Den här gången görs ett undantag, vaBild!
annars har det inte hänt.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Hur/varför/orsaken/betydelsen till ditt nick på KS? >>>>>>>>>
- Trådstartare Chuck
- Start datum
jabla
Sarlacc
Finns inga undantag, allt är upp till betraktaren.Den här gången görs ett undantag, va
Nej, dessvärre inte. Det var aningen för offentligt
The lord
Audemars
Atlas shrugged
Rearden
Cartier
Det tog inte många sekunder, guldstjärna!
Namnet kattvakt har en mycket speciell historia bakom sig, och det hänger på sätt och vis samman med hur jag blev intresserad av armbandsur. Det hände sig början av 2000-talet, då jag backpackade i Nepal. Jag stötte ihop med en norrman – en tidigare biståndsarbetare – som slagit sig ner i en nepalesisk by. Vi hade träffats ett par gånger på den lokala puben över ett några öl, och vi hade kommit in på frågan om armbandsur. Jag hade noterat att han hade en mycket fin sak runt handleden – som jag senare förstod var ett äkta automatisk armbandsur. Då visste jag inte vad det var för skillnad mellan ett automatiskt och ett kvartsur, ty jag hade inte burit någon klocka på år och dar.
En dag gick vi hem till hans enkla boning. Det första jag såg var ett par norska skogskatter – det visade sig att han hade smugglat med sig dessa små liv från sitt hemland. Han var verkligen en speciell kille, den där norrmannen. Han visade mig hela sin samling av armbandsur. "Wow", tänkte jag, "det räcker inte med en klocka, den här killen har ju hela huset fullt av mer eller mindre konstiga klockor." Särskilt minns jag en klocka där man liksom kunde se hela urverket arbeta – en s.k. skeleton-modell. Jag tyckte det var mycket ballt. Jag blev visad hela samlingen dykarur, och blev helt fascinerad av tanken på att man kunde ha klockor under vattnet, ner till flera hundra meter. Det skulle ju min mobil aldrig tåla...
En kväll när jag skulle gå och lägga mig, ringde min mobil. Det var min vän norrmannen. Han var tvungen att bege sig ut på ett uppdrag, och undrade om inte jag kunde vakta hans katter. Det skulle bara vara ett par-tre timmar. Och det kunde jag väl offra mig för, tänkte jag. Norrmannen kom över med de båda kissemissarna till min lilla lya. Jag ville fråga vart han var på väg, men han verkade ha för bråttom för att svara. Sagt och gjort, under de närmsta timmarna gjorde jag mitt bästa för att hålla ordning på kissarna, som i sin tur gjorde sitt bästa för riva sönder rummet för mig. Tiden gick, och jag undrade när norrmannen skulle komma tillbaka. Till slut blev jag sömnig och somnade på min bäddsoffa. När jag vaknade, var katterna borta. Ute i hallen lade jag dock märke till ett litet paket, med en liten handskriven lapp: "Till kattvakten", stod det. Jag förstod att det var den excentriske norrmanen som var avsändaren. Jag slet upp paketet – och det visade sig innehålla ett Rolex-ur. Trodde jag då i alla fall. Att guldfärgen kunde skrapas bort med naglarna var inget som jag då reagerade på. Det kanske var så med riktigt exklusiva ur, tänkte jag, att de måste hanteras med yttersta försiktighet. I efterhand skulle det visa sig att det inte var någon äkta Rolex, utan en billig kopia, tillverkad av barnarbetare i Kambodja.
Detta var alltså historien ur hur mitt klockintresse väcktes. Från den stunden då jag stod där i hallen med min – vad jag trodde – alldeles äkta Rolex, då insåg jag att klockor skulle bli min passion här i livet. Jag försökte under flera år snoka rätt på den där norrmanen, men utan resultat. Han verkade vara som bortblåst från jordens yta. Den passion för klockor som jag fått från honom, den har däremot aldrig försvunnit. För att den skall leva vidare i all evighet håller jag på att starta upp ett nytt svenskt premium-märke, som kommer att lanseras på Kickstarter inom kort. Det skall heta just "Kattvakt Watches" – det blir ju liksom extra internationellt om man blandar svenska och engelska – och kommer att lanseras med utbytbara natoremmar, 30 meters vattentålighet och ett högkvalitativt japanskt precisionsurverk från Miyota. KS-medlemmar kan få köpa det för endast 1995 kr, mot listpriset 8995 kr.
Nej, jag bara skojade. "Kattvakt" är ett mer eller mindre nonsensartat namn. Jag har inga katter, och inga andra djur heller. Tänker inte dra igång någon kickstarter heller. Det är väl bara det att katter är gulliga djur, som regerar på nätet, och då kan man ju lika gärna heta något med "katt".
En dag gick vi hem till hans enkla boning. Det första jag såg var ett par norska skogskatter – det visade sig att han hade smugglat med sig dessa små liv från sitt hemland. Han var verkligen en speciell kille, den där norrmannen. Han visade mig hela sin samling av armbandsur. "Wow", tänkte jag, "det räcker inte med en klocka, den här killen har ju hela huset fullt av mer eller mindre konstiga klockor." Särskilt minns jag en klocka där man liksom kunde se hela urverket arbeta – en s.k. skeleton-modell. Jag tyckte det var mycket ballt. Jag blev visad hela samlingen dykarur, och blev helt fascinerad av tanken på att man kunde ha klockor under vattnet, ner till flera hundra meter. Det skulle ju min mobil aldrig tåla...
En kväll när jag skulle gå och lägga mig, ringde min mobil. Det var min vän norrmannen. Han var tvungen att bege sig ut på ett uppdrag, och undrade om inte jag kunde vakta hans katter. Det skulle bara vara ett par-tre timmar. Och det kunde jag väl offra mig för, tänkte jag. Norrmannen kom över med de båda kissemissarna till min lilla lya. Jag ville fråga vart han var på väg, men han verkade ha för bråttom för att svara. Sagt och gjort, under de närmsta timmarna gjorde jag mitt bästa för att hålla ordning på kissarna, som i sin tur gjorde sitt bästa för riva sönder rummet för mig. Tiden gick, och jag undrade när norrmannen skulle komma tillbaka. Till slut blev jag sömnig och somnade på min bäddsoffa. När jag vaknade, var katterna borta. Ute i hallen lade jag dock märke till ett litet paket, med en liten handskriven lapp: "Till kattvakten", stod det. Jag förstod att det var den excentriske norrmanen som var avsändaren. Jag slet upp paketet – och det visade sig innehålla ett Rolex-ur. Trodde jag då i alla fall. Att guldfärgen kunde skrapas bort med naglarna var inget som jag då reagerade på. Det kanske var så med riktigt exklusiva ur, tänkte jag, att de måste hanteras med yttersta försiktighet. I efterhand skulle det visa sig att det inte var någon äkta Rolex, utan en billig kopia, tillverkad av barnarbetare i Kambodja.
Detta var alltså historien ur hur mitt klockintresse väcktes. Från den stunden då jag stod där i hallen med min – vad jag trodde – alldeles äkta Rolex, då insåg jag att klockor skulle bli min passion här i livet. Jag försökte under flera år snoka rätt på den där norrmanen, men utan resultat. Han verkade vara som bortblåst från jordens yta. Den passion för klockor som jag fått från honom, den har däremot aldrig försvunnit. För att den skall leva vidare i all evighet håller jag på att starta upp ett nytt svenskt premium-märke, som kommer att lanseras på Kickstarter inom kort. Det skall heta just "Kattvakt Watches" – det blir ju liksom extra internationellt om man blandar svenska och engelska – och kommer att lanseras med utbytbara natoremmar, 30 meters vattentålighet och ett högkvalitativt japanskt precisionsurverk från Miyota. KS-medlemmar kan få köpa det för endast 1995 kr, mot listpriset 8995 kr.
Nej, jag bara skojade. "Kattvakt" är ett mer eller mindre nonsensartat namn. Jag har inga katter, och inga andra djur heller. Tänker inte dra igång någon kickstarter heller. Det är väl bara det att katter är gulliga djur, som regerar på nätet, och då kan man ju lika gärna heta något med "katt".
Senast ändrad:
don.h
Cartier
Jag får ju börja och minns väl hur mitt nick uppstod när jag reggade mig på TTT. Satt och kikade på PO 2500 på laptopen medans tanten tittade på "Gossip Girl" där dök det upp en snubbe som jag tyckte var jäkligt cool. Han hette Chuck Bass och det var i det ögonblicket som jag valde nick
Fyll på kamrater!
Cheers Chuck
Med hans väsande röst väntar jag på att han ska säga "I'm Batman!!". ÄR en tant här hemma som tittar också..
krosjo
Omega
Hahaha! Jag fastnade totalt i din story och skrattade gott vid "Nej, jag bara skojade" - Tack!
Bump
demondave
Rolex
Två nick givna på Arvikafestivalen, otippat på ett klockforum. Måste varit på slutet av 90-talet någon gång, sen natt/tidig morgon/lunchtid i ett militärt garagetält som agerade hängplats mellan Rusta-kupolerna vi hade som sovplatser. Vettefanken hur det kom sig, antagligen något ironiskt. Jag är allt annat än demonisk, men det var sådana där hårdrockare inblandat i mitt nick också.
Odi et Amo
Omega
Jag älskar och jag hatar.
Tyckte att det var tufft när jag spelade datorspel för många år sedan.
Tyckte att det var tufft när jag spelade datorspel för många år sedan.
Mitt namn betyder den store snickaren på latin.
Sorubim
Audemars
Senast ändrad:
Undersköterskan
Panerai
Jag inledde min vårdkarriär eller vad man ska kalla det som undersköterska, och när det var dags att regga sig på den gula tiden (dåvarande TTT för de av er som inte var med då) sisådär runt år 2002/2003 sträckte sig inte fantasin längre än att yrkestiteln också fick bli användarnamnet. Det känns så inarbetat nu så jag har aldrig brytt mig om att byta trots att det var länge sedan jag var undersköterska.
ScubaKing
Audemars
Är du läkare nu?
Mina två främsta egenskaper bildar namnet. Så ospännande var det
Jag bor i Skåne men vill vilseleda tjuvar och därav mitt nick.
