• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Har du sett din favoritartist live ??

Mitt nickname kommer ifrån sent -80tal. Jag plus två kompisar startade ett mobilt diskotek -88. Jag hade körkort, de andra inte. Vi fick låna en folkapickis från deras pappors snickerifabrik. Där höll vi även till med byggandet av alla högtalare, mixerbord och en del ljusmaskiner!
Jag skötte för det mesta ljuset, inte roligt för epileptiker... Älskade (och gör fortfarande) kraftig rök och stroboskop!
Vi turnerade från Dalarna till Ångermanland.
Detta turnéliv innebar en hel del roliga anekdoter: Allt från festande med norska Banididos (trevliga killar med hemgjord sprit) till nakenbad med Just D i Ljusdals Folkets Park. Ett av de bättre, men något luddiga minnet jag har är från Parken i Hede, när jag skulle fixa autografer från Smokie och blev sittandes med dem i logen gör att dom ville dela sin Wiskey med mig innan det blev några autografer skrivna!
 
Blev väl lite sådär pirrigt igår. En av mina svenska favoritkomiker.
null_326.jpg
 
Många roliga minnen i denna tråden, några konserter som sticker ut lite för min del är;

The Police - Scandinavium (1981?). Walking on the moon ger mig fortfarande rysningar
Rammstein - Kåren i Gbg, vilket jävla ös, en i publiken ramlade (hoppade?) ner från takbjälkarna
Madness - London, mina absoluta favoriter genom åren
Ultravox - Lisebergshallen på 80-talet, trångt & svettigt på första raden
Tom Russell - Pustervik. Fåtölj & fotpall 2 meter från scenen med en GT i handen

Missade tyvärr Bob Marley. Snyft snyft..
 
sjökvist skrev:
En spelning man önskar att man varit på det är Springsteen på Ullevi -85, den gången arenan sprack
Klicka för att se resterande...
Jag var där....och typ 60000 andra, nä 120 000 blev det väl till slut?
Stod på innerplan och gick mot löparbanorna att köpa en bira, när Cadillac Ranch brakade igång, hela marken började att gunga, ungefär som när man står i en roddbåt.
Killen i ölståndet såg lite skakig ut och muttrade nåt om att "hela stället kommer att rasa".
 
klockmarren skrev:
Jag var där....och typ 60000 andra, nä 120 000 blev det väl till slut?
Stod på innerplan och gick mot löparbanorna att köpa en bira, när Cadillac Ranch brakade igång, hela marken började att gunga, ungefär som när man står i en roddbåt.
Killen i ölståndet såg lite skakig ut och muttrade nåt om att "hela stället kommer att rasa".
Klicka för att se resterande...
det måste ha varit en upplevelse utöver det vanliga, är det nån spelning det kommer pratas om om 100 år så är det den
 
Aquastaren skrev:
Inte så förtjust i konserter men vissa artister måste man ju bara se:

Devo, Dire Straits, James Brown, Michael Jackson, Metallica, Prodigy, Santanta, Bowie, Kal P Dal etc.

De artister jag skulle velat se men tyvärr inte sett är Jimi Hendrix, Elvis och Bob Marley.
Klicka för att se resterande...
Kal P Dal alltså? Had han blåa skor? :)
Avis, det hade varit skoj att få se honom.
 
YES! Alla är kanske inte favoritartister, men det känns bara kul att man fått sett han/hon/dom LIVE!

The Boss.
Michael Jackson 3 ggr, samtliga som spelades i Sverige.
Madonna.
U2.
Spice Girls
Depeche Mode.
Jean-Michel Jarre.
Europe.
Indochine.
 
Moorflax skrev:
Kal P Dal alltså? Had han blåa skor? :)
Avis, det hade varit skoj att få se honom.
Klicka för att se resterande...
Haha ja, Kal P Dal var en grym man. Han låg långt före sin tid med ett radioprogram som sändes i Malmö. Mycket populärt och 10-20 år senare gjorde alla likadant. På scen gav han allt och lite till. Tyvärr brände han nog ljuset i båda ändar och gick ur tiden lite väl snabbt. Träffade honom faktiskt på flygplatsen i Agadir av alla ställen. Såg honom live ett par gånger.
 
sjökvist skrev:
det måste ha varit en upplevelse utöver det vanliga, är det nån spelning det kommer pratas om om 100 år så är det den
Klicka för att se resterande...
Stod på planen till vänster om mixerbordet när det gungade, ja konserten var enorm men känslan efteråt var, aldrig mer Bruce Springsteen !
Det var kort sagt ”för mycket”.
 
Några höjdare:
Ebba Grön och Dag Vag på musikforum i Uppsala.
Nån av alla Springsteenkonserter men jag väljer väl Ullevi -85. Åkte direkt från studentfirande och efter konserten var det inryckning.
Lundell i Fyrishallen -83, slutade med sedvanlig allsång med delar av oss i publiken upp på scenen.
 
Ja, faktiskt. Han var inte favorit när jag såg honom live, men har blivit det på senare tid. Mavado

B6DEEF15-8723-4914-90B6-FA67444743D7.jpeg


Reggae-artister från förr som varit favoriter tidigare har tyvärr varit tuffare att se eftersom jag är född för sent. (Bob Marley, Peter Tosh, Prince Far I, Black Uhuru etc)
 
Jag har inte en favorit, men jag har sett en hel del av det jag lyssnar på.

System of a down- Hultsfred
Slipknot- Hultsfred
Slayer-Hultsfred
Marilyn Manson- Hultsfred
Plus lite annat det året. Vilken jävla lineup det var!

Springsteen 3 gånger
Håkan Hellström 10+
Ghost 3 gånger
RHCP 1 gång
Metallica 1 gång
 
Senast ändrad:
Festlig tråd! Favorit och favorit... Men en musiker som jag under många år varit sugen på att se och t o m planerat att resa för att kunna se var Keith Jarrett. En i mitt tycke oerhört skicklig och verkligen unik musiker. Så av en slump så fick jag reda på att han skulle spela med sin trio på operan i Cph (spelar sällan i skandinavien typ vart tionde år i snitt) så det var ingen tvekan om att köpa en biljett snabbt som bara den! Det var också en av de mest minnesvärda konserterna. Ni som haft förmån att se honom live vet att han kan vara rätt udda och krävande. T ex lacka ur på publiken, avbryta konserten om någon råkar hosta för mkt osv. Sådana saker. Allt måste stämma perfekt för att han ska få "feeling" och kunna spela. Man kan ju tycka vad man vill om det men å andra sidan får man också, om han är på humör, spelning av tveklöst yttersta världsklass.

Vad jag minns mest från denna spelningen (2011) var att han började spela några minuter och sedan stannade upp, till synes utan någon anledning. Det var helt knäpptyst i lokalen. En obehaglig tystnad spred sig. Han muttrar något åt sina medmusikanter och sedan sitter han still tyst igen någon minut som känns som flera timmar.
Han vänder sig sedan mot publiken "I can´t play any ballads, the sound is too dry". Ooookej? Det är något i akustiken som stör som gör att han inte får just den feelingen han är ute efter. Så vad nu, ska han på sant Keith Jarrett manér avbryta konserten i protest? Han sitter still tyst någon minut till och stirrar på pianot... Och helt plötsligt säger han "I will play something else". Minsta lika förvånande som vid det första oväntade inslaget är att han där och då börjar spela! Mycket riktigt inga långsamma ballader utan nu toner med riv (EXAKT så man vill höra honom! :) och en positiv energi börjar sprida sig! Helt otroligt! Från att vara surmulen börjar Jarrett nu bli på riktigt gott humör och symbiosen med Peacock och Dejohnette är magisk! Det är riktigt riktigt bra. Ja en episk konsert helt enkelt. Läste någon recension senare som sa att han inte varit vid så här god vigör på väldigt länge så helt klart en ynnerst att få uppleva detta!
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp