Först en liten kort genomgång av Yemas historia.
Yema grundades 1948 i Besancon i Frankrike av Henry Louis Belmont, som redan då var en framgångsrik och erkänd urmakare. På 60-talet hade Yema vuxit och blivit Frankrikes ledande klocktillverkare och hade en produktion på femhundratusen klockor per år. När Belmont gick i pension tog hans son över och drev företaget vidare för att senare sälja det vidare till Matra 1982. 1982 tillverkade Yema över två miljoner klockor per år och höll en hög produktionstakt även under kommande Seikos (CGH) ledning som köpte Yema 1988. Seiko ägde Yema fram till 2004 då det såldes till Louis Eric Beckensteiner. 2009 gick Yema i konkurs och märket och modellerna köptes upp av Ambre som även driver klockmärket Yonger&Bresson sedan 1975 ( https://yonger-bresson.fr/ ). Produktionen sker idag av Ambre och deras inhouseverk MBP1000 används av båda märkena.
Under alla ägare ändrade Yema inriktning flera gånger och det var nog det som fick märket att gå från en erkänd och stor tillverkare till en liten och bortglömd. När Henry Louis Belmont grundade företaget var inriktningen att tillverka högkvalitativa bruksklockor, något han gjorde med stor framgång. Kronografer/vattentäta/stötsäkra klockor. Hans son verkade vilja tillverka billigare mer moderiktiga klockor i större kvantiteter vilket han gjorde. Under hans tid fick dem flesta modellerna enklare verk och kromade boetter och tillverkningen ökades markant. Sen kom kvartskrisen och även om Yema tillverkade en del kvartsklockor så gick det väl inget vidare och därför såldes företaget. När Matra tog över flyttades mycket tillverkning till Asien och då främst HongKong och klockorna blev ännu mer budgetinriktade. När Seiko tog över så blev Yemas klockor i det närmsta Seikosar med en egen tavla. När märket sedan såldes igen 2004 så kunde de nya ägarna inte fortsätta med att sätta en Yemalogga på Seikoklockor och återgick till de gamla beprövade modellerna men ofta med fortsatt tillverkning i Asien med t.ex. Miyota automatverk i klockorna. Designen var i grunden det samma som originalen men de växte till en mer ”modern” storlek och Superman blev 43mm från originalets 39mm och Rallygrafen blev en kvartsare och växte från 39mm till 44mm. Detta verkade inte heller varit ett vinnande koncept och Yema gick i konkurs. Ambre tog över märket och modellerna och började styra tillbaka designen mot det märke som Belmont en gång grundade. Tillverkningen av de tidigare klockorna fortsatte men en bit i taget har de bytts ut. Dagens katalog av återlanserade klockor består av Superman som lanserades 1963, Yachtingraf som lanserades 1966, Rallygraf som lanserades 1968, Navygraf som lanserades 1970 och Flygraf som lanserades 1978. Utöver dessa har de även Spacegraf som är uppföljaren till Spationaut 1/2/3 som alla åkt upp i rymden med franska astronauter. Alla återupplivade modeller är nu mera extremt nära originalen i utseende och dimensioner. Tillverkningen sker idag uteslutande i Besancon och Morteau som ligger ett stenkast från den Schweiziska gränsen och Le Locle.
Yema har alltid varit duktiga på att leverera klockor till kunder med högt marknadsföringsvärde. Förutom alla de gånger som de skickat upp klockor i rymden så har de även tillverkat klockor till Franska flygvapnet, skickat med klockor både till nordpolen och sydpolen, segeltävlingar, en Rallygraf på Mario Andretti och inte minst till en hel hög galna franska dykare.
Lite om den nya Navygrafen då.
( https://eu.yema.com/products/yema-navygraf-heritage-ynav2019-am )
Navygrafen lanserades som sagt 1970 och har kommit ut i ett flertal olika modeller. Navygrafen har också levererats till den franska marinen. Den återlanserade Navygraf Heritage är väldigt nära den ursprungliga Navygrafen i utseende och dimensioner men har uppgraderats på ett flertal punkter. Klockan har fått en vridbar glasring mer inlägg av safirglas, ett safirglas ersätter original plexit, datumfönstret har försvunnit och vattenskyddet ökade från 20atm till 30atm.
Hur ser klockan ut?
Boetten är återigen 39mm. Finishen är ganska bra och boetten är helborstad. Borstningen är jämn och noggrant utförd. Klockan är ca 12mm tjock men utav dem står boetten för endast 6mm medans boettlocket och vridringen står för resterande 6mm.
Länken är också matchande helborstad och håller samma höga nivå av finish som boetten. Passformen mot boetten är bra och då länken endast är 3mm tjock matchar den slimmade boetten fint. Ändlänkarna är solida men länkarna är ihåliga, detta för att hålla nere vikten och få den att bäras så likt originalet som möjligt. Länkarna är dock inte vikta vilket gör att länken ser gedigen ut. Länken är 19mm mot boetten och smalnar av till 16mm mot låset. Den relativt kraftiga avsmalningen av länken kombinerat med den låga vikten och de extremt följsamma h-länkarna gör den väldigt bekväm att bära. Dock så gör den lätta länken i kombination med vikten av klockan, drygt 140g med länken inräknad d.v.s. nästan som en Sub, att den blir något topptung. Den slimmade boetten och att bandhornen är placerade mitt på boetten gör också att den bärs ganska högt.
Länken har också en dykarförlängning som ger lite över en centimeter extra. Dykarförlängning är av en ganska enkel modell men den känns gedigen och förtroende ingivande. Vidare så är även låset ganska enkelt och känns inte riktigt som att den passar prislappen. Något som jag tycker är bra är att det är ett riktigt viklås och inte bara plåt och att viklåset i sig är graverat med ”Yema” , Maison Horlogere Francaise” , ”Fondee en 1948” och ”Stainless Steel” vilket får klockan att kännas lite speciell. Däremot så tycker jag att det borde stått ”Acier inoxydable” istället för ”Stainless Steel” eftersom allt annat på klockan (förutom på tavlan) står på franska. Nu när jag tänker på det så tycker jag att det borde stått ”Brevet en instance” och ”Automatique” istället för ”Patent Pending” och ”Automatic” på tavlan istället även om det hade varit ett steg ifrån originalet. Det är ju en fransk klocka och då borde man gå all in
Lustigt nog gjorde de samma fel på Rallygrafen där i princip allt står på franska förutom ”Tachymeter” på glasringen.
Då glider vi in på tavla och visare. Tavlan är mycket bra Den är mattsvart och trycket är extremt exakt och crisp. Allt på tavlan är tryckt och indexen är målade. All text är vit och indexen är i den klassiska ”utropsteckenformen” som är ett signum för Navygrafen. Indexmarkeringarna är vintage gula och självlysande. Lysmassan både på tavlan och på visarna är vintage Super-LumiNova C5. Lumen är inte speciellt stark, men den är i alla fall långvarig och ett stort plus är att även alla markeringar på vridringen är lumade. Visarna är verkligen knallgula och det är ju passande med tanke på namnet. De som kan lite spanska vet ju att ”Yema de huevo” betyder äggula Det är väldigt bra finish på visarna och alla tre visarna är gula vilket jag tycker om, vanligtvis brukar ju sekundvisare skilja sig i from och/eller färgmässigt från de övriga visarna. Visarna har mattsvart bas och gul pekyta. Visarna är inte ”överdoppade” och den svarta delen gör att dem smälter ihop med tavlan vilket får dem att se ut att nästan hänga fritt. Mitt enda påpekande när det kommer till visarna är att sekundvisaren helt saknar lume.
Glaset är av safir och är helt plant. Enligt spec så skall glaset vara AR-behandlat, men hur mycket jag än tittar märker jag inte av den. Så om den finns där så är den inte speciellt potent. Detta tycker visserligen jag personligen inte spelar så stor roll då tack vare det helt plana safirglaset och reflektionerna så får Navygrafen nästan lite ”Rolex glint” och därmed en rejäl wrist presence när den blänker i solen.
Urverket är något som får just Navygrafen (tillsammans med den vanliga ”Superman”) att utmärka sig från övriga mikromärken. Urverket heter MBP1000 och är ett in-house verk hos Yemas ägare Ambre. Utvecklingen påbörjades direkt när Ambre köpte Yema efter konkursen 2009 och den lanserades två år senare 2011. Verket är helt och hållet utvecklat och designat av Ambre själva och anledningen till att de valde att investera i en egen kaliber trots en relativt liten och modest prissatt produktion verkade ha varit svårigheten att sourca ETA-verk. Verket byggs och justeras förhand i Morteau i Frankrike, men majoriteten av delarna tillverkas inte på plats utan plockas mestadels hem från Kina. Enligt Yema själva är verket i sig väldigt likt ett ETA och är en modernisering av ett av deras egna FE-verk från 60-talet. Specifikationerna är det inte något fel på och står sig väl mot entry level Schweizare och Japaner. Verket har 31 stenar, 45 timmars kraftreserv, tickar i 28800bph och skall hålla en precision på minst -12spd/+12spd. Enligt deras hemsida skall verket dock vara justerat till -6spd/+6spd i Navygrafen. Jag får återkomma med hur just mitt verk presterar då det inte skulle vara helt rättvist att döma det efter bara två dagars användande. Det jag kan säga är att det hittills håller sig inom specifikation, men inte inom de -6spd/+6spd som den skall ha i Navygrafen. Verket känns ganska robust och uppdraget är mjuk. Förutom manuellt uppdrag så har det även hacking. Det som jag reagerade lite negativt på, även om det inte stör mig personligen är att rotorn är relativt högljud och ”rough”. Skulle närmast kunna jämföra känslan med ett Miyota 8-serie urverk. Med tanke på specifikationerna så tycker jag att verket står sig utmärkt mot Seiko/Miyota/ETA/STP och Selittas instegsverk. Något som är lite trist dock är att kronan har ett ”blindläge” för att ställa datum som klockan saknar. Verket finns i fem olika versioner, men inget av dem verkar vara en no-date med centrumsekund.
Omdöme om klockan än så länge:
Jag är mycket nöjd med mitt köp och jag gillar klockan väldigt mycket. Den har en storlek som tilltalar mig, en hög finish, den är bekväm, den har en historia, ett in-house urverk och en clean design. Jag hade gärna sett att de plockade bort ”blindläget” för datuminställningen, lumade sekundvisaren och ett rejälare lås på länken och en chapterring men inget av dem är en dealbreaker för mig. Jag tycker dock att den är lite för dyr, men gillar man designen och verket visar sig hålla måttet så är det inget dåligt köp, speciellt inte med tanke på att man lätt kan fixa 10% rabatt. Jag har inte speciellt mycket att jämföra med, det närmsta jag kan komma på är Traska Freediver som jag recenserade förra året ( https://klocksnack.se/threads/traska-freediver-microrecension-av-ett-microbrand.102894/ ) . Freedivern är ca3000kr billigare och jag tycker inte att finishen på Navygrafen är 3000kr bättre, kanske tillochmed något sämre än hos Freedivern. Men för dem 3000kr extra så får man en historisk modell med ett urverk som på pappret är bra mycket vassare än Freediverns NH38. Navygrafen som har en helborstad boett skulle visserligen också verkligen behöva ett repskydd likt den coating som Freedivern har plus att Freediverns AR är också hästlängder bättre än den på Navygrafen. Men när man jämför dessa två klockor så bör man tänka på att Freedivern är tillverkad i Kina och Navygrafen i Frankrike av glada små fransmän i basker och randig tröja sittandes på en snöig alptopp, sånt kostar lite premium
Specifikationer:
Modell: Yema Navygraf Heritage
Ref: YNAV2019-AMS
Mått - diameter ex. krona/diameter ink. krona/tjocklek/lug2lug/bandhorn: 39mm/42mm/12,3mm/47mm/19mm
Material: 316L rostfritt
Glas: Plant safirglas m. AR
Vridring: 120klick unidirectional, coinedge, full lume, inlägg av safirglas
Länk: Stål, h-länk, solida ändlänkar, ihåliga länkbitar, pushpins, 19mm – 16mm, säkerhetslås, dykarförlängning.
Urverk: Ambre MBP1000 31j 28800bph , -12/+12spd, 45h PR, tjocklek 4,6mm, bi-directional winding, hacking & manual wind.
Tavla: Mattsvart, tryckt text, målade index, vintage lume.
Vattenskydd: 30atm, skruvad krona, skruvat boettlock
Vikt med full länk: ca140gram
Garanti: 2år
Pris: ca 7900kr listpris (749€)
Lite bilder (några ärligt snodda, de flesta har jag dock tagit själv):
Så här presenteras Navygrafen på Yemas hemsida.
... vilket är väldigt likt originalet (länken också)
Paketeringen var utmärkt, mycket bubbelplast i kartongen och dessutom ett extra lager runt det travelcase som kommer med klockan och sen ett varv runt själva klockan också. Travelcaset var riktigt fint och kvalitativt, dock något opraktiskt då man bara får plats med en klocka. I caset ligger även garantikort och instruktionsbok samt ett extra bonusband. Även klockan är inplastad, varenda lite del. Fun fact: Instruktionsboken täcker alla Heritagemodeller.... utom Navygrafen.
Tavlan är crisp, snygg, matt och helt perfekt.
Lumen är okej, inte stark, men långlivad. Ber om ursäkt för världens sämsta lumeshot, men det blir så när man kommer på att man missat att ta den bilden och kryper under skrivbordet och fotar på frihand
Finishen på boetten är väl godkänd.
Ett WS på det...
Den bärs ganska högt.
Boettlocket är en höjdare.
Länken är lätt, följsam och väldigt bekväm. Dykarförlängningen är enkel men stabil. Låset är lite simpelt men skoj med graveringen bara för att visa att den är fransk ifall man skulle börja tvivla.
Ytterligare ett WS och lite arty bild i sand
Hoppas att ni tyckte att det var läsvärt
Yema grundades 1948 i Besancon i Frankrike av Henry Louis Belmont, som redan då var en framgångsrik och erkänd urmakare. På 60-talet hade Yema vuxit och blivit Frankrikes ledande klocktillverkare och hade en produktion på femhundratusen klockor per år. När Belmont gick i pension tog hans son över och drev företaget vidare för att senare sälja det vidare till Matra 1982. 1982 tillverkade Yema över två miljoner klockor per år och höll en hög produktionstakt även under kommande Seikos (CGH) ledning som köpte Yema 1988. Seiko ägde Yema fram till 2004 då det såldes till Louis Eric Beckensteiner. 2009 gick Yema i konkurs och märket och modellerna köptes upp av Ambre som även driver klockmärket Yonger&Bresson sedan 1975 ( https://yonger-bresson.fr/ ). Produktionen sker idag av Ambre och deras inhouseverk MBP1000 används av båda märkena.
Under alla ägare ändrade Yema inriktning flera gånger och det var nog det som fick märket att gå från en erkänd och stor tillverkare till en liten och bortglömd. När Henry Louis Belmont grundade företaget var inriktningen att tillverka högkvalitativa bruksklockor, något han gjorde med stor framgång. Kronografer/vattentäta/stötsäkra klockor. Hans son verkade vilja tillverka billigare mer moderiktiga klockor i större kvantiteter vilket han gjorde. Under hans tid fick dem flesta modellerna enklare verk och kromade boetter och tillverkningen ökades markant. Sen kom kvartskrisen och även om Yema tillverkade en del kvartsklockor så gick det väl inget vidare och därför såldes företaget. När Matra tog över flyttades mycket tillverkning till Asien och då främst HongKong och klockorna blev ännu mer budgetinriktade. När Seiko tog över så blev Yemas klockor i det närmsta Seikosar med en egen tavla. När märket sedan såldes igen 2004 så kunde de nya ägarna inte fortsätta med att sätta en Yemalogga på Seikoklockor och återgick till de gamla beprövade modellerna men ofta med fortsatt tillverkning i Asien med t.ex. Miyota automatverk i klockorna. Designen var i grunden det samma som originalen men de växte till en mer ”modern” storlek och Superman blev 43mm från originalets 39mm och Rallygrafen blev en kvartsare och växte från 39mm till 44mm. Detta verkade inte heller varit ett vinnande koncept och Yema gick i konkurs. Ambre tog över märket och modellerna och började styra tillbaka designen mot det märke som Belmont en gång grundade. Tillverkningen av de tidigare klockorna fortsatte men en bit i taget har de bytts ut. Dagens katalog av återlanserade klockor består av Superman som lanserades 1963, Yachtingraf som lanserades 1966, Rallygraf som lanserades 1968, Navygraf som lanserades 1970 och Flygraf som lanserades 1978. Utöver dessa har de även Spacegraf som är uppföljaren till Spationaut 1/2/3 som alla åkt upp i rymden med franska astronauter. Alla återupplivade modeller är nu mera extremt nära originalen i utseende och dimensioner. Tillverkningen sker idag uteslutande i Besancon och Morteau som ligger ett stenkast från den Schweiziska gränsen och Le Locle.
Yema har alltid varit duktiga på att leverera klockor till kunder med högt marknadsföringsvärde. Förutom alla de gånger som de skickat upp klockor i rymden så har de även tillverkat klockor till Franska flygvapnet, skickat med klockor både till nordpolen och sydpolen, segeltävlingar, en Rallygraf på Mario Andretti och inte minst till en hel hög galna franska dykare.
Lite om den nya Navygrafen då.
( https://eu.yema.com/products/yema-navygraf-heritage-ynav2019-am )
Navygrafen lanserades som sagt 1970 och har kommit ut i ett flertal olika modeller. Navygrafen har också levererats till den franska marinen. Den återlanserade Navygraf Heritage är väldigt nära den ursprungliga Navygrafen i utseende och dimensioner men har uppgraderats på ett flertal punkter. Klockan har fått en vridbar glasring mer inlägg av safirglas, ett safirglas ersätter original plexit, datumfönstret har försvunnit och vattenskyddet ökade från 20atm till 30atm.
Hur ser klockan ut?
Boetten är återigen 39mm. Finishen är ganska bra och boetten är helborstad. Borstningen är jämn och noggrant utförd. Klockan är ca 12mm tjock men utav dem står boetten för endast 6mm medans boettlocket och vridringen står för resterande 6mm.
Länken är också matchande helborstad och håller samma höga nivå av finish som boetten. Passformen mot boetten är bra och då länken endast är 3mm tjock matchar den slimmade boetten fint. Ändlänkarna är solida men länkarna är ihåliga, detta för att hålla nere vikten och få den att bäras så likt originalet som möjligt. Länkarna är dock inte vikta vilket gör att länken ser gedigen ut. Länken är 19mm mot boetten och smalnar av till 16mm mot låset. Den relativt kraftiga avsmalningen av länken kombinerat med den låga vikten och de extremt följsamma h-länkarna gör den väldigt bekväm att bära. Dock så gör den lätta länken i kombination med vikten av klockan, drygt 140g med länken inräknad d.v.s. nästan som en Sub, att den blir något topptung. Den slimmade boetten och att bandhornen är placerade mitt på boetten gör också att den bärs ganska högt.
Länken har också en dykarförlängning som ger lite över en centimeter extra. Dykarförlängning är av en ganska enkel modell men den känns gedigen och förtroende ingivande. Vidare så är även låset ganska enkelt och känns inte riktigt som att den passar prislappen. Något som jag tycker är bra är att det är ett riktigt viklås och inte bara plåt och att viklåset i sig är graverat med ”Yema” , Maison Horlogere Francaise” , ”Fondee en 1948” och ”Stainless Steel” vilket får klockan att kännas lite speciell. Däremot så tycker jag att det borde stått ”Acier inoxydable” istället för ”Stainless Steel” eftersom allt annat på klockan (förutom på tavlan) står på franska. Nu när jag tänker på det så tycker jag att det borde stått ”Brevet en instance” och ”Automatique” istället för ”Patent Pending” och ”Automatic” på tavlan istället även om det hade varit ett steg ifrån originalet. Det är ju en fransk klocka och då borde man gå all in
Lustigt nog gjorde de samma fel på Rallygrafen där i princip allt står på franska förutom ”Tachymeter” på glasringen.Då glider vi in på tavla och visare. Tavlan är mycket bra
Den är mattsvart och trycket är extremt exakt och crisp. Allt på tavlan är tryckt och indexen är målade. All text är vit och indexen är i den klassiska ”utropsteckenformen” som är ett signum för Navygrafen. Indexmarkeringarna är vintage gula och självlysande. Lysmassan både på tavlan och på visarna är vintage Super-LumiNova C5. Lumen är inte speciellt stark, men den är i alla fall långvarig och ett stort plus är att även alla markeringar på vridringen är lumade. Visarna är verkligen knallgula och det är ju passande med tanke på namnet. De som kan lite spanska vet ju att ”Yema de huevo” betyder äggula Det är väldigt bra finish på visarna och alla tre visarna är gula vilket jag tycker om, vanligtvis brukar ju sekundvisare skilja sig i from och/eller färgmässigt från de övriga visarna. Visarna har mattsvart bas och gul pekyta. Visarna är inte ”överdoppade” och den svarta delen gör att dem smälter ihop med tavlan vilket får dem att se ut att nästan hänga fritt. Mitt enda påpekande när det kommer till visarna är att sekundvisaren helt saknar lume.Glaset är av safir och är helt plant. Enligt spec så skall glaset vara AR-behandlat, men hur mycket jag än tittar märker jag inte av den. Så om den finns där så är den inte speciellt potent. Detta tycker visserligen jag personligen inte spelar så stor roll då tack vare det helt plana safirglaset och reflektionerna så får Navygrafen nästan lite ”Rolex glint” och därmed en rejäl wrist presence när den blänker i solen.
Urverket är något som får just Navygrafen (tillsammans med den vanliga ”Superman”) att utmärka sig från övriga mikromärken. Urverket heter MBP1000 och är ett in-house verk hos Yemas ägare Ambre. Utvecklingen påbörjades direkt när Ambre köpte Yema efter konkursen 2009 och den lanserades två år senare 2011. Verket är helt och hållet utvecklat och designat av Ambre själva och anledningen till att de valde att investera i en egen kaliber trots en relativt liten och modest prissatt produktion verkade ha varit svårigheten att sourca ETA-verk. Verket byggs och justeras förhand i Morteau i Frankrike, men majoriteten av delarna tillverkas inte på plats utan plockas mestadels hem från Kina. Enligt Yema själva är verket i sig väldigt likt ett ETA och är en modernisering av ett av deras egna FE-verk från 60-talet. Specifikationerna är det inte något fel på och står sig väl mot entry level Schweizare och Japaner. Verket har 31 stenar, 45 timmars kraftreserv, tickar i 28800bph och skall hålla en precision på minst -12spd/+12spd. Enligt deras hemsida skall verket dock vara justerat till -6spd/+6spd i Navygrafen. Jag får återkomma med hur just mitt verk presterar då det inte skulle vara helt rättvist att döma det efter bara två dagars användande. Det jag kan säga är att det hittills håller sig inom specifikation, men inte inom de -6spd/+6spd som den skall ha i Navygrafen. Verket känns ganska robust och uppdraget är mjuk. Förutom manuellt uppdrag så har det även hacking. Det som jag reagerade lite negativt på, även om det inte stör mig personligen är att rotorn är relativt högljud och ”rough”. Skulle närmast kunna jämföra känslan med ett Miyota 8-serie urverk. Med tanke på specifikationerna så tycker jag att verket står sig utmärkt mot Seiko/Miyota/ETA/STP och Selittas instegsverk. Något som är lite trist dock är att kronan har ett ”blindläge” för att ställa datum som klockan saknar. Verket finns i fem olika versioner, men inget av dem verkar vara en no-date med centrumsekund.
Omdöme om klockan än så länge:
Jag är mycket nöjd med mitt köp och jag gillar klockan väldigt mycket. Den har en storlek som tilltalar mig, en hög finish, den är bekväm, den har en historia, ett in-house urverk och en clean design. Jag hade gärna sett att de plockade bort ”blindläget” för datuminställningen, lumade sekundvisaren och ett rejälare lås på länken och en chapterring men inget av dem är en dealbreaker för mig. Jag tycker dock att den är lite för dyr, men gillar man designen och verket visar sig hålla måttet så är det inget dåligt köp, speciellt inte med tanke på att man lätt kan fixa 10% rabatt. Jag har inte speciellt mycket att jämföra med, det närmsta jag kan komma på är Traska Freediver som jag recenserade förra året ( https://klocksnack.se/threads/traska-freediver-microrecension-av-ett-microbrand.102894/ ) . Freedivern är ca3000kr billigare och jag tycker inte att finishen på Navygrafen är 3000kr bättre, kanske tillochmed något sämre än hos Freedivern. Men för dem 3000kr extra så får man en historisk modell med ett urverk som på pappret är bra mycket vassare än Freediverns NH38. Navygrafen som har en helborstad boett skulle visserligen också verkligen behöva ett repskydd likt den coating som Freedivern har plus att Freediverns AR är också hästlängder bättre än den på Navygrafen. Men när man jämför dessa två klockor så bör man tänka på att Freedivern är tillverkad i Kina och Navygrafen i Frankrike av glada små fransmän i basker och randig tröja sittandes på en snöig alptopp, sånt kostar lite premium
Specifikationer:
Modell: Yema Navygraf Heritage
Ref: YNAV2019-AMS
Mått - diameter ex. krona/diameter ink. krona/tjocklek/lug2lug/bandhorn: 39mm/42mm/12,3mm/47mm/19mm
Material: 316L rostfritt
Glas: Plant safirglas m. AR
Vridring: 120klick unidirectional, coinedge, full lume, inlägg av safirglas
Länk: Stål, h-länk, solida ändlänkar, ihåliga länkbitar, pushpins, 19mm – 16mm, säkerhetslås, dykarförlängning.
Urverk: Ambre MBP1000 31j 28800bph , -12/+12spd, 45h PR, tjocklek 4,6mm, bi-directional winding, hacking & manual wind.
Tavla: Mattsvart, tryckt text, målade index, vintage lume.
Vattenskydd: 30atm, skruvad krona, skruvat boettlock
Vikt med full länk: ca140gram
Garanti: 2år
Pris: ca 7900kr listpris (749€)
Lite bilder (några ärligt snodda, de flesta har jag dock tagit själv):
Så här presenteras Navygrafen på Yemas hemsida.
... vilket är väldigt likt originalet (länken också)
Paketeringen var utmärkt, mycket bubbelplast i kartongen och dessutom ett extra lager runt det travelcase som kommer med klockan och sen ett varv runt själva klockan också. Travelcaset var riktigt fint och kvalitativt, dock något opraktiskt då man bara får plats med en klocka. I caset ligger även garantikort och instruktionsbok samt ett extra bonusband. Även klockan är inplastad, varenda lite del. Fun fact: Instruktionsboken täcker alla Heritagemodeller.... utom Navygrafen.
Tavlan är crisp, snygg, matt och helt perfekt.
Lumen är okej, inte stark, men långlivad. Ber om ursäkt för världens sämsta lumeshot, men det blir så när man kommer på att man missat att ta den bilden och kryper under skrivbordet och fotar på frihand
Finishen på boetten är väl godkänd.
Ett WS på det...
Den bärs ganska högt.
Boettlocket är en höjdare.
Länken är lätt, följsam och väldigt bekväm. Dykarförlängningen är enkel men stabil. Låset är lite simpelt men skoj med graveringen bara för att visa att den är fransk ifall man skulle börja tvivla.
Ytterligare ett WS och lite arty bild i sand
Hoppas att ni tyckte att det var läsvärt
Senast ändrad:
