Charlie - tredje klockan
Det går inte fort att skriva på telefonen.
Nåväl.
Paketöppningar blir aldrig riktigt vad de varit nu när putsduken är borta.
Av med ringskyddet.
Upp ur lådan.
Av med plasten ...
... någon kvart senare.
Vad var det då för fel på min 116613LB som ställt upp i vått och torrt?
Jo. Guld. Gulguld.
Jag trodde jag skulle vänja mig.
Men tyvärr är det bara att konstatera att det inte är ett material jag kommer överens med.
Men vad gör det nu när det finns andra färger att välja på?
Det här, mina vänner, är den ultimata tool-klockan. Mögelmaffian håller förstås inte med, men låt mig presentera fakta.
- Tidiga Submariners har en vridring som inte är låst till motursvridning. Rent livsfarligt. Vridringen på en 116619LB har distinkta klick med precis rätt motstånd. Naturligtvis enbart moturs.
- Gamla klockor saknar fungerande lysmassa. Rent livsfarligt. Vad är det för mening med att ha ett dykarur om det inte går att använda det när det är mörkt? Lysmassan på en 116619LB kan nästan mäta sig med Seikos, och håller definitivt hela dyket. En trött gammal 1665 är i jämförelse ungefär lika toolig som en DJ med diamantindex.
- Riktiga verktyg ska hållas i schysst skick. De där smala bandhornen på en 1680 kan inte poleras många gånger utan att klockan ser helt anorektisk ut. Inte klokt. En 116619LB kan poleras hundratals gånger utan att boetten blir för tunn.
- Ett verktyg måste hålla för sin uppgift. Submariners med plexiglas lider av en undermålig konstruktion som låter saltvatten fastna mellan glas och boett. Resultatet kan vara förödande.
(För den som vill fördjupa sig i korrosionsproblematiken som är tydligast klockan sex i bilden ovan finns det
en hel del att läsa.)
Jag har verkligen ingenting emot vintage, tvärtom. Men vintageklockor är vad de är, nämligen antikviteter, inte verktyg.
Den sista punkten som brukar tas upp i sammanhanget är den keramiska ringen. Säga vad man vill om keramikens påstådda sprödhet, men med tanke på vad min 116613LB pallade är jag inte det minsta orolig, och köper helt och hållet reklammaterialet från moderskeppet:
Däremot skulle jag aldrig köpa en 6542 med bakelit-insert eftersom jag med största sannolikhet skulle utsätta den för en värdeminskning väl i klass med en modern guld-Rolex vid första användningstillfället.
I övrigt tror jag inte jag behöver recensera klockan. Utöver färgen är den i allt väsentligt identisk med en 116610LN, som det ju kryllar av recensioner av, så när som på en punkt.
Jag vet redan vad den tål, nu ser jag fram emot att spöa skiten ur den.
Tack
Spencer66, och tack
ROB-1832!
Slutligen då, på armen. En frostig klocka för en frostig morgon.
Tack för att ni tittat. Men hörni, stanna kvar! Några ord om temat, som må vara både banalt och långsökt, kommer ändå inom kort. Därefter kommer med all säkerhet ett dekapo, eller rentav flera.