Herr Thorell
KS Explorers Club
Destination: Arholma, Stockholms norra skärgård
Datum: 2 augusti
Deltagare: Jag, min fru, svärmor, svärfar samt vår älskade franska bulldogg Lily
Mål med äventyret: Det primära målet var att förbättra mina seglingskunskaper genom att segla till Arholma, men också att utmana oss själva och lämna trygghetszonen genom att segla hela vägen utan att använda motorn. Efter att ha väntat på rätt vindförhållanden kände vi en försiktig optimism inför det kommande äventyret.
Äventyret börjar: Klockan hade precis slagit 8.30 när vi lättade ankar från Gillviken. Där låg båten och vaggade försiktigt på vattnet, som om den ivrigt väntade på att få sätta segel. Vinden blåste stadigt med 8-10 m/s, precis lagom för en utmanande men njutbar seglats. Med storseglet hissat och genuan sträckt, kastade vi loss och kände snart hur båten skar genom vattnet som en kniv genom smör. Solen strålade från en klarblå himmel och termometern visade behagliga 20 grader. Det var en perfekt dag för ett segeläventyr. Med vinden i ryggen och Lily som glatt skuttade runt på däck, höll vi ett vakande öga på horisonten, alltid på jakt efter de sälar som ibland dyker upp i dessa vatten. Till vår glädje fick vi en skymt av dem, men de var skygga och försvann snabbt innan vi hann föreviga ögonblicket med kameran.
På Arholma: Vid lunchtid, närmare bestämt 12.15, hade vi förtöjt båten vid Arholmas östra sida. Det var något speciellt med att sätta foten på fast mark efter timmar på sjön – en känsla av att ha anlänt till en annan värld. Vi beslutade oss för att promenera över ön till den stora hamnen för att äta lunch och upptäcka vad Arholma hade att erbjuda. Vår promenad ledde oss till en charmig liten restaurang, där vi blev fascinerade av ett isskåp som användes för att kyla vatten – en påminnelse om svunna tider och en oväntad detalj i vår moderna värld. Detta lilla möte med historien förgyllde vår lunchupplevelse, som i övrigt bestod av god mat och ännu bättre sällskap.
Hemfärden: Efter en härlig vandring på ön var det dags att återvända till båten. Vi anade att hemfärden skulle bli mer utmanande, då vinden nu inte längre skulle vara till vår fördel. Och mycket riktigt, vi fick kämpa ordentligt. Kryssandet tog tid och vi tvingades stundtals starta motorn för att ta oss framåt. Trots detta var även hemfärden underbar – att känna vinden mot ansiktet, höra vattnet slå mot skrovet och se solen sakta sjunka mot horisonten var ren magi. Klockan 19.30 lade vi till i Gillviken igen, trötta men nöjda. Det var med en känsla av fullständig tillfredsställelse som vi avslutade denna oförglömliga seglats.
Måluppfyllnad: Vårt äventyr var en fullständig succé. Vi seglade tur och retur till Arholma under perfekta förhållanden. Sällskapet var fantastiskt, vädret kunde inte ha varit bättre och vinden gav oss precis den utmaning vi sökte. Jag känner att jag har tagit stora steg framåt i min segling och ser redan fram emot nästa resa, när båten ska seglas hem till Stockholm under vecka 36.
Datum: 2 augusti
Deltagare: Jag, min fru, svärmor, svärfar samt vår älskade franska bulldogg Lily
Mål med äventyret: Det primära målet var att förbättra mina seglingskunskaper genom att segla till Arholma, men också att utmana oss själva och lämna trygghetszonen genom att segla hela vägen utan att använda motorn. Efter att ha väntat på rätt vindförhållanden kände vi en försiktig optimism inför det kommande äventyret.
Äventyret börjar: Klockan hade precis slagit 8.30 när vi lättade ankar från Gillviken. Där låg båten och vaggade försiktigt på vattnet, som om den ivrigt väntade på att få sätta segel. Vinden blåste stadigt med 8-10 m/s, precis lagom för en utmanande men njutbar seglats. Med storseglet hissat och genuan sträckt, kastade vi loss och kände snart hur båten skar genom vattnet som en kniv genom smör. Solen strålade från en klarblå himmel och termometern visade behagliga 20 grader. Det var en perfekt dag för ett segeläventyr. Med vinden i ryggen och Lily som glatt skuttade runt på däck, höll vi ett vakande öga på horisonten, alltid på jakt efter de sälar som ibland dyker upp i dessa vatten. Till vår glädje fick vi en skymt av dem, men de var skygga och försvann snabbt innan vi hann föreviga ögonblicket med kameran.
På Arholma: Vid lunchtid, närmare bestämt 12.15, hade vi förtöjt båten vid Arholmas östra sida. Det var något speciellt med att sätta foten på fast mark efter timmar på sjön – en känsla av att ha anlänt till en annan värld. Vi beslutade oss för att promenera över ön till den stora hamnen för att äta lunch och upptäcka vad Arholma hade att erbjuda. Vår promenad ledde oss till en charmig liten restaurang, där vi blev fascinerade av ett isskåp som användes för att kyla vatten – en påminnelse om svunna tider och en oväntad detalj i vår moderna värld. Detta lilla möte med historien förgyllde vår lunchupplevelse, som i övrigt bestod av god mat och ännu bättre sällskap.
Hemfärden: Efter en härlig vandring på ön var det dags att återvända till båten. Vi anade att hemfärden skulle bli mer utmanande, då vinden nu inte längre skulle vara till vår fördel. Och mycket riktigt, vi fick kämpa ordentligt. Kryssandet tog tid och vi tvingades stundtals starta motorn för att ta oss framåt. Trots detta var även hemfärden underbar – att känna vinden mot ansiktet, höra vattnet slå mot skrovet och se solen sakta sjunka mot horisonten var ren magi. Klockan 19.30 lade vi till i Gillviken igen, trötta men nöjda. Det var med en känsla av fullständig tillfredsställelse som vi avslutade denna oförglömliga seglats.
Måluppfyllnad: Vårt äventyr var en fullständig succé. Vi seglade tur och retur till Arholma under perfekta förhållanden. Sällskapet var fantastiskt, vädret kunde inte ha varit bättre och vinden gav oss precis den utmaning vi sökte. Jag känner att jag har tagit stora steg framåt i min segling och ser redan fram emot nästa resa, när båten ska seglas hem till Stockholm under vecka 36.
