• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Vad gör du och din klocka just nu?

Fixxxer skrev:
I ett väntrum lite smått nervös inför vad läkaren kommit fram till nu efter fyra undersökningar :nailbiting:

IMG_3758.JPG
Klicka för att se resterande...
Hoppas på bra besked kompis!
 
Med tanke på gårdagens lyckliga slut på min husaffär borde man kanske bjuda sin älskade fru på en riktig brakmiddag på Ritz ... ;)

City Boy - Dinner at the Ritz (1976)

I början på 70-talet spelade Lol Mason, Steve Broughton, Max Thomas och Chris Dunn egna akustiska låtar här och där runt Birmingham under namnet Back in the Band. Man fick ett skivkontrakt under förutsättning att man bytte namn och adderade till en elektrisk gitarr ooch trummor. Mike Slamer och Roger Kent tillkom på gitarr respektive trummor och namnet ändrades till City Boy. Robert "Mutt" Lange producerade deras fem första skivor och var i princip en sjunde medlem i bandet. Lange gjorde sig sen känd som en producent och låtskrivare av högsta klass. Han har skrivit och producerat mängder med hits åt andra artister, inte minst till Shania Twain som han även var gift med under en tid.

Åter till City Boy. Mellan 1976 och 1981 hann man släppa sju skivor:
  • City Boy (1976)
  • Dinner at the Ritz (1976)
  • Young Men Gone West (1977)
  • Book Early (1978)
  • The Day the Earth Caught Fire (1979)
  • Heads are Rolling (1980)
  • It's Personal (1981)
Efter dom fem första skivorna valde Broughton och Dunn att lämna bandet och två skivor senare upplöstes det helt. Musiken kan väl klassas som rock som drar lite åt det progressiva hållet. Man jobbade mycket med komplexa men snygga arrangemang av sången (typ Queen) och feta gitarrer. Låtmaterialet på skivorna är varierat och i princip alla skivorna utom den sista är riktigt bra. Hade svårt att välja ut en till dagens tips, men fastnade till slut för Dinner at the Ritz, då det var den första jag hörde med bandet. Den och den lite tuffare Heads are Rolling är nog mina favoriter men alla utom den sista är som sagt bra.

Mike Slamer är definitivt en av mina favoritgitarrister. Efter City Boy jobbade han som en mycket eftertraktad studiomusiker. Han har även varit med i banden Streets och Seventh Key, som båda har kopplingar till Kansas och är väl värda att prova också.

IWC M 2018-07-10 (CD).jpg
 
Senast ändrad:
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp