Okej, så här är en fundering. På 60-talet gör Certina en 36mm relativt slim klocka i en boett som inte ser remarkabel ut som är tät till 200 m (och dessutom extra stöttålig). Hur kan det komma sig att moderna klockor med samma spec i stort sett aldrig kommer ner i samma dimensioner? En DJ med oyster som ska vara en fantastisk boett är 100m, de flesta 200m klockor är biffigare, en biffig GMT II är bara 100m osv. Hur kommer detta sig?
Är det så att Certina pillade lite på sanningen och 200m var en lätt överdrift, kanske något som stämde i bästa fall den dagen klockan lämnade fabrik med packningar och allt i toppkondition? Mäter man bättre och med tuffare standards idag? Annat?