För att svara på frågeställnigen ovan samt ego-boost!
Den 3e Maj skulle jag sprungit mitt första Marathon någonsin, i Prag. Efter att sucesivt utökat träningen de senaste 8 månaderna så känns det väldigt surt att det inte kommer bli av. Men omständigheterna för det är inte lämpliga och att jag inte kan genomföra det är så klart en piss i havet mot allt annat som händer. MEN idag under standard lördags-långpasset fick jag feeling. Efter 19 av 24km tänkte jag, fan jag känner mig fräsch, bra förutsättningar med temperatur och väder. Man kanske kan köra ändå? Längsta jag löpt någonsin innan idag var 22km. Efter 30 så kände jag mig fortfarande fräsch, datan visar på annat då tid/km stack iväg tidigare men iaf. Efter 36km så bar inte benen längre, då vart det att gå 2km till föräldrahemmet, ropa på lite vatten, ganska gott efter 38km.. sen vart det till att grina sig igenom sista 4 gå/lunk med nyvunnen Energi!
Ganska sjukt och känns rätt surrealistiskt i efterhand