Ännu en uppdatering.
Som ni vet så har jag kört krokbil på Ernst Express sedan jag gick klart utbildningen i oktober förra året.
Eftersom de kör fyradagarsvecka så får man hoppa runt en del och byta bil nästan varje dag.
Jobbet har varit roligt och utmanande med en vinter som gjort sitt bästa för att sätta käppar i hjulen.
Nedan blir jag lastad med kol som ska till Landskrona.
I Stråssa sköt jag en hyraulslang.
Bilarna har gått långt och är slitna.
Till råga på allt elände med tuff vinter, hala vägar och dåliga bilar så har orderingången minskat.
I slutet av februari ringer transportledaren och frågar om jag kan ta min lediga dag imorgon.
- Vi har inte något jobb på den bil du kör imorgon.
Så här pågick det några veckor och jag började känna mig orolig. Ska jag börja titta efter annat?
Jag har inte jobbat förbi min provanställning på 6 månader och de kan kicka mig när de vill.
Jag försökte hjälpa till att ragga jobb när jag lossade på företagen. Svårt men ibland funkade det, och vi fick någon extrakörning ibland.
En förmiddag ringer transportledaren efter att jag lämnat Karlskoga och är på väg hem till Avesta för att lossa skrot.
- Skulle du vilja testa att köra virke?
Jag visste inte alls vad det var för körning men hade hört att detta var något som många ville ha.
- Jag vet inte alls vad det går ut på men jag vill gärna testa!
- Ring Mats som är chef för flis- och virkesbilarna och prata ihop er.
Jag ringde direkt och vi kom överens om att jag skulle åka med en kille som heter Micke redan dagen efter.
Jag fick numret till Micke och vi kom överens om att lämna åkeriet kl. 6. Jag skulle följa med för att se hur en helt vanlig dag med virkeskörning kan gå till.
Den nästan nya leasade Volvon var redan upplastad och vi åkte till Heby för att lossa på en brädgård.
Efter lossning av virkespaketen åkte vi till Karl Hedin i Karbenning för att lasta på mer virke som ska till Tillberga anstalt.
Under tiden förklarar Micke att man kör dessa virkespaket från Karl Hedin i Karbenning till i stort sett hela Sverige. Väldigt ofta så köra man till Karl Hedins butiker. Ibland kör man annat som denna gång när jag lastat ’ämnen’ från Sandviken.
Eller denna gång när tegelpannorna från Jönåker ska till Hallstahammar.
Men oftast så kör man till Kark Hedins brädgårdar/butiker.
Vidare berättar Micke att de kör femdagarsvecka och att Hedins har upphandlat tio flång nya bilar till just dessa körningar.
Fem bilar går på Ernst och fem bilar går på en annan lite mindre firma utanför Avesta.
Den sista av dessa fem personer från Ernst skulle alltså vara jag!
Dagen efter sitter jag i en ny leasing-Volvo med 3000 mil på mätaren!
Efter att ha kört bilar som mer eller mindre varit lik med 70k + mil på mätaren så är detta himmelriket!
Bilen är underbart skön att köra och allt är otroligt rent och snyggt!
Jobbet i sig är inte så svårt. Att köra krokodil är definitivt krångligare. Här blir utmaningen att hitta till alla ställen, komma från rätt håll till grinden och att man kan krångla runt ekipaget på ofta trånga brädgårdar och butiker.
Den första körningen går till Orrskär som är en hamn som ligger utanför Ljusne.
Allt går bra, jag kommer både dit och hem. Transportledaren säger att jag ska åka till Karbenning för att lasta upp till en såg utanför Fagersta.
Eftersom klockan bara är tre så lastar jag och åker till Fagersta med virket.
- Var är du på väg?! Säger chefen när han ringer. Jag svarar som det är att jag ska till Fagersta.
- Du måste ju ha något att göra imorgon och dessutom så kör vi inte tiotimmarsdagar här!
Av gammal vana så tog jag för givet att fortsätta köra.
Nu kändes det som att jobba halvtid!
Jag åker några dagar hit och dit och försöker att lära mig så mkt som möjligt. Jag är ny o branschen och ännu nyare på denna typ av körning så det gäller att vara ödmjuk och inse att man inte är världsmästare dag ett.
På skärtorsdagen ringer chefen och säger att jag ska hämta ut bilen nästa vecka.
Jag har inte riktigt fattat att även jag ska få en av de nya Scaniorna. Jag har ju kört med den nya Volvon och varit väldigt nöjd med det.
Tänker att de inte vet vad de håller på med som ger mig en ny bil?
Som jag tidigare nämnt så är detta en körning som många på firman vill ha. Kommer det ses med oblida ögon om jag som rookie tar den bra körningen och dessutom får hämta ut en ny Scania?
Jag bestämmer mig för att sluta med sådana tankar. Jag har inte valt eller ens sökt tjänsten.
Förra fredagen får jag skjuts upp till Borlänge för jag ska hämta nya bilen.
Jag som bara en enda gång kört Scania och då ett gammalt härke med 70k mil, inser att detta är en annan nivå.
Bilen går som en dröm men allt är väldigt ovant. Knapparna sitter inte där de brukar men allt är så jäkla fräscht! (Obviously)
Bilen är en Scania 500R med Super-motorn. Den har normalhytten så jag kan ’nästan’ stå raklång i den. Gillade verkligen Volvon med stora hytten men denna är bättre i körkänsla.
Nu har bilen gått 280 mil och den har hunnit bli skitig. Jag lär mig fortfarande nya saker om den och är fortfarande livrädd att repa eller göra någon skada.
Jobbet är roligt och man träffar nya människor hela tiden.
Jag trivs med att socialisera och här får jag göra det i lagoma mängder. Man har inte tid att tjöta med folk i flera timmar. Ganska skönt ändå.
I går hade jag en körning där jag började kl. 5, åkte till Hedin i Strängnäs för att lossa släpet. Lossade bilen i Hallstahammar och åkte vidare till Köpings hamn där jag hämta 36 ton salt o storsäck som jag levererade till Ludvika.
Karbenning stänger 14 på fredagar men jag hann tillbaka med några minuter till godo!
Transportledaren är lite ’Old school’ så det var lite skönt att visa att jag klarade det.
Det här var ju den första hela veckan jag körde och första veckan med nya bilen. Jag funderar fortfarande på hur de törs sätta mig med min ringa erfarenhet i en sådan här bil och med dessa fina körningar.
En förklaring är kanske att jag aktivt går in för att vara ödmjuk inför uppgiften. Jag har också varit noga med att ta hjälp och Alla har varit otroligt hjälpsamma och ställt upp utan några som helst krusiduller.
Micke var med mig i telefonen hela tiden när jag krånglade mig in till Liljeholmen över spårvagnsspår, tät trafik och jävelskap.
Elin har skickat skärmdumpar på nästan varje ställe jag ska till, där hon ritar pilar från vilket håll jag behöver komma ifrån. Uffe har tagit av sin lediga tid och suttit med mig för att visa hur man fyller i dagrapporterna.
Hjullastarkillarna på Karbenning såg är otroligt skickliga och vet exakt hur de ska ställa virket på bil och släp så att blir så bra som möjligt att lossa.
Man blir nästan tårögd när man tänker på hur alla har ställt upp!
Det blev en lång story på händelser under en väldigt kort tid.
På måndag kör vi konvoj med tre vita Scanior upp till Orrskär.
kanon. 
