Mitt intresse för Sinn startade i början 80-talet. Som tonåring var jag väldigt intresserat i flygplan och läste regelbundet tyska ”Flug Revue”, en tidning med både privata och militära flygteman. I en utgåva testades ett antal pilotklockor bl.a. Breitling, Sinn och Seiko (tror jag). Sinn 142 blev överlägsen testvinnare och att kronografen var klar och tydlig avläsbar var en av de motiveringarna.
Vad gjorde man nu då utan internet och epost? Jo, man skickade ett kort och bad om en katalog. Jag var helt övertygad om att jag inte ens skulle få ett svar men redan efter 2 dagar dumpade ett omslag från Sinn in i brevlådan! Och då var det för sent! Självklart ska jag ha en Sinn kronograf! Det var bara att spara.
Och i maj 1982 var det äntligen dags! Efter jag hade kollat med Sinn åkte jag med mina föräldrar till Hannover där vi besökte ILA; ”Internationale Luftfahrt Ausstellung”, en stor international luftfartsmässa som idag äger rum i Berlin. Helmut Sinn brukade ha en liten monter på mässan eftersom han var leverantör till bl.a. tyska flygvapnet!
Min första Sinn blev modell 143 som jag köpte direkt hos Helmut Sinn på sin lilla monter! Det var då den billigaste kronografen med ett Lemania verk och boet i aluminium. Otroligt snygg i svart med svart länk. Klockan har varit med om mycket bl.a. på lumpen i Tyskland och för drygt 10 år sen var jag tvungen att skicka den till komplettrenovering.
Min nästa Sinn-kronograf var 140:an, modellen som var med i rymden på D1 missionen som jag köpte sommaren 1989. Även här var priset avgörande, modell 142 med 24 timmar visaren var betydligt dyrare. Men vilken pjäs!
Sinn suget fortsatte och tredje modellen blev 809A, en enkel dykarklocka som jag köpte på båtmässan i Düsseldorf januari 1992. Även på denna mässa brukade Sinn ha en monter eftersom det är bara logisk att vara på plats på världens största båt – och fritidsmässa!
Det som jag gillar mest med denna klocka är att indexen är klistrade under glaset. Dessutom är 809:an väldigt platt och lätt och den känns verkligen skönt på handleden.
Den Sinn klocka som gillar allra mest är ”Military”-modellen, modell 156. Och förstås skulle jag vilja ha den också. I maj 1993 blev 156:an Sinn nr. 4! Den köpte jag begagnat efter jag hittade en annons i ”Flug Revue” (varken ebay, blocket eller tradera fanns då!) och jag minns att jag åkte till Köln/Bonn flygplatsen för att hämta den hos försäljaren som jobbade där. Jag har för mig att jag betalade runt 500,- DM.
Under en ganska lång tid hade jag kikat på kompassmodellen 171 och sommaren 1995 blev det äntligen dags! Ganska roligt i detta sammanhang men när jag ringde till Sinn några dagar efter jag fick klockan och frågade om det finns någon bättre beskrivning om hur kompassen fungerar sa de: 171:an? Den säljer vi inte längre. Det betyder att jag har en av de sista sålda modellerna med den röda 24 timmars-visaren.
144 St Sa köpte jag 2008 på nätet (ebay)
och 805 är än så länge min sista Sinn.
Alla Sinn jag har är från den tiden Helmut Sinn ägde företaget. Han hade en speciell företagspolicy att en kronograf inte skulle kosta mycket, han betraktade den som ett instrument och inte som ett smycke. Men det viktigaste var att man kunde köpa klockorna endast hos honom i Frankfurt/Main.
I efterhand är man ofta klokare och idag ångrar jag verkligen att jag inte har köpt en Sinn klocka varje år under 80 – och 90 talen. Det finns några modeller som fattas, bl.a. 157:an.
För att göra listan fullständig får jag också nämna min frus Sinn 344.
Och för att svara på frågan ”varför gillar du Sinn?” kan jag bara svara: det finns inget annat märke som har så tydliga instrumentella klockor utan bling-bling och lull-lull som Sinn!
PS: den första katalogen från 1982 har jag kvar förstås!