Kan inte riktigt förklara varför jag måste skriva det här men… Jag kanske bara är en riktig typ. Eller så har jag inte lyckats med så mycket annat i mitt liv än att ha tur med bostäder… och vill skryta om det!
Vet inte om någon tidigare noterat min lilla text-byline – ”Grön våg för grå man” - längst ned? Den kan tolkas som att jag har flyttat ut på landet eller helt enkelt att jag har bra flyt (för er lite yngre – det stammar från trafikplanering – att ha grönt ljus kontinuerligt).
Jag är född i mitten av 60-talet. Jag är den där typen som alla hatar när man börjar tala om bostäder.
Jag är den där med tur.
Född och uppvuxen i förorten men sedan gjorde jag ärlig hyresbostadskarriär i innerstaden - utan svarta pengar eller fuffens. Men med tur. Sedan var jag av olika tråkiga anledningar tvungen att köpa en bostadsrätt för att fortsätta ha någonstans att bo (efter en separation). Köpte vad jag hade råd med inne i Stockholm. Det var inte så dyrt på den tiden för räntorna var också något helt annat än idag. Den bodde jag i princip aldrig i för jag träffade min blivande fru i samma veva. Hyrde därför ut min lägenhet tidvis. Min fru hade ju en stor hyresrätt i innerstaden. Den blev bostadsrätt i första vändan utförsäljning av allmännyttan. Hon hade med andra ord också tur.
Sedan gick åren och jag tyckte väl att det verkade lite väl ängsligt att ha kvar min lägenhet så jag sålde den. Tydligen var den avsevärt mer värd helt plötsligt. Vilken tur! Sedan hade jag inga studielån längre och en sudd med pengar över.
Ytterligare år gick. Vi skulle köpa ett sommarnöje på lagom avstånd från storstaden. Sagt och gjort. Sudden kom till pass. Vi hittade ett helrenoverat jätteschabrak från mitten av 1800 för mindre pengar än 14 kvadratmeter på Södermalm. 1 h 30 min från dörr till dörr - centrala Sthlm. Upptäckte ganska snart att ”här vill man ju bo!”. Flyttade dit men behöll lägenheten i staden. Ergo - ”Grön våg för grå man”.
Tyckte nu absolut nyligen att marknaden för brf i Stockholms innerstad verkade helt skruvad med ”all time high”-priser så vi sålde den stora lägenheten och köpte en liten övernattnings ett par hundra meter bort.
Förutom att vi har bott gratis i alla år så har vi en liten lgh inne i Sthlm och ett jättehus på landsbygden. Vi äger dem. Banken gör det inte.
Ingenstans i den här historien har jag varit ekonomistrategisk (förutom att vi nu senast tyckte att ”nu j-lar får man bra betalt för stora lägenheter”) eller sett på mitt boende som annat än ett ställe att bo.
Jag har tur helt enkelt.
Låt hatet flöda. Jag offrar mig.
Tittar på skördetröska från verandan
Jag är gärna med på en Bondlurkstråd!