• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Sålde min 39a för att jag intalade mig själv att 36 är originalet och därmed the way to go. Blev en nos (typ) från 2003. Nu lurar jag om jag gjorde fel. Känns för liten? Har ganska stora händer som ger illusionen av liten klocka 😬
Kör Explorer i 39 men använder även en DJ i 36. Båda har sin charm om man ser till boettstorlek och är man OWG så vänjer man sig oavsett med tiden.
 
Nu har knivarna anlänt och väntas skickas ut under veckan.

IMG_2573.jpeg

IMG_2572.jpeg
 
Har nått Schweiz och är framme vid Matterhorn om några dagar.
Aldeles för tidigt eftersom jag bokat min klätterguide först om 4 veckor!
Kommer tydligen hinna utforska varenda led i området...
Passerade Bienne men missade Omega museumet som hade stängt.
Cyklat ett par dagar längs Genevesjön som är riktigt fin.
Sovit några nätter i bivack, men mest på hotell.

20260525_125032.jpg
20260526_112103.jpg
20260522_134924.jpg
20260522_180949.jpg
20260522_180847.jpg
20260523_165053(1).jpg
20260525_164737.jpg
 
Framme nu vid Matterhorn efter 5 veckor på cykel ca 100km/dag.
Långt före det planerade schemat...
Men får nu gott om tid att utforska alla leder här,
Innan klättringen om en månad.
Ska försöka sälja min Kona Sutra touring cykel här.
Det hade gått att ta den på tåg genom Europa fram till Malmö, men inte därifrån hem...
20260529_130903(1) (1).jpg
20260530_105414.jpg
20260529_130148.jpg
 
Framme nu vid Matterhorn efter 5 veckor på cykel ca 100km/dag.
Långt före det planerade schemat...
Men får nu gott om tid att utforska alla leder här,
Innan klättringen om en månad.
Ska försöka sälja min Kona Sutra touring cykel här.
Det hade gått att ta den på tåg genom Europa fram till Malmö, men inte därifrån hem...
20260529_130903(1) (1).jpg
20260530_105414.jpg
20260529_130148.jpg

39mm är egentligen för stort för mina smala armar.
Sen är ju länken väldigt tung.
När jag klättrat tidigare har jag bytt till en i canvas.
Hemma bär jag oftast min DJ 36mm.
 
Ok kära äventyrare! Det här är kanske inte så mycket äventyr utan mer av en gubbhelg. Men det kan nog ses som förberedelser för kommande äventyr.

Hoppade upp på hojjen och körde från Stockholm till Uppsala för en grus-körnings-kurs, Grus 1 och 2, med SMC Uppsala. Två dagar med övningar på Putsbol Folkrace Bana och i skogarna ca 20min öster om Uppsala. Det var mest renodlade off-road hojjar och äventyrshojjar så jag undrade hur min Ducati Scrambler skulle klara sig (eller snarare hur fan jag skulle klara mig som inte kört på 25 år). En Ducati Desert Sled gjorde att jag inte kände mig helt utanför.

Sammantaget kan man säga att det gick bra, inget värre än lite blåmärken och ett brutet kopplingshandtag. Sjukt kul att få sladda runt och sprätta lite grus! Och riktigt nyttigt att träna full broms på grus med och utan ABS.

Jag måste säga att jag verkligen älskar det här landets föreningsliv. 6st utbildade MC-instruktörer som fixar fika, bokar bana, svarar på en miljon dumma frågor från kursdeltagare via mail och sen leder en grym utbildningshelg utan en enda krona i ersättning. Det är fan fint!

Runt handleden hade jag såklart min fars gamla två-tons submariner som jag fick ärva när han gick bort för några år sedan. Den levde ett hårt liv med honom och jag sliter vidare på den i samma anda.


Slänger upp lite bilder och hoppas kunna gör någon lite längre tur med övernattning framöver.



IMG_7454.JPG
IMG_7464.JPG
IMG_7456.jpg
IMG_7449.jpg
IMG_7448.JPG
IMG_7468.jpg
IMG_7439.JPG
IMG_7437.JPG
IMG_7434.JPG
 
Kära äventyrare,
Vi är nu inne i vad som brukar vara högsäsong för ansökningar till klubben. Med det sagt vill jag påminna om möjligheten att ta med sig en flagga på sitt äventyr. Glöm heller inte bort att gamla medlemmar kan genomföra ett nytt äventyr för möjligheten att få klubbens nya märke i PVC.

Ha en fortsatt trevlig sommar!

/Niklas

IMG_2109.jpeg

IMG_1517_jpg.jpeg
 
Man vågar ju knappt skriva i tråden efter @slideruler otroliga prestation, men jag bjuder på en kort rapport från förra helgens skogstur.


Destination:
Sörmlandsleden 12:1 och delar av 12.

Datum:
27/6-28/6

Mål med äventyret:
Efter ett extremt stressigt 2026 var målet att få egentid i form av några timmar skogspromenad och en natt i skogen.

Kort om äventyret i sig:
Ställde bilen vid Mjölby IP där Sörmlandsleden 12:1 börjar kring 15:30 och satte igång att gå i lugnt tempo. Tanken var att gå mot Yngsviken tills det var dags att äta och slå läger på något fint ställe. Det är en väldigt fin sträcka längst med flera sjöar, men det som verkligen slog mig är hur angripen skogen är av granbarkborren. Väldigt många träd var stendöda eller låg välta längst hela vägen och det är otroligt hur ett litet kryp kan förstöra ett stort träd.

Kring klockan 18 var jag framme vid Horssjön vilket fick bli kvällens sovplats. Det var också första gången jag såg andra människor längst leden. Det finns ett vindskydd vid lilla Horssjön som var upptaget så jag höll mig en bit bort för att få vara i fred. Efter lite mat på stormköket och en stunds stirrande i naturen somnade jag innan 21:00 och vaknade sedan vid 07:00. Åt min morgongröt och drack mitt kaffe i tystnad medan jag stirrade ut över den spegelblanka sjön innan jag packade ihop och gick de cirka 7-8 kilometerna tillbaka till bilen.

Måluppfyllnad:
Ja! Jag har inte sovit så här bra på hela året och det var verkligen skönt och välbehövligt att få vila hjärnan lite.


8-IMG_9531.jpg



Tidigt på leden vid Norrbysjön

1-SAM_1052.jpg



Döda träd där granbarkborren har haft fest. Så här såg det ut längst med stora sträckor av leden.
3-SAM_1069.jpg


2-SAM_1067.jpg



4-SAM_1073.jpg


2-IMG_9490.jpg


Framme vid Horssjön och fått upp hängmattan.
5-SAM_1079.jpg


Frukost vid Horssjön.

6-IMG_9498.jpg



7-IMG_9500.jpg



1-IMG_9502.jpg
 

Bilagor

  • 2-IMG_9490.jpg
    2-IMG_9490.jpg
    2 MB · Visningar: 3
På väg hem med min cykel på tåg genom Schweiz, Tyskland och Danmark.
Fick ställa in klättringen efter en dum olycka.
Ändå ett härligt äventyr med 5 veckor på cykel och att få utforska bergen runt Zermatt.
Men nu räcker det med cykling, nästan 400 mil, så nu tar vi oss hem via järnvägsnätet.
I Europa är det självklart att få ta med cykel på tåg - och jag har träffat så många som liksom jag reser med cykel och packning.
Men inte i Sverige - här finns ingen sån tradition.
SJ tillåter inte cyklar alls.
Enda möjligheten var "Snälltåget" från Malmö till Sthlm som har två avgångar i veckan som tillåter cyklar.
FB_IMG_1783266061785.jpg
20260627_115525(1).jpg
20260627_115552(1).jpg
20260627_120835(1).jpg
20260705_163824.jpg
 

Bilagor

  • 20260629_192425.jpg
    20260629_192425.jpg
    326.7 KB · Visningar: 3
Sommarens vandringsresa gick till Alpbach - som vanligt ska tilläggas. Åttonde året i denna vackra alpby som ligger 1000 möh, 40 minuter från Innsbruck och drygt två timmar från München. Området ingår i Kitzbühel-alperna.
1000004103.jpg

Det finns gott om fina toppar att bestiga. Just i dag blev det Grosser Galtenberg, 2425 möh. Vi har varit på toppen förut men utsikten gör att man vill komma tillbaka.
Utmaningen ligger i avståndet och stigningen, 11 km och 1400 höjdmeter. Starten går i Inneralpbach, upp genom skogen och vidare ut på en bergsrygg. Just denna dag är det varmt, och det går åt stora mängder vatten (att ha med sig en rejäl vätskeblåsa rekommenderas).
1000004123.jpg

Högre upp sjunker temperaturen, landskapet blir mer alpint, med blommande ljung, blåklockor och prästkragar. Den steniga terrängen frestar på fötterna. Kanske beror det på att vi har trailskor. Det hade nog varit bättre med kängor.
1000004107.jpg

Det tar oss tre timmar till toppen, som jämförelse uppskattar turistbyrån tiden till fyra. Belöningen efter slitet är den häpnadsväckande, nästan drömlika utsikten. Alptoppar så långt ögat når.
1000004117.jpg

Nedstigningen, som egentligen inte är mindre krävande, sker via ryggen mot den lite lägre toppen, som lämpligt nog heter Kleiner Galtenberg. Belastningen på lår och vader är minst sagt påfrestande.
Men belöning i form av weissbier, skinka, ost och kaiserschmarren väntar på cirka 1500 möh vid raststugan Farmkehralm. Bara ett besök där är värt turen.
1000004121.jpg

Därifrån har man att göra ytterligare en och halv timme innan man äntligen är tillbaka i Inneralpbach. Räkna med att turen tar en dag och att vädret på toppen kan slå om snabbt, förstärkningsplagg och lite energibars behövs.
Och så klart en klocka. I mitt fall en Explorer 1, 36 mm från 2005. Allt gott!
1000004114.jpg
 
Sommarens vandringsresa gick till Alpbach - som vanligt ska tilläggas. Åttonde året i denna vackra alpby som ligger 1000 möh, 40 minuter från Innsbruck och drygt två timmar från München. Området ingår i Kitzbühel-alperna.
1000004103.jpg

Det finns gott om fina toppar att bestiga. Just i dag blev det Grosser Galtenberg, 2425 möh. Vi har varit på toppen förut men utsikten gör att man vill komma tillbaka.
Utmaningen ligger i avståndet och stigningen, 11 km och 1400 höjdmeter. Starten går i Inneralpbach, upp genom skogen och vidare ut på en bergsrygg. Just denna dag är det varmt, och det går åt stora mängder vatten (att ha med sig en rejäl vätskeblåsa rekommenderas).
1000004123.jpg

Högre upp sjunker temperaturen, landskapet blir mer alpint, med blommande ljung, blåklockor och prästkragar. Den steniga terrängen frestar på fötterna. Kanske beror det på att vi har trailskor. Det hade nog varit bättre med kängor.
1000004107.jpg

Det tar oss tre timmar till toppen, som jämförelse uppskattar turistbyrån tiden till fyra. Belöningen efter slitet är den häpnadsväckande, nästan drömlika utsikten. Alptoppar så långt ögat når.
1000004117.jpg

Nedstigningen, som egentligen inte är mindre krävande, sker via ryggen mot den lite lägre toppen, som lämpligt nog heter Kleiner Galtenberg. Belastningen på lår och vader är minst sagt påfrestande.
Men belöning i form av weissbier, skinka, ost och kaiserschmarren väntar på cirka 1500 möh vid raststugan Farmkehralm. Bara ett besök där är värt turen.
1000004121.jpg

Därifrån har man att göra ytterligare en och halv timme innan man äntligen är tillbaka i Inneralpbach. Räkna med att turen tar en dag och att vädret på toppen kan slå om snabbt, förstärkningsplagg och lite energibars behövs.
Och så klart en klocka. I mitt fall en Explorer 1, 36 mm från 2005. Allt gott!
1000004114.jpg
Kul att få ”följa med” på er tur!
 
Sommarens vandringsresa gick till Alpbach - som vanligt ska tilläggas. Åttonde året i denna vackra alpby som ligger 1000 möh, 40 minuter från Innsbruck och drygt två timmar från München. Området ingår i Kitzbühel-alperna.
1000004103.jpg

Det finns gott om fina toppar att bestiga. Just i dag blev det Grosser Galtenberg, 2425 möh. Vi har varit på toppen förut men utsikten gör att man vill komma tillbaka.
Utmaningen ligger i avståndet och stigningen, 11 km och 1400 höjdmeter. Starten går i Inneralpbach, upp genom skogen och vidare ut på en bergsrygg. Just denna dag är det varmt, och det går åt stora mängder vatten (att ha med sig en rejäl vätskeblåsa rekommenderas).
1000004123.jpg

Högre upp sjunker temperaturen, landskapet blir mer alpint, med blommande ljung, blåklockor och prästkragar. Den steniga terrängen frestar på fötterna. Kanske beror det på att vi har trailskor. Det hade nog varit bättre med kängor.
1000004107.jpg

Det tar oss tre timmar till toppen, som jämförelse uppskattar turistbyrån tiden till fyra. Belöningen efter slitet är den häpnadsväckande, nästan drömlika utsikten. Alptoppar så långt ögat når.
1000004117.jpg

Nedstigningen, som egentligen inte är mindre krävande, sker via ryggen mot den lite lägre toppen, som lämpligt nog heter Kleiner Galtenberg. Belastningen på lår och vader är minst sagt påfrestande.
Men belöning i form av weissbier, skinka, ost och kaiserschmarren väntar på cirka 1500 möh vid raststugan Farmkehralm. Bara ett besök där är värt turen.
1000004121.jpg

Därifrån har man att göra ytterligare en och halv timme innan man äntligen är tillbaka i Inneralpbach. Räkna med att turen tar en dag och att vädret på toppen kan slå om snabbt, förstärkningsplagg och lite energibars behövs.
Och så klart en klocka. I mitt fall en Explorer 1, 36 mm från 2005. Allt gott!
1000004114.jpg
Det där är fina berg. Jag har själv varit uppe på ett par toppar på den tyska sidan.

Denna exempelvis. Kommer inte ihåg vad den hette, men det blev brand på slutet.

IMG_0159.jpeg


IMG_0167.jpeg


IMG_0173.jpeg
 
Tillbaka
Topp