Nu spårade det ur något och posten blev lång
obs: ej korrekturläst text, jag blev för trött efter att ha skrivit allt
Det är omöjligt att ge några råd kring klockstorlek till andra men jag kan ju delge hur det gick till när jag gick från att bära max 40mm till 47
Jag har sedan begynnelsen av mitt klockintresse gillat Panerai. Men storleken på 44mm har alltid varit läskig och jag avfärdade dom nästan som clown-klockor även om jag kunde uppskatta designen.
Under den gamla gula tiden på TTT så blev såkallade "marina militare" väldigt populära och man kunde klicka hem en "panna" för 700kr+frakt, vilket jag såklart gjorde mest som en plojgrej. Jag bar den lite då och då, tyckte det kändes konstigt till en början. Ibland provade min bror den (som är någorlunda likadant byggd som jag) och jag märkte då att på håll så ser det faktiskt inte alls tokigt ut med en 44mm... nästkommande två åren så provade jag alla möjliga klockor från day-dates till JLC-dykare men fastnade aldrig riktigt för något - det var alltid något fel på allt
Liten lista och varför dom fick gå:
Omega Speedmaster cal 321 tropical från 65 -> tålde inte vatten, vågade inte använda ute om det fanns moln på himmeln
Rolex Explorer II 16570 -> länken ryckte armpäls. Inför varje rondell så bävade jag inför armvaxning...
Rolex Explorer I 214270 -> Någon dumjävel sa till mig att det såg ut som en 14270 fast i fish-eye perspektiv... vilket den typ gjorde.. så den fick gå..
JLC master compressor dualmatic -> Snart dags för service á 10k + att kurvade bandstift gjorde det svårt att hitta roliga straps.
Rolex gmt-C -> hockeypuck, kändes på något sätt som ett rolex-homage + under min ägo så spenderade den mer tid hos Rolex på garanti-reparationer än på min handled
Rolex sub 5513 -> rassligt elände som jag var orolig för att den fina patinerade lumen skulle trilla ur visarna, jag cyklar på kullersten till och från universitetet varje dag
Sinn 103 st -> höjd/breddförhållande som en tärning, fick tyvärr lämna
Rolex day-date 1803 -> guld var inte riktigt min grej då jag jämnt och ständigt slår i klockan i allting
Med mera
listan är för lång för att ta med allt.
Förrförra sommaren så fick jag möjligheten att köpa en fin gammal gulnad 5513 om ofta höjs till skyarna här på KS och tänkte att det måste ju vara "the shit"
... den behöll jag i ungefär en vecka. Den var snygg på bild och det var lite kul med finvintage men i slutet av dagen så var det en rasslig klockjävel med värdelös lum och en annan färg på lysmassan... den fick gå.
Jag bytte den mot min första Panerai
en 312:a med 1950-case. En gedigen pjäs, grym lume och roligt med inhouseverk. Efter att ha burit den i några månader så hade jag vant mig vid 44mm och tyckte att det var en grym storlek. Däremot så mätte klossen 18.4mm på höjden vilket var något jag inte kunde vänja mig vid.
Min pam 312:
Samma dag som jag sålde min 312 så fick jag provat en Panerai 127, dvs 47mm fiddy. Den var stor, men inte för stor... men framförallt var den jääävligt cool
men helt utanför budget. Jag var på hugget efter ytterligare en Panerai. Den skulle ha inhouse-verk, 44mm bred och inte så förbannat tjock. Jag hittade en Panerai 510 till salu på TTT och tågade upp till Helsingborg och gjorde affär.
Min 510:a
510:an är grym... riktigt bra faktiskt. Jag hade den säkert under 6 månader (väldigt lång tid för att vara mig
). Tanken fanns dock kvar där, den där ljuvliga fiddyn jag fick prova i mitt kök en yrvaken morgon. Jag tycktes mig hela tiden minnas att den satt bra, men då jag var i nyvaket tillstånd så kunde jag inte riktigt lita på mig själv.
Jag började hamstra bilder på fiddys och 372
r som jag stötte på via instagram, Paneraisti etc. Jag var egentligen helnöjd med min 510:a som satt på armen. Men som alltid så föreställer man sig att gräset är grönare på andra sidan yada yada
.
När solen började dyka upp igen i slutet av mars månad så blev jag sugen på att åka över till danmark med mina bröder för lite öl, mat och klockklämm - en återkommande företeelse som vi brukar genomföra ett par gånger per år. Utbudet av roliga affärer i Malmö vs Köpenhamn är deprimerande, så ibland måste man åka dit och få sin klockfix
. Vi gick in hos Klarlunds på Ströget och gick förbi monter efter monter tills vi kom till Panerai. De hade en 372:a inne. Efter att ha stått och dreglat ett tag med öppen mun så haffades ett butiksbiträde. Oj oj oj... när den bjässen hamnade på armen och efter att ha trätt läderremmen genom det stora 26mm bucklet så vände jag på handleden och något sånthär utspelades:
47mm satt som gjutet - jag måste en! Efter en vecka så hade jag sålt av lite blandat och skambudat hela internet och otroligt nog så var den Pam 372 med bäst pris/ny-ratio till salu precis på andra sidan sundet
Efter ett par veckors bankstrul (screw you handelsbanken!) så dök den upp. Jag är helnöjd, ångrar inget, kan inte se att det finns någon bättre Panerai - eller annan klocka för den delen. 47mm är stort, men helrätt på en Panerai. Som jag skrev i tråden "har storleken någon betydelse" så är det lika fel med en 47mm Patek calatrava som en 36mm Panerai. Detta går att vända på - det är lika helrätt med en 47mm Panerai som en 36mm Patek calatrava!
Too long didn't read versionen: Man vänjer sig vid storleken. Panerai är the shit. 47mm är helrätt.
Pam 372:
