Väl formulerat!Jag funderar på det lite då och då och alla är vi så klart olika men jag försöker att leva så minimalistiskt som möjligt oavsett vad det gäller och har kommit fram till att jag föredrar ett fåtal klockor som jag verkligen gillar. Vissa har en bild av minimalism som att det är någon slags masochism där man ska begränsa sig till max och det kanske finns dom som trivs med det men för mig innebär det att man försöker att ta väl avvägda och genomtänkta beslut och prioriterar kvalitet framför kvantitet. Det finns massivs med klockor som jag skulle vilja prova men jag tror att det är nyttigt att man i många fall låter det stanna vid en tanke och jag upplever ofta att jag blir besviken på kvaliteten på billigare klockor vilket gör att jag tröttnar på dem, vissa undantag för unika modeller som t.ex. den Lorier Neptune jag köpte för ett par månader sedan och som väger upp bristerna med sin charmiga design.
Jag har en klocklåda med plats för sex klockor och har precis beställt en insats som rymmer fem stycken och jag tycker att det känns som en rimlig gräns för egen del. Av de klockor jag har idag är det egentligen bara dessa som (för tillfället) känns som keepers även om jag gillar mina övriga klockor:
Jag sitter i precis samma tankar som dig då jag överväger ett lite dyrare köp, mitt dyraste någonsin i så fall. Vissa stunder får man en skön TYS-känsla och tänker att det är ett toppenbeslut för att i nästa sekund tänka att det är helt galna summor för en klocka. Det kanske är lite motsägelsefullt att säga det i en tråd som handlar om affordables men jag personligen har som sagt ofta svårt för dessa p.g.a. de avkall tillverkarna måste göra för att de ska rymmas inom målbudgeten och föredrar nog hellre en "Omega" än tio billigare klockor, både p.g.a. ovan nämnda skäl med också för sinnesfriden i att ha en smal samling. Jag missunnar ingen en stor samling men jag måste erkänna att jag faktiskt får lite panik när jag ser vissa gigantiska samlingar som folk delar med sig av i forumet.
Jag tror dessutom att man faktiskt tröttnar fortare ju fler klockor man har eftersom relationerna till dem blir ganska flyktiga och man inte tar sig tid att uppskatta det man redan har. Om man ska försöka att se det ur ett ekonomiskt objektivt perspektiv så är jag övertygad om att det i längden är dyrare att köpa, sälja och byta billigare pjäser jämfört med att köpa en lite mer high end-klocka och förhoppningsvis behålla den en längre tid. Jag har full förståelse för om min inställning kan uppfattas som elitistisk men det är verkligen inte fallet, det finns som sagt massvis med billigare klockor som jag älskar av olika anledningar men för mig så upplevs de oftast bättre på bild än i verkligheten och det finns som bekant varken några rätt eller fel men jag tycker att det är väldigt kul att diskutera den här typen av frågeställningar och höra olika vinklar på saken.
Marianne Ahrne. ☺️
Jag är faktiskt ganska väl insatt i minimalism, för de som vill veta mer kan jag verkligen rekommendera dokumentärerna Minimalism: A Documentary About the Important Things från 2015 och dess rykande färska (fristående) uppföljare The Minimalists: Less Is Now från 2021. En bra och balanserad bild av vad det handlar om.
Jag och min fru började resan för ett halvår sen och det är en lång process, men väldigt givande. Man har samlat på sig alldeles för mycket grejer!
Även som minimalist kan man såklart ha flera saker av något som verkligen betyder något, som är en passion/intresse och som ger en något bra i utbyte. För mig är det klockor, men jag vill ändå ha en strömlinjeformad samling av få klockor. Jag har en låda för 7 klockor och ett ”expansionskärl”, en klockrulle för 3. Räknar jag bort de två klockor jag har ute på annons nu så har jag 9 st kvar. Plats för en till, och det ska vara en speciell. Sen kan jag även tänka mig att sälja fler eventuellt. Sju är ändå målet, med ett par trotjänare från förr inräknade!
Det är inte lätt, men det är ändå spännande. Och ibland lite jobbigt.
