-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Klocksnack Explorers Club
- Trådstartare NiklasF
- Start datum
Glömde byta klocka innan jag drog hemifrån, nästa gång blir det explorern 
Vilken tur att naturen är en permanent installation då. I alla fall i en överskådligt framtid. Ha det så trevligt!Glömde byta klocka innan jag drog hemifrån, nästa gång blir det explorern
Precis, tack
plockade 8 fästingar efter att bilden togs.. jävla djur det där.
Hade aldrig hänt med en explorer/subPrecis, tack
...
Reserapport för en "sista minuten" inom Sverige (och liiite i Norge)
Destination:
Ej förutbestämt
Tidsperiod:
19/7 - 21/7 2019
Mål med äventyret:
Lugn vandring i rekreationssyfte, någon/några tältnätter om vädret tillät (spoiler alert: vädret tillät inte)
Expeditionens medlemmar:
Min sambo och jag.
Äventyret:
Dag 1 - fredag
Vi packade det vi trodde vi skulle behöva inkl tält och satte oss i bilen strax efter lunch. Vi åkte norrut från Stockholm och vek av efter Gävle in i landet.
Väderomslagen var påtagliga redan i bilen på vägen upp:
Pga kraftigt regn när det närmade sig läggdags så bokade vi en stuga för natten.
Dag 2 - lördag
Vi vaknade och kikade på kartan, bestämde oss för att åka till Fulufjället och titta på Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär.
Det var en mycket lätt vandring (snarare promenad) på ca 5km. Det kom en kort skur och blötte ner oss i början av turen men efter ca 15 minuter var skuren över.
Sagt och gjort:
När vi senare satt i bilen kom vi överens om att röra oss mot Idre, närmare bestämt Nipfjället för en topptur. Det finns en sträcka upp på Nipfjället där det är en så kallad magnetisk kulle, en optisk illusion som gör att det ser ut som en uppförsbacke framför bilen men det i själva verket lutar neråt så det upplevs som att bilen "dras" upp för denna backe. Rolighetsfaktor 1 ungefär, men den var på vägen upp för Nipfjället och "when in Rome".. Väl uppe där vägen slutar så gick vi en kort sträcka och stod snart på en topp, där givetvis en bild till KS togs!
Vi fortsatte sedan i bilen och framåt kvällen letade vi lämplig tältplats, men pga kraftigt regn bokade vi en stuga för natten (surprise).
Dag 3 - söndag
Vi hoppade in i bilen och åkte till Grövelsjön, där vi tog båten över till norska sidan av sjön. Vi gick sedan de 14km tillbaka till bilen, varav de sista 9km var i hård motvind och kraftig nederbörd i princip konstant. Men som våra grannar i väst alltid säger: Ut på tur, aldrig sur! (Ja, utöver dyngsur då...)
På grund av vädret så togs inte mobilen upp så mycket denna tur, så dessa är tyvärr de enda bilderna jag har att erbjuda denna dag.
Inte särskilt kalla men desto blötare så bestämde vi oss för att ta in på hotell för att kunna torka kläderna efter den vandringen. Fjäll-äventyret avslutades i samband med hotellvistelsen men resan fortsatte i några dagar med lite turistande i närliggande byar och släktbesök, därmed avslutas även reseberättelsen för KS Explorers Club.
Vägren:
Måluppfyllnad:
Rekreation (aka Rensa skallen) - Check!
Se renar på fjället - Check! (lättare att fota på vägarna dock, se bild ovan)
Tälta ovanför trädgränsen - Failed!
Allmänt mysig tur i fjällen - Check!
Sammanfattning:
Överlag nöjd över vår lilla spontantripp, vi fick ett par fjällmil i benen och ett härligt miljöombyte. Hade med facit i hand kunnat vara mindre bekväm av mig - jag var drivande i att inte tälta i det dåliga vädret, mest av praktiska skäl med torkning av kläder och tält etc. Med lite tur med vädret och bättre förberedelser i form av korrekt klädsel och bättre regnskydd för lägret så hade vi förmodligen "explorat" lite mer, vill gärna stanna en natt ovanför trädgränsen men det sparar vi till nästa tur!
Destination:
Ej förutbestämt
Tidsperiod:
19/7 - 21/7 2019
Mål med äventyret:
Lugn vandring i rekreationssyfte, någon/några tältnätter om vädret tillät (spoiler alert: vädret tillät inte)
Expeditionens medlemmar:
Min sambo och jag.
Äventyret:
Dag 1 - fredag
Vi packade det vi trodde vi skulle behöva inkl tält och satte oss i bilen strax efter lunch. Vi åkte norrut från Stockholm och vek av efter Gävle in i landet.
Väderomslagen var påtagliga redan i bilen på vägen upp:
Pga kraftigt regn när det närmade sig läggdags så bokade vi en stuga för natten.
Dag 2 - lördag
Vi vaknade och kikade på kartan, bestämde oss för att åka till Fulufjället och titta på Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär.
Det var en mycket lätt vandring (snarare promenad) på ca 5km. Det kom en kort skur och blötte ner oss i början av turen men efter ca 15 minuter var skuren över.
Sagt och gjort:
När vi senare satt i bilen kom vi överens om att röra oss mot Idre, närmare bestämt Nipfjället för en topptur. Det finns en sträcka upp på Nipfjället där det är en så kallad magnetisk kulle, en optisk illusion som gör att det ser ut som en uppförsbacke framför bilen men det i själva verket lutar neråt så det upplevs som att bilen "dras" upp för denna backe. Rolighetsfaktor 1 ungefär, men den var på vägen upp för Nipfjället och "when in Rome"..
Väl uppe där vägen slutar så gick vi en kort sträcka och stod snart på en topp, där givetvis en bild till KS togs!
Vi fortsatte sedan i bilen och framåt kvällen letade vi lämplig tältplats, men pga kraftigt regn bokade vi en stuga för natten (surprise).
Dag 3 - söndag
Vi hoppade in i bilen och åkte till Grövelsjön, där vi tog båten över till norska sidan av sjön. Vi gick sedan de 14km tillbaka till bilen, varav de sista 9km var i hård motvind och kraftig nederbörd i princip konstant. Men som våra grannar i väst alltid säger: Ut på tur, aldrig sur!
(Ja, utöver dyngsur då...)På grund av vädret så togs inte mobilen upp så mycket denna tur, så dessa är tyvärr de enda bilderna jag har att erbjuda denna dag.
Inte särskilt kalla men desto blötare så bestämde vi oss för att ta in på hotell för att kunna torka kläderna efter den vandringen. Fjäll-äventyret avslutades i samband med hotellvistelsen men resan fortsatte i några dagar med lite turistande i närliggande byar och släktbesök, därmed avslutas även reseberättelsen för KS Explorers Club.
Vägren:
Måluppfyllnad:
Rekreation (aka Rensa skallen) - Check!
Se renar på fjället - Check! (lättare att fota på vägarna dock, se bild ovan)
Tälta ovanför trädgränsen - Failed!
Allmänt mysig tur i fjällen - Check!
Sammanfattning:
Överlag nöjd över vår lilla spontantripp, vi fick ett par fjällmil i benen och ett härligt miljöombyte. Hade med facit i hand kunnat vara mindre bekväm av mig - jag var drivande i att inte tälta i det dåliga vädret, mest av praktiska skäl med torkning av kläder och tält etc. Med lite tur med vädret och bättre förberedelser i form av korrekt klädsel och bättre regnskydd för lägret så hade vi förmodligen "explorat" lite mer, vill gärna stanna en natt ovanför trädgränsen men det sparar vi till nästa tur!
@kungmikael blir klubbens tionde medlem. Grattis och välkommen!
I första inlägget i tråden definieras det som ”minst en heldag utomhus utan tillgång till moderna bekvämligheter”. Det är medvetet en ganska vid definition syftande till att få en större bredd på reserapporterna. Själv skulle jag tycka det var kul att läsa om lite dykresor. Om du känner dig osäker på om det du planerar är ett äventyr eller ej så kan vi diskutera saken via pm. Passa på att låna en flagga när det blir dags!
Tack för ett utförligt svar. Nu är det bara att sätta sig och skissa och sen verkligen se till att det blir av också!I första inlägget i tråden definieras det som ”minst en heldag utomhus utan tillgång till moderna bekvämligheter”. Det är medvetet en ganska vid definition syftande till att få en större bredd på reserapporterna. Själv skulle jag tycka det var kul att läsa om lite dykresor. Om du känner dig osäker på om det du planerar är ett äventyr eller ej så kan vi diskutera saken via pm. Passa på att låna en flagga när det blir dags!
Jag flög verkligen ner från ett berg, det borde väl räknas som något annat?
Självklart! Missade din post då dina bifogade bilder inte vill poppa upp i min browser.
Så! Hemma igen, återhämtat mig och till slut tagit tag i att fixa med bilder och skriva en liten text om vår vandring.
Jag ska försöka hålla både text och bildantal på en beskedlig nivå så att inte tråden tyngs ned för mycket men är det någon som vill veta mer om något särskilt eller se fler bilder så är det bara att hojta till
Äventyret i siffror:
Antal äventyrare: 4 (jag, min fru och två kompisar)
Antal nätter i tält: 7
Antal km vandrade: 101,46
Antal steg: 143 953
Total stigning: 3612m
Äventyret sträckte sig mellan den 28/7 då tåget lämnade Skåne och 6/8 då vi åter stod trygga på den Skånska myllan.
Målet (som jag redan i ett tidigare inlägg avslöjat) var att vandra sträckan ”Sylarna runt” samt att bestiga Storsylen.
Dag 1:
Anländer till Storulvåns Fjällstation med bussen från Duved och påbörjar nästan direkt den första etappen i riktning mot Blåhammaren. Strålande solsken, nästan 25 grader varmt och en mild men konstant stigning borgar för en rejält svettig vandring.
Vi bestämmer oss för att passera Blåhammarens fjällstation (efter ett kort pit-stop med en kall öl) och går ett par km till för att slå läger vid en liten tjärn strax nedanför Blåhammarkläppen. Där belönar vi oss själva med kanske världshistoriens skönaste dopp och avslutar kvällen med en minitopptur upp för Blåhammarkläppen.
Explorern poserar på toppröset.
Dag 2:
Plötsligt väderomslag med stark vind och ösregn under natten följt av en torr men iskall och blåsig morgon. Vi går i riktning mot Storerikvollen. Passerar gränsen till Norge och viker av söderut på en omärkt renstig längs med Essandsjøens strand. Vädret har hunnit bli soligt och fint igen och när kvällen kommer hittar vi en fin tältplats i en björkdunge med utsikt över sjön.
Sedan tidigare år har vi varit vana vid att vatten finns i överflöd i princip överallt men efter både förra sommaren och denna med höga temperaturer och för lite regn så är det torrt på många ställen i fjällvärlden. För första gången tvingas vi på denna resa vid ett par tillfällen använda oss av ett vattenreningssystem då det enda vatten vi kunnat hitta varit stillastående och tvivelaktigt…
Dag 3:
VI har nu bestämt oss för att vi skall bestiga Storsylen från den Norska sidan. Det skall vara en kortare men brantare väg upp men vi känner att vi är redo för en utmaning och dessutom ser det ut på kartan som att det borde gå att hitta en bra tältplats vid en liten sjö precis vid bergets fot.
Sagt och gjort, vi sneddar upp mot Syltjørna och hittar veckans finaste tältplats med god utsikt över Sylmassivet. Stigen upp ser ut att på Norskt manér går rakt upp för branten.
Dag 4:
Upp mot toppen! Storsylen är ju egentligen inte ett särskilt imponerande berg med sina 1762 möh men nog gick det brant uppför. Genomsvettiga kommer vi efter ett par timmar upp på toppen och som lön för mödan får vi en alldeles fantastisk utsikt och en trevlig pratstund med andra ”bergsbestigare”.
Vi tar en alternativ väg ner längs med kammen och lyckas därmed som en liten bonus bocka av även Lillsylens topp.
På eftermiddagen packar vi ihop våra tält och knallar vidare till Nedalshytta (en Norsk fjällstation) där vi unnar oss en trerätters middag och kylda drycker!
Dag 5:
Detta blir vandringens längsta etapp. Planen var egentligen att stanna någonstans på mitten mellan Nedalshytta och Sylstationen men dålig research från vår sida gör att när vi egentligen börjar känna att det kunde vara skönt att slå läger så befinner vi oss i ett oändligt hav av sten… inte en fri yta för ett tält så långt ögat kan nå. Så då är det bara att fortsätta gå…
Dag 6:
Den raka vägen mellan Sylstationen och tillbaks till Storulvån är en rejält trafikerad led som dessutom går längs med en kraftledning hela vägen. Det var vi inte det minsta sugna på så vi bestämmer oss för att ta en omväg och dela upp etappen på två dagar. Ett bra val då vi efter en lugn dags vandring hittar ytterligare en magiskt tältplats och får njuta av en sista kväll i total isolation.
Dag 7:
Kort och ganska ointressant vandring tillbaks till Storulvåns fjällstation. Dusch, bastu, för mycket mat, för mycket dryck och för mycket folk…
Dag 8:
En hel dag att spendera innan bussen skall ta oss hemåt igen - det blev en bonustopptur upp för Getryggen. 3h upp och ned inklusive fika på toppen men en riktigt fin tur trots tät dimma!
Ytterligare dusch och bastu och sedan var det dags att ta farväl av fjällen för den här gången.
Måluppfyllnad:
Över förväntan! Storsylen avklarad och några mindre bonustoppar dessutom. Överlag strålande väder, knän och fötter höll bättre än förväntat och huvudet känns laddat med fina naturupplevelser.
Jag ska försöka hålla både text och bildantal på en beskedlig nivå så att inte tråden tyngs ned för mycket men är det någon som vill veta mer om något särskilt eller se fler bilder så är det bara att hojta till
Äventyret i siffror:
Antal äventyrare: 4 (jag, min fru och två kompisar)
Antal nätter i tält: 7
Antal km vandrade: 101,46
Antal steg: 143 953
Total stigning: 3612m
Äventyret sträckte sig mellan den 28/7 då tåget lämnade Skåne och 6/8 då vi åter stod trygga på den Skånska myllan.
Målet (som jag redan i ett tidigare inlägg avslöjat) var att vandra sträckan ”Sylarna runt” samt att bestiga Storsylen.
Dag 1:
Anländer till Storulvåns Fjällstation med bussen från Duved och påbörjar nästan direkt den första etappen i riktning mot Blåhammaren. Strålande solsken, nästan 25 grader varmt och en mild men konstant stigning borgar för en rejält svettig vandring.
Vi bestämmer oss för att passera Blåhammarens fjällstation (efter ett kort pit-stop med en kall öl) och går ett par km till för att slå läger vid en liten tjärn strax nedanför Blåhammarkläppen. Där belönar vi oss själva med kanske världshistoriens skönaste dopp och avslutar kvällen med en minitopptur upp för Blåhammarkläppen.
Explorern poserar på toppröset.
Dag 2:
Plötsligt väderomslag med stark vind och ösregn under natten följt av en torr men iskall och blåsig morgon. Vi går i riktning mot Storerikvollen. Passerar gränsen till Norge och viker av söderut på en omärkt renstig längs med Essandsjøens strand. Vädret har hunnit bli soligt och fint igen och när kvällen kommer hittar vi en fin tältplats i en björkdunge med utsikt över sjön.
Dag 3:
VI har nu bestämt oss för att vi skall bestiga Storsylen från den Norska sidan. Det skall vara en kortare men brantare väg upp men vi känner att vi är redo för en utmaning och dessutom ser det ut på kartan som att det borde gå att hitta en bra tältplats vid en liten sjö precis vid bergets fot.
Sagt och gjort, vi sneddar upp mot Syltjørna och hittar veckans finaste tältplats med god utsikt över Sylmassivet. Stigen upp ser ut att på Norskt manér går rakt upp för branten.
Dag 4:
Upp mot toppen! Storsylen är ju egentligen inte ett särskilt imponerande berg med sina 1762 möh men nog gick det brant uppför. Genomsvettiga kommer vi efter ett par timmar upp på toppen och som lön för mödan får vi en alldeles fantastisk utsikt och en trevlig pratstund med andra ”bergsbestigare”.
Vi tar en alternativ väg ner längs med kammen och lyckas därmed som en liten bonus bocka av även Lillsylens topp.
På eftermiddagen packar vi ihop våra tält och knallar vidare till Nedalshytta (en Norsk fjällstation) där vi unnar oss en trerätters middag och kylda drycker!
Dag 5:
Detta blir vandringens längsta etapp. Planen var egentligen att stanna någonstans på mitten mellan Nedalshytta och Sylstationen men dålig research från vår sida gör att när vi egentligen börjar känna att det kunde vara skönt att slå läger så befinner vi oss i ett oändligt hav av sten… inte en fri yta för ett tält så långt ögat kan nå. Så då är det bara att fortsätta gå…
Dag 6:
Den raka vägen mellan Sylstationen och tillbaks till Storulvån är en rejält trafikerad led som dessutom går längs med en kraftledning hela vägen. Det var vi inte det minsta sugna på så vi bestämmer oss för att ta en omväg och dela upp etappen på två dagar. Ett bra val då vi efter en lugn dags vandring hittar ytterligare en magiskt tältplats och får njuta av en sista kväll i total isolation.
Dag 7:
Kort och ganska ointressant vandring tillbaks till Storulvåns fjällstation. Dusch, bastu, för mycket mat, för mycket dryck och för mycket folk…
Dag 8:
En hel dag att spendera innan bussen skall ta oss hemåt igen - det blev en bonustopptur upp för Getryggen. 3h upp och ned inklusive fika på toppen men en riktigt fin tur trots tät dimma!
Ytterligare dusch och bastu och sedan var det dags att ta farväl av fjällen för den här gången.
Måluppfyllnad:
Över förväntan! Storsylen avklarad och några mindre bonustoppar dessutom. Överlag strålande väder, knän och fötter höll bättre än förväntat och huvudet känns laddat med fina naturupplevelser.
Vilka fantastiska bilder och vilken prestation. Imponerande.Så! Hemma igen, återhämtat mig och till slut tagit tag i att fixa med bilder och skriva en liten text om vår vandring.
Jag ska försöka hålla både text och bildantal på en beskedlig nivå så att inte tråden tyngs ned för mycket men är det någon som vill veta mer om något särskilt eller se fler bilder så är det bara att hojta till
Äventyret i siffror:
Antal äventyrare: 4 (jag, min fru och två kompisar)
Antal nätter i tält: 7
Antal km vandrade: 101,46
Antal steg: 143 953
Total stigning: 3612m
Äventyret sträckte sig mellan den 28/7 då tåget lämnade Skåne och 6/8 då vi åter stod trygga på den Skånska myllan.
Målet (som jag redan i ett tidigare inlägg avslöjat) var att vandra sträckan ”Sylarna runt” samt att bestiga Storsylen.
Dag 1:
Anländer till Storulvåns Fjällstation med bussen från Duved och påbörjar nästan direkt den första etappen i riktning mot Blåhammaren. Strålande solsken, nästan 25 grader varmt och en mild men konstant stigning borgar för en rejält svettig vandring.
Vi bestämmer oss för att passera Blåhammarens fjällstation (efter ett kort pit-stop med en kall öl) och går ett par km till för att slå läger vid en liten tjärn strax nedanför Blåhammarkläppen. Där belönar vi oss själva med kanske världshistoriens skönaste dopp och avslutar kvällen med en minitopptur upp för Blåhammarkläppen.
Explorern poserar på toppröset.
Dag 2:
Plötsligt väderomslag med stark vind och ösregn under natten följt av en torr men iskall och blåsig morgon. Vi går i riktning mot Storerikvollen. Passerar gränsen till Norge och viker av söderut på en omärkt renstig längs med Essandsjøens strand. Vädret har hunnit bli soligt och fint igen och när kvällen kommer hittar vi en fin tältplats i en björkdunge med utsikt över sjön.
Sedan tidigare år har vi varit vana vid att vatten finns i överflöd i princip överallt men efter både förra sommaren och denna med höga temperaturer och för lite regn så är det torrt på många ställen i fjällvärlden. För första gången tvingas vi på denna resa vid ett par tillfällen använda oss av ett vattenreningssystem då det enda vatten vi kunnat hitta varit stillastående och tvivelaktigt…
Dag 3:
VI har nu bestämt oss för att vi skall bestiga Storsylen från den Norska sidan. Det skall vara en kortare men brantare väg upp men vi känner att vi är redo för en utmaning och dessutom ser det ut på kartan som att det borde gå att hitta en bra tältplats vid en liten sjö precis vid bergets fot.
Sagt och gjort, vi sneddar upp mot Syltjørna och hittar veckans finaste tältplats med god utsikt över Sylmassivet. Stigen upp ser ut att på Norskt manér går rakt upp för branten.
Dag 4:
Upp mot toppen! Storsylen är ju egentligen inte ett särskilt imponerande berg med sina 1762 möh men nog gick det brant uppför. Genomsvettiga kommer vi efter ett par timmar upp på toppen och som lön för mödan får vi en alldeles fantastisk utsikt och en trevlig pratstund med andra ”bergsbestigare”.
Vi tar en alternativ väg ner längs med kammen och lyckas därmed som en liten bonus bocka av även Lillsylens topp.
På eftermiddagen packar vi ihop våra tält och knallar vidare till Nedalshytta (en Norsk fjällstation) där vi unnar oss en trerätters middag och kylda drycker!
Dag 5:
Detta blir vandringens längsta etapp. Planen var egentligen att stanna någonstans på mitten mellan Nedalshytta och Sylstationen men dålig research från vår sida gör att när vi egentligen börjar känna att det kunde vara skönt att slå läger så befinner vi oss i ett oändligt hav av sten… inte en fri yta för ett tält så långt ögat kan nå. Så då är det bara att fortsätta gå…
Dag 6:
Den raka vägen mellan Sylstationen och tillbaks till Storulvån är en rejält trafikerad led som dessutom går längs med en kraftledning hela vägen. Det var vi inte det minsta sugna på så vi bestämmer oss för att ta en omväg och dela upp etappen på två dagar. Ett bra val då vi efter en lugn dags vandring hittar ytterligare en magiskt tältplats och får njuta av en sista kväll i total isolation.
Dag 7:
Kort och ganska ointressant vandring tillbaks till Storulvåns fjällstation. Dusch, bastu, för mycket mat, för mycket dryck och för mycket folk…
Dag 8:
En hel dag att spendera innan bussen skall ta oss hemåt igen - det blev en bonustopptur upp för Getryggen. 3h upp och ned inklusive fika på toppen men en riktigt fin tur trots tät dimma!
Ytterligare dusch och bastu och sedan var det dags att ta farväl av fjällen för den här gången.
Måluppfyllnad:
Över förväntan! Storsylen avklarad och några mindre bonustoppar dessutom. Överlag strålande väder, knän och fötter höll bättre än förväntat och huvudet känns laddat med fina naturupplevelser.
Fint reportage o riktigt fina bilder!Så! Hemma igen, återhämtat mig och till slut tagit tag i att fixa med bilder och skriva en liten text om vår vandring.
Jag ska försöka hålla både text och bildantal på en beskedlig nivå så att inte tråden tyngs ned för mycket men är det någon som vill veta mer om något särskilt eller se fler bilder så är det bara att hojta till
Äventyret i siffror:
Antal äventyrare: 4 (jag, min fru och två kompisar)
Antal nätter i tält: 7
Antal km vandrade: 101,46
Antal steg: 143 953
Total stigning: 3612m
Äventyret sträckte sig mellan den 28/7 då tåget lämnade Skåne och 6/8 då vi åter stod trygga på den Skånska myllan.
Målet (som jag redan i ett tidigare inlägg avslöjat) var att vandra sträckan ”Sylarna runt” samt att bestiga Storsylen.
Dag 1:
Anländer till Storulvåns Fjällstation med bussen från Duved och påbörjar nästan direkt den första etappen i riktning mot Blåhammaren. Strålande solsken, nästan 25 grader varmt och en mild men konstant stigning borgar för en rejält svettig vandring.
Vi bestämmer oss för att passera Blåhammarens fjällstation (efter ett kort pit-stop med en kall öl) och går ett par km till för att slå läger vid en liten tjärn strax nedanför Blåhammarkläppen. Där belönar vi oss själva med kanske världshistoriens skönaste dopp och avslutar kvällen med en minitopptur upp för Blåhammarkläppen.
Explorern poserar på toppröset.
Dag 2:
Plötsligt väderomslag med stark vind och ösregn under natten följt av en torr men iskall och blåsig morgon. Vi går i riktning mot Storerikvollen. Passerar gränsen till Norge och viker av söderut på en omärkt renstig längs med Essandsjøens strand. Vädret har hunnit bli soligt och fint igen och när kvällen kommer hittar vi en fin tältplats i en björkdunge med utsikt över sjön.
Sedan tidigare år har vi varit vana vid att vatten finns i överflöd i princip överallt men efter både förra sommaren och denna med höga temperaturer och för lite regn så är det torrt på många ställen i fjällvärlden. För första gången tvingas vi på denna resa vid ett par tillfällen använda oss av ett vattenreningssystem då det enda vatten vi kunnat hitta varit stillastående och tvivelaktigt…
Dag 3:
VI har nu bestämt oss för att vi skall bestiga Storsylen från den Norska sidan. Det skall vara en kortare men brantare väg upp men vi känner att vi är redo för en utmaning och dessutom ser det ut på kartan som att det borde gå att hitta en bra tältplats vid en liten sjö precis vid bergets fot.
Sagt och gjort, vi sneddar upp mot Syltjørna och hittar veckans finaste tältplats med god utsikt över Sylmassivet. Stigen upp ser ut att på Norskt manér går rakt upp för branten.
Dag 4:
Upp mot toppen! Storsylen är ju egentligen inte ett särskilt imponerande berg med sina 1762 möh men nog gick det brant uppför. Genomsvettiga kommer vi efter ett par timmar upp på toppen och som lön för mödan får vi en alldeles fantastisk utsikt och en trevlig pratstund med andra ”bergsbestigare”.
Vi tar en alternativ väg ner längs med kammen och lyckas därmed som en liten bonus bocka av även Lillsylens topp.
På eftermiddagen packar vi ihop våra tält och knallar vidare till Nedalshytta (en Norsk fjällstation) där vi unnar oss en trerätters middag och kylda drycker!
Dag 5:
Detta blir vandringens längsta etapp. Planen var egentligen att stanna någonstans på mitten mellan Nedalshytta och Sylstationen men dålig research från vår sida gör att när vi egentligen börjar känna att det kunde vara skönt att slå läger så befinner vi oss i ett oändligt hav av sten… inte en fri yta för ett tält så långt ögat kan nå. Så då är det bara att fortsätta gå…
Dag 6:
Den raka vägen mellan Sylstationen och tillbaks till Storulvån är en rejält trafikerad led som dessutom går längs med en kraftledning hela vägen. Det var vi inte det minsta sugna på så vi bestämmer oss för att ta en omväg och dela upp etappen på två dagar. Ett bra val då vi efter en lugn dags vandring hittar ytterligare en magiskt tältplats och får njuta av en sista kväll i total isolation.
Dag 7:
Kort och ganska ointressant vandring tillbaks till Storulvåns fjällstation. Dusch, bastu, för mycket mat, för mycket dryck och för mycket folk…
Dag 8:
En hel dag att spendera innan bussen skall ta oss hemåt igen - det blev en bonustopptur upp för Getryggen. 3h upp och ned inklusive fika på toppen men en riktigt fin tur trots tät dimma!
Ytterligare dusch och bastu och sedan var det dags att ta farväl av fjällen för den här gången.
Måluppfyllnad:
Över förväntan! Storsylen avklarad och några mindre bonustoppar dessutom. Överlag strålande väder, knän och fötter höll bättre än förväntat och huvudet känns laddat med fina naturupplevelser.
Tack för ett riktigt trevligt reportage med underbara bilder. Och på skånska dessutom! Bra jobbat, jag började genast planera nästa sommar...Så! Hemma igen, återhämtat mig och till slut tagit tag i att fixa med bilder och skriva en liten text om vår vandring.
Jag ska försöka hålla både text och bildantal på en beskedlig nivå så att inte tråden tyngs ned för mycket men är det någon som vill veta mer om något särskilt eller se fler bilder så är det bara att hojta till
Äventyret i siffror:
Antal äventyrare: 4 (jag, min fru och två kompisar)
Antal nätter i tält: 7
Antal km vandrade: 101,46
Antal steg: 143 953
Total stigning: 3612m
Äventyret sträckte sig mellan den 28/7 då tåget lämnade Skåne och 6/8 då vi åter stod trygga på den Skånska myllan.
Målet (som jag redan i ett tidigare inlägg avslöjat) var att vandra sträckan ”Sylarna runt” samt att bestiga Storsylen.
Dag 1:
Anländer till Storulvåns Fjällstation med bussen från Duved och påbörjar nästan direkt den första etappen i riktning mot Blåhammaren. Strålande solsken, nästan 25 grader varmt och en mild men konstant stigning borgar för en rejält svettig vandring.
Vi bestämmer oss för att passera Blåhammarens fjällstation (efter ett kort pit-stop med en kall öl) och går ett par km till för att slå läger vid en liten tjärn strax nedanför Blåhammarkläppen. Där belönar vi oss själva med kanske världshistoriens skönaste dopp och avslutar kvällen med en minitopptur upp för Blåhammarkläppen.
Explorern poserar på toppröset.
Dag 2:
Plötsligt väderomslag med stark vind och ösregn under natten följt av en torr men iskall och blåsig morgon. Vi går i riktning mot Storerikvollen. Passerar gränsen till Norge och viker av söderut på en omärkt renstig längs med Essandsjøens strand. Vädret har hunnit bli soligt och fint igen och när kvällen kommer hittar vi en fin tältplats i en björkdunge med utsikt över sjön.
Sedan tidigare år har vi varit vana vid att vatten finns i överflöd i princip överallt men efter både förra sommaren och denna med höga temperaturer och för lite regn så är det torrt på många ställen i fjällvärlden. För första gången tvingas vi på denna resa vid ett par tillfällen använda oss av ett vattenreningssystem då det enda vatten vi kunnat hitta varit stillastående och tvivelaktigt…
Dag 3:
VI har nu bestämt oss för att vi skall bestiga Storsylen från den Norska sidan. Det skall vara en kortare men brantare väg upp men vi känner att vi är redo för en utmaning och dessutom ser det ut på kartan som att det borde gå att hitta en bra tältplats vid en liten sjö precis vid bergets fot.
Sagt och gjort, vi sneddar upp mot Syltjørna och hittar veckans finaste tältplats med god utsikt över Sylmassivet. Stigen upp ser ut att på Norskt manér går rakt upp för branten.
Dag 4:
Upp mot toppen! Storsylen är ju egentligen inte ett särskilt imponerande berg med sina 1762 möh men nog gick det brant uppför. Genomsvettiga kommer vi efter ett par timmar upp på toppen och som lön för mödan får vi en alldeles fantastisk utsikt och en trevlig pratstund med andra ”bergsbestigare”.
Vi tar en alternativ väg ner längs med kammen och lyckas därmed som en liten bonus bocka av även Lillsylens topp.
På eftermiddagen packar vi ihop våra tält och knallar vidare till Nedalshytta (en Norsk fjällstation) där vi unnar oss en trerätters middag och kylda drycker!
Dag 5:
Detta blir vandringens längsta etapp. Planen var egentligen att stanna någonstans på mitten mellan Nedalshytta och Sylstationen men dålig research från vår sida gör att när vi egentligen börjar känna att det kunde vara skönt att slå läger så befinner vi oss i ett oändligt hav av sten… inte en fri yta för ett tält så långt ögat kan nå. Så då är det bara att fortsätta gå…
Dag 6:
Den raka vägen mellan Sylstationen och tillbaks till Storulvån är en rejält trafikerad led som dessutom går längs med en kraftledning hela vägen. Det var vi inte det minsta sugna på så vi bestämmer oss för att ta en omväg och dela upp etappen på två dagar. Ett bra val då vi efter en lugn dags vandring hittar ytterligare en magiskt tältplats och får njuta av en sista kväll i total isolation.
Dag 7:
Kort och ganska ointressant vandring tillbaks till Storulvåns fjällstation. Dusch, bastu, för mycket mat, för mycket dryck och för mycket folk…
Dag 8:
En hel dag att spendera innan bussen skall ta oss hemåt igen - det blev en bonustopptur upp för Getryggen. 3h upp och ned inklusive fika på toppen men en riktigt fin tur trots tät dimma!
Ytterligare dusch och bastu och sedan var det dags att ta farväl av fjällen för den här gången.
Måluppfyllnad:
Över förväntan! Storsylen avklarad och några mindre bonustoppar dessutom. Överlag strålande väder, knän och fötter höll bättre än förväntat och huvudet känns laddat med fina naturupplevelser.
Inget resereportage (eller ens schyssta bilder) men i helgen flögs klubbmärket på hang över Kåseberga-hanget.
Kul att du gillar vad vi gör här! Du är förstås hemskt välkommen som medlem om andan faller påTack för ett superkul initiativ med denna tråd, den bästa jag läst på länge. Och otroligt ambitiöst och bra genomfört
Igge
Silver
Kul att du gillar vad vi gör här! Du är förstås hemskt välkommen som medlem om andan faller på
Jo jag blev jävligt sugen på att äventyra efter att jag lagt typ en timme av arbetsdagen på att läsa igenom tråden
Dessutom så äger jag redan "rätt" klockor... så inget att skylla på där.
Do it! Är kul och patchen är frän!Jo jag blev jävligt sugen på att äventyra efter att jag lagt typ en timme av arbetsdagen på att läsa igenom tråden
Dessutom så äger jag redan "rätt" klockor... så inget att skylla på där.
seikodiverr
KS Explorers Club
Något försenat kommer här min äventyrsbeskrivning/medlemsansökan.
Det här äventyret utspelar sig tyvärr på en plats som redan är beskriven tidigare i tråden. Precis på slutet kommer dock tips om en (för tråden) ny pärla, för den som orkar läsa hela vägen.
/Ola
Destination
Helagsfjället, i norra Härjedagen, Jämtlands län. Toppen är med sina 1797 meter den högsta i Sverige söder om polcirkeln.
Datum
2–7 augusti
Mål
Att vandra från Ljungdalen till Helags och tillbaka med barn, tält och mat med vänskaper i behåll. Några av oss vill också gärna ta oss till Helagstoppen. Om vi har tid vill vi också göra ett stopp i Hamra nationalpark på vägen hem. Jag har med mig en ny kamera, Leica Q2, som jag hoppas ska kunna ersätta tidigare lösning med flera objektiv. Ett fälttest av den är också ett delmål.
Dag ett börjar i Stockholm, där vi lastar in min egen familj och en kompis och hans barn i minibussen. Tillsammans är vi tre vuxna och fyra barn, 8, 9, 11 och 12 år.
Efter de omkring 60 milen är vi framme i Ljungdalen och parkerar på en nästan tom parkeringsplats i ett stugområde någon kilometer söder om Torkilstöten.
Vi lastar ur, byter om och lagar middag i skogskanten innan vi börjar gå uppför sluttningen genom den täta björkskogsdjungeln. Efter bara några hundra meter glesar skogen ut och de låga fjällen sträcker ut sig framför oss.
Vi sätter upp tälten några hundra meter från en igenbommad renvaktarstuga och går och lägger oss.
I år har jag kommit ihåg att ta med kompass, men den härstammar från min frus barndom och bara snurrar opålitligt hit och dit, så jag använder GMT-visaren på min Explorer II istället.
För mig som är intresserad av effektiva processer börjar två med några ångestfyllda timmar. Med avsaknad av både rutin och samordning står solen nästan i zenit innan vi kommer iväg. Jag går till slut i förväg med barnen, något som visar sig vara en bra rutin även under de kommande dagarna.
Vi går västerut över praktfulla blomsterängar. Mindre vattendrag har nästan torkat ut men vid de större kan vi dricka direkt ur bäcken och fylla på flaskor. Barnen går först och lär sig hålla kursen med hjälp av sin egen skugga.
Vi går norr om Gröndörrsmyren och fortsätter västerut mellan Norra och Södra Gröndörrstöten när vi äntligen ser vandringens mål. Från vårt håll gör Predikstolens lugna leende ansikte starkt intryck på både vuxna och barn.
Runt vattendragen är det ganska mycket broms, men de biter inte. Någon som vet varför?
Den tredje dagen bjuder på uppförsvandring när vi närmar oss Helags fjällstation vid Östra Helagsskaftet. ”Det ser ut som en karta över alla sjöar vi gick förbi igår” säger ett av barnen under en paus på sluttningen.
Vi slår läger en bit från stationen.
Morgonen efter bestämmer vi oss för att dela gruppen. Jag och min fru ska göra en topptur med de två äldsta barnen medan vår vän stannar vid stationen med sin dotter och vår. Men först går vi upp till den lägre sjön tillsammans och käkar lunch.
Hela vägen till toppen tar fem timmar med många stopp för att hämta andan. Barnen klagar på att de är dåligt förberedda och är trötta men till slut når vi toppen. Det är ganska makalöst att vara på toppen av något som är så pass mycket högre än allt runt omkring. Det är molnfritt och Sylarna reser sig i nordväst.
Sen får vi bråttom ner, bastun hägrar och jag hinner precis med en ordentlig bastu innan den stängs av klockan åtta …
Den femte dagen hänger molnen över bergen och prognosen säger åska. Från fjällstationen går vi nästan rakt österut längs den stora leden mot Kläppen, och viker av mot sydost efter några kilometer mot Torkilstöten när de första tunga dropparna stänker ner på oss. Inom ett par minuter är vi mitt i den värsta hagelskur som jag upplevt.
Efter någon kvart är jag genomblöt från låren och uppåt. Kängor och regnbyxor håller torrt, men skjortan är genomblöt (tack för det Fjällräven Keb Eco-Shell Jacket) och den transporterar effektivt ner vatten i byxorna …
Efter en halvtimme tar himlen paus och vi passar på att slå upp tälten. Vi hade kanske kunnat gå hela vägen tillbaka till bilen i regnet, men vi ligger redan en dag före planeringen och vi behöver ändå sova innan vi kan köra iväg. Lika bra att göra det på fjället.
Eftermiddagen och kvällen spenderas i tälten. Otroligt vilken fantasi barnen har när de är med sina kompisar och slipper skärmarna några dagar.
På morgonen hänger molnen låga över oss, men regnet uteblir. Jag har fått någon sorts kondens i objektivet på kameran, vilket gör mig lite olycklig. Den skulle ju vara vädertätad. Kanske var det bara på Fjällrävennivå …
Vi vandrar den sista dryga halvmilen tillbaka till bilen över fuktigt gröna böljande hedar, som för tankarna till Irland.
*************************
Eftersom vi fick en dag över så tar vi en natt på vandrarhem och åker sedan till Hamra nationalpark, som är en del av Orsa finnmark i Dalarna. Här finns en varierad barrurskog, där de äldsta träden är omkring 400 år gamla.
Vi var bara där i några timmar, och gick en slinga som var cirka tre kilometer, men det var en av de mäktigaste skogsupplevelser som jag varit med om.
Hamra ligger ju ordentligt avsides, men jag kan verkligen rekommendera ett besök för den som har möjlighet att göra en omväg. Själv kommer jag försöka ta mig tillbaka och helst tillbringa i alla fall någon natt i parken.
Måluppfyllnad
• Vi tog oss fram och tillbaka till Helags.
• Vissa av oss tog oss upp på toppen.
• Vi sov alla nätter i tält och åt vår medburna frystorkade mat.
• Alla inblandade är fortfarande vänner.
• Vi hann också med bonusmålet Hamra, vilket jag är extra glad för.
• Jag fick tillfälle att testa kameran vädertätning …
= 100 procent måluppfyllnad + bonus
Det här äventyret utspelar sig tyvärr på en plats som redan är beskriven tidigare i tråden. Precis på slutet kommer dock tips om en (för tråden) ny pärla, för den som orkar läsa hela vägen.
/Ola
Destination
Helagsfjället, i norra Härjedagen, Jämtlands län. Toppen är med sina 1797 meter den högsta i Sverige söder om polcirkeln.
Datum
2–7 augusti
Mål
Att vandra från Ljungdalen till Helags och tillbaka med barn, tält och mat med vänskaper i behåll. Några av oss vill också gärna ta oss till Helagstoppen. Om vi har tid vill vi också göra ett stopp i Hamra nationalpark på vägen hem. Jag har med mig en ny kamera, Leica Q2, som jag hoppas ska kunna ersätta tidigare lösning med flera objektiv. Ett fälttest av den är också ett delmål.
Efter de omkring 60 milen är vi framme i Ljungdalen och parkerar på en nästan tom parkeringsplats i ett stugområde någon kilometer söder om Torkilstöten.
Vi lastar ur, byter om och lagar middag i skogskanten innan vi börjar gå uppför sluttningen genom den täta björkskogsdjungeln. Efter bara några hundra meter glesar skogen ut och de låga fjällen sträcker ut sig framför oss.
Vi sätter upp tälten några hundra meter från en igenbommad renvaktarstuga och går och lägger oss.
I år har jag kommit ihåg att ta med kompass, men den härstammar från min frus barndom och bara snurrar opålitligt hit och dit, så jag använder GMT-visaren på min Explorer II istället.
För mig som är intresserad av effektiva processer börjar två med några ångestfyllda timmar. Med avsaknad av både rutin och samordning står solen nästan i zenit innan vi kommer iväg. Jag går till slut i förväg med barnen, något som visar sig vara en bra rutin även under de kommande dagarna.
Vi går västerut över praktfulla blomsterängar. Mindre vattendrag har nästan torkat ut men vid de större kan vi dricka direkt ur bäcken och fylla på flaskor. Barnen går först och lär sig hålla kursen med hjälp av sin egen skugga.
Vi går norr om Gröndörrsmyren och fortsätter västerut mellan Norra och Södra Gröndörrstöten när vi äntligen ser vandringens mål. Från vårt håll gör Predikstolens lugna leende ansikte starkt intryck på både vuxna och barn.
Runt vattendragen är det ganska mycket broms, men de biter inte. Någon som vet varför?
Den tredje dagen bjuder på uppförsvandring när vi närmar oss Helags fjällstation vid Östra Helagsskaftet. ”Det ser ut som en karta över alla sjöar vi gick förbi igår” säger ett av barnen under en paus på sluttningen.
Vi slår läger en bit från stationen.
Morgonen efter bestämmer vi oss för att dela gruppen. Jag och min fru ska göra en topptur med de två äldsta barnen medan vår vän stannar vid stationen med sin dotter och vår. Men först går vi upp till den lägre sjön tillsammans och käkar lunch.
Hela vägen till toppen tar fem timmar med många stopp för att hämta andan. Barnen klagar på att de är dåligt förberedda och är trötta men till slut når vi toppen. Det är ganska makalöst att vara på toppen av något som är så pass mycket högre än allt runt omkring. Det är molnfritt och Sylarna reser sig i nordväst.
Sen får vi bråttom ner, bastun hägrar och jag hinner precis med en ordentlig bastu innan den stängs av klockan åtta …
Den femte dagen hänger molnen över bergen och prognosen säger åska. Från fjällstationen går vi nästan rakt österut längs den stora leden mot Kläppen, och viker av mot sydost efter några kilometer mot Torkilstöten när de första tunga dropparna stänker ner på oss. Inom ett par minuter är vi mitt i den värsta hagelskur som jag upplevt.
Efter någon kvart är jag genomblöt från låren och uppåt. Kängor och regnbyxor håller torrt, men skjortan är genomblöt (tack för det Fjällräven Keb Eco-Shell Jacket) och den transporterar effektivt ner vatten i byxorna …
Efter en halvtimme tar himlen paus och vi passar på att slå upp tälten. Vi hade kanske kunnat gå hela vägen tillbaka till bilen i regnet, men vi ligger redan en dag före planeringen och vi behöver ändå sova innan vi kan köra iväg. Lika bra att göra det på fjället.
Eftermiddagen och kvällen spenderas i tälten. Otroligt vilken fantasi barnen har när de är med sina kompisar och slipper skärmarna några dagar.
På morgonen hänger molnen låga över oss, men regnet uteblir. Jag har fått någon sorts kondens i objektivet på kameran, vilket gör mig lite olycklig. Den skulle ju vara vädertätad. Kanske var det bara på Fjällrävennivå …
Vi vandrar den sista dryga halvmilen tillbaka till bilen över fuktigt gröna böljande hedar, som för tankarna till Irland.
*************************
Eftersom vi fick en dag över så tar vi en natt på vandrarhem och åker sedan till Hamra nationalpark, som är en del av Orsa finnmark i Dalarna. Här finns en varierad barrurskog, där de äldsta träden är omkring 400 år gamla.
Vi var bara där i några timmar, och gick en slinga som var cirka tre kilometer, men det var en av de mäktigaste skogsupplevelser som jag varit med om.
Hamra ligger ju ordentligt avsides, men jag kan verkligen rekommendera ett besök för den som har möjlighet att göra en omväg. Själv kommer jag försöka ta mig tillbaka och helst tillbringa i alla fall någon natt i parken.
Måluppfyllnad
• Vi tog oss fram och tillbaka till Helags.
• Vissa av oss tog oss upp på toppen.
• Vi sov alla nätter i tält och åt vår medburna frystorkade mat.
• Alla inblandade är fortfarande vänner.
• Vi hann också med bonusmålet Hamra, vilket jag är extra glad för.
• Jag fick tillfälle att testa kameran vädertätning …
= 100 procent måluppfyllnad + bonus
Bilagor
Coolt äventyr, och fantastiska bilder!Något försenat kommer här min äventyrsbeskrivning/medlemsansökan.
Det här äventyret utspelar sig tyvärr på en plats som redan är beskriven tidigare i tråden. Precis på slutet kommer dock tips om en (för tråden) ny pärla, för den som orkar läsa hela vägen.
/Ola
Destination
Helagsfjället, i norra Härjedagen, Jämtlands län. Toppen är med sina 1797 meter den högsta i Sverige söder om polcirkeln.
Datum
2–7 augusti
Mål
Att vandra från Ljungdalen till Helags och tillbaka med barn, tält och mat med vänskaper i behåll. Några av oss vill också gärna ta oss till Helagstoppen. Om vi har tid vill vi också göra ett stopp i Hamra nationalpark på vägen hem. Jag har med mig en ny kamera, Leica Q2, som jag hoppas ska kunna ersätta tidigare lösning med flera objektiv. Ett fälttest av den är också ett delmål.
Dag ett börjar i Stockholm, där vi lastar in min egen familj och en kompis och hans barn i minibussen. Tillsammans är vi tre vuxna och fyra barn, 8, 9, 11 och 12 år.
Efter de omkring 60 milen är vi framme i Ljungdalen och parkerar på en nästan tom parkeringsplats i ett stugområde någon kilometer söder om Torkilstöten.
Vi lastar ur, byter om och lagar middag i skogskanten innan vi börjar gå uppför sluttningen genom den täta björkskogsdjungeln. Efter bara några hundra meter glesar skogen ut och de låga fjällen sträcker ut sig framför oss.
Vi sätter upp tälten några hundra meter från en igenbommad renvaktarstuga och går och lägger oss.
I år har jag kommit ihåg att ta med kompass, men den härstammar från min frus barndom och bara snurrar opålitligt hit och dit, så jag använder GMT-visaren på min Explorer II istället.
För mig som är intresserad av effektiva processer börjar två med några ångestfyllda timmar. Med avsaknad av både rutin och samordning står solen nästan i zenit innan vi kommer iväg. Jag går till slut i förväg med barnen, något som visar sig vara en bra rutin även under de kommande dagarna.
Vi går västerut över praktfulla blomsterängar. Mindre vattendrag har nästan torkat ut men vid de större kan vi dricka direkt ur bäcken och fylla på flaskor. Barnen går först och lär sig hålla kursen med hjälp av sin egen skugga.
Vi går norr om Gröndörrsmyren och fortsätter västerut mellan Norra och Södra Gröndörrstöten när vi äntligen ser vandringens mål. Från vårt håll gör Predikstolens lugna leende ansikte starkt intryck på både vuxna och barn.
Runt vattendragen är det ganska mycket broms, men de biter inte. Någon som vet varför?
Den tredje dagen bjuder på uppförsvandring när vi närmar oss Helags fjällstation vid Östra Helagsskaftet. ”Det ser ut som en karta över alla sjöar vi gick förbi igår” säger ett av barnen under en paus på sluttningen.
Vi slår läger en bit från stationen.
Morgonen efter bestämmer vi oss för att dela gruppen. Jag och min fru ska göra en topptur med de två äldsta barnen medan vår vän stannar vid stationen med sin dotter och vår. Men först går vi upp till den lägre sjön tillsammans och käkar lunch.
Hela vägen till toppen tar fem timmar med många stopp för att hämta andan. Barnen klagar på att de är dåligt förberedda och är trötta men till slut når vi toppen. Det är ganska makalöst att vara på toppen av något som är så pass mycket högre än allt runt omkring. Det är molnfritt och Sylarna reser sig i nordväst.
Sen får vi bråttom ner, bastun hägrar och jag hinner precis med en ordentlig bastu innan den stängs av klockan åtta …
Den femte dagen hänger molnen över bergen och prognosen säger åska. Från fjällstationen går vi nästan rakt österut längs den stora leden mot Kläppen, och viker av mot sydost efter några kilometer mot Torkilstöten när de första tunga dropparna stänker ner på oss. Inom ett par minuter är vi mitt i den värsta hagelskur som jag upplevt.
Efter någon kvart är jag genomblöt från låren och uppåt. Kängor och regnbyxor håller torrt, men skjortan är genomblöt (tack för det Fjällräven Keb Eco-Shell Jacket) och den transporterar effektivt ner vatten i byxorna …
Efter en halvtimme tar himlen paus och vi passar på att slå upp tälten. Vi hade kanske kunnat gå hela vägen tillbaka till bilen i regnet, men vi ligger redan en dag före planeringen och vi behöver ändå sova innan vi kan köra iväg. Lika bra att göra det på fjället.
Eftermiddagen och kvällen spenderas i tälten. Otroligt vilken fantasi barnen har när de är med sina kompisar och slipper skärmarna några dagar.
På morgonen hänger molnen låga över oss, men regnet uteblir. Jag har fått någon sorts kondens i objektivet på kameran, vilket gör mig lite olycklig. Den skulle ju vara vädertätad. Kanske var det bara på Fjällrävennivå …
Vi vandrar den sista dryga halvmilen tillbaka till bilen över fuktigt gröna böljande hedar, som för tankarna till Irland.
*************************
Eftersom vi fick en dag över så tar vi en natt på vandrarhem och åker sedan till Hamra nationalpark, som är en del av Orsa finnmark i Dalarna. Här finns en varierad barrurskog, där de äldsta träden är omkring 400 år gamla.
Vi var bara där i några timmar, och gick en slinga som var cirka tre kilometer, men det var en av de mäktigaste skogsupplevelser som jag varit med om.
Hamra ligger ju ordentligt avsides, men jag kan verkligen rekommendera ett besök för den som har möjlighet att göra en omväg. Själv kommer jag försöka ta mig tillbaka och helst tillbringa i alla fall någon natt i parken.
Måluppfyllnad
• Vi tog oss fram och tillbaka till Helags.
• Vissa av oss tog oss upp på toppen.
• Vi sov alla nätter i tält och åt vår medburna frystorkade mat.
• Alla inblandade är fortfarande vänner.
• Vi hann också med bonusmålet Hamra, vilket jag är extra glad för.
• Jag fick tillfälle att testa kameran vädertätning …
= 100 procent måluppfyllnad + bonus
Då välkomnar vi vår 11 medlem in i klubben. Mycket väl genomfört och väldokumenterat @seikodiverr!
seikodiverr
KS Explorers Club
Tack för ett trevligt reportage från ”mina” fjälltrakter! Leican presterade ju otroligt bra tills den immade igenNågot försenat kommer här min äventyrsbeskrivning/medlemsansökan.
Det här äventyret utspelar sig tyvärr på en plats som redan är beskriven tidigare i tråden. Precis på slutet kommer dock tips om en (för tråden) ny pärla, för den som orkar läsa hela vägen.
/Ola
Destination
Helagsfjället, i norra Härjedagen, Jämtlands län. Toppen är med sina 1797 meter den högsta i Sverige söder om polcirkeln.
Datum
2–7 augusti
Mål
Att vandra från Ljungdalen till Helags och tillbaka med barn, tält och mat med vänskaper i behåll. Några av oss vill också gärna ta oss till Helagstoppen. Om vi har tid vill vi också göra ett stopp i Hamra nationalpark på vägen hem. Jag har med mig en ny kamera, Leica Q2, som jag hoppas ska kunna ersätta tidigare lösning med flera objektiv. Ett fälttest av den är också ett delmål.
Dag ett börjar i Stockholm, där vi lastar in min egen familj och en kompis och hans barn i minibussen. Tillsammans är vi tre vuxna och fyra barn, 8, 9, 11 och 12 år.
Efter de omkring 60 milen är vi framme i Ljungdalen och parkerar på en nästan tom parkeringsplats i ett stugområde någon kilometer söder om Torkilstöten.
Vi lastar ur, byter om och lagar middag i skogskanten innan vi börjar gå uppför sluttningen genom den täta björkskogsdjungeln. Efter bara några hundra meter glesar skogen ut och de låga fjällen sträcker ut sig framför oss.
Vi sätter upp tälten några hundra meter från en igenbommad renvaktarstuga och går och lägger oss.
I år har jag kommit ihåg att ta med kompass, men den härstammar från min frus barndom och bara snurrar opålitligt hit och dit, så jag använder GMT-visaren på min Explorer II istället.
För mig som är intresserad av effektiva processer börjar två med några ångestfyllda timmar. Med avsaknad av både rutin och samordning står solen nästan i zenit innan vi kommer iväg. Jag går till slut i förväg med barnen, något som visar sig vara en bra rutin även under de kommande dagarna.
Vi går västerut över praktfulla blomsterängar. Mindre vattendrag har nästan torkat ut men vid de större kan vi dricka direkt ur bäcken och fylla på flaskor. Barnen går först och lär sig hålla kursen med hjälp av sin egen skugga.
Vi går norr om Gröndörrsmyren och fortsätter västerut mellan Norra och Södra Gröndörrstöten när vi äntligen ser vandringens mål. Från vårt håll gör Predikstolens lugna leende ansikte starkt intryck på både vuxna och barn.
Runt vattendragen är det ganska mycket broms, men de biter inte. Någon som vet varför?
Den tredje dagen bjuder på uppförsvandring när vi närmar oss Helags fjällstation vid Östra Helagsskaftet. ”Det ser ut som en karta över alla sjöar vi gick förbi igår” säger ett av barnen under en paus på sluttningen.
Vi slår läger en bit från stationen.
Morgonen efter bestämmer vi oss för att dela gruppen. Jag och min fru ska göra en topptur med de två äldsta barnen medan vår vän stannar vid stationen med sin dotter och vår. Men först går vi upp till den lägre sjön tillsammans och käkar lunch.
Hela vägen till toppen tar fem timmar med många stopp för att hämta andan. Barnen klagar på att de är dåligt förberedda och är trötta men till slut når vi toppen. Det är ganska makalöst att vara på toppen av något som är så pass mycket högre än allt runt omkring. Det är molnfritt och Sylarna reser sig i nordväst.
Sen får vi bråttom ner, bastun hägrar och jag hinner precis med en ordentlig bastu innan den stängs av klockan åtta …
Den femte dagen hänger molnen över bergen och prognosen säger åska. Från fjällstationen går vi nästan rakt österut längs den stora leden mot Kläppen, och viker av mot sydost efter några kilometer mot Torkilstöten när de första tunga dropparna stänker ner på oss. Inom ett par minuter är vi mitt i den värsta hagelskur som jag upplevt.
Efter någon kvart är jag genomblöt från låren och uppåt. Kängor och regnbyxor håller torrt, men skjortan är genomblöt (tack för det Fjällräven Keb Eco-Shell Jacket) och den transporterar effektivt ner vatten i byxorna …
Efter en halvtimme tar himlen paus och vi passar på att slå upp tälten. Vi hade kanske kunnat gå hela vägen tillbaka till bilen i regnet, men vi ligger redan en dag före planeringen och vi behöver ändå sova innan vi kan köra iväg. Lika bra att göra det på fjället.
Eftermiddagen och kvällen spenderas i tälten. Otroligt vilken fantasi barnen har när de är med sina kompisar och slipper skärmarna några dagar.
På morgonen hänger molnen låga över oss, men regnet uteblir. Jag har fått någon sorts kondens i objektivet på kameran, vilket gör mig lite olycklig. Den skulle ju vara vädertätad. Kanske var det bara på Fjällrävennivå …
Vi vandrar den sista dryga halvmilen tillbaka till bilen över fuktigt gröna böljande hedar, som för tankarna till Irland.
*************************
Eftersom vi fick en dag över så tar vi en natt på vandrarhem och åker sedan till Hamra nationalpark, som är en del av Orsa finnmark i Dalarna. Här finns en varierad barrurskog, där de äldsta träden är omkring 400 år gamla.
Vi var bara där i några timmar, och gick en slinga som var cirka tre kilometer, men det var en av de mäktigaste skogsupplevelser som jag varit med om.
Hamra ligger ju ordentligt avsides, men jag kan verkligen rekommendera ett besök för den som har möjlighet att göra en omväg. Själv kommer jag försöka ta mig tillbaka och helst tillbringa i alla fall någon natt i parken.
Måluppfyllnad
• Vi tog oss fram och tillbaka till Helags.
• Vissa av oss tog oss upp på toppen.
• Vi sov alla nätter i tält och åt vår medburna frystorkade mat.
• Alla inblandade är fortfarande vänner.
• Vi hann också med bonusmålet Hamra, vilket jag är extra glad för.
• Jag fick tillfälle att testa kameran vädertätning …
= 100 procent måluppfyllnad + bonus
Skönt att Explorern i alla fall höll tätt!
Jag vill passa på att önska alla äventyrslystna en trevlig helg. Här i Stockholm är himlen grå och regnet ser inte ut att upphöra ännu på ett tag. Men inte ska väl det hindra en medlem i Klocksnack Explorers Club!
6,5 kilometer snabbmarsch med 22 kilo på ryggen. 43:42 tog jag mig runt på, vilket var lite snabbare än förväntat.
Klubbemblemet börjar allt få lite härlig patina
EXPLORATIO NESCIT FINEM
6,5 kilometer snabbmarsch med 22 kilo på ryggen. 43:42 tog jag mig runt på, vilket var lite snabbare än förväntat.
Klubbemblemet börjar allt få lite härlig patina
EXPLORATIO NESCIT FINEM
Igge
Silver
Jag vill passa på att önska alla äventyrslystna en trevlig helg. Här i Stockholm är himlen grå och regnet ser inte ut att upphöra ännu på ett tag. Men inte ska väl det hindra en medlem i Klocksnack Explorers Club!
6,5 kilometer snabbmarsch med 22 kilo på ryggen. 43:42 tog jag mig runt på, vilket var lite snabbare än förväntat.
Klubbemblemet börjar allt få lite härlig patina
EXPLORATIO NESCIT FINEM
Jag tycket att patchen blev riktigt snygg, värdig på något sätt.
Sen gillar jag även din rygga, ser juste ut. Dom är tyvärr ganska dyra och då verkar inte ens avlastningsbältet följa med.
