Kuma-kuns dagensklocka 2021.

[kuma-kun]

Riktigt snygga och udda klockor, tack för att du visar dom för oss! Hade aldrig sett en förut, och det är nog inget man bara ramlar över...

Beror nog var man befinner sig om man kan snubbla över dom men inte helt vanliga klockor även i Japan.
Tycker dom är gulliga, men min klocksmak kan nog ses som lite konstig.

 

[Psykel]

I Japan finns det en populär saga om ett gammalt par som hittar en pojke i en stor persika.
Momotaro kallas han för momo är persika på japanska och Taro ett vanligt pojknamn.
Han växer upp hos dom blir stor och stark ock drar ut i strid med en hund, en apa och en fasan och nedgör elaka djävlar och blir hjälte.
Alla blir glada och lever lyckliga därefter.
Tänkte först klistra in sagan här men upptäckte att det blev för mycket och skrev en mycket kort och förenklad version istället.

Men vad har det med klockor att göra?
Jo, det finns en typ av klockor som populärt kallas för Momotaro för dom går att spräcka upp som en persika som i sagan.
Små fickur för damer och passar fint till kimono.
Ytterhöljet är fjäderbelastat så när man trycker på knappen längst upp hoppar halvorna isär och blottar klockan.
Inuti tickar ett vanligt handraget 21 och den svartgröna är från 71 och den bruna från 67.

Gillar speciellt kedjan med sakura!

 

[kuma-kun]

Lite järnvägsklockor idag.
I Japan var Citizen ledande när det gällde att leverera armbandsur till dom olika järnvägsbolagen och Seiko levererade bara en modell av Crown som är rätt ovanlig.
Men när det gällde fickur så verkade Seiko ha monopol och än idag ser man lokförare som hänger upp sin Seiko på instrumentbrädan.
Klockorna som levererade var inte speciellt justerade utan enda kraven var att dom lätt gick att ställa exakt vid arbetspassets början och att tavlan skulle vara vit med tydliga arabiska siffror.
På boettlocket står det högst upp årtalet i japansk tidräkning när klockan togs i bruk och under det löpnummer och längst ner vilket bolag.

Först 2 Citizen Ace Second Setting som var en vanliga Ace fast modifierade till sekundstopp.
Sekundstoppet är av det lite ovanligare slaget, drar man ut kronan tickar klockan glatt på tills den kommer till 12 och stannar och klockan startar när kronan trycks in som vanligt.
Att jag har två beror på att jag först hade den med något gulnad tavla men min klockhsndlare fick in den andra som någon hade böjt ut bandhornen för att få in bredare band.
Såg inte klokt ut och handlaren tvekade om att det gick att böja tillbaka så jag fick den för ett mycket rimligt pris.
Jag är inte feg så jag riktade så gott jag kunde utan att något sprack, rostfritt är rätt segt.
Blev nästan ok och bandhornen flata ytor bär lite spår efter ha varit böjda.
Vet inte vilken jag ska behålla så jag behåller båda.
Dom togs i bruk Showa 40 och 41 viket för oss är 65 och 66.

Sen en Homer Second Setting som ersatte Acen på slutet på 60-talet.
Homer var ju Citizens enkla men robusta arbetshäst men här med sekundstopp.
Stoppet av helt vanlig sort, drar man ut kronan stannar klockan.
Dom här är vanliga och är lätta och billiga att hitta i Japan.
Ofta lite blåaktig tavla och kladdigt tryck så man märker att det är bruksklockor som inte var gjorda för att imponera på omgivningen.
Den här från 1976, Showa 51, och efter den här modellen kom dom som kvartsare som utseendemässigt såg likadana ut fas med annan text.
Har såna nånstans men hittar ingen idag.

Seikos 91RW verk tillverkades mellan 1945 och 1971 vilket nog är Seikos mest långlivade verk.
Jag har 2 stycken i olika stora boetter.
Först en stor som har 60 mm boett och är från 1965.

Sist en med likadant verk fast i mindre boett och från 1967.

Ute i den hårda verkligheten.

Edit en dag efter.
Hittade en kvartsare från 88, inte vintage men passar till dom andra klockorna.
Originalband som är i upplösningstillstånd.
Bytte batteri och upptäckte att klockan har en liten mjukjärnsplatta på insidan av boettlocket.
Ska väl ge visst skydd mot magnetfält.

 

[DrSbaitso]

Lite järnvägsklockor idag.
I Japan var Citizen ledande när det gällde att leverera armbandsur till dom olika järnvägsbolagen och Seiko levererade bara en modell av Crown som är rätt ovanlig.
Men när det gällde fickur så verkade Seiko ha monopol och än idag ser man lokförare som hänger upp sin Seiko på instrumentbrädan.
Klockorna som levererade var inte speciellt justerade utan enda kraven var att dom lätt gick att ställa exakt vid arbetspassets början och att tavlan skulle vara vit med tydliga arabiska siffror.
På boettlocket står det högst upp årtalet i japansk tidräkning när klockan togs i bruk och under det löpnummer och längst ner vilket bolag.

Först 2 Citizen Ace Second Setting som var en vanliga Ace fast modifierade till sekundstopp.
Sekundstoppet är av det lite ovanligare slaget, drar man ut kronan tickar klockan glatt på tills den kommer till 12 och stannar och klockan startar när kronan trycks in som vanligt.
Att jag har två beror på att jag först hade den med något gulnad tavla men min klockhsndlare fick in den andra som någon hade böjt ut bandhornen för att få in bredare band.
Såg inte klokt ut och handlaren tvekade om att det gick att böja tillbaka så jag fick den för ett mycket rimligt pris.
Jag är inte feg så jag riktade så gott jag kunde utan att något sprack, rostfritt är rätt segt.
Blev nästan ok och bandhornen flata ytor bär lite spår efter ha varit böjda.
Vet inte vilken jag ska behålla så jag behåller båda.
Dom togs i bruk Showa 40 och 41 viket för oss är 65 och 66.

Sen en Homer Second Setting som ersatte Acen på slutet på 60-talet.
Homer var ju Citizens enkla men robusta arbetshäst men här med sekundstopp.
Stoppet av helt vanlig sort, drar man ut kronan stannar klockan.
Dom här är vanliga och är lätta och billiga att hitta i Japan.
Ofta lite blåaktig tavla och kladdigt tryck så man märker att det är bruksklockor som inte var gjorda för att imponera på omgivningen.
Den här från 1976, Showa 51, och efter den här modellen kom dom som kvartsare som utseendemässigt såg likadana ut fas med annan text.
Har såna nånstans men hittar ingen idag.

Seikos 91RW verk tillverkades mellan 1945 och 1971 vilket nog är Seikos mest långlivade verk.
Jag har 2 stycken i olika stora boetter.
Först en stor som har 60 mm boett och är från 1965.

Sist en med likadant verk fast i mindre boett och från 1967.

Ute i den hårda verkligheten.

Den för mig uppenbara lösningen är att flytta den bättre tavlan till den bättre boetten, men du kanske inte jobbar så?

 

[kuma-kun]

Den för mig uppenbara lösningen är att flytta den bättre tavlan till den bättre boetten, men du kanske inte jobbar så?

Jo så kan man göra men problemet är nog mer vilken tavla jag egentligen gillar bäst.
Den svagt gulnade tavlan är ju inte skadad, fläckig eller så utan bara normalt åldrad mestadels av sol skulle jag tro eftersom även den röda pilen blekts.
Båda har sin charm.

 

[kuma-kun]

På slutet på 50-talet och en bit in på 60-talet hade Citizen sitt Jet automatiska verk som hade roterande krans istället för en rotor lagrad i centrum.
Antagligen var det inte en så bra idé och Citizen gick snabbt tillbaka till mer normal rotor som alla andra.
En modell som kom efter Jet-åldern var Uni modellen som tillverkades rätt kort tid mellan 63 och 64.
En enkel modell som inte har gjort något avtryck i klockhistorien såvida man inte är ohälsosamt intresserad av gamla medborgare.
Fanns inte i någon Super version som dom andra klockorna från CTZ vid tiden och det låga antalet stenar, 17 eller 19, skvallrar om att det här var en billig klocka.
Förr hade jag en slag vision av att skapa en komplett samling av japanska klockor och det är nog därför jag har dom här.
Men idag skulle jag nog inte köpa någon av dom om jag fick se dom till salu, rätt tråkiga klockor om man ska vara ärlig.

Uniauto från 64 och Auto Dater Uni från 63.

 

[kuma-kun]

På 70-talet var det många tillverkare som provade olika typer av matrial i boetterna och Citizen var nog den tillverkare som var mest innovativa på det här området i Japan.
Men även Seiko och Orient provade på nya matrial och då främst volframkarbid som är ordentligt hårt och svårt att repa.
Inte lika lätt att bearbeta som stål så boetterna blev ofta av lite annorlunda utformning.
Orients klocka med den här legeringen kallades Nonscratch av uppenbara skäl.
Men armbandet är gjort av vanligt stål och faktiskt rikt bra med solid länkar fast jag antar om man använder en sån här klocka flitigt kommer armbandet att se fult ut mycket fortare än boetten vilket nog kan se konstigt ut.
Klockan bör vara från tidigt 70-tal eller från mitten.

Här hade Orient gått ifrån sitt äldre verk med Pellaton uppdrag och har ett verk som är släkt med Seikos billiga.
Funkar utmärkt men man blir verkligen inte upphetsad av att titta på det.

På boettlocket står det Nonscratch Stainless steel men jag kan inte tro att hela boetten är gjord i stål med tanke på utformning , kulör och tyngd.

På den här bilden ser man att boetten är gjord i två delar och i det yttre skalet av volframkarbid har man tryckt i en boett i stål.

På arm, den är tung och känns solid.

 

[kuma-kun]

Seiko Unique är inte en unik klocka utan bara Daini divisionens standardmodell på mitten av 50-talet till 59.
Kom med 9, 15 eller 17 stenars verk och i början utan stötskydd men fick det senare.
Den med rostfri boett är rätt tråkig men den guldiga är riktigt härlig.
Jag gillar S högst upp på tavlan som 50-tals modellerna har.

 

[kuma-kun]

I början på 70-talet hette Seikos kvartsklockor helt enkelt Quartz och toppmodell fanns VFA.
Men 1973 började dom med fler kvalitet/prisklasser och i Japan kom QT, QR och QZ och där var QT finast.
När dom exporterades hette dom 4004, 3003 och 2002 och man kan undra över poängen med det.
Fanns bara i 3 år och sen ersattes dom med Grand Quartz, King Quartz och Lord Quartz och det kan vara lite förvirrande att ha så dålig kontinuitet i modell serierna.
Dom här klockorna har ofta fin struktur på tavlorna och intressanta färger.
Båda Suwa och Daini gjorde klockor i Q serien med olika verk.

0823-7000 från 74 med kanonblå tavla.

QZ 0923-5010 Från 1975.

QR 3863-7010 från 1973.

QT 0822-5010 från 1974 och samma modell finns även som King Quartz.

På arm.

 

[Kettil]

Lite järnvägsklockor idag.
I Japan var Citizen ledande när det gällde att leverera armbandsur till dom olika järnvägsbolagen och Seiko levererade bara en modell av Crown som är rätt ovanlig.
Men när det gällde fickur så verkade Seiko ha monopol och än idag ser man lokförare som hänger upp sin Seiko på instrumentbrädan.
Klockorna som levererade var inte speciellt justerade utan enda kraven var att dom lätt gick att ställa exakt vid arbetspassets början och att tavlan skulle vara vit med tydliga arabiska siffror.
På boettlocket står det högst upp årtalet i japansk tidräkning när klockan togs i bruk och under det löpnummer och längst ner vilket bolag.

Först 2 Citizen Ace Second Setting som var en vanliga Ace fast modifierade till sekundstopp.
Sekundstoppet är av det lite ovanligare slaget, drar man ut kronan tickar klockan glatt på tills den kommer till 12 och stannar och klockan startar när kronan trycks in som vanligt.
Att jag har två beror på att jag först hade den med något gulnad tavla men min klockhsndlare fick in den andra som någon hade böjt ut bandhornen för att få in bredare band.
Såg inte klokt ut och handlaren tvekade om att det gick att böja tillbaka så jag fick den för ett mycket rimligt pris.
Jag är inte feg så jag riktade så gott jag kunde utan att något sprack, rostfritt är rätt segt.
Blev nästan ok och bandhornen flata ytor bär lite spår efter ha varit böjda.
Vet inte vilken jag ska behålla så jag behåller båda.
Dom togs i bruk Showa 40 och 41 viket för oss är 65 och 66.

Sen en Homer Second Setting som ersatte Acen på slutet på 60-talet.
Homer var ju Citizens enkla men robusta arbetshäst men här med sekundstopp.
Stoppet av helt vanlig sort, drar man ut kronan stannar klockan.
Dom här är vanliga och är lätta och billiga att hitta i Japan.
Ofta lite blåaktig tavla och kladdigt tryck så man märker att det är bruksklockor som inte var gjorda för att imponera på omgivningen.
Den här från 1976, Showa 51, och efter den här modellen kom dom som kvartsare som utseendemässigt såg likadana ut fas med annan text.
Har såna nånstans men hittar ingen idag.

Seikos 91RW verk tillverkades mellan 1945 och 1971 vilket nog är Seikos mest långlivade verk.
Jag har 2 stycken i olika stora boetter.
Först en stor som har 60 mm boett och är från 1965.

Sist en med likadant verk fast i mindre boett och från 1967.

Ute i den hårda verkligheten.

Edit en dag efter.
Hittade en kvartsare från 88, inte vintage men passar till dom andra klockorna.
Originalband som är i upplösningstillstånd.
Bytte batteri och upptäckte att klockan har en liten mjukjärnsplatta på insidan av boettlocket.
Ska väl ge visst skydd mot magnetfält.

Aha..så Citizen levererade till järnvägsbolagen. Den här ropade jag in för några år sedan och har sett den ur vårt svenska perspektiv med helstatlig järnväg och trott att det är en jubileumsmodell för järnvägen 100 år i JP. Kan det stämma..?

 

[Psykel]

Aha..så Citizen levererade till järnvägsbolagen. Den här ropade jag in för några år sedan och har sett den ur vårt svenska perspektiv med helstatlig järnväg och trott att det är en jubileumsmodell för järnvägen 100 år i JP. Kan det stämma..?

Exakt så, om man ska tro Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Rail_transport_in_Japan#Timeline

 

[Kettil]

Exakt så, om man ska tro Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Rail_transport_in_Japan#Timeline

Tack. Järnvägen startade alltså som statligt initiativ även i Japan.

 

[kuma-kun]

P

Aha..så Citizen levererade till järnvägsbolagen. Den här ropade jag in för några år sedan och har sett den ur vårt svenska perspektiv med helstatlig järnväg och trott att det är en jubileumsmodell för järnvägen 100 år i JP. Kan det stämma..?

Förr fanns det både privata järnvägar och det stora statliga JNR i Japan.
JNR gick oavbrutet i massiv förlust, inte riktigt som gamla SJ utan bara i förlust fast alltid i tid.
1987 hade dom arbetat upp ett gigantisk skuldberg på 25 triljoner yen och staten fick nog och det privatiserades.
Så nu finns det flera olika JR bolag som innan var JNR.

 

[kuma-kun]

Grand Seiko med kaliber 61 fanns att köpa i tre olika justeringsgrader, vanlig GS som var som vanlig kronometer ungefär och VFA som var specad till + - 1 minut/mån.
Och idag ska vi titta på GS Special som var lite bättre justerad än dom vanliga men inte så extremt dom VFA.
Med andra ord en lagom klocka.
Vid första anblick ser boetten ut som en vanlig GS men har lite längre bandhorn med annorlunda fasningar.
Visarna och timindex är rätt tunna och dessutom lite grå i tonen och det gör att dom ibland ser blanka ut och ibland mörka beroende på ljuset.
Stilen känns sober och man känner att det är nåt speciellt med dom.
Såldes mest på läder fanns även på länk som min ena har.
1971 kostade en vanlig 61 i stål och med läderband 40 tusen yen och Specialen 50 tusen och VFAn var dubbelt så dyr med 100 tusen i pris.
Undrar hur många idag skulle vara villiga att betala 20% mer för en automatisk GS som är något bättre justerad?
Finns nog en marknad men tror inte Seiko är intresserade trots att dom har kompetensen än.

Mina Specialare är båda från 1970.

 

[kuma-kun]

King Seiko 44-9990 är en klockorna som när jag visar dom i dagen klocka tråd får mest uppmärksamhet.
En klocka som har rätt speciella bandhorn med flata ytor med skarpa kanter som ger karaktär.
Tavlan som är rätt enkel men stilig och den räfflade markeringen vid 12 är lite som pricken över i.
Storleken är drygt 36 mm och 11 mm och har 19 mellan skänklarna vilket gör en klocka som inte känns pluttig men heller inte otymplig.
Nästan alla exemplar man ser av dom här har fått smaka på polertrissan och har inte dom sylvassa kanterna kvar.
Det är ju rätt normalt med 55 år gamla klockor för dom första ägarna var nog mer intresserade av en blank klocka än en i originalskick.
Men ibland ser man dom utannonserade och beskrivna att vara i fantastiskt skick vilket jag tycker är lite missvisande.
Nyligen gjorde Seiko en modern version i begränsad upplaga men den verkar sälja dåligt för dom finns fortfarande i affärerna.
Varför vet jag inte men troligen för högt prissatt.

Jag har 2, en från 66 och den andra från 67 och dom kan tyckas vara identiska.

Men vänder man på dom så har den äldre KS skölden istället för det tråkiga Seiko på medaljongen.

Inuti tickas det på i behaglig takt, 18000 bph och dom här sena kaliber 44 har ett normalt sekundstopp som finns i verket och inte som på Chronometern utanpå.

 

[kuma-kun]

Idag lite gott och blandat V2.
Citizen V2 var vad jag kan förstå deras vanliga klockor på tidigt 70-tal och tickar på lite lungnare med 21800 bph än Leoparderna från samma tid som dom här.
Basklockor för folk att använda och fanns i olika utföranden, sportigt, modernt eller traditionellt.

Först en Seven Star V2 från 1970 med fin lösning på dag och datumvisning vid 12.
Konstigt att inga fler tillverkare har gjort likadant.

Inuti inga konstigheter, en robust arbetshäst.

Nästa är lite annorlunda med svart ytbehandling på boetten och en rejäl glasring i någon slags hård legering, titan nånting vad jag förstår om man tittar på boettlocket.
Inget V2 på tavlan men på prislappen.
Klockan från från 72 och ser väldigt 70-tal ut med olika matrial, färger och facetterat glas.

En mer normal Seven Star V2 från 71.

Sist ut den ballaste!
Customer V2 från 1970 med svart aluminium boett.
Riktigt lätt men dom här åldrades inte snyggt för ytbehandlingen var inte tillräckligt hård och dom ser ledsna ut fort.
I vilket fall som helst tuff i mina ögon och väldigt skön på armen och väger 36 g med armbandet.

 

[kuma-kun]

Den som följt den här tråden har nog förstått att jag gillar Seikos 45 verk och visat en hel del KS och GS med den kalibern redan.
Nu till den kanske vanligaste GS 45an med boettnummer 4520-8000 som är väldigt lik samtida 61or och dom tidigare 44 med 9000 sist i numret.
Dom här var vid tiden dom billigaste Grand Seikos och jag antar att det var lite gammaldags runt 70 med klockor man måste dra upp för hand.
Kom som modeller med eller utan datum men aldrig med dagvisning och i stål eller guld på stål och aldrig i solitt guld, då blev det en helt annan boettform som jag visat tidigare.
Guld på stål har tjockt lager och man ser dom sällan genomslitna för det behövs ordentlig misshandel för att det ska ske men ofta har dom tappat en hel del skarphet i kanterna för 18k guld är ju betydligt mjukare än stål.
Men det bästa med guld på stål modellen är tavlan som är gräddfärgad och riktigt mysig.
En udda historia med den i stål var att jag köpte den på loppis och det är väldigt ovanligt att man ser dom där.
Den låg på ett bord hos en mer eller mindre proffesionell loppshandlare bland några andra struntklockor.
Smutsig och ingrodd tog jag upp den och då börjar ägaren köra sitt säljsnack.
Det där är en väldigt fin klocka.
Jag vet, sa jag och noterade att boetten var bra och opolerad samt felfri tavla.
Säljaren fortsatte sitt snack och sa att den var nyss servad och utan problem.
Jag vände på den och säg att all gegga var intakt i skarven mellan boetten och locket och tänkte hur sjutton kan den vara servad utan ha varit öppnad på en massa år.
Pris, frågade jag?
800 spänn sa loppishandlaren.
Topp sa jag och han såg snopen ut över att jag inte prutade.
Samtidigt tänkte jag att dig tycker jag inte det minsta synd om när du missar flera tusenlappar för jag gillar inte när folk ljuger mig rakt upp i ansiktet.
Motstod frestelsen att tala om för honom vad klockan var värd och gick bara därifrån.
Nu ska ingen tro att man kan fynda på japanska loppisar för jag har gått på hundratals loppisar och bara gjort några fynd så vill man tjäna pengar finns det massor med bättre sätt att använda tiden till.
Men det är skoj att gå på loppisar och hoppas dom startar snart igen, har inte varit på någon sen över ett år.

 

[kuma-kun]

Grand Prix 100 var Orients bästa klocka på mitten av 60-talet.
100 stenar kan ju kännas lite överdrivet och dom flesta är ju mest utsmyckning.
Men fler än man kan tro har liten funktion som t.e.x. dom som sitter i en ring under rotorn på verket gör att om rotorn vinglar så blir det inte metall mot metall.
Fanns även som Grand Prix 64 och att man valde 64 stenar berodde nog på OS i Tokyo 64 skull jag tro.
Den i stål känns väldigt sportig med grova bandhorn, skruvad krona och boettlock och lysmassa på tavla och visare.
Ovanligt stor för tiden också 39 mm och 14.5 tjock.

 

[Curler2 🥌]

Grand Prix 100 var Orients bästa klocka på mitten av 60-talet.
100 stenar kan ju kännas lite överdrivet och dom flesta är ju mest utsmyckning.
Men fler än man kan tro har liten funktion som t.e.x. dom som sitter i en ring under rotorn på verket gör att om rotorn vinglar så blir det inte metall mot metall.
Fanns även som Grand Prix 64 och att man valde 64 stenar berodde nog på OS i Tokyo 64 skull jag tro.
Den i stål känns väldigt sportig med grova bandhorn, skruvad krona och boettlock och lysmassa på tavla och visare.
Ovanligt stor för tiden också 39 mm och 14.5 tjock.

Ett av de vackraste, moderna verk jag sett. Här hade ju ett boettlock med glas verkligen varit helt rätt. ...Annars är jag inte nåt stort fan av det.

 

[kuma-kun]

På första halvan av 60-talet producerade Seiko 4 olika kronometercertifierade armbandsur.
Jag har redan visat GS Chronometer, KS Chronometer och Liner Chronometer men idag tänkte jag visa Seikomatic Chronometer.
Seikomatic var ju deras bättre klockor med automatiskt uppdrag och den finaste var ju självklart Chronometern.
I det här utförandet hade 62 verket hela 39 stenar och fanns som 6245 med endast datum eller 6246 med dag och datum.

Seikomatic Chronometer 6246-9000 från 1966.

Kronometerlejon på boettlocket såklart.

Seiko certifierade dom här klockorna själva enligt den internationella standarden men det föll inte i god jord hos dom europeiska kronometerinstituten vilket man kan förstå.
Så Seiko införde sin egen GS standard istället vilken var något striktare än vanlig kronometerstsndard.
Vad som hände med Seikomatic Chronometer var att man helt enkelt döpte om den Grand Seiko och enda skillnaden mellan en Seikomatic och och en GS är texten på tavlan och rotorn samt medaljongen.
Allt annat var lika boett, verk, visare och index och det blev Seikos första automatiska GS som började säljas 67.
En kortlivad modell för redan på slutet av samma år introducerades 61 GS som var modernare och tog livet av 62orna.

Grand Seiko 6246-9001 från 1967.

Både stål och guld på stål modellen fanns i 2 olika utförande av timmarkörer och tillhörande visare.
Vilket som är snyggast kan debatteras.

Boettlock.

Verken, Seikomatic till höger.

Trippel 6246.

Ute på promenad.

 

[kuma-kun]

Försöker att bara visa klockor i någorlunda skick i den här tråden men gör idag ett undantag med ett renoveringsobjekt.
Orient gjorde ju olika dykarklockor på 60-talet som nog mer var sportiga klockor i dykar stil.
Men uppenbarligen ville man även göra riktiga dykarklockor och inte bara Perfect Waterproof och satsade på att göra en 1000 metrare.
Det är riktigt djupt och speciellt för mig som känner mig otrygg i den djupa delen av bassängen.
Men hur löser man det snabbast?
Jo, man köper helt enkelt in kompletta boetter som redan är testade och klara.
I det här fallet från en europeisk boettillveekare som även levererade samma boetter till Nivadas Depth Master.
C.R.S. står det i boettlocket och jag antar att det står för Charles Renee Spielman som gjorde boetter till många märken.
Boetten mäter 38 mm och 16.5 tjock och känns väldigt bollartad vilket nog behövs om den ska klara så högt tryck.
Inuti finns ett vanligt Orientverk som man inte är nåt speciellt.
Min klocka som jag haft i rätt många år har en riktigt fin boett och hygglig tavla men ett glas som är fullt med små sprickor.
Det glaset tål nog Max 300 m.
Urmakaren jag oftast använder sa sig inte kunna skaffa glas till den så klockan har blivit liggandes.
Saknar också ett bandstift men det borde vara enkelt att svarva ett om det inte finns att köpa.
Om någon har glas över så hojta till.

Ingen bild på handled idag så det det blir bild på klocka i bok istället.

 

[kuma-kun]

Är ute på resande fot och då brukar jag förbereda lite bilder innan.
Men nu är jag försenad hemåt och fick gräva fram en klocka ur väskan och ta foton på en kudde på hotellrummet för att det skulle bli en dagens idag.
Har ju postat varje dag i snart 5 månader och det vore synd att tappa det på upploppet.
Så det fick bli en skruttig Orient idag igen.
Citizen hade sina Rookie Jet och Seiko hade bland annat Sportsman för dom yngre männen som oftast inte var vid så stadd kassa.
Orient hade sin Freshman som siktade in sig på samma grupp.
Det lite lustiga med den här är att den bara har dagvisning men inte datum.
I mina ögon lite bakfram och förstår inte hur dom tänkte där.
Inte kunderna heller för dom verkar inte ha sålt bra.
Men bra ändå med dagvisnlng i både på engelsk och japansk förkortning samtidigt.

Freshman Orient Weekly men tyvärr lite skruttig.

 

[Scipio]

Är ute på resande fot och då brukar jag förbereda lite bilder innan.
Men nu är jag försenad hemåt och fick gräva fram en klocka ur väskan och ta foton på en kudde på hotellrummet för att det skulle bli en dagens idag.
Har ju postat varje dag i snart 5 månader och det vore synd att tappa det på upploppet.
Så det fick bli en skruttig Orient idag igen.
Citizen hade sina Rookie Jet och Seiko hade bland annat Sportsman för dom yngre männen som oftast inte var vid så stadd kassa.
Orient hade sin Freshman som siktade in sig på samma grupp.
Det lite lustiga med den här är att den bara har dagvisning men inte datum.
I mina ögon lite bakfram och förstår inte hur dom tänkte där.
Inte kunderna heller för dom verkar inte ha sålt bra.
Men bra ändå med dagvisnlng i både på engelsk och japansk förkortning samtidigt.

Freshman Orient Weekly men tyvärr lite skruttig.

Jag har nog aldrig tidigare sett enbart dagvisning, men jag gillade det för det kändes rogivande på något sätt, lite samma känsla som avsaknaden av sekundvisare ger.

 

[kuma-kun]

Jag har nog aldrig tidigare sett enbart dagvisning, men jag gillade det för det kändes rogivande på något sätt, lite samma känsla som avsaknaden av sekundvisare ger.

Du kan ha sett det förut i den här tråden
Den 4 februari, CTZ Homer Weekly.

 

[Scipio]

Du kan ha sett det förut i den här tråden
Den 4 februari, CTZ Homer Weekly.

Underbar funktion, lite som en inbyggd antihjärtinfarktsfunktion

 

[kuma-kun]

Japanska Rollar.

Att inte komma i kontakt med Rolex om man är intresserad av klockor är ju svårt.
Min första DJ köpte jag för att jag undrade vad hypen handlade om och den har jag kvar än.
Det har ramlat in några till genom åren trots att jag inte är direkt intresserad av märket.
Det går ju inte att komma ifrån att det är rejäla klockor av bra kvalitet och för mig känns dom inte som samlarklockor utan mer som bra bruksklockor.
Kom på mig för ett tag sig att jag tog av mig min nya Casio och satte på mig Day-Daten när jag behövde meka lite och det var risk för repor.
Tänkte att det omvända händer nog oftare.

DDn köpte jag för att den var så annorlunda i skicket och väldigt välanvänd.
En klocka jag ofta använder på resa eller när man ska gå ut en runda på barer.
På nåt sätt har det blivit min fylleklocka eftersom jag känner att den klara det mesta och reservdelar går att hitta.
En sån här klocka ska ju ha en blandning av polerad ytor och slipade men den är bara matt.
Jag tycker det är lite roligt men för hårdföra rolexsamlare knyter det sig lite i magen skulle jag tro.

Daten med blå tavla hade min handlare fått in en dag och jag föll pladask för tavlan.
En perfekt klocka i solsken och om man är sån som gärna matchar med kläder funkar den fantastiskt till jeans.

Men rubriken då, Japanska rollar, säger någon.
Jo, DDn har en länk gjord i Japan och det var tydligen vanligt förr på grund av importskatt.
Den blåa tavlan i Daten såldes bara i japan har jag hört så den blir ju då lite japansk.

 

[kuma-kun]

Underbar funktion, lite som en inbyggd antihjärtinfarktsfunktion

Först tyckte jag det var helkonstigt med dag men inte datum, vilken dag det är vet man ju men datum kan vara svårare.
Men för vissa kan det kanske vara tvärtom, att det är ointressant vilket datum det är men dagen är viktigare att inte ta fel på.
Om man är pensionär så kan det ju vara bra att veta att det är fredag klockan 4 och dags att gå och handla.

 

[Psykel]

Japanska Rollar.

Att inte komma i kontakt med Rolex om man är intresserad av klockor är ju svårt.
Min första DJ köpte jag för att jag undrade vad hypen handlade om och den har jag kvar än.
Det har ramlat in några till genom åren trots att jag inte är direkt intresserad av märket.
Det går ju inte att komma ifrån att det är rejäla klockor av bra kvalitet och för mig känns dom inte som samlarklockor utan mer som bra bruksklockor.
Kom på mig för ett tag sig att jag tog av mig min nya Casio och satte på mig Day-Daten när jag behövde meka lite och det var risk för repor.
Tänkte att det omvända händer nog oftare.

DDn köpte jag för att den var så annorlunda i skicket och väldigt välanvänd.
En klocka jag ofta använder på resa eller när man ska gå ut en runda på barer.
På nåt sätt har det blivit min fylleklocka eftersom jag känner att den klara det mesta och reservdelar går att hitta.
En sån här klocka ska ju ha en blandning av polerad ytor och slipade men den är bara matt.
Jag tycker det är lite roligt men för hårdföra rolexsamlare knyter det sig lite i magen skulle jag tro.

Daten med blå tavla hade min handlare fått in en dag och jag föll pladask för tavlan.
En perfekt klocka i solsken och om man är sån som gärna matchar med kläder funkar den fantastiskt till jeans.

Men rubriken då, Japanska rollar, säger någon.
Jo, DDn har en länk gjord i Japan och det var tydligen vanligt förr på grund av importskatt.
Den blåa tavlan i Daten såldes bara i japan har jag hört så den blir ju då lite japansk.

Fantastisk DD! Slitet vitguld gör ju att den vid en snabb titt inte ser särskilt lyxig ut, men dom som vet, dom vet!

 

[Scipio]

Först tyckte jag det var helkonstigt med dag men inte datum, vilken dag det är vet man ju men datum kan vara svårare.
Men för vissa kan det kanske vara tvärtom, att det är ointressant vilket datum det är men dagen är viktigare att inte ta fel på.
Om man är pensionär så kan det ju vara bra att veta att det är fredag klockan 4 och dags att gå och handla.

Så kan det säkert vara. Stänger Systembolaget klockan 15.00 på en lördag och man ska bjuda en vän på en pilsner i kolonilotten på söndag så är lördag en viktig indikation tillsamman med tiden. För egen del brukar jag ha en övergripande koll sett över månadens alla ca 30 dagar så den komplikationen med datumhjul får mig att tänka 30 dagar. Finns det bara sju veckodagar så kan jag bryta ner månaden till en vecka och jobba mer koncentrerat. På mig skulle det faktiskt ha en lugnande inverkan.

 

[Scipio]

Japanska Rollar.

Att inte komma i kontakt med Rolex om man är intresserad av klockor är ju svårt.
Min första DJ köpte jag för att jag undrade vad hypen handlade om och den har jag kvar än.
Det har ramlat in några till genom åren trots att jag inte är direkt intresserad av märket.
Det går ju inte att komma ifrån att det är rejäla klockor av bra kvalitet och för mig känns dom inte som samlarklockor utan mer som bra bruksklockor.
Kom på mig för ett tag sig att jag tog av mig min nya Casio och satte på mig Day-Daten när jag behövde meka lite och det var risk för repor.
Tänkte att det omvända händer nog oftare.

DDn köpte jag för att den var så annorlunda i skicket och väldigt välanvänd.
En klocka jag ofta använder på resa eller när man ska gå ut en runda på barer.
På nåt sätt har det blivit min fylleklocka eftersom jag känner att den klara det mesta och reservdelar går att hitta.
En sån här klocka ska ju ha en blandning av polerad ytor och slipade men den är bara matt.
Jag tycker det är lite roligt men för hårdföra rolexsamlare knyter det sig lite i magen skulle jag tro.

Daten med blå tavla hade min handlare fått in en dag och jag föll pladask för tavlan.
En perfekt klocka i solsken och om man är sån som gärna matchar med kläder funkar den fantastiskt till jeans.

Men rubriken då, Japanska rollar, säger någon.
Jo, DDn har en länk gjord i Japan och det var tydligen vanligt förr på grund av importskatt.
Den blåa tavlan i Daten såldes bara i japan har jag hört så den blir ju då lite japansk.

Skön inställning! Ljuvligt att se gamla bruksklockor användas och kul med den udda tavlan och udda länken. Kul story i en avspänd distans till prylen i sig. Friskt!