• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Vad gör du och din klocka just nu?

mmh

Panerai
2-Faktor
Avslutar en era. Sista dagen i London efter nästan 6 år här. Imorgon flyttar jag hem till Finland...
image.jpg
 

laketwig

Patek
2-Faktor
Dags för en av mina absoluta favoritskivor.

Neil Young - Harvest (1972)

Under första halvan av 60-talet spelade Neil Young i diverse okända band i Kanada och uppträdde även solo som folksångare. Han flyttade sedan till USA och Los Angeles, där han återknöt bekantskapen med Stephen Stills som han tidigare träffat vid gemensamma spelningar i Kanada. Tillsammans med Richie Furay med flera bildade dom Buffalo Springfield, ett band som lade grunden till det som brukar kallas folkrock och countryrock. Bandet blev kortlivat trots stora framgångar och man hann bara med att ge ut två riktiga skivor plus en med lite överblivet något år efter att man gick skilda vägar. Neil Youngs bidrag till skivorna hade uppmärksammats av skivbolaget, vilket gav honom ett eget skivkontrakt. Resultatet blev hans två första soloskivor, Neil Young (1969) och Everybody Knows This is Nowhere (1969). Bortsett från att ett par av låtarna från den senare har blivit standards på hans konserter gjorde skivorna inget större avtryck.

Stephen Stills hade under samma tid haft betydligt större framgångar med supergruppen Crosby, Stills & Nash, så när han erbjöd Neil en plats accepterade han och Crosby, Stills, Nash & Young såg dagens ljus. Trots stora framgångar med studioskivan Déjà Vu och liveskivan 4 Way Street valde Neil Young att istället fortsätta sin solokarriär. Hans stora genombrott kom 1970 med After the Goldrush, vilket 1972 bygdes på ytterligare med dagens skiva, Harvest. Den senare innehöll bl a hans enda listetta, Heart of Gold, som i mina öron är en av dom allra bästa countryrocklåtarna som skrivits. Bedövande vacker helt enkelt! Med något undantag, den rockiga Alabama t ex, består skivan av ganska tillbakalutad countryrock av bästa märke, väl värd att ingå en skivsamling.

Neil Young har sedan dess släppt otaliga studio- och livskivor där han utforskar olika musikstilar, framför allt rockigare. En hel del är riktigt bra men en del är rent skräp. Tveksamt dock om någon av dom bättre kommer i närheten av Harvest, även om han 1992 gick tillbaka till rötterna och försökte upprepa framgången med en skiva kallad Harvest Moon ... ;)

IWC A 2017-07-25 (CD).jpg
 

Fender59

Patek
2-Faktor
Dags för en av mina absoluta favoritskivor.

Neil Young - Harvest (1972)

Under första halvan av 60-talet spelade Neil Young i diverse okända band i Kanada och uppträdde även solo som folksångare. Han flyttade sedan till USA och Los Angeles, där han återknöt bekantskapen med Stephen Stills som han tidigare träffat vid gemensamma spelningar i Kanada. Tillsammans med Richie Furay med flera bildade dom Buffalo Springfield, ett band som lade grunden till det som brukar kallas folkrock och countryrock. Bandet blev kortlivat trots stora framgångar och man hann bara med att ge ut två riktiga skivor plus en med lite överblivet något år efter att man gick skilda vägar. Neil Youngs bidrag till skivorna hade uppmärksammats av skivbolaget, vilket gav honom ett eget skivkontrakt. Resultatet blev hans två första soloskivor, Neil Young (1969) och Everybody Knows This is Nowhere (1969). Bortsett från att ett par av låtarna från den senare har blivit standards på hans konserter gjorde skivorna inget större avtryck.

Stephen Stills hade under samma tid haft betydligt större framgångar med supergruppen Crosby, Stills & Nash, så när han erbjöd Neil en plats accepterade han och Crosby, Stills, Nash & Young såg dagens ljus. Trots stora framgångar med studioskivan Déjà Vu och liveskivan 4 Way Street valde Neil Young att istället fortsätta sin solokarriär. Hans stora genombrott kom 1970 med After the Goldrush, vilket 1972 bygdes på ytterligare med dagens skiva, Harvest. Den senare innehöll bl a hans enda listetta, Heart of Gold, som i mina öron är en av dom allra bästa countryrocklåtarna som skrivits. Bedövande vacker helt enkelt! Med något undantag, den rockiga Alabama t ex, består skivan av ganska tillbakalutad countryrock av bästa märke, väl värd att ingå en skivsamling.

Neil Young har sedan dess släppt otaliga studio- och livskivor där han utforskar olika musikstilar, framför allt rockigare. En hel del är riktigt bra men en del är rent skräp. Tveksamt dock om någon av dom bättre kommer i närheten av Harvest, även om han 1992 gick tillbaka till rötterna och försökte upprepa framgången med en skiva kallad Harvest Moon ... ;)

IWC A 2017-07-25 (CD).jpg
En härlig platta. Den ÄR Neil Young. Den har snurrat många, många varv hemma i CD-spelaren. Tack för ett trevligt inlägg om plattan!
 
Topp