Så slutsatsen är att ett par Tiger håller ett par veckor och ska man ha skor som har längre livslängd än så, så är det John Lobb som gäller?
Jag gillar också finare skor, men ibland tenderar diskussionerna att dra iväg och rena orimligheter och överdrifter presenteras som fakta i stil med "Ett par handgjorda med lädersula håller livet ut så det är mycket mer ekonomiskt" (trots att antalet gånger man kan sula om dem är begränsat och omsulningar är dessutom rätt dyra), "Ett par från Rizzo håller i max en månad" (frugan köper skor där och de håller väldig bra och har aldrig haft några problem), "Polished/corrected grain håller i max tre månader sedan spricker det" (trots att tex Loake har trotjänare som de förser tex försvarsanställda med och har gjort så i över 20 år), "Church gör rent skräp efter att Prada tog över" (vilket inte alls verkar vara sant) etc etc.
Jag tycker det är roligt med skor och lägger gärna lite mer pengar än normalt, och kan givetvis sympatisera med passionen som verkliga entusiaster uppvisar. Men varför ändå inte hålla sig till fakta? Har man passion så uppskattar man ju det fina i fint hantverk, företagets historia etc men samtidigt finns det ju områden där man är mindre intresserad och inom dessa duger det bra med vanliga produkter. Det kan handla om allt från skor, bilar, tv-apparater/hembios, fiskeutrustning, klockor, kläder, solglasögon, pennor etc etc etc. Man är intresserad av vissa saker och tenderar att gräva ned sig i dem, medan andra grejer bryr man sig inte så mkt om. Vissa är helt nöjda med Ecco men köper gärna en fin sportbil, medan andra älskar pennor men köper en vanlig TV. Själv gillar jag tex klockor men är helt ointresserad av bilar (lånar frugans och har inte ens köpt någon egen). Och det är inget fel i det. Det är helt naturligt och jag ser ingen anledning att fnysa åt billigare enklare klockor (eller skor).
