• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Vad gör du och din klocka just nu?

Sitter och njuter i solen!
141EE198-572C-440F-825C-94D3F8D66147.jpeg
 
Som kommentar på mannen bakom dig i kön, med Alf Henriksson ord ”retar man upp sig på saker som är små är man väl inte större än så”

Igår var jag på Coop och handlade. I dag sitter jag och funderar jag över det som hände. När jag plockat ihop det jag ska ha går jag till kassan. Underkastad vårt kollektiva system, lägger jag ut en markörpinne mellan mitt och den som är före. Jag tar upp mitt bankkort och väntar tyst och tålmodigt. Bakom mig kommer en äldre man och hans, (också äldre) hustru. Mannen trycker upp deras varor mot mina och talar tyst, men inte så tyst att jag ska missa deras samtal. Han beskriver mig som en idiot som inte har lagt upp en markörpinne efter mig. Jag tror knappt att det händer i verkligheten, men jag är en tålmodig och vänlig man (också äldre men inte så gammal), så jag låter han hållas. När mina varor slagits in fortsätter kassörskan med deras varor, på min räkning. Jag var i andra tankar en stund så jag såg det för sent. Tyst, men så han skulle höra sa jag till kassörskan att det inte är mina varor som hon slår in nu, han (mannen bakom) tryckte upp sina varor mot mina så det blev inget mellanrum, förlåt jag såg det för sent. Kassörskan håll leendet uppe och rättade till det som skulle bli mitt kvitto. Jag funderade på om fanns en lokal överenskommelse vem som har ansvar för vilken pinne, eller om jag har ansvar för båda? Jag packade in mina varor och frågade mannen om han har många vänner. Jag fick inget svar men han såg forcerad och rödlätt ut. Jag vet fortfarande inte om det var jag eller han som begått detta fatala misstag eller om han bara köpt en Rolex över list nyligen.
article-2483443-191AD48200000578-684_634x425.jpg
 
Så kan det gå när folk inte har något annat att gnälla på.



Igår var jag på Coop och handlade. I dag sitter jag och funderar jag över det som hände. När jag plockat ihop det jag ska ha går jag till kassan. Underkastad vårt kollektiva system, lägger jag ut en markörpinne mellan mitt och den som är före. Jag tar upp mitt bankkort och väntar tyst och tålmodigt. Bakom mig kommer en äldre man och hans, (också äldre) hustru. Mannen trycker upp deras varor mot mina och talar tyst, men inte så tyst att jag ska missa deras samtal. Han beskriver mig som en idiot som inte har lagt upp en markörpinne efter mig. Jag tror knappt att det händer i verkligheten, men jag är en tålmodig och vänlig man (också äldre men inte så gammal), så jag låter han hållas. När mina varor slagits in fortsätter kassörskan med deras varor, på min räkning. Jag var i andra tankar en stund så jag såg det för sent. Tyst, men så han skulle höra sa jag till kassörskan att det inte är mina varor som hon slår in nu, han (mannen bakom) tryckte upp sina varor mot mina så det blev inget mellanrum, förlåt jag såg det för sent. Kassörskan håll leendet uppe och rättade till det som skulle bli mitt kvitto. Jag funderade på om fanns en lokal överenskommelse vem som har ansvar för vilken pinne, eller om jag har ansvar för båda? Jag packade in mina varor och frågade mannen om han har många vänner. Jag fick inget svar men han såg forcerad och rödlätt ut. Jag vet fortfarande inte om det var jag eller han som begått detta fatala misstag eller om han bara köpt en Rolex över list nyligen.
article-2483443-191AD48200000578-684_634x425.jpg
 
Igår var jag på Coop och handlade. I dag sitter jag och funderar jag över det som hände. När jag plockat ihop det jag ska ha går jag till kassan. Underkastad vårt kollektiva system, lägger jag ut en markörpinne mellan mitt och den som är före. Jag tar upp mitt bankkort och väntar tyst och tålmodigt. Bakom mig kommer en äldre man och hans, (också äldre) hustru. Mannen trycker upp deras varor mot mina och talar tyst, men inte så tyst att jag ska missa deras samtal. Han beskriver mig som en idiot som inte har lagt upp en markörpinne efter mig. Jag tror knappt att det händer i verkligheten, men jag är en tålmodig och vänlig man (också äldre men inte så gammal), så jag låter han hållas. När mina varor slagits in fortsätter kassörskan med deras varor, på min räkning. Jag var i andra tankar en stund så jag såg det för sent. Tyst, men så han skulle höra sa jag till kassörskan att det inte är mina varor som hon slår in nu, han (mannen bakom) tryckte upp sina varor mot mina så det blev inget mellanrum, förlåt jag såg det för sent. Kassörskan håll leendet uppe och rättade till det som skulle bli mitt kvitto. Jag funderade på om fanns en lokal överenskommelse vem som har ansvar för vilken pinne, eller om jag har ansvar för båda? Jag packade in mina varor och frågade mannen om han har många vänner. Jag fick inget svar men han såg forcerad och rödlätt ut. Jag vet fortfarande inte om det var jag eller han som begått detta fatala misstag eller om han bara köpt en Rolex över list nyligen.
article-2483443-191AD48200000578-684_634x425.jpg
Den äldre mannen kunde lagt ner sin tid på att fixa sin markörpinne istället för att prata indiskret och ge en orättfärdig analys:banghead:. Tråkigt.
Jag ser det som naturligt att lägga upp en markörpinne när man anländer till kassan och framförvarande håller på och betalar men om det redan finns kö bakom mig lägger jag ut en markörpinne.
 
Som kommentar på mannen bakom dig i kön, med Alf Henriksson ord ”retar man upp sig på saker som är små är man väl inte större än så”
Filosofiskt tänkt av Alf Henriksson. Jag tänkte också på att jag inte har en aning om varför han betedde sig så illa. Jag tyckte synd om honom samtidigt och ångrade det jag sa till honom. Vem vet något om okända vi möter? De har sin livsberättelse. Jag har min. Därför kan det bli lite tokigt ibland.
 
Den äldre mannen kunde lagt ner sin tid på att fixa sin markörpinne istället för att prata indiskret och ge en orättfärdig analys:banghead:. Tråkigt.
Jag ser det som naturligt att lägga upp en markörpinne när man anländer till kassan och framförvarande håller på och betalar men om det redan finns kö bakom mig lägger jag ut en markörpinne.
Jag ser beteendet som något vi alla möter allt oftare i vardagen. Jag tror vi har svårare än förr att se helheter och vi är mer oförmögna att sätta in oss själva i verklighetens kontext, där andras behov pågår samtidigt. Vi är ju inte ensamma på denna jord.
 
Igår var jag på Coop och handlade. I dag sitter jag och funderar jag över det som hände. När jag plockat ihop det jag ska ha går jag till kassan. Underkastad vårt kollektiva system, lägger jag ut en markörpinne mellan mitt och den som är före. Jag tar upp mitt bankkort och väntar tyst och tålmodigt. Bakom mig kommer en äldre man och hans, (också äldre) hustru. Mannen trycker upp deras varor mot mina och talar tyst, men inte så tyst att jag ska missa deras samtal. Han beskriver mig som en idiot som inte har lagt upp en markörpinne efter mig. Jag tror knappt att det händer i verkligheten, men jag är en tålmodig och vänlig man (också äldre men inte så gammal), så jag låter han hållas. När mina varor slagits in fortsätter kassörskan med deras varor, på min räkning. Jag var i andra tankar en stund så jag såg det för sent. Tyst, men så han skulle höra sa jag till kassörskan att det inte är mina varor som hon slår in nu, han (mannen bakom) tryckte upp sina varor mot mina så det blev inget mellanrum, förlåt jag såg det för sent. Kassörskan håll leendet uppe och rättade till det som skulle bli mitt kvitto. Jag funderade på om fanns en lokal överenskommelse vem som har ansvar för vilken pinne, eller om jag har ansvar för båda? Jag packade in mina varor och frågade mannen om han har många vänner. Jag fick inget svar men han såg forcerad och rödlätt ut. Jag vet fortfarande inte om det var jag eller han som begått detta fatala misstag eller om han bara köpt en Rolex över list nyligen.
article-2483443-191AD48200000578-684_634x425.jpg
Nu när du säger det, vems ansvar är det igentligen? Den eviga frågan kommer nog leva vidare :)
 
Som kommentar på mannen bakom dig i kön, med Alf Henriksson ord ”retar man upp sig på saker som är små är man väl inte större än så”
Tack för Alf Henriksson! Honom ska jag läsa mer av/om. Han lär också ha sagt "- Människoätare visar sig sällan. Om de förekom tätare stod vi oss slätare alltemellan."
 
Nu när du säger det, vems ansvar är det igentligen? Den eviga frågan kommer nog leva vidare :)
Det blir nog enklast om båda parter hjälps åt. Då blir det sannolikt enklare för båda. I det här fallet tror jag inte att han blev så otrevlig där och då. Jag tro han hade med sig sin aggression/känsla av vanmakt eller vad det nu än var, när han kom fram till kassan.
 
Det blir nog enklast om båda parter hjälps åt. Då blir det sannolikt enklare för båda. I det här fallet tror jag inte att han blev så otrevlig där och då. Jag tro han hade med sig sin aggression/känsla av vanmakt eller vad det nu än var, när han kom fram till kassan.
Vissa har bara sånt humör helt enkelt. Så länge man bara är iskall som du och är glad och trevlig så löser det sig alltid
 
Håller helt med här, det enda som effektivt avväpnar surhet och intolerans är att vara trevlig tillbaka :)
Oftast så kommer personen på sig själv och känner sig som en idiot när man är så trevlig tillbaka blev kallade det ena och det andra av en dam i butiken för nån månad sen då jag är mörkhyad. Betalade hennes varor i butiken. Fick en rejäl ursäkt av henne och en kram sen :)
 
Tillbaka
Topp