Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Ja det får bli att jaga reda på något med facetterat glas och jag kommer definitivt använda den här tråden att jämföra med. Men det borde ju vara den ultimata finsommarklockan, kan tänka mig hur ljuset spelar över tavlan när det bryts i facetten.
När jag bär vintage är tidshållning inte jätteviktigt, vill jag veta vad klockan är exakt kan jag kolla på mobilen.
Vilka index! Och vilken tjocklek!
Så rackarns fin! Det är inte längesedan jag hade en, så gott som lika, inne på verkstan. Den hade dock levt ett betydligt hårdare liv. Ägdes av en dam i 80-årsåldern och som ärvt den av sin pappa så hon var mycket emotionellt fäst vid den och hon använde själv den dagligen. Storleken gjorde också att hon tyckte den var en perfekt damklocka.Det har nog inte undgått någon att jag gillar klockor med svensk anknytning och idag blir det en Omega Officer.
En kamrat hade under en längre tid gett sig sjutton på att skaffa alla olika tavelmodeller av officerarna.
Enligt honom finns det 8 olika och det tog sin lilla tid och när han var klar hade han tappat intresset för dom små Omegorna och frågade mig om jag ville ta över hans 9 för det var dubbletter av vita tavlor.
Ja, varför inte och jag hade dom ett tag innan jag insåg att jag inte heller behövde dom alla.
Ville helst inte separera dom och efter ett tag såldes alla utom en via en handlare till en Omegasamlare i Hong-Kong.
Hoppas dom är tillsammans fortfarande för det var en charmig liten samling.
Det fanns 2 stycken vita så jag valde att behålla den bästa som ser mer eller mindre oanvänd ut.
I Sverige vet vi att Svenska staten fick klockorna från Schweiz i handelsutbyte under kriget och sen sålde dom till allmänheten.
Men i nästan alla annonser för dom här klockorna utanför Sverige gränser beskrivs dom som klockor för svenska militären och det handlar nog inte om ovetskap tyvärr.
Omega Officer är bara 30 mm stor och det är väl orsaken till att dom inte är så populära idag trots att det är bra klockor med kul historia och bara texten på boettlocket kräver en applåd.
Det fanns ochså en modell som hette Suverän och som är större med sina 35 mm och nog tilltalar fler.
Det är nog många som tycker att dom där är oglamorösa jämfört med många andra GS, men själv tycker jag att det är en av dom finaste modellerna. Speciellt den bruna!Idag ett par Grand Seiko från 1972 med boettnummer 5646-5010.
Den här modellen kom med 4 olika tavlor, brunspräklig med tryckta romerska siffror, gråblåspräklig med romerska siffror, blå tavla med vanliga stavindex och sist vit tavla med stavindex.
med romerska index kom med dag och datum medans dom andra 2 kom med datum endast.
56 verket är ju det sista mekaniska GS på 70-talet och känns på något sätt lite mindre spännande.
Frekvensen hade gått ner till 28800 bph och verket fanns aldrig som mer justerat som t.e.x 61 och 45 som man kunde få som Special och VFA.
Verket satt även i billigare LordMatics vilket är bra då man kan hitta reservdelsklockor billigt.
Ingen verksbild här för att dom har lite speciell boetttätning med fyrkantigt formad gummipackning som lätt skadas.
Har en från 1968 som bara legat i några år i väntan på fix. Hade nästan glömt att jag hade den, så tack för påminnelsen! Tycker det är en rätt kul komplikation som man inte ser så ofta på moderna klockor.Citizens mekaniska klocka med alarm debuterade 1958 och tillverkades under ovanligt lång tid och lades ner ett par år in på 70-talet.
Alarm är en lite äldre konstruktion och inte Citizens egen utan härstammar från någon europeisk tillverkare, kommer inte ihåg vilken.
Kom först utan datum och med en skiva där man ställer alarmet men kom rätt fort med datum och visare för alarmet.
Vet inte varför jag har 7 stycken för jag är inte överdrivet intresserad av modellen.
Har ibland stått och glott ner i lådan och försöker välja ut någon eller några som ska lämna men gillar alla så som får stanna så länge.
För dom som inte haft med såna här innan så drar man upp verket och ställer tiden med den nedre kronan som vilken klocka som helst.
Den övre kronan drar man upp fjädern till alarmet och ställer alarmet och om kronan lämnas ute är alarmet aktiverat och stängs av genom att trycka in den.
Funkar om man vill att ha som väckarklocka om man har den liggandes på hårt underlag, rasslar på rätt bra.
Först en tidig med skiva från 61 som har ett ihåligt boettlock för bättre hörbarhet.
Har även serienummer och annan text inuti locket.
Den här från 63 och har dubbla boettlock.
En till från 63 fas med datum och den har hr en tavla som blivit grå med åren och ser rätt sober ut så.
Den här från 196och har orginal länk.
En väldigt lika fast med svart tavla och annan glasering och länk.
Också från juli 67 och löpnumret rätt nära så dom här har nog träffats på fabriken i sin ungdom.
Någon har målat hela sekundvisare och spetsen på alarmvisaren med lysfärg.
Riktigt sen som är gjord 72 och det syns.
Inte orginal länk på den här.
Sist men inte minst ett fickur från 63.
Illerskott.
Jävlar vad coola!Leopard var Citizens svar på King Seikos High-Beat klockor av något bättre art runt 1970.
King Seiko fanns som vanliga men också som kronometercertifierade.
Men när Citizens Leoparder certifierades blev blev dom rakt upp och ner bara Chronometer Officially Certified helt utan katt men en liten krona istället.
Har tidigare visat olika Leoparder och en kronometer i K18 men idag blir det 2 stycken oädla.
En i stål och en i guld på stål och jag gillar den guldfärgade bäst för urtavlans skull.
Självklart är båda Super Beat 10 vilket är samma som 36000 bph men verket är inte mycket att titta på och ser ut som vilket Citizen verk som helst.
Dum fråga kanske, men ska batteriet sitta åt det hållet i den sista? Aldrig sett tidigare.I början på 70-talet hade Citizen 4 olika typer av verk i produktion, mekaniska, elektromekaniska, stämgafflar och kvarts.
Men om man ville ha Seiko fanns det mindre urval av typer av verk för dom gjorde aldrig stämgaffelverk.
Har ju visat en del Seikos med mekaniska och kvartsverk och idag blir det elektromekaniska tänkte jag.
Det här är klockor jag inte snöat in på utan bara råkat bli ägare av mest på grund av härlig 70-tals design.
Den första modellen hette EL-370 och tillverkades av Daini divisionen och efterföljaren kallades för Elnix som tillverkade till 1976 om jag inte missminner mig.
Suwa divisionen hade självklart ochså såna här med egna verk och dom kallade helt enkelt för electronic.
Dom riktigt tidiga från Hamilton som var först med såna här verk hade ett riktigt tungt balanshjul och riktigt låg frekvens som gjorde att sekundvisaren riktigt knyckte sig fram, härligt!
Men senare som dom här jag har från Seiko är frekvensen som vanliga mekaniska.
1976 kom Seikos första moderata prissatta kvartsklocka, Type II, som kostade som dom här men betydligt mer precisa så det var slutet för Elnix.
Först en EL-370 från 72 som är rätt stabbig och 14 mm tjock.
Har rejält 44 batteri vilket behövs för dom drar bra med ström.
Sen en Elnix SG från 74 och SG betyder special grade och var något bättre och dyrare än vanliga Elnix.
Var väl som King Seiko pris och kvalitetsmässigt.
Med verket 07 som har ett något tunnare batteri som gör klockan till mer normala 11.5 mm i tjocklek.
Nu är det blå tavla, blå på riktigt!
Vanlig Elnix från 1975.
En till Elnix från 75 fast med brun tavla som fungerar fantastiskt bra ihop med beige manchesterkavaj.
Obligatoriskt bild på klocka på arm.
Oj, glömde nästan den här som låg och lurade i fel låda.
Suwa divisionens variant från 1970 med snygg atomlogga.
Tror det för jag har aldrig rört batteriet och den fungerade när jag köpte den.
I början på 70-talet hade Citizen 4 olika typer av verk i produktion, mekaniska, elektromekaniska, stämgafflar och kvarts.
Men om man ville ha Seiko fanns det mindre urval av typer av verk för dom gjorde aldrig stämgaffelverk.
Har ju visat en del Seikos med mekaniska och kvartsverk och idag blir det elektromekaniska tänkte jag.
Det här är klockor jag inte snöat in på utan bara råkat bli ägare av mest på grund av härlig 70-tals design.
Den första modellen hette EL-370 och tillverkades av Daini divisionen och efterföljaren kallades för Elnix som tillverkade till 1976 om jag inte missminner mig.
Suwa divisionen hade självklart ochså såna här med egna verk och dom kallade helt enkelt för electronic.
Dom riktigt tidiga från Hamilton som var först med såna här verk hade ett riktigt tungt balanshjul och riktigt låg frekvens som gjorde att sekundvisaren riktigt knyckte sig fram, härligt!
Men senare som dom här jag har från Seiko är frekvensen som vanliga mekaniska.
1976 kom Seikos första moderata prissatta kvartsklocka, Type II, som kostade som dom här men betydligt mer precisa så det var slutet för Elnix.
Först en EL-370 från 72 som är rätt stabbig och 14 mm tjock.
Har rejält 44 batteri vilket behövs för dom drar bra med ström.
Sen en Elnix SG från 74 och SG betyder special grade och var något bättre och dyrare än vanliga Elnix.
Var väl som King Seiko pris och kvalitetsmässigt.
Med verket 07 som har ett något tunnare batteri som gör klockan till mer normala 11.5 mm i tjocklek.
Nu är det blå tavla, blå på riktigt!
Vanlig Elnix från 1975.
En till Elnix från 75 fast med brun tavla som fungerar fantastiskt bra ihop med beige manchesterkavaj.
Obligatoriskt bild på klocka på arm.
Oj, glömde nästan den här som låg och lurade i fel låda.
Suwa divisionens variant från 1970 med snygg atomlogga.
Ett helt fantastiskt exemplar!Idag regnar det så då passar det med en dykarklocka eftersom jag läst att man minst behöver 150 m tålighet om det finns risk för en vattendroppe på klockan.
62 MAS är nog den enda äldre Seikon som som benämns efter referensnumret som stod i katalogen.
Klockan behöver nog ingen direkt beskrivning för det har skrivits spaltkilometrar om den här klockan dess historia och små egenheter.
Jag nöjer mig med att säga att Seikos första ”riktiga” dykare är rätt trevlig.
Inte så stor med 38 mm boett som är 13.5 tjock så den bärs enkelt.
Den här klockan köpte jag i Sverige av en kamrat och när han fick den hade första ägaren varit listig och ristat in sitt personnummer på sidan av boetten.
Urmakaren som servade fick i uppdrag att ta bort det när klockan servades så nu är ena sidan inte plan längre och svagt välvd.
Ofta kan urmakare urverk bra men inte alltid lika ofta bra på skärande bearbetning har jag märkt.
På senare år finns det nyare modeller som liknar men för mig fungerar alltid orginal bäst, det fattas nåt på moderna klockor.
Riktigt snygga och udda klockor, tack för att du visar dom för oss! Hade aldrig sett en förut, och det är nog inget man bara ramlar över...I Japan finns det en populär saga om ett barn som ett gammalt par hittar en pojke en stor persika.
Momotaro kallas han för momo är persika på japansk och Taro ett vanligt pojknamn.
Han växer upp hos dom blir stor och stark ock drar ut i strid med en hund, en apa och en fasan och nedgör elaka djävlar och blir hjälte.
Alla blir glada och lever lyckliga därefter.
Tänkte först klistra in sagan här men upptäckte att det blev för mycket och skrev en mycket kort och förenklad version istället.
Men vad har det med klockor att göra?
Jo, det finns en typ av klockor som populärt kallas för Momotaro för dom går att spräcka upp som en persika som i sagan.
Små fickur för damer och passar fint till kimono.
Ytterhöljet är fjäderbelastat så när man trycker på knappen längst upp hoppar halvorna isär och blottar klockan.
Inuti tickar ett vanligt handraget 21 och den svarta är från 71 och den bruna från 67.
