Det här är verkligen popcorn-trådarnas popcorn-tråd!
Om jag har förstår det här rätt så ser situationen ut typ så här:
Rolex, som ägs av en stiftelse, har en långsiktig strategi vilket realiserar en prissättning som öppnar upp för en lukrativ gråmarknad.
Detta är något ADs inte uppskattar, fast de har bidragit till den genom att att sälja sportstål bundlat med guld och strössel-modeller till trading aktörer, så de har blivit mer känsliga över vem de säljer till, vilket gör att privatpersoner surar till för att de tvingas visa upp sin gamla klocka för att köpa en ny, tvånget kommer antagligen pga tre anledningar 1 AD vill själva få en del av vinsten mellan list och marknadspris 2 AD+rolex vill fylla på CPO och strypa den okontrollerade gråmarknaden 3 AD vill satsa på de långsiktiga trogna kunderna som kanske köper i en sämre konjunktur. Samtidigt har Rolex köpt Bucherer för att kontrollera större delen av försäljningsledet, antar att gäng ADs skiter knäck istället för att äta dom just nu.
Alla här är vi en del av den här kedjan på ngt sätt, men den klart svåraste frågan är att reda ut vem som är entusiast och inte.
Om man gillar klockor men inte egentligen har råd så det flippas hit o dit för att tillslut kunna äga en. Är den personen mer eller mindre entusiast än den som köper o aldrig säljer, och är man ännu mer entusiast om man endast köper från gråhandlare?