• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Bostadsbubbla

ANALOGUE

Patek
2-Faktor
Nej, nu är det verkligen dags att hänga in offerkoftan en gång för alla, den klär dig inte alls :) 💚 Vad var det du skrev i någon annan tråd, jo att folk hatar dig. Du har verkligen fått saker och ting om bakfoten och tolkar in det värsta utifrån att alla inte håller med om dina åsikter. Jag är övertygad om att den absoluta majoriteten här inne kan skilja på sak och person.

För mig personligen och är det som skaver med hela resonemanget 10-miljonersradhuset som standard, samt framförallt att de växande klassklyftorna exemplifieras med att välmående, priviligeriade Stockholmare inte kan köpa Per Albin-radhus för under 10 mille längre. Vill man diskutera klassklyftor kanske det inte är den bästa utgångspunkten även om både medel- och övre medelklass halkar längre ifrån de i toppen.
Förstår verkligen inte var jag har den offerkoftan i inlägget ovan...?

Jag var aldrig med i exemplet och pratade bara generella termer... Det där radhuset var ju inte heller med...

Men ok. Folk kanske inte hatar mig, än... ;)


Och det är verkligen inte synd om mig. Jag kan ju nästan kan köpa hus för 10m utan större bostadskärriär. Jag är väldigt lyckligt lottad.


Men som sagt var jag ju aldrig med i inlägget ovan...

Kan du påvisa att ngt av det jag skrev inte stämmer? Att man inte har sämre förutsättningar etc etc?

Livet är orättvist, tillgång och efterfrågan etc etc. Problemet du belyser rör Sthlm innerstad med diverse kranskommuner samt diverse andra städer i Sverige. Men det är ju ett medvetet val man gör! Man väljer att vrida och vända på varenda krona för att ha dessa 40-70kvm trots välavlönade jobb! För att man ”ska bo där” Tack och lov lockar inte det livet mig, eller min fru! Vi valde istället att skaffa ett hus på över 300kvm, 1ha tomt, 400m till en idyllisk skola/förskola där de tar in 10 elever/årskull. Huset är totalrenoverat med riktigt lyxig standard, vita marmorgolv genomgående i huset, 2 dyngfräscha badrum, kök i toppklass osv osv. 20min till tågstationen som har direkttåg till Sthlm c varje timme, som tar under 60min. 25min till pendeln där du har ca 20-30 min till centralen.

Vj åker upp till city relativt ofta för shopping, restaurangbesök, umgänge med vänner osv. Vi är uppe i smeten 1h efter att vi låser dörren. Och standarden i våra +300kvm gör många gröna av avund. Vad jobbar då vi med? Jag är en snickare som jobbat mig upp till projektledare med ok lön, frugan är sjuksyrra. Vi tjänar under en miljon om året tillsammans och har sjukt hög livskvalitetet, en varsin relativt ny bil, reser med barnen osv.

Ska jag vara ärlig både bor vi bättre och har högre levnadsstandard än våra föräldrar och mor/far föräldrar gjorde när de var i samma ålder.

Men vi bor inte i Stockholm (thank god)
Sen ska jag vara ärlig och erkänna att visst hade det känts gött att fått ärva en 4:a inne i smeten. Men nu ser inte livet ut så. Är jag missnöjd för det, gud nej! Att ha det här boendet jag idag har kunde jag knappt drömma om när jag gick som lärling.

Sverige är större än sthlm
Gäller iofs fler ställen men visst.

Och visst är det ett val! Har aldrig sagt emot det! Kul att ni gjort ett val ni är nöjda med!

Det är ju fint för alla som inte vill bo i sthlm.

Problemet är ju att många unga idag inte kommer ha ett val. Och rent krasst är det ju också så att möjligheten för ens barn att "testa lyckan" i Sthlm är extremt begränsad om man valde att flytta från sthlm då man oftast då inte har massa millar att trycka in i barnens lgh. Det i sig är ju ett stort problem där man måste ärva en bostadskarriär för att kunna bo i Sthlm.
 

Kwyjibo

Omega
2-Faktor
Skulle behöva lite hjälp! Jag och min sambo funderar på att köpa en nyproduktion (4a i Stockholm á 102kvm) med inträde under Q4 2022. Har läst på en hel del gällande risker med att köpa nyproduktion, främst gällande att som kund inte är skyddad efter förhandsavtalsskrivning. Känns obehagligt att signa ett sådant stort avtal på något som ligger långt framåt i tiden. Men har ni någon input gällande vad som kan vara bra att veta eller avrådan från något eller som kan vara bra att fråga mäklaren? Med tanke på hur främst 3or sticker väldigt mycket i Stockholm kan jag tycka det är skönt att veta att man får den lägenheten för det angivna priset.
Antar att det är bostadsrätt? Brf i nyproduktion är generellt högt till mycket högt belånade. Även om kalkylen ser ok ut just nu kan du räkna på vad som händer med föreningens skulder och därmed avgiften när räntorna förr eller senare går upp. Värt att tänka på är att alla medlemmar i brf är nyinflyttade där flera har stora egna bolån och därför drabbas dubbelt om räntorna stiger.

Det har tidigare också skrivits om tråkiga exempel där ekonomiska planen för brf varit orealistiskt optimistiskt, som ett medvetet eller omedvetet försök att locka köpare med ohållbart låg avgift. Äger föreningen marken?

Om man tar Norra tornen som exempel igen så är ju det också ett exempel på att brf och därmed medlemmarna får ta smällen om byggherren inte kan eller vill åtgärda fel. Vad ska brf göra om bygget är dåligt och den som byggt gått i konkurs? Köp byggherren!

Sen är det ju alltid bra att ta höjd för att bostadspriser faktiskt kan gå både upp och ner, och att du bör ha lite marginal om du ska sälja nuvarande boende längre fram.
 

Rearden

Cartier
Flesta har ju jobbat hemifrån i över 13 månader nu och vi ser ingen sån trend alls. Enda vi ser är en jätteflykt är till ställen som Knivsta, Haninge, Norrtälje, Vallentuna mfl. Samt ut till okej förorter och skärgården.

Går i samma tankar själv men det är enorm skillnad till att skrida till verket och faktiskt flytta. Om man ställer upp positivt och negativt väger det inte över för min del.
Kan så vara - nu vet jag inget om just din situation dock. Säger bara hur det ser ut i min bekantskapskrets, din kan säkert vara annorlunda.
 

Burnman

Audemars
2-Faktor
Förstår verkligen inte var jag har den offerkoftan i inlägget ovan...?

Jag var aldrig med i exemplet och pratade bara generella termer... Det där radhuset var ju inte heller med...

Men ok. Folk kanske inte hatar mig, än... ;)


Och det är verkligen inte synd om mig. Jag kan ju nästan kan köpa hus för 10m utan större bostadskärriär. Jag är väldigt lyckligt lottad.


Men som sagt var jag ju aldrig med i inlägget ovan...

Kan du påvisa att ngt av det jag skrev inte stämmer? Att man inte har sämre förutsättningar etc etc?


Gäller iofs fler ställen men visst.

Och visst är det ett val! Har aldrig sagt emot det! Kul att ni gjort ett val ni är nöjda med!

Det är ju fint för alla som inte vill bo i sthlm.

Problemet är ju att många unga idag inte kommer ha ett val. Och rent krasst är det ju också så att möjligheten för ens barn att "testa lyckan" i Sthlm är extremt begränsad om man valde att flytta från sthlm då man oftast då inte har massa millar att trycka in i barnens lgh. Det i sig är ju ett stort problem där man måste ärva en bostadskarriär för att kunna bo i Sthlm.
Fast man har ju ett val ändå. Själv har jag dagspendlat till Sthlm under ca 4 år. Det är det som är min poäng. Det går alldeles utmärkt att arbeta i Sthlm men bo på lagom pendlingsavstånd för att ha ett kvalitativt boende som inte ruinerar en. Men som du säger, jag har inga miljoner att trycka in i barnens boende om de vill flytta dit. Livet är som sagt orättvist. Jag hade absolut inte haft något emot om mina päron kunnat trycka in ex antal millar i mitt boende. Då hade jag kunnat köpa mig en herrgård eller liknande här nere med mycket jaktmark till. Men det är inte så mitt liv ser ut. Då får man göra det bästa av situationen. Detsamma gäller mina barn, de kommer inte (med min hjälp) kunna bosätta sig innanför tullarna. Trist! Däremot kan jag stycka av en bit av min tomt och låta de bygga varsin kåk här. Då har de (precis som sin pappa) alla möjligheter o världen att jobba i Sthlm, men inte bo. Men C’est la vie
 

andreas

KS Explorers Club
2-Faktor
Fast man har ju ett val ändå. Själv har jag dagspendlat till Sthlm under ca 4 år. Det är det som är min poäng. Det går alldeles utmärkt att arbeta i Sthlm men bo på lagom pendlingsavstånd för att ha ett kvalitativt boende som inte ruinerar en. Men som du säger, jag har inga miljoner att trycka in i barnens boende om de vill flytta dit. Livet är som sagt orättvist. Jag hade absolut inte haft något emot om mina päron kunnat trycka in ex antal millar i mitt boende. Då hade jag kunnat köpa mig en herrgård eller liknande här nere med mycket jaktmark till. Men det är inte så mitt liv ser ut. Då får man göra det bästa av situationen. Detsamma gäller mina barn, de kommer inte (med min hjälp) kunna bosätta sig innanför tullarna. Trist! Däremot kan jag stycka av en bit av min tomt och låta de bygga varsin kåk här. Då har de (precis som sin pappa) alla möjligheter o världen att jobba i Sthlm, men inte bo. Men C’est la vie

Så om du inte råkar arbeta exakt på perrongen på centralen är din arbetspendling ca 3-3.5h / dag? Jobba 8h på det, snabb lunch på 30 min, ca 12h totalt, hemifrån 6-18 säger vi.

Man får nog ha respekt att det är ett schema som inte fungerar jättebra med att ex. hämta och lämna på förskola och vad nu folk i allmänhet sysselsätter sig med utanför arbetstid.
 

Burnman

Audemars
2-Faktor
Så om du inte råkar arbeta exakt på perrongen på centralen är din arbetspendling ca 3-3.5h / dag? Jobba 8h på det, snabb lunch på 30 min, ca 12h totalt, hemifrån 6-18 säger vi.

Man får nog ha respekt att det är ett schema som inte fungerar jättebra med att ex. hämta och lämna på förskola och vad nu folk i allmänhet sysselsätter sig med utanför arbetstid.
Jag arbetade inte på perrongen en enda dag under de 4 år jag pendlade. Och inte de senaste 3 åren heller när jag (pre Corona) arbetar i huvudstaden 1-2 dagar/vecka. Jobbar man centralt som fan tar man tåget eller pendeln. Gör man det inte tar man bilen (som man måste ha, samt har råd med på vischan) Och varken min 7-åring eller 4-åring har blivit kvar på förskolan efter stängning, eller avstjälpta utanför innan öppning.
 

andreas

KS Explorers Club
2-Faktor
Jag arbetade inte på perrongen en enda dag under de 4 år jag pendlade. Och inte de senaste 3 åren heller när jag (pre Corona) arbetar i huvudstaden 1-2 dagar/vecka. Jobbar man centralt som fan tar man tåget eller pendeln. Gör man det inte tar man bilen (som man måste ha, samt har råd med på vischan) Och varken min 7-åring eller 4-åring har blivit kvar på förskolan efter stängning, eller avstjälpta utanför innan öppning.
Men resonemanget var väl 20 min till stationen, 60 min tåg till centralen = inga problem att dagspendla eller missförstod jag?
 

Burnman

Audemars
2-Faktor
Ok, personligen skulle jag ha jättesvårt att få ihop vardagen om jag var tvungen att resa/jobba 6-18 varje dag. Så inget skrytbygge på landet för mig verkar det som :(
Så kan det vara. Allas livspussel ser ju olika ut. Sen spelar givetvis arbete, och framförallt arbetsgivare in. När jag snickrade i stan hade jag fördelen att min arbetsgivare lät mig jobba in tid. Körde långa dagar mån-ons, slutade tidigt tors och ledig fre. Styrde det där lite själv (frihet under ansvar) När jag sen jobbade administrativt kunde jag arbeta effektivt 50min på tåget upp, och lika mycket hem.
Som sagt, kanske inte funkar för alla. Men för väldigt många. Det märks om inte annat på de som flyttar hit (stor andel 08:eek:r) och det har påverkat bostadspriserna här på orten till viss del. Personligen tror jag det kommer fortsätta så här på orten då som sagt fler och fler stockholmare ser vad man får för boende här nere och situationen/priserna i Stockholm blir orimliga för många.
 

andreas

KS Explorers Club
2-Faktor
Så kan det vara. Allas livspussel ser ju olika ut. Sen spelar givetvis arbete, och framförallt arbetsgivare in. När jag snickrade i stan hade jag fördelen att min arbetsgivare lät mig jobba in tid. Körde långa dagar mån-ons, slutade tidigt tors och ledig fre. Styrde det där lite själv (frihet under ansvar) När jag sen jobbade administrativt kunde jag arbeta effektivt 50min på tåget upp, och lika mycket hem.
Som sagt, kanske inte funkar för alla. Men för väldigt många. Det märks om inte annat på de som flyttar hit (stor andel 08:eek:r) och det har påverkat bostadspriserna här på orten till viss del. Personligen tror jag det kommer fortsätta så här på orten då som sagt fler och fler stockholmare ser vad man får för boende här nere och situationen/priserna i Stockholm blir orimliga för många.
Mm, men det var kanske lite det här som var min poäng. Det är en sak att säga ”det går utmärkt att jobba i Stockholm och bo på annan ort” men precis som du beskriver så kräver det insats och uppoffringar från dig själv och din familj, en arbetsgivare som är förstående, arbetsuppgifter som tillåter osv., parametrar som inte fungerar för alla.
 

Burnman

Audemars
2-Faktor
Mm, men det var kanske lite det här som var min poäng. Det är en sak att säga ”det går utmärkt att jobba i Stockholm och bo på annan ort” men precis som du beskriver så kräver det insats och uppoffringar från dig själv och din familj, en arbetsgivare som är förstående, arbetsuppgifter som tillåter osv., parametrar som inte fungerar för alla.
Hela livet kräver insats och uppoffringar! If there is a will, there is a way! Ser man hur det ser ut på perrongen här en vardagsmorgon inser man hur otroligt mycket pendlare det är som bor här, och får det att funka. Alltså måste inte dessa människor bo i Sthlm, vilket var det diskussionen nu handlade om. Inte huruvida det krävde en insats eller ej! Handlar om prioriteringar som sagt, man för uppoffra en del men får tillbaka mer av något annat. Och vänd på det lite, vilka jobb KRÄVER att du måste bo i Sthlm för att livspusslet ska funka? Jag säger inte att det inte finns, men en stor del som säger att de ”måste”
bo i Sthlm måste det inte alls.

Vad jobbar du med exempelvis?
 

Belfort

Omega
Livet är orättvist, tillgång och efterfrågan etc etc. Problemet du belyser rör Sthlm innerstad med diverse kranskommuner samt diverse andra städer i Sverige. Men det är ju ett medvetet val man gör! Man väljer att vrida och vända på varenda krona för att ha dessa 40-70kvm trots välavlönade jobb! För att man ”ska bo där” Tack och lov lockar inte det livet mig, eller min fru! Vi valde istället att skaffa ett hus på över 300kvm, 1ha tomt, 400m till en idyllisk skola/förskola där de tar in 10 elever/årskull. Huset är totalrenoverat med riktigt lyxig standard, vita marmorgolv genomgående i huset, 2 dyngfräscha badrum, kök i toppklass osv osv. 20min till tågstationen som har direkttåg till Sthlm c varje timme, som tar under 60min. 25min till pendeln där du har ca 20-30 min till centralen.

Vj åker upp till city relativt ofta för shopping, restaurangbesök, umgänge med vänner osv. Vi är uppe i smeten 1h efter att vi låser dörren. Och standarden i våra +300kvm gör många gröna av avund. Vad jobbar då vi med? Jag är en snickare som jobbat mig upp till projektledare med ok lön, frugan är sjuksyrra. Vi tjänar under en miljon om året tillsammans och har sjukt hög livskvalitetet, en varsin relativt ny bil, reser med barnen osv.

Ska jag vara ärlig både bor vi bättre och har högre levnadsstandard än våra föräldrar och mor/far föräldrar gjorde när de var i samma ålder.

Men vi bor inte i Stockholm (thank god)
Sen ska jag vara ärlig och erkänna att visst hade det känts gött att fått ärva en 4:a inne i smeten. Men nu ser inte livet ut så. Är jag missnöjd för det, gud nej! Att ha det här boendet jag idag har kunde jag knappt drömma om när jag gick som lärling.

Sverige är större än sthlm
Låter ändå som 5miljoner+ boende med tanke på avstånd till både stockholm och pendel? Du pratar om ”upp till stockholm”, så antar söder ut?

Tumba ligger 26min med pendeln. Tåg med SJ under 60min till Stockholm, både Gnesta och Vagnhärad ligger bara 40min bort med SJ. Med en timme från att du låser dörren tills du är ”inne i smeten” så bor man med avstånd 60-70km bort, Vagnhärad eller Trosa typ.
Får inte ihop kalkylen.

Är det uppåt ute på landet vid Bro/Bålsta/Knivsta?

Imponerande ändå med sjuksköterskelön (specialist?) och klättrande snickare som har råd med sådana boende med den standarden och med närheten till Stockholm. Landstinget bjuder ju inte på några galanta löner (speciellt inte i förhållande till arbetstimmar/arbetsbelastning). Med en full ssk-lön på isch 26 000kr i månaden efter skatt som går till amortering och ränta (2%), så är ett hus på 5miljoner avbetalat på 26år.
 
Senast ändrad:

andreas

KS Explorers Club
2-Faktor
Hela livet kräver insats och uppoffringar! If there is a will, there is a way! Ser man hur det ser ut på perrongen här en vardagsmorgon inser man hur otroligt mycket pendlare det är som bor här, och får det att funka. Alltså måste inte dessa människor bo i Sthlm, vilket var det diskussionen nu handlade om. Inte huruvida det krävde en insats eller ej! Handlar om prioriteringar som sagt, man för uppoffra en del men får tillbaka mer av något annat. Och vänd på det lite, vilka jobb KRÄVER att du måste bo i Sthlm för att livspusslet ska funka? Jag säger inte att det inte finns, men en stor del som säger att de ”måste”
bo i Sthlm måste det inte alls.

Vad jobbar du med exempelvis?
Jag är priviligierade nog att kunna arbeta lika bra hemifrån som från mitt kontor, så i dessa tider har jag 30 sekunders restid. Men det betyder inte att det inte finns andra vars arbete inte tillåter den flexibiliteten.

Vi pratar möjligen om lite olika saker, jag förstår också att det inte är omöjligt att dagspendla ett par timmar varje dag, men jag är tämligen säker på att dom flesta som gör det hellre hade sluppit och det jag initialt vände mig mot var att det skulle vara nån typ av universallösning på Stockholms dysfunktionella bostadssituation att ”bara flytta ut på landet”, för jag tror inte alls det fungerar för alla. Och då har jag inte ens berört sociala aspekter som släkt och vänner.
 

alfgren

Rolex
2-Faktor
typ av universallösning på Stockholms dysfunktionella bostadssituation att ”bara flytta ut på landet”
Klart det inte är. Det är bara kontorister i alla dess former som kan det. Det jobbar rätt mycket folk med bra löner som är bundna till arbetsplatsen/kund hela tiden.

Men jag vill ändå påstå att ett trendbrott har skett. Min gamla bank till arbetsgivare har ändå gått från "arbete sker 0800-1645!" till "vi vill gärna att ni är på kontoret två dagar i veckan i alla fall". Möjliggör ju flytt för min del till helt andra platser. Men nu var det ju ungj****** som börjat skola också.
 

Marshall

Omega
2-Faktor
Låter ändå som 5miljoner+ boende med tanke på avstånd till både stockholm och pendel? Du pratar om ”upp till stockholm”, så antar söder ut?

Tumba ligger 26min med pendeln. Tåg med SJ under 60min till Stockholm, både Gnesta och Vagnhärad ligger bara 40min bort med SJ. Med en timme från att du låser dörren tills du är ”inne i smeten” så bor man med avstånd 60-70km bort, Vagnhärad eller Trosa typ.
Får inte ihop kalkylen.

Är det uppåt ute på landet vid Bro/Bålsta/Knivsta?

Imponerande ändå med sjuksköterskelön (specialist?) och klättrande snickare som har råd med sådana boende med den standarden och med närheten till Stockholm. Landstinget bjuder ju inte på några galanta löner (speciellt inte i förhållande till arbetstimmar/arbetsbelastning). Med en full ssk-lön på isch 26 000kr i månaden efter skatt som går till amortering och ränta (2%), så är ett hus på 5miljoner avbetalat på 26år.
5 msek kommer du långt med i Sörmland. Mariefredviken, Läggesta, Strängnäs kan du få ett trevligt boende för en rimlig peng ur Stockholmsperspektiv.. Åker Styckebruk som ligger i jämnhöjd med Mariefred kan du välja och vraka för 3-4 msek och då har du ca 45 min till Sthlm med bil, 7 min till Läggesta och tåg på 40 min till Sthlm.

Bor du söder om Sthlm, säg Haninge, Huddinge, Tyresö och jobbar i t.ex Kista så har du kanske buss, pendel, T-bana för att ta dig till jobbet och då är du säker uppe i en timmes resväg.

Har stuga i Sörmland och det är det bästa köpet jag/vi någonsin gjort, inte ur ekonomisk aspekt men ur livskvalitet (lugnet, tystnaden, naturen).
 

Burnman

Audemars
2-Faktor
Låter ändå som 5miljoner+ boende med tanke på avstånd till både stockholm och pendel? Du pratar om ”upp till stockholm”, så antar söder ut?

Tumba ligger 26min med pendeln. Tåg med SJ under 60min till Stockholm, både Gnesta och Vagnhärad ligger bara 40min bort med SJ. Med en timme från att du låser dörren tills du är ”inne i smeten” så bor man med avstånd 60-70km bort, Vagnhärad eller Trosa typ.
Får inte ihop kalkylen.

Är det uppåt ute på landet vid Bro/Bålsta/Knivsta?

Imponerande ändå med sjuksköterskelön (specialist?) och klättrande snickare som har råd med sådana boende med den standarden och med närheten till Stockholm. Landstinget bjuder ju inte på några galanta löner (speciellt inte i förhållande till arbetstimmar/arbetsbelastning). Med en full ssk-lön på isch 26 000kr i månaden efter skatt som går till amortering och ränta (2%), så är ett hus på 5miljoner avbetalat på 26år.
I wish! Gav 2msek för huset, renoverade för 800k och fick det sen värderat till 3,5 msek. Möjligt att det skulle dra iväg vid budgivning men vi ska inte sälja så det är bara om och men. Om 6 mån är hon specialist, men inte idag. Skrev att vi tjänar under 1 msek tillsammans. Och det är riktigt, bor söderut på vischan.
Jag är priviligierade nog att kunna arbeta lika bra hemifrån som från mitt kontor, så i dessa tider har jag 30 sekunders restid. Men det betyder inte att det inte finns andra vars arbete inte tillåter den flexibiliteten.

Vi pratar möjligen om lite olika saker, jag förstår också att det inte är omöjligt att dagspendla ett par timmar varje dag, men jag är tämligen säker på att dom flesta som gör det hellre hade sluppit och det jag initialt vände mig mot var att det skulle vara nån typ av universallösning på Stockholms dysfunktionella bostadssituation att ”bara flytta ut på landet”, för jag tror inte alls det fungerar för alla. Och då har jag inte ens berört sociala aspekter som släkt och vänner.
Jag sa inte att alla kan flytta ut på landet. Men betydligt fler än vad problemet gör gällande. Men man väljer att bo i stan! Du säger själv att du kan jobba hemiffrån, möjligt att din respektive (om du har någon) inte kan?! Men det finns även jobb utanför stan. Man väljer att låsa in sig. -”Jag måste bo i stan för mitt arbete” Kanske stämmer på många, men inte alla! Man väljer det! Många jobb tillåter arbete hemifrån, vilket vi är överens om. Andra jobb gör det inte, men många av dessa jobb kan bytas mot likvärdiga om man VILL. Sen har vi det sociala ja, knappast så att vi bor i Norrlands inland. Hela min mors sida av familjen bor i Sthlm och en majoritet av mina vänner likaså (flyttat dit som unga pga karriär) Nu är varken min släkt eller mina vänner representativa för hela Stockholms befolkning, men INGEN av dessa måste bo i stan. De väljer att göra det. Mäklare, säljare, sjökapten, vd-assistent, elektriker, byggare, kock, receptionist, polis m.m. De av ovan som är ”låsta till stan” pga arbetstider väljer att jobba kvar och vara tvungna att bo där. De i byggsvängen, polisen osv kan lätt få liknande här i närheten.
5 msek kommer du långt med i Sörmland. Mariefredviken, Läggesta, Strängnäs kan du få ett trevligt boende för en rimlig peng ur Stockholmsperspektiv.. Åker Styckebruk som ligger i jämnhöjd med Mariefred kan du välja och vraka för 3-4 msek och då har du ca 45 min till Sthlm med bil, 7 min till Läggesta och tåg på 40 min till Sthlm.

Bor du söder om Sthlm, säg Haninge, Huddinge, Tyresö och jobbar i t.ex Kista så har du kanske buss, pendel, T-bana för att ta dig till jobbet och då är du säker uppe i en timmes resväg.

Har stuga i Sörmland och det är det bästa köpet jag/vi någonsin gjort, inte ur ekonomisk aspekt men ur livskvalitet (lugnet, tystnaden, naturen).
Exakt så! Skulle säga att i princip varenda stuga/fritidsboende här i kommunen som sålts är till just 08:eek:r. Min bästa vän med familj bor på Lidingö sen de senaste 15 åren. Köpte stuga några km från mig för nåt år sen, med fiber kan båda jobba lika bra från stugan som hemifrån. Och när de måste till kontor/bostad har de, beroende på trafiken, ca 1h 15min dit.


Jag har aldrig sagt att det är lika smidigt att ta sig till Sthlm härifrån som med ett byte på tunnelbanan. Men det funkar utmärkt! Har säkert en del med vana att göra. Men som en annan som varit snickare under lågkonjuktur där man mer eller mindre var tvungen att pendla i olika utsträckning ser jag inte ett enormt problem. Mer en del av vardagen. Självfallet finns det en och annan som verkligen måste bo i stan, men jag menar att majoriteten väljer att se det så.
 

RikNik

Panerai
2-Faktor

zeke_varg

Omega
Hittade en bild på en sida från 2014 där hen snackade om bubbla bland annat baserat på följande info i bilden nedan. Uppenbarligen kan man inte räkna på allt och komma fram till när priser ska gå ner.
1614071165186.png
 

Owaysis

Cartier
Hittade en bild på en sida från 2014 där hen snackade om bubbla bland annat baserat på följande info i bilden nedan. Uppenbarligen kan man inte räkna på allt och komma fram till när priser ska gå ner.
1614071165186.png
Jag förstår resonemanget men någonstans så känns det som att det måste ta stopp.
Storstäder kanske är annorlunda och det kommer alltid finnas folk som är villiga att betala extra mycket för att kunna bo i Sthlm men om jag tar min stad som exempel då. Jag bor i en mellanstor stad, här har priserna ökat extremt mycket på bara några år och ska man hitta ett vettigt hus i bra standard som inte kräver renovering så räcker knappt 5 miljoner. Ska man då räkna på belåningsgrad och inkomst så är det väldigt många med en "vanlig" lön som snart inte ens kommer kunna köpa en villa.
Nu är inte det en mänsklig rättighet att kunna göra det såklart men man undrar vem som ens kommer kunna betala så pass höga summor för ett hus här snart.
 

Limpas

Cartier
Hittade en bild på en sida från 2014 där hen snackade om bubbla bland annat baserat på följande info i bilden nedan. Uppenbarligen kan man inte räkna på allt och komma fram till när priser ska gå ner.
1614071165186.png
Det är ofta man hör att det skulle vara en bubbla eftersom bostadspriserna gått upp så enormt mycket mer än inkomsterna, BNP, KPI osv och det är lätt att se "bubbeltendenser" på sådana här grafer. Det finns väl egentligen inget som säger att bostadspriserna borde följa något sådant "index"? Det som i så fall ska följa ett sådant index är ju boendekostnaderna. Sålänge räntorna är låga, vilket de nu varit länge, är ju kopplingen mellan bostadspriser och boendekostnad också liten. Även om du bor i ett "dyrt" Stockholmsförortshus för 5-10 miljoner med relativt hög belåningsgrad så utgörs väl boendekostnaderna till största del av annat än ränta, såsom underhåll, uppvärmning etc. Lägg därtill att boendekostnaderna kanske var låga relativt inkomsten för säg 20 år sedan, så är ju Svensson dessutom tolerant för att öka boendekostnaden rejält, kanske t.om. dubbla den, även om inkomsten inte ökat särskilt mycket. Det sker ju dock sannolikt på bekostnad av annan konsumtion, vilket får sina följder. Dessutom är det ju nästan vedertaget att en bostad är en bra investering där du inte förlorar pengar (vi får väl se) och känslan är att politikerna också garanterar att det kommer bli så.

Men, jag börjar också fundera på om det inte börjar närma sig någon slags gräns nu. Min högst anekdotiska erfarenhet säger att det börjar bli svårt att hitta alternativ även om man har åkt bostadskarusell ett bra tag och har bra, hyfsat välbetalda jobb. Tidigare har lösningen väl varit att helt enkelt leta sig längre och längre ut, minska boytan, skippa den där tomten, dra ner på standarden osv, men nu känns det som att det börjar närma sig någon slags gräns där det inte funkar att pendla längre och samtidigt få ihop vardagspusslet med två heltidsjobb, lämningar/hämtningar på skola/förskola, aktiviteter osv. Där någonstans måste det ju finnas en faktisk gräns där folk helt enkelt inte kan betala mer för att bo någonstans där man får plats och vardagen fungerar praktiskt. Dock har många säkert sagt så många gånger, och i slutänden blir det så att folk anpassar sig och helt enkelt får det att funka. Barnen kanske får växa upp ute i skogen även om man egentligen inte ville det osv.
 

KPEI

Omega
2-Faktor
Det man måste tänka på i det perspektivet var att lägenheter var otroligt billigt i början av 90-talet. En etta i sthlm city gick på kanske en-två årslöner. På för Sverige-nivå relativt stora städer så kunde man i vissa fall köpa en lägenhet för en eller ett par månadslöner. Det var mycket billigt att hyra en lägenhet. Det fanns praktiskt taget inga bostadsköer ens fram till 2000 undantaget Stockholm samt ett par attraktiva platser. Priserna kan helt klart dubblas utan att det vore jättekonstigt egentligen. Räntor kan möjligen pressa ner priserna temporärt men fundamentalt och på sikt talar allt för uppgångar som det ser ut nu.

Kan så vara - nu vet jag inget om just din situation dock. Säger bara hur det ser ut i min bekantskapskrets, din kan säkert vara annorlunda.

Alla har olika situationer men av alla hundratusentals inflyttade i tex Sthlm, så är det väldigt få som tar steget att verkligen flytta.
 

ANALOGUE

Patek
2-Faktor
Det är ofta man hör att det skulle vara en bubbla eftersom bostadspriserna gått upp så enormt mycket mer än inkomsterna, BNP, KPI osv och det är lätt att se "bubbeltendenser" på sådana här grafer. Det finns väl egentligen inget som säger att bostadspriserna borde följa något sådant "index"? Det som i så fall ska följa ett sådant index är ju boendekostnaderna. Sålänge räntorna är låga, vilket de nu varit länge, är ju kopplingen mellan bostadspriser och boendekostnad också liten. Även om du bor i ett "dyrt" Stockholmsförortshus för 5-10 miljoner med relativt hög belåningsgrad så utgörs väl boendekostnaderna till största del av annat än ränta, såsom underhåll, uppvärmning etc. Lägg därtill att boendekostnaderna kanske var låga relativt inkomsten för säg 20 år sedan, så är ju Svensson dessutom tolerant för att öka boendekostnaden rejält, kanske t.om. dubbla den, även om inkomsten inte ökat särskilt mycket. Det sker ju dock sannolikt på bekostnad av annan konsumtion, vilket får sina följder. Dessutom är det ju nästan vedertaget att en bostad är en bra investering där du inte förlorar pengar (vi får väl se) och känslan är att politikerna också garanterar att det kommer bli så.

Men, jag börjar också fundera på om det inte börjar närma sig någon slags gräns nu. Min högst anekdotiska erfarenhet säger att det börjar bli svårt att hitta alternativ även om man har åkt bostadskarusell ett bra tag och har bra, hyfsat välbetalda jobb. Tidigare har lösningen väl varit att helt enkelt leta sig längre och längre ut, minska boytan, skippa den där tomten, dra ner på standarden osv, men nu känns det som att det börjar närma sig någon slags gräns där det inte funkar att pendla längre och samtidigt få ihop vardagspusslet med två heltidsjobb, lämningar/hämtningar på skola/förskola, aktiviteter osv. Där någonstans måste det ju finnas en faktisk gräns där folk helt enkelt inte kan betala mer för att bo någonstans där man får plats och vardagen fungerar praktiskt. Dock har många säkert sagt så många gånger, och i slutänden blir det så att folk anpassar sig och helt enkelt får det att funka. Barnen kanske får växa upp ute i skogen även om man egentligen inte ville det osv.
Håller med.
Antagandet att bopris ska följa medellönerna är fel av två anledningar.

1: Boendekostnaden är rimligen det avgörande. Idag kan måmga familjer egentligen finansiera ett lån på typ 10m, men är begränsade av amortering och lånetak. Men är räntan nära 0 är boendekostnaden inte kopplad nämnvärt till priset så 2m extra är skit samma om du bara får låna de extra millarna. Dessutom har man ju aktivt minskat boendekostnaden genom att ta bort fastighetsskatt tex. Om räknar bort amortering (som ju är ett påtvingat sparande) har säkert inte bokostnaden ökat så mkt?

2: Genomsnittslön är kanske inte representativt och tar med hela befolkningen. En stor del av befolkningen kommer aldrig ha en chans att köpa ngt i de orter där priserna stiger. Om man bryter ner lönestatistik ser vi att de som tjänar bra har fått mer löneökning än de som tjänar minst. Det är generellt de som tjänar bra som också köper bostad i tex sthlm.
Screenshot_20210223-140201_Chrome.jpg


Sedan är det ju som det är med inflation, oavsett vilken vara/tillgång. De som redan är inne är rätt opåverkade. Om huset kostar 2 eller 20m spelar inte så stor roll eftersom du köper och säljer på samma marknad. Det behövs bara ny köpkraft när utbudet ökar (någon dör, flyttar till annan ort, eller att det byggs br/hus).

Enkelt sagt: om det är samma folk som byter bostäder med varandra kan ju priset vara vad som helst eftersom det bara är en siffra medans de egentligen gör byteshandel.

Sålänge det finns lika många nya (som av någon anledning kan betala de höga priserna) som det finns utbudsökning, finns det väl egentligen ingen anledning att priserna ska falla, om inte boendekostnaden stiger (högre räntor, fastighetsskatt etc) eller om det blir mer begränsningar (amortering, lånetak etc), eller att man befarar att det kommer ske (högre inflations/ränte-förväntningar)


Det du beskriver i stycke två är väl då en känsla av att det kanske inte nu faktiskt finns tillräckligt med nya täta för att fylla det nya utbudet?


Eller missar jag ngt?


PS.
Tycker också du belyser ngt intressant med att det börjar bli svårt även för många som har gjort bostadskarriär. Sålänge man inte ska byta ner eller vara still är ju egentligen inte kraftiga uppgångar bra för typ ngn. Det känns lättare att renovera kök etc men ska man ngn dag byta upp kommer man ändå drabbas marginellt eftersom det du köper stigit mer i kronor. Ds.
 

Rearden

Cartier
Det man måste tänka på i det perspektivet var att lägenheter var otroligt billigt i början av 90-talet. En etta i sthlm city gick på kanske en-två årslöner. På för Sverige-nivå relativt stora städer så kunde man i vissa fall köpa en lägenhet för en eller ett par månadslöner. Det var mycket billigt att hyra en lägenhet. Det fanns praktiskt taget inga bostadsköer ens fram till 2000 undantaget Stockholm samt ett par attraktiva platser. Priserna kan helt klart dubblas utan att det vore jättekonstigt egentligen. Räntor kan möjligen pressa ner priserna temporärt men fundamentalt och på sikt talar allt för uppgångar som det ser ut nu.



Alla har olika situationer men av alla hundratusentals inflyttade i tex Sthlm, så är det väldigt få som tar steget att verkligen flytta.
nettot 2020 är ju ut på både kommun och länsnivå så där har vi ju en tydlig markör om att så inte längre är fallet (även om 2020 såklart kan ses som en udda fågel rent årsmässigt..)
 
Topp