Med tanke på de nya reglerna kring förmånsbilar var det kanske tur att jag spontantköpte denna skönhet för några veckor sedan, jag ger er ett liv i lyx och flärd, jag ger er der S-klasse;
Jag har en form av hatkärlek till W220, designen faller mig inte i smaken och de är daterade utan att för den sakens skull vara sådär coolt vintage som
Men, med det sagt, vilken underbar bil det är. Den är så len, och så värdig. I synnerhet denna basutrustade bil som dessutom har bland de minsta motorerna under huven, en sexa på 3.7 liter. Det gör bara att lyxen blir så mycket mer påtaglig, den var förstås långt färre funktioner än vilken modern bil som helst men den är ändå själva definitionen av en lyxbil.
Den är varken snabb, snygg eller speciellt dyr och ingen lär väl bli imponerad när jag kommer glidandes men den är så otroligt värdig.