Förrådet - returen
Efter uppmuntran i mikrotråden så tar jag mig tid att återvända till förrådet i jakt på min Unimatic U1A. Det är fredagen den 27:e september.
Ett berg av loot boxes, men bara en av dem innehåller vad jag är ute efter. I dataspel är det här julafton, men i verkligheten blir jag trött innan jag ens börjar. Den här gången tänker jag kolla alla lådor. Efter förra inlägget har jag fått en glimt av ett minne, att kanske ligger en klocklåda som fyllning i ”fel” kartong.
En artefakt från en annan tid, eller en annan tidslinje? Det känns inte längre som att karaktären på locket funnits på riktigt. Ett loppisfynd i mint condition, orört, ospelat. Jag vet inte ens vad som finns inuti och låter det förbli så.
Återbesök i hobbylådan. Det ser lovande ut, men jag vet på förhand att de här boxarna inte har klockor i sig, för det är kanske femte gången jag går igenom det här. Men jag öppnar dem och de är tomma. Igen.
Det har gått 50 minuter i
backrooms à la Shurgard. Jag har letat i 95% av kartongerna och kammat noll. Jag inser att Kurt Olsson-spelet nu ackumulerat så mycket värde i sin andel av mångårig förrådshyra att det inte går att göra sig av med, utan nu måste bli en dyrbar arvsklenod. Hagnesta Hill-skivan som jag lovat bort och passade på att rota fram när jag ändå var här, glömmer jag kvar.
Medan jag kör hem i höstregnet utan klockan på fredagskvällen funderar jag på de vägval jag gjort i livet och dess konsekvenser.
Fortsättning följer…