Cal 2080 Ref BA.14787.0.002. Framtagen för 150 års firandet av Swiss Banquet Cantonale Vaudoise (1845-1995).

Designen känns väldigt tidstypisk för åttio och nittiotal då det åter var på modet med små, tunna delikata ur. Banker och lyx. Designen känns tämligen daterad och den är i mina ögon att betrakta som vintage trots son ringa ålder. Och den bockar i samtliga boxar ovan enligt min spec.

 

[Knivproffset]

.

 

[Per]

Jag är mest någon sorts livsstilssamlare där jag framförallt går på det estetiska. Jag gillar en tidlös design som format det som många idag föredrar hos moderna klockor. Det kan vara tidiga Submariners, Daytonor men även vissa Heuers, UG mm. Även om jag kan gilla fulsnygga 70-talare, pyttesmå dressare och annat så är jag väldigt enkelspårig i vad jag sedan köper. Då är jag tillbaka i gamla gängor och tittar nästan uteslutande på gamla rollar. Det som jag uppskattar mest är utan tvekan lackerade gilt-tavlor som när de är i ett perfekt skick med full gloss är snudd på hypnotiserande att kika på. En fin gilt-tavla kan hålla mig sysselsatt i timmar..

När det gäller vintage så imponeras jag av gamla saker i fantastiskt skick. Det kvittar egentligen vad det är för märke och modell så länge som klockan är i exceptionellt skick där man fortfarande kan se skarpa kanter, perfekta urtavlor mm. Patina i sig är charmigt men då ska det vara perfekt åldrat lum, färgskiftningar som bara ändrat färg utan att förstöra eller allmänt slitage som inte förstört klockans ursprungliga form. "Mögel" som många associerar med vintage är oftast skador och det må kanske vara charmigt gör vissa men det är inget som jag direkt går igång på.

Vad gäller ålder för att något ska vara vintage så tror jag att det är fel väg att gå. För mig handlar det om charm och känsla snarare än antal år och då blir det genast jäkligt subjektivt. Jag tror att gränsen är långt passerad om man känner behovet att fråga om folk tycker något är vintage. Måste man fråga så är svaret förmodligen nej.

Då jag knappt har några klockor så ger det inte så mycket att posta min nyaste vintage. Den är från 1971 och är på många sätt som en modern klocka. Med några få uppdateringar så skulle den förmodligen kunna passa in i dagens produktkatalog från Rolex. Biffa till den något och öka på den någon mm till typ 39-40, polera några delar och vips så är detta något som Rolex skulle kunna sälja nytt i sina butiker. Ett typexempel på en i mina ögon tidlös, perfekt design.

 

[juanstman]

Kul tråd!

Jag gillar vintage armbandsur från 40- till 70-tal främst därför att de är estetiskt tilltalande och, även i lägre prisklasser, producerade med utgångspunkten lång livslängd (= hög kvalitet). Tycker att de flesta moderna klockor är överdimensionerade och ... skitfula.

Vad är vintage? Egentligen är det väl subjektivt och spelar ingen avgörande roll. Men om man ska systematisera det @Aurum redan har formulerat skulle det finnas tre egenskaper som gör ett armbandsur till "vintage":

1. Tidstypisk. Alltså en tidstypisk design. Det kan handla om estetisk utformning, verkets konstruktion och funktionalitet eller allt på samma gång.

2. Utdaterad. Tidsperioden måste vara möjlig att avgränsa från nutid.

3. Gammal. Uret ifråga måste ha några år på nacken. Hur många går tyvärr inte att ange absolut, eftersom vissa företag, t.ex. Rolex, varit "före sin tid".

Ergo: En butiksny Speedmaster moonwatch är inte vintage även om den uppfyller 1 och 2, pga kriterium 3. (Svårt att säga vad som är vintage eller inte när det gäller just Speedmaster ... avskaffandet av tritium, kanske?)

Ergo 2: En Rolex sub med safirglas och extra allt blir inte vintage enl resonemanget även om den kan ha rätt många år på nacken, pga kriterium 2. Däremot skulle yngre, tidstypiska och utdaterade klockor som t.ex. @Pictor s Omega kunna klassas som vintage.

Ergo 3: @Per s Daytona är vintage enligt alla tre egenskaper. Den drivs av ett tidstypiskt manuellt kronografverk, har en tidstypisk boettstorlek, rätt många år på nacken. Jag menar dessutom att den rent estetiskt INTE skulle passa in i 2017 års produktkatalog bredvid moderna Daytonas. Den är alltså "utdaterad". Men viktigast av allt är att den får mig och många andra att dregla

Till sist min nyaste vintage. En CWC krono från 1974 med steril ersättningstavla.

 

[frere]

Tycker även att ordet vintage innehåller en kvalitetsaspekt. Många klockor från 80-talet och framåt är slit-och-släng-grejer som inte blir vintage, utan bara gamla. Därmed inte sagt att allt måste vara dyrt. Tycker t ex att denna 80-talare <2000kr är en tveklös vintageklocka och möjligen min nyaste:

 

[Strimlaren]

Tycker även att ordet vintage innehåller en kvalitetsaspekt. Många klockor från 80-talet och framåt är slit-och-släng-grejer som inte blir vintage, utan bara gamla. Därmed inte sagt att allt måste vara dyrt. Tycker t ex att denna 80-talare <2000kr är en tveklös vintageklocka och möjligen min nyaste:

Håller med, för att det ska vara vintage för mig ska det hålla viss kvalité. En gammal polyesterslips är inte vintage för mig hur gammal eller tidsenlig den än må vara.

 

[PJW]

Håller med, för att det ska vara vintage för mig ska det hålla viss kvalité. En gammal polyesterslips är inte vintage för mig hur gammal eller tidsenlig den än må vara.

Nu är du väl nitisk, va? Klart en polyesterslips är vintage

 

[Davvan]

För mig är det ganska simpelt.......det ska vara så gammalt så det avviker från vad som uppfattas som motsatsen. Skick och kvalitet beror helt på uret i fråga.....yttre delar får gärna ha skador, djupa repor och dings.....men tavla och visare får inte vara för degenererade.....

 

[Saturn]

Intressant tråd! Däremot känns det väl lite väl att diskvalificera ALLA Rolex, Om jag förstått ts rätt? Rolex Midas är väl till exempel ett vintage ur som bockar i alla rutorna för vad vintage är, även om det kan vara en subjektiv fråga. Rätta mig gärna om jag har fel eller har missförstått.

 

[Knivproffset]

Kul tråd!

Jag gillar vintage armbandsur från 40- till 70-tal främst därför att de är estetiskt tilltalande och, även i lägre prisklasser, producerade med utgångspunkten lång livslängd (= hög kvalitet). Tycker att de flesta moderna klockor är överdimensionerade och ... skitfula.

Vad är vintage? Egentligen är det väl subjektivt och spelar ingen avgörande roll. Men om man ska systematisera det @Aurum redan har formulerat skulle det finnas tre egenskaper som gör ett armbandsur till "vintage":

1. Tidstypisk. Alltså en tidstypisk design. Det kan handla om estetisk utformning, verkets konstruktion och funktionalitet eller allt på samma gång.

2. Utdaterad. Tidsperioden måste vara möjlig att avgränsa från nutid.

3. Gammal. Uret ifråga måste ha några år på nacken. Hur många går tyvärr inte att ange absolut, eftersom vissa företag, t.ex. Rolex, varit "före sin tid".

Ergo: En butiksny Speedmaster moonwatch är inte vintage även om den uppfyller 1 och 2, pga kriterium 3. (Svårt att säga vad som är vintage eller inte när det gäller just Speedmaster ... avskaffandet av tritium, kanske?)

Ergo 2: En Rolex sub med safirglas och extra allt blir inte vintage enl resonemanget även om den kan ha rätt många år på nacken, pga kriterium 2. Däremot skulle yngre, tidstypiska och utdaterade klockor som t.ex. @Pictor s Omega kunna klassas som vintage.

Ergo 3: @Per s Daytona är vintage enligt alla tre egenskaper. Den drivs av ett tidstypiskt manuellt kronografverk, har en tidstypisk boettstorlek, rätt många år på nacken. Jag menar dessutom att den rent estetiskt INTE skulle passa in i 2017 års produktkatalog bredvid moderna Daytonas. Den är alltså "utdaterad". Men viktigast av allt är att den får mig och många andra att dregla

Till sist min nyaste vintage. En CWC krono från 1974 med steril ersättningstavla.

Jag tycker uret är vackert i sin enkelhet - mycket fin tavla!

 

[Psykel]

Det jag uppskattar med vintage är bla;

• Unikheten. Inte lätt att finna då bara begagnatmarknaden finns att tillgå. Dessutom gör slitaget/patineringen att varje klocka blir unik i sig.
• Stilen. Tidsperioden har format designen, färger, storlek.
• Kvalité. Gamla klockor är ofta gjorda i väldigt bra kvalité.
• Historien. Klockors historia och proviens gör dem spännande på en mängd olika sätt. Vad klockan har varit med om, vad tanken med klockan ursprungligen var (toolklockor som hade en design för funktion och inte mode), från vilken tidsperiod klockan kommer ifrån och vilken miljö de då bars i (tex min JLC Duoplan, lyxklocka från trettiotalet).
• Priset. Att man fortfarande kan hitta väldigt fina klockor till relativt sett väldigt lite pengar (spec jämfört med nya klockor).

Håller med @Rozzy om vad som tilltalar mig med vintage.
Här är för övrigt en av mina yngsta vintage: En Seiko 8222-6020 från 1980. Kvalitetsquartz med fyra juvelers-verk. 140 kr på tratten!

Kan tillägga att jag alltid spanar efter klockor (framför allt Seiko) som är tillverkade mitt födelseår 1985. Fortfarande vintage, tycker jag.

 

[Enfant Terrible]

Kul tråd!

Jag har för ett tag sedan lockats mer och mer ner i vintageträsket. Upptäckte väl för ett halvår sen att fan kollar ju nästa bara efter äldre grejer... För min del så finns många svar i vad ni sagt ovan.

Men det är det estetiska som driver vad jag köper, dock ingen röd tråd i designen. Jag kan bli blixtförälskad i en liten detalj bara som gör att jag vill ha/köper.

Jakten en viktig del för mig, det är rätt mycket svårare att hitta ett vintageur i det där riktigt trevliga skicket som man bara smälter för än att springa in i en butik och köpa. Rätt skön känsla att sitta och pilla och detaljstudera sitt ur och upptäcka dess verkliga skick.
Sen finns det ju grymt mycket trevliga och unika ur för vettiga pengar. Känns som kvaliteten ofta är väldigt hög.

Samlandet är också kul, dyka ner i lådan och bli nykär i något ur (har ju kanske inget m vintage att göra )

Tidsbestämma vintage är nog ingen idé. Tänkte lite på det och kände spontant att 90-tal är ju nytt! Men det är ju för 17 snart 30år sen..... Design(tidsepok), patinering och känsla är nog det som får råda. Och att det inte är nytt då

Min nyaste vintage är väl tudor 76100 (unik timvisare, lollipop) från 84. Den känns ju dock väldigt modern men har målade index och plexi. Något jag går igång på.

60/70-talet är favoriten just nu och jag är fortfarande barnsligt förtjust i Autavian 1163v. Stort, nivåskillnaderna i boett, vridringen och plexit. Mums

Och lite blandad design på nyinkomna

Lite tankar i oformaterad text...
Jaga på och tjöp gammalt kamrater!

 

[Strindberg]

Jag gillar -som alla här- vintage av lite olika anledningar.

För det första gillar jag det mesta som är gammalt. Att kvalitet räknades, även på förhållandevis enkla bruksföremål, är något som tilltalar mig.

Den ekonomiska aspekten är också en (liten) del av det hela. Att kunna ha en varierad klocksamling, med ur av olika typer och former, utan att ruinera sig gillar jag.

Proveniensen (ett hopplöst missbrukat ord av vissa) är också en del i det hela. Vad har grejerna varit med om, vem köpte en sådan här klocka under den tidsperioden?

Sedan gillar jag designen, och formatet. Nya klockor är helt enkelt i många fall jävligt fula. Titta på Certina DS-1 som det tipsas om hela tiden på vanliga KS. Ful som stryk, stor och klumpig. Bu.
Den rekommenderas dessutom som dressur. Bu igen.
Tillägg här: som tidigare sagt tycker jag att man ska kunna se på klockan att den på något vis härstammar från en annan tid, antingen i desigen eller i konstruktionsdetaljer, för att det "ska" vara vintage.

Till sist, en vintageklocka? Trots safir och kvarts?

Vi kollar:
Kvalitet? Jo, det måste man väl säga?
Ekonomi? Absolut.
Proveniens? Köpt av första ägaren på Ben Gurion-flygplatsen då en statlig butik hade tok-rea för att cashen skulle in till ett nytt, kul krig. Mannen i fråga köpte till en PVD-länk för att man såg ut som en -citat- "tattarjävel" med den guldfärgade länken (som sedan slängdes i en flytt).
Snygg och med goda proportioner? Oh yeah.
Ser den dagsaktuell ut? Guldpläterad 39 mm dykare? Nja.

Alltså vintage. Frågor på det?

 

[juanstman]

Jag gillar -som alla här- vintage av lite olika anledningar.

För det första gillar jag det mesta som är gammalt. Att kvalitet räknades, även på förhållandevis enkla bruksföremål, är något som tilltalar mig.

Den ekonomiska aspekten är också en (liten) del av det hela. Att kunna ha en varierad klocksamling, med ur av olika typer och former, utan att ruinera sig gillar jag.

Proveniensen (ett hopplöst missbrukat ord av vissa) är också en del i det hela. Vad har grejerna varit med om, vem köpte en sådan här klocka under den tidsperioden?

Sedan gillar jag designen, och formatet. Nya klockor är helt enkelt i många fall jävligt fula. Titta på Certina DS-1 som det tipsas om hela tiden på vanliga KS. Ful som stryk, stor och klumpig. Bu.
Den rekommenderas dessutom som dressur. Bu igen.
Tillägg här: som tidigare sagt tycker jag att man ska kunna se på klockan att den på något vis härstammar från en annan tid, antingen i desigen eller i konstruktionsdetaljer, för att det "ska" vara vintage.

Till sist, en vintageklocka? Trots safir och kvarts?

Vi kollar:
Kvalitet? Jo, det måste man väl säga?
Ekonomi? Absolut.
Proveniens? Köpt av första ägaren på Ben Gurion-flygplatsen då en statlig butik hade tok-rea för att cashen skulle in till ett nytt, kul krig. Mannen i fråga köpte till en PVD-länk för att man såg ut som en -citat- "tattarjävel" med den guldfärgade länken (som sedan slängdes i en flytt).
Snygg och med goda proportioner? Oh yeah.
Ser den dagsaktuell ut? Guldpläterad 39 mm dykare? Nja.

Alltså vintage. Frågor på det?

Inga frågor på det! Kul historia och störtskön dykare

 

[Psykel]

Jag gillar -som alla här- vintage av lite olika anledningar.

För det första gillar jag det mesta som är gammalt. Att kvalitet räknades, även på förhållandevis enkla bruksföremål, är något som tilltalar mig.

Den ekonomiska aspekten är också en (liten) del av det hela. Att kunna ha en varierad klocksamling, med ur av olika typer och former, utan att ruinera sig gillar jag.

Proveniensen (ett hopplöst missbrukat ord av vissa) är också en del i det hela. Vad har grejerna varit med om, vem köpte en sådan här klocka under den tidsperioden?

Sedan gillar jag designen, och formatet. Nya klockor är helt enkelt i många fall jävligt fula. Titta på Certina DS-1 som det tipsas om hela tiden på vanliga KS. Ful som stryk, stor och klumpig. Bu.
Den rekommenderas dessutom som dressur. Bu igen.
Tillägg här: som tidigare sagt tycker jag att man ska kunna se på klockan att den på något vis härstammar från en annan tid, antingen i desigen eller i konstruktionsdetaljer, för att det "ska" vara vintage.

Till sist, en vintageklocka? Trots safir och kvarts?

Vi kollar:
Kvalitet? Jo, det måste man väl säga?
Ekonomi? Absolut.
Proveniens? Köpt av första ägaren på Ben Gurion-flygplatsen då en statlig butik hade tok-rea för att cashen skulle in till ett nytt, kul krig. Mannen i fråga köpte till en PVD-länk för att man såg ut som en -citat- "tattarjävel" med den guldfärgade länken (som sedan slängdes i en flytt).
Snygg och med goda proportioner? Oh yeah.
Ser den dagsaktuell ut? Guldpläterad 39 mm dykare? Nja.

Alltså vintage. Frågor på det?

Vi kan backa 50 år och få lite samma resultat. Sånna här udda fåglar tillverkas inte längre. Skulle man försöka sig på nåt i den här stilen idag så skulle det nog bli platt fall.

 

[DiscoPapa]

Gillar att det är lite mystik kring vilka tidigare ägare varit och hur repor och dings kommit till. Förberedelsen i sig är kul. Att läsa på om modellen och sätta sig in så man köper rätt objekt. Sist men inte minst är ju jakten väldigt spännande. Att tråla objekt dagligen i flera månader, vara nära på att slå till men ducka pga pris eller skick för att slutligen nypa klockan som känns perfekt är oerhört tillfredställande.

Går inte att jämföra med att knalla in till en AD och säga "en sådan här tack".

 

[frere]

Jag måste faktiskt erkänna att jag inte gillar proveniens! Föredrar nästan att fantisera ihop de tidigare ägarna själv (de blir alltid coolare än verklighetens gubbar), och kan ha svårt att skaka av mig känslan av att bära någon annans klocka om jag vet för mycket. Jag tillhör å andra sidan också falangen som i grunden ser klockor som snygga livsstilsmarkörer mer än som samlarobjekt/museiföremål. Skulle inte ha något emot att samla på NOS-klockor om det inte vore så kostsamt att sätta första repan i dem...

 

[Per]

Skulle inte ha något emot att samla på NOS-klockor om det inte vore så kostsamt att sätta första repan i dem...

Jag skulle inte ha hjärta till att sätta första repan i dem.

 

[frere]

Jag skulle inte ha hjärta till att sätta första repan i dem.

Nej, det också! Vem är jag att komma och repa en orörd fin klocka efter 60 år, liksom. Lagom yttre slitage av okänd härkomst ska det vara.

 

[evki]

Jag hoppas att jag får posta här trots att jag knappt har några vintage klockor.

Ordet vintage lånades från det engelska språket och skulle man slå up det på engelska, skulle man få ett intressant inlägg:
Adj
2. Denoting something from the past of high quality, especially something representing the best of its kind.
(Fet typsnitt är mitt).

Det jag märker är att bland de klockintresserade börjar order ta på sig nya nyanser - det verkar som den höga kvalitet och att representera det bästa i en grupp inte är så nödvändigt för oss här att kalla en klocka vintage. Ordet drar sig närmare ordet "gammal". Det första meningen på engelska är vin relaterad och betyder vinskördens år och ursprung (plats). Jag har aldrig hört ordet användas för nån billigt ungt vin, men det är kanske bara jag som knyter ordets mening till vinet som blir bara bättre och dyrare med tiden. I så fall skulle jag säga att detta kan vara en rolig nyans för hur vi använder ordet i klocksammahnhanget.

 

[Strindberg]

Jag hoppas att jag får posta här trots att jag knappt har några vintage klockor.

Ordet vintage lånades från det engelska språket och skulle man slå up det på engelska, skulle man få ett intressant inlägg:
Adj
2. Denoting something from the past of high quality, especially something representing the best of its kind.
(Fet typsnitt är mitt).

Det jag märker är att bland de klockintresserade börjar order ta på sig nya nyanser - det verkar som den höga kvalitet och att representera det bästa i en grupp inte är så nödvändigt för oss här att kalla en klocka vintage. Ordet drar sig närmare ordet "gammal". Det första meningen på engelska är vin relaterad och betyder vinskördens år och ursprung (plats). Jag har aldrig hört ordet användas för nån billigt ungt vin, men det är kanske bara jag som knyter ordets mening till vinet som blir bara bättre och dyrare med tiden. I så fall skulle jag säga att detta kan vara en rolig nyans för hur vi använder ordet i klocksammahnhanget.

Jag håller helt med om att ordet vintage blir lite "märkligt" i det sammanhang det används i i klockvärlden.
Jag kränger begagnade smycken, och där är jag noga med att skilja på second hand/begagnat och vintage.
Second hand (generisk guldkedja) till höger och vintage (designsilver) till vänster.

Å andra sidan. Vad ska man kalla ett världsmästarur från 50-talet?

 

[Per]

Å andra sidan. Vad ska man kalla ett världsmästarur från 50-talet?

Antikt? Eller mer korrekt; bara gammalt. Jag håller med evkis beskrivning. Vintage är mer än bara något utdaterat och gammalt.

 

[Strindberg]

Antikt? Eller mer korrekt; bara gammalt. Jag håller med evkis beskrivning. Vintage är mer än bara något utdaterat och gammalt.

Det är ju inte hundra år...

Men, är det konsensus att det krävs lite höjd på grejerna för att det ska bli vintage?

 

[Per]

Det är ju inte hundra år...

Men, är det konsensus att det krävs lite höjd på grejerna för att det ska bli vintage?

Konsensus når vi nog aldrig. Jag tycker däremot det, ja.