Hej Klocksnack!
Måste få skriva av mig lite.
Igår hade vi en afterwork på ett halvstort företag med över 100 anställda, vi tillverkar medicinsk programvara och jag skulle anta att alla har en hygglig lön.
Så när vi sitter där så frågar en kollega:
"Är det en Rolex?"
Ja visst, är du klockintresserad?
"Ja, en GMT", säger jag glatt.
"Är den äkta?", frågar han.
Finns det någon annan typ av Rolex? du tror väl inte jag stöder kriminalitet och använder kopior, gör du?
"Ja, självklart!" skrattar jag till.
"Fan, vad dyrt. Jag har bara sett chefer som har det.", säger han lite nedvärderande.
Inte speciell, det är bara en fråga om prioriteringar.
Vad fan svarar man?
"Alltså det är en bröllopsklocka. Min fru fick ju ringar och jag fick en klocka...", säger jag nästan lite skamset.
"Ja, men de kan ju inte kostat mer än din klocka... Den där är ju svindyr. Den kostar väl säkert 30-40 tusen...", säger han utan att kunna något om klockor (och verkligen ingenting om min frus ringar!).
Det är nu andra kollegor som känner till mitt intresse kommer in och försöker skoja till det och säger att det där är ju bara EN av alla klockor...
Men han fortsätter!
"Du har väl inte på dig den varje dag? Du är väl rädd om den?", går han på.
"Jo, självklart! Men jag har den nästan jämt, t.om. på stranden på sommarfesten."
Och då kommer det som fick mig att lacka ur.
"Ja, men har du inte jobbat för klockan så är du ju inte rädd om den.", utan att han vet något om mig tydligen.
Istället för att ge honom den smocka han förtjänade gick jag och hämtade en öl till (man får inte slåss, säger mamma).
Vad är det för fel på folk?
Det här var första gången jag fick en negativ reaktion på någon klocka... Händer det ofta för er?