Då får man ju fråga vad "höjd på grejerna" innebär. Är det boettfinish, kvalitet på verket, tillverkare, eller är det någon form av kombination av det hela?
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Vad gör att du uppskattar vintageur?
- Trådstartare Aurum
- Start datum
Då får man ju fråga vad "höjd på grejerna" innebär. Är det boettfinish, kvalitet på verket, tillverkare, eller är det någon form av kombination av det hela?
Kanske bara något så illa som en viss efterfrågan på något. Svårt att riktigt ta på det men jag tror de flesta vet. Sedan är det väl inte heller allt i världen om någon vill kalla sitt gamla kvastskaft för vintage.
Personligen har jag svårt för att vintage bland ointresserade ofta betyder skadat och fult. Vintage för mig är fortfarande fina saker i originalskick eller nära därpå.
Konsensus vete fan. Å ena sidan krävs ju lite höjd på grejerna för att de överhuvudtaget ska överleva tidens tand, dvs. bra kvalitet i boetter och verk. Å andra sidan: vad är "höjd"? Det är till stor del tidsbunden tycke och smak, i dagsläget dessutom starkt påhejad av Hodinkee och diverse liknande intressen utifrån vad de för tillfället vill kränga.
A Schildt-verk tickar ju i såväl Blancpain FF och Ulysses Nardin som svenska City-dykare och Atlantic Världsmästarur. Å andra sidan har märken som *vintage* Certina in house-verk men de värderas knappast därefter, just för tillfället.
Nej, en saklig definition av vintage kan inte innehålla en "höjd-parameter" enligt min mening.
Psykel
Patek
Jag ser personligen vintage som något gammalt som jag själv ser som värdigt. Exempelvis min gamla Enicar som varken var dyr eller den finaste om man tänker kvalitet och lyx, men som är värd mycket för mig.
Eller Birkan som jag postade tidigare. Ingen "fin" klocka, men det den är för mig gör den till vintage och inte bara gammal.
3 : a period of origin or manufacture: a piano of 1845 vintage : length of existence : age
I bilvärlden räknas vintage som produserat mellan 1919 och 1930, före detta betäknas Antique, efter detta Classic. Kanske vi får följa detta...?
Senast ändrad:
Mycket, mycket bra fråga och ett svar som jag kan skriva under.
Jag "vågar" inte posta bilder på min "Dorian Gray" i "vintage" trådar eftersom klockan är "bara" från 1994.
Men för min del förtjänar den att kallas för vintage mer än många andra äldre ur. Den tillverkades från 1994 till 1997 och det är oklart hur många exemplaren producerades, men de flesta håller med om att siffran är inte mer än 1000, mest sannolikt runt 800 st. Det var inte den första keramisk klocka på marknaden, men det var en mycket tidigt försök att använda ZrO2 som boett material. Tack vare materialets fysiska egenskaper har klockan samma utseende idag som den hade när den var ny. Förutom tritium på tavlan och visare som har gulnat med tiden. Rykten har det att det hänger en portrait av en mycket gammal fliegerchronograph nånstans på vinden i Schaffhausen. Allt detta gör att klockan räknar jag som vintage utifrån den mening från Oxford Dictionary of English som jag hade citerat tidigare i tråden.
Senast ändrad:
Håller med om allt förutom då att jag tycker den är för modern för att kallas vintage. Neovintage kanske?Mycket, mycket bra fråga och ett svar som jag kan skriva under.
Jag "vågar" inte posta bilder på min "Dorian Gray" i "vintage" trådar eftersom klockan är "bara" från 1994.
Men för min del förtjänar den att kallas för vintage mer än många andra äldre ur. Den tillverkades från 1994 till 1997 och det är oklart hur många exemplaren producerades, men lite de flesta håller med om att siffran är inte mer än 1000, mest sannolikt runt 800 st. Det var inte den första keramisk klocka på marknaden, men det var en mycket tidigt försök att använda ZrO2 som boett material. Tack vare de fysiska egenskaperna som keramik har klockan samma utseende idag som den hade när den var ny. Förutom tritium på tavlan och visare som har gulnat med tiden. Rykten har det att det hänger en portrait av en mycket gammal fliegerchronograph nånstans på vinden is Schaffhausen. Allt detta gör att klockan räknar jag som vintage utifrån den mening från Oxford Dictionary of English som jag hade citerat tidigare i tråden.
Utseende blandat med historia, proveniensen eller avsaknaden av densamma (där du fantiserar ihop en egen historia).
Riktig proveniens är dock roligare om den är något lite utöver det vanliga. Med den här klockan känner jag mig själv helt klart lite tuffare, då jag vet att den varit ute på en 13 år lång världsomsegling över världens alla hav. På något sätt skulle jag för att citera @Gummo säga att klockan är magisk och smittar av lite av magin till mig när jag bär den...
Riktig proveniens är dock roligare om den är något lite utöver det vanliga. Med den här klockan känner jag mig själv helt klart lite tuffare, då jag vet att den varit ute på en 13 år lång världsomsegling över världens alla hav. På något sätt skulle jag för att citera @Gummo säga att klockan är magisk och smittar av lite av magin till mig när jag bär den...
Senast ändrad:
neovintage låter helt ok för mig. Egentligen är jag ointresserad i vintage som klass. Jag gillar många gamla klockor, men eftersom skicket är avgörande för mig (lite som Per skriver, jag stör mig på förstörda boett och tavlor) många äldre ur blir antingen för dyra för min plånbok eller för slitna för min smak. Denna tråden däremot är mycket intressan för mig eftersom man får ett inblick på hur vintagenördar tänker och resonerar.
Gissar att klocknördar inte skulle gilla om man byte "vintage"-benämningen på charmigt skabbiga mögelklockor till "shabby chic". Även om det lite grand är en relevant parallell.
Denna tråden däremot är mycket intressan för mig eftersom man får ett inblick på hur vintagenördar tänker och resonerar.
Psykel
Patek
Vintage är för gubbar och shabby chic för tanter.
Vintageklockor..
Det kan vara många saker som attraherar mig till att skaffa en klocka, motsatsen till vintage d.v.s. det nya, har jag lärt mig genom åren att jag kan uppskatta till en början för att i slutändan alltid trötta på och helt sluta använda till sist.
Klockorna i samlingen får inte heller vara en så pass känsliga och/eller ovanliga (dyra) att jag inte vågar bära och använda dem till vardags.
Det är ju inte direkt så att jag bilar golv varje dag, är en kontorsråtta som de flesta andra, men klockan ska klara av allt det vardagliga utan att jag ska tänka på att plocka av mig klockan titt som tätt.
Vad är det då för attribut som attraherar och måste det vara en viss typ av tillverkare/klocktyp?
Jag har ju en naturlig fallenhet att snöa in på tidstypiska dykarklockor, de riktigt tooliga är ju sjukt charmiga (om inte alltid så himla vardags-bärbara)
I slutändan brukar jag landa i dykare med tidstypiska attribut och bärbara mått, även om en Sub är lite lätt fantasilöst så är det jäkligt bra klockor (pre-maxi case)
Charmiga tavlor som mattats med åren och ett använt plexiglas kan vara väldigt trevligt
Klockor med en specifik historia och som dessutom varit delaktiga i historiska händelser kan också få cylindrarna att skjuta igång.
Och det här är bara några exempel, det går att hitta hur många skojiga attribut som helst på vintageklockor i alla prisklasser.
Moderna klockor för mig är i mångt och mycket förfining, en stor del av den charm som finns i vintage kommer från nyskapande för sin tid och att ha vågat ta ut svängarna rejält ibland.
Vintage rocks!
Det kan vara många saker som attraherar mig till att skaffa en klocka, motsatsen till vintage d.v.s. det nya, har jag lärt mig genom åren att jag kan uppskatta till en början för att i slutändan alltid trötta på och helt sluta använda till sist.
Klockorna i samlingen får inte heller vara en så pass känsliga och/eller ovanliga (dyra) att jag inte vågar bära och använda dem till vardags.
Det är ju inte direkt så att jag bilar golv varje dag, är en kontorsråtta som de flesta andra, men klockan ska klara av allt det vardagliga utan att jag ska tänka på att plocka av mig klockan titt som tätt.
Vad är det då för attribut som attraherar och måste det vara en viss typ av tillverkare/klocktyp?
Jag har ju en naturlig fallenhet att snöa in på tidstypiska dykarklockor, de riktigt tooliga är ju sjukt charmiga (om inte alltid så himla vardags-bärbara)
I slutändan brukar jag landa i dykare med tidstypiska attribut och bärbara mått, även om en Sub är lite lätt fantasilöst så är det jäkligt bra klockor (pre-maxi case)
Charmiga tavlor som mattats med åren och ett använt plexiglas kan vara väldigt trevligt
Klockor med en specifik historia och som dessutom varit delaktiga i historiska händelser kan också få cylindrarna att skjuta igång.
Och det här är bara några exempel, det går att hitta hur många skojiga attribut som helst på vintageklockor i alla prisklasser.
Moderna klockor för mig är i mångt och mycket förfining, en stor del av den charm som finns i vintage kommer från nyskapande för sin tid och att ha vågat ta ut svängarna rejält ibland.
Vintage rocks!
Kul tråd!
Jag är så pass fyrkantig att jag ser gränsen för vad som är vintage som specifika årtal. När jag började mitt klockintresse såg jag -77 till -79 som en bortre gräns men sedan dess har det gått ett gäng år och nu sätter jag min högst subjektiva gräns till ca -85. Allt nyare än det ser jag som begagnade ur. Jag intresserar mig mer och mer för det borttappade årtiondet 90-talet men ser inte de klockorna som vintage.
Det som attraherar mig med vintageklockor är:
1. Kvaliteen. Detta var det som först gjorde att jag intresserade mig för äldre ur och könslan av att det på 50- och 60-talen var ingenjören som bestämde medan det idag är ekonomen. Lemania är det företag som jag tycker symboliserade ingenjörens vilja till teknisk förbättring bäst (tex med en automatisk version av cal 2310 redan på 50-talet). 70-talets utveckling gick mot att få ner produktionskostnaderna och att tillverka kvartsur som ju skulle bli framtiden. Jag har pratat med urmakare som varit med i matchen länge och som jobbat hos flera stora tillverkare i bla Schweiz och de påstår att kvaliteten tog ett kliv neråt i början på 70-talet. För mig symboliseras denna nedgång bäst med Omegas hopp från cal. 321 till ca. 861.
2. Priset. Kanske lite tråkig anledning men att få en klocka med bättre kvalitet än en modern, till ett klart lägre pris, är väldigt attraktivt.
3. Det faktum att mekaniska klockor var dåtidens bästa tekniska lösning. Idag finns ingen egentlig anledning att använda mekaniska ur men på den tiden var en Omega Speedmaster (eller liknande) faktiskt det bästa som kunde uppbringas. Detta visas tydligast med militära ur som helt går på det mest praktiska, dvs kvarts i slitstark plast. Detta gör mekaniska militärur attraktiva för det representerar en tid som inte kommer tillbaka.
4. Historia. Detta gäller personligen mest när historien är känd, tex hos en Lemania Viggen.
5. Stilen. Gäller främst 70-talet som verkligen stod ut, och där ingen tid innan eller efter liknar klockorna som kom då. Tänk flightmaster, Speedy mkIII, Seamaster ploprof och 1000m, alla knasiga Heuer, Nivada eller Tissots som fanns. Betänk även den till formen revolutionerande AP RO som har överlevt tidens tand. Gillar även art deco men den tidens klockor kan vara svåra stt serva samt mer ömtåliga.
6. Den större andelen handarbete i tillverkningen. Idag spottar tex Rolex ur sig 1 000 000 nya klockor per år och produkten känns väldigt industriell medan en VC från 50-talet har en helt annan mängd arbete bakom.
Favoritåren för mig är 1964-1972. 1964 blev det lag i Schweiz på att man skulle använda tritium och märka tavlorna med T. Man red fortfarande på vågen med bra kvalitet från 50-talet (även om planeringen för billigare produktion var i full gång). Speedmastern var i det bästa utförandet (105.012) nu, flightmastern kom och är än idag världens coolaste klocka, Lemania Viggen beställdes och JLC utvecklade det som om att bli AP RO's verk än till denna dag.
Tyvärr har jag ingen nyare vintage att posta här då min nyaste är en Tissot Navigator Chronograph från 1972.
Jag är så pass fyrkantig att jag ser gränsen för vad som är vintage som specifika årtal. När jag började mitt klockintresse såg jag -77 till -79 som en bortre gräns men sedan dess har det gått ett gäng år och nu sätter jag min högst subjektiva gräns till ca -85. Allt nyare än det ser jag som begagnade ur. Jag intresserar mig mer och mer för det borttappade årtiondet 90-talet men ser inte de klockorna som vintage.
Det som attraherar mig med vintageklockor är:
1. Kvaliteen. Detta var det som först gjorde att jag intresserade mig för äldre ur och könslan av att det på 50- och 60-talen var ingenjören som bestämde medan det idag är ekonomen. Lemania är det företag som jag tycker symboliserade ingenjörens vilja till teknisk förbättring bäst (tex med en automatisk version av cal 2310 redan på 50-talet). 70-talets utveckling gick mot att få ner produktionskostnaderna och att tillverka kvartsur som ju skulle bli framtiden. Jag har pratat med urmakare som varit med i matchen länge och som jobbat hos flera stora tillverkare i bla Schweiz och de påstår att kvaliteten tog ett kliv neråt i början på 70-talet. För mig symboliseras denna nedgång bäst med Omegas hopp från cal. 321 till ca. 861.
2. Priset. Kanske lite tråkig anledning men att få en klocka med bättre kvalitet än en modern, till ett klart lägre pris, är väldigt attraktivt.
3. Det faktum att mekaniska klockor var dåtidens bästa tekniska lösning. Idag finns ingen egentlig anledning att använda mekaniska ur men på den tiden var en Omega Speedmaster (eller liknande) faktiskt det bästa som kunde uppbringas. Detta visas tydligast med militära ur som helt går på det mest praktiska, dvs kvarts i slitstark plast. Detta gör mekaniska militärur attraktiva för det representerar en tid som inte kommer tillbaka.
4. Historia. Detta gäller personligen mest när historien är känd, tex hos en Lemania Viggen.
5. Stilen. Gäller främst 70-talet som verkligen stod ut, och där ingen tid innan eller efter liknar klockorna som kom då. Tänk flightmaster, Speedy mkIII, Seamaster ploprof och 1000m, alla knasiga Heuer, Nivada eller Tissots som fanns. Betänk även den till formen revolutionerande AP RO som har överlevt tidens tand. Gillar även art deco men den tidens klockor kan vara svåra stt serva samt mer ömtåliga.
6. Den större andelen handarbete i tillverkningen. Idag spottar tex Rolex ur sig 1 000 000 nya klockor per år och produkten känns väldigt industriell medan en VC från 50-talet har en helt annan mängd arbete bakom.
Favoritåren för mig är 1964-1972. 1964 blev det lag i Schweiz på att man skulle använda tritium och märka tavlorna med T. Man red fortfarande på vågen med bra kvalitet från 50-talet (även om planeringen för billigare produktion var i full gång). Speedmastern var i det bästa utförandet (105.012) nu, flightmastern kom och är än idag världens coolaste klocka, Lemania Viggen beställdes och JLC utvecklade det som om att bli AP RO's verk än till denna dag.
Tyvärr har jag ingen nyare vintage att posta här då min nyaste är en Tissot Navigator Chronograph från 1972.
Fadershan
Patek
Har faktiskt undrat över samma sak. Inte så mycket definitionen på vintage men vad det är som gör att det kittlar mig så väldigt mkt mer än moderna ur. Svaret på den frågan hittar vi i alla poster ovan och det blir kaka på kaka att jag oxå listar det fantastiskt trevliga med vintageur Definitionen på vintage får stå för var och en men någon ovan sa det bra att om man måste fråga ifall det är vintage kanske det inte är det Mitt modernaste vintageur är en De luca från -88. Jag tycker definitivt den är vintage för mig då just den referensen gjordes under väldigt begränsad tid och få ex, har plexi och smått gulnad lume
Definitionen på vintage får stå för var och en men någon ovan sa det bra att om man måste fråga ifall det är vintage kanske det inte är det Mitt modernaste vintageur är en De luca från -88. Jag tycker definitivt den är vintage för mig då just den referensen gjordes under väldigt begränsad tid och få ex, har plexi och smått gulnad lume
För mig var det ett steg ned i ledet från bilar. I yngre dagar var jag mycket intresserad av äldre custom bilar. Efter ett tag fick jag inse att jag har ingen kunskap om att skruva, ingen lust till att skruva och inget garage att vara i. Då övergick intresset till gamla motorcyklar för då tänkte jag att dom är mycket mindre och billigare (det var fel). Det var samma sak där. Ingen kunskap att skruva, ingen lust och väldigt lat.
Då kom steget till klockor naturligt när det behövdes en ny. Det finns gamla klockor, där behöver jag inte skruva var annan mil. Man lämnar in den på service ca vart 5år och det kostar inte multum. Man kan ha flera och dom tar ingen plats. Man kan använda dom jämt oavsett årstid etc.
Det händer såklart att jag kollar på bilar och fantiserar om att jag skulle vilja ha en men inser efter ett tag att det är alldeles för mycket pengar och jobb. Konstigt nog vill jag att alla bilar och mc ska vara ombyggda men icke när det gäller klockor. Där ska det vara original.
Då kom steget till klockor naturligt när det behövdes en ny. Det finns gamla klockor, där behöver jag inte skruva var annan mil. Man lämnar in den på service ca vart 5år och det kostar inte multum. Man kan ha flera och dom tar ingen plats. Man kan använda dom jämt oavsett årstid etc.
Det händer såklart att jag kollar på bilar och fantiserar om att jag skulle vilja ha en men inser efter ett tag att det är alldeles för mycket pengar och jobb. Konstigt nog vill jag att alla bilar och mc ska vara ombyggda men icke när det gäller klockor. Där ska det vara original.
Kan man få några exempel? Pratar vi samma modell/märke? Denna punkten är mycket intressan, tycker jag.
Senast ändrad:
Svarar enbart på rubriken. Vad jag gillar med vintage är att det finns hur många fina klockor som helst att köpa för rimliga pengar (framför allt om man inte är så brydd om att det ska vara "rätt" märke). Mina Lagondor (jag har fastnat för just denna design, hade fyra och sålde en till en kompis, och köpte en till, så nu har jag fyra igen) har i snitt kostat 500-600 spänn och alla tickar på riktigt bra (imponerande för 50 år gamla klockor med tveksam servicehistorik!). What's not to like?
Senast ändrad:
Kan ta några exempel. Speedy mkII är 15k beggad och 30-40 i sin reissue. 861 kontra ett tråkigare ETA.
Speedy mkIII, en lite glömd modell med cal 1040 som idag sitter i dyra Breguet-modeller. Ett av de kanske bästa exemplen kan nog vara alla dessa Omega cal 5xx, tex 564, som kan köpas för några tusenlappar där moderna alternativ är av sämre kvalité. Framförallt i motsvarande prisklasser.
Tänk på alla dessa VC, AP och PP dressare från tex 60-talet du kan få för klart mindre pengar än en ny motsvarande.
Listan kan göras klart längre, andra får fylla på.
Fadershan
Patek
Vill man ta ett märke kan man ta Certina som exempel tycker jag. Fina kvalitativa inhouseverk för några hundralappar. Tycker de är sjukt charmiga och jag äger ett gäng som är lättskruvade och går bra!
Vill man ta ett märke kan man ta Certina som exempel tycker jag. Fina kvalitativa inhouseverk för några hundralappar. Tycker de är sjukt charmiga och jag äger ett gäng som är lättskruvade och går bra!
Lysande exempel. Certina ger grymt mycket för pengarna. Har själv tre DS i min låda (en av dem nedan). Kreddiga anor och modern storlek
Man kan få dem för mindre än en Daniel Välling om man letar lite. 
Fadershan
Patek
Exakt! Bra tydliggörande med ett fint exemplar!Lysande exempel. Certina ger grymt mycket för pengarna. Har själv tre DS i min låda (en av dem nedan). Kreddiga anor och modern storlek
Mycket bra val! Ett annat märke som idag helt fallit igenom är Tossot. För hittades Lemania cal 2310 i deras kronografer, samma som i en Speedy innan hösten -68, eller deras cal 1340 som idag finns i blå Ebel och Breguet. Idag däremot är det i en Tissot ett standard ETA om du har tur.Vill man ta ett märke kan man ta Certina som exempel tycker jag. Fina kvalitativa inhouseverk för några hundralappar. Tycker de är sjukt charmiga och jag äger ett gäng som är lättskruvade och går bra!
Vintage hänger ursprungligen ihop med vin gjort på druvor från ett visst år o har i dessa sammanhang (tror jag) en positiv innebörd - vad som sen är gott o vilka klockor som är tillräckligt gamla o fina för att kallas vintage kommer nog inte ens vi i konsensusens förlovade land att bli överens om - o väl är väl det??
Lade ner tankemöda på att formulera (för mig själv lika mycket som nån annan) ett svar när denna tråden kom upp men kunde inte komma på nåt riktigt bra svar. Och det kan jag väl egentligen inte fortfarande.
Men det måste ju ligga något i den glädjekänsla man får av att scrolla igenom Dagens Vintageur-tråden varje dag. Den variationen, alla de udda klockorna, en del toppur i fantastiskt välbehållet skick eller vackert präglade av tiden, en del kufiska gamla klockor i designer som bara skulle gå hem i en viss tidsera, en del klockor med spännande levnadshistoria, en del asfula men roliga, en del fantastiskt hantverk som man fascineras av att det fortfarande fungerar, mångfalden av märken små och stora levande och utdöda osv osv.
Det är något med den glädjen som gör att man nästan vill klicka gilla på varenda inlägg varje dag där. Det måste ligga något i det.
Som en parentes kan ju nämnas en av mina absoluta favorit-siter om cyklar. http://mo-ped.se/bike/_2008.htm
Ganska många paralleller till det myllrande utbud av klockor som fanns när klockindustrin gick på högvarv, här kan man finna alla de många cykelmärken som fanns i Sverige en gång i tiden. Den tid då cykelhandlare i varje stad och by "byggde" sina egna cyklar (gissningsvis köpte no-name cyklar från några olika fabriker och satte sitt eget brand på dem) . Det ger lite samma glädje att kolla igenom alla dessa som att kolla vintage klockor.
Men det måste ju ligga något i den glädjekänsla man får av att scrolla igenom Dagens Vintageur-tråden varje dag. Den variationen, alla de udda klockorna, en del toppur i fantastiskt välbehållet skick eller vackert präglade av tiden, en del kufiska gamla klockor i designer som bara skulle gå hem i en viss tidsera, en del klockor med spännande levnadshistoria, en del asfula men roliga, en del fantastiskt hantverk som man fascineras av att det fortfarande fungerar, mångfalden av märken små och stora levande och utdöda osv osv.
Det är något med den glädjen som gör att man nästan vill klicka gilla på varenda inlägg varje dag där. Det måste ligga något i det.
Som en parentes kan ju nämnas en av mina absoluta favorit-siter om cyklar. http://mo-ped.se/bike/_2008.htm
Ganska många paralleller till det myllrande utbud av klockor som fanns när klockindustrin gick på högvarv, här kan man finna alla de många cykelmärken som fanns i Sverige en gång i tiden. Den tid då cykelhandlare i varje stad och by "byggde" sina egna cyklar (gissningsvis köpte no-name cyklar från några olika fabriker och satte sitt eget brand på dem) . Det ger lite samma glädje att kolla igenom alla dessa som att kolla vintage klockor.
Jag ärvde två klockor varav den ena var svårare att hitta information kring. Fascinationen över att uren kunde fungera när den ena är från 1940-talet är häftigt. Jag har kommit att uppskatta variationen i designen på vintage, det gör att jag kan sätta en ytterligare personlig prägel på min personlighet.
Vintage är rätt subjektivt när det kommer till klockor, bilar etc. En del har nog att göra med åldern på betraktaren. Jag brukar se äldre klockor än mig själv som vintage, och lite yngre som semivintage.
Kan egentligen inte se någon Breitling från Schneider-eran som vintage, utan snarare som semivintage där i början, eller kultiga. Det är rätt moderna klockor, batterier, 7750-urverk som används än idag m.m. Däremot 70-talet och bakåt där det användes gamla manuella Valjoux, lemania och Venus, och experimentella tidiga automater som Cal.11 etc, det känns vintage. En 2824, 7750 kan aldrig få vintage-feeling i min värld.
Kan egentligen inte se någon Breitling från Schneider-eran som vintage, utan snarare som semivintage där i början, eller kultiga. Det är rätt moderna klockor, batterier, 7750-urverk som används än idag m.m. Däremot 70-talet och bakåt där det användes gamla manuella Valjoux, lemania och Venus, och experimentella tidiga automater som Cal.11 etc, det känns vintage. En 2824, 7750 kan aldrig få vintage-feeling i min värld.
Extremt snygg och unik modell men absolut inte vintage i min bok. En av de roligaste moderna IWC:erna som gjorts utan tvekan. Det är en väldigt modern klocka med moderna material och urverk.Mycket, mycket bra fråga och ett svar som jag kan skriva under.
Jag "vågar" inte posta bilder på min "Dorian Gray" i "vintage" trådar eftersom klockan är "bara" från 1994.
Men för min del förtjänar den att kallas för vintage mer än många andra äldre ur. Den tillverkades från 1994 till 1997 och det är oklart hur många exemplaren producerades, men de flesta håller med om att siffran är inte mer än 1000, mest sannolikt runt 800 st. Det var inte den första keramisk klocka på marknaden, men det var en mycket tidigt försök att använda ZrO2 som boett material. Tack vare materialets fysiska egenskaper har klockan samma utseende idag som den hade när den var ny. Förutom tritium på tavlan och visare som har gulnat med tiden. Rykten har det att det hänger en portrait av en mycket gammal fliegerchronograph nånstans på vinden i Schaffhausen. Allt detta gör att klockan räknar jag som vintage utifrån den mening från Oxford Dictionary of English som jag hade citerat tidigare i tråden.
Knivproffset
Omega
Idag är definitionen på vintage att lysmassan gulnat något - det vet alla som pysslat med detta i mer än....
