Jag ber om ursäkt om jag låtit dryg och provocerat. Exakt var vi söker är för diskussionen ointressant men det ni fastnar vid. Jag borde aldrig nämnt mig som exempel. Älvsjö står på polisens lista men fattar vad du menar.
Jag har använt radhuset som gått från 5 till 10 sedan 2011 som exempel eftersom jag tycker det blir så tydligt. 2011 kunde det köpas av två personer med rimliga (men över medel) löner. Nu måste hushållet tjäna mer än typ 97% av alla hushåll i Sverige för att kunna köpa, om de då inte har en stor påse pengar, oftast från tidigare bostäders värdeuppgång.
Men situationen och faktan är samma oavsett område. Radhuset ovan som gått från 4 till 7 sedan 2012. Samma gäller ju de som gått från 2 till 4, eller 1 till 2. Prisuppgångarna har gjort att stora grupper måste sänka sin standard avsevärt eller helt exkluderas från marknaden. Alltså missgynnas stora delar av befolkningen, och de svaga mest så. Samtidigt gynnas väldigt få. Egentligen bara de som äger sin sista bostad eller iaf kommer köpa en billigare som nästa. De som inte äger eller de som kommer vilja köpa större framöver, alltså typ alla under 40, missgynnas i olika grad. Allra mest de unga som inte ägt något, och deras möjligheter är ytterst begränsade utan rika päron. Jag tycker det är ganska uppenbart, och något jag tror alla ekonomer och experter är överens om. Det bör inte vara kontroversiellt alls.
Eftersom det i stor grad är politik som gjort att detta skett anser jag att man fört en dålig oxh osolidarisk politik. Du kan tycka att politiken har varit bra, men det har oavsett inte med vårt val av bostad att göra.
Jag ber om ursäkt att jag använt mig/oss som exempel och att det provocerat många. Det var aldrig min mening såklart.