-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Tråden för katter, raser och utställning!
- Trådstartare Husse
- Start datum
SUCK...idag är det en vecka sedan vi blev tvungna att åka akut till veterinären för att låta fina Musse somna in! Det var i slutet av augusti förra året som Musse blev akut dålig, vi tog killen till veterinären och där kom dom fram till att han hade fått ett hjärtfel. Han var i ett sådan dåligt skick enligt hon som tittade på katten, hon var hjärtspecialist och enligt henne så skulle han leva i två veckor. Om han skulle leva fram till jul, så skulle det anses som ett mirakel. Han fick utskrivet FURIX och blodproppsförtunnade medicin som han skulle ta dagligen.
I början var det inte kul, han hade dålig aptit, här började vi ana att vettisen skulle få rätt. Men så fick vi höra om något som kallades för kattsoppa (Gourmet Soup) och i.o.m det, så började Klasse att äta, denna soppa räddade hans liv. Och fram tills förra onsdagen, så har han varit nästan sig själv hela tiden, lite tröttare bara, inte ute på så långa promenader, men han har ätit och druckit som sig bör.
Fy fan vad jag saknar Klasse Klättermus, han och jag hade en sådan speciell relation, där jag var, där var Klasse, vi var oskiljaktiga när jag väl var hemma. Klasse älskade såklart Los Tantos, han kunde ligga och mysa och gulla med henne också, men så fort jag kom innanför dörren, då hopade han ner från Los Tantos famn och så skulle han upp i min.
Det som var så speciellt med Musen, var att han var mänsklig hur han visade sin kärlek till oss, han var inte som bullen, bullen kommer när det passar han, precis som katter gör, men Musen var alltid framme kelade. Ibland när man var deppig, så kände han av det. Då kom han fram och buffade med huvet mot mitt, som att visa, var inte ledsen Affe, jag är här nu. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna katt, och det skulle bara bli fina saker jag skrev.
För människor som inte har haft husdjur, som en katt eller hund, kan nog inte förstå den smärta och saknaden man känner när djuren väl går bort. För mig så är det en enorm förlust, går inte en dag utan att jag tänker på han, lite starkt kanske och en dålig jämförelse. men han är sonen jag aldrig fick. Som ett exempel, just nu när jag sitter framför datorn och skriver detta, så hade Musskiten legat i min famn, typ över tangentbordet, för han ville vara där jag är/var.
Han kommer att finnas med i mitt hjärta resten av livet, och han kommer att finnas med oss, om än inte fysiskt, så kommer han finnas med oss i ateljén vi byggde förra året. När vi väl vad klara med byggnationen, så lät vi döpta ateljén efter Klasse för att hedra hans minne. Anledningen att han kallas för Klättermusen är för att han älskade att klättra när han var liten kattunge, trodde ett tag att han var en apa 😁
!!!
Dom här bilderna är dom sista av lilla Klasse, här var han sig själv. Känns jätte konstigt att dessa bilder är tagna 2-3 timmar innan vi blev tvungna och åka till veterinären för att låta han somna in.
Hehe...som han älskade att tugga i sig gräs den lilla skiten.
Känns så fint att dom han träffa varandra innan Musse fick lämna in handduken. Nu är är Bullen utan kompis, fy fan va livet är orättvist.
R.I.P , KLASSE, 2007-12-18 – 2021-07-07
Han älskade att hitta nya ställen och ligga och snusa på, har låg han mycket på slutet.
Han var en så gosig katt Musskiten , så har kunde han ligga i timmar!
Han var med när man lyssnade på musik eller ljudbok.
När man låg och sov.
När man gjorde NADA.
När man var och hämtade posten.
När man hämtade in ved.
Här var han med och installerade den nya Apple TVn.
När man tog fram sommarskjotorna.
Han åt allt, han är som vi människor skulle vara avundsjuka på, kan äta allt utan att bli tjock. Här äter han glass.
Och så älskade han kattgodis, all godis
Som han älskade kattgodis, Hehe, all godis om sanningen ska fram. Allt från bullar, kakor, lakrits, choklad, fikon, nötter, glass, Satfläsk, vad svårt det var och välja, Ole, Dole, Doff!!!
Rolig var han också, trots att man bytte vatten till nytt och kallt, så drack han hellre ute, t.o.m vattenpölar gick före ibland.
Titt-ut, ser du nåt Klasse.
Mmm...gott!
" Jag kommer aldrig att gömma denna KATT, KLASSE var min ljuspunkt, han gjorde än glad när man var ledsen, FY fan vad jag kommer att sakna dig min stora, lilla KOMPIS, hoppas att våra vägar korsars igen. "
I början var det inte kul, han hade dålig aptit, här började vi ana att vettisen skulle få rätt. Men så fick vi höra om något som kallades för kattsoppa (Gourmet Soup) och i.o.m det, så började Klasse att äta, denna soppa räddade hans liv. Och fram tills förra onsdagen, så har han varit nästan sig själv hela tiden, lite tröttare bara, inte ute på så långa promenader, men han har ätit och druckit som sig bör.
Fy fan vad jag saknar Klasse Klättermus, han och jag hade en sådan speciell relation, där jag var, där var Klasse, vi var oskiljaktiga när jag väl var hemma. Klasse älskade såklart Los Tantos, han kunde ligga och mysa och gulla med henne också, men så fort jag kom innanför dörren, då hopade han ner från Los Tantos famn och så skulle han upp i min.
Det som var så speciellt med Musen, var att han var mänsklig hur han visade sin kärlek till oss, han var inte som bullen, bullen kommer när det passar han, precis som katter gör, men Musen var alltid framme kelade. Ibland när man var deppig, så kände han av det. Då kom han fram och buffade med huvet mot mitt, som att visa, var inte ledsen Affe, jag är här nu. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna katt, och det skulle bara bli fina saker jag skrev.
För människor som inte har haft husdjur, som en katt eller hund, kan nog inte förstå den smärta och saknaden man känner när djuren väl går bort. För mig så är det en enorm förlust, går inte en dag utan att jag tänker på han, lite starkt kanske och en dålig jämförelse. men han är sonen jag aldrig fick. Som ett exempel, just nu när jag sitter framför datorn och skriver detta, så hade Musskiten legat i min famn, typ över tangentbordet, för han ville vara där jag är/var.
Han kommer att finnas med i mitt hjärta resten av livet, och han kommer att finnas med oss, om än inte fysiskt, så kommer han finnas med oss i ateljén vi byggde förra året. När vi väl vad klara med byggnationen, så lät vi döpta ateljén efter Klasse för att hedra hans minne. Anledningen att han kallas för Klättermusen är för att han älskade att klättra när han var liten kattunge, trodde ett tag att han var en apa 😁
!!!
Dom här bilderna är dom sista av lilla Klasse, här var han sig själv. Känns jätte konstigt att dessa bilder är tagna 2-3 timmar innan vi blev tvungna och åka till veterinären för att låta han somna in.
Hehe...som han älskade att tugga i sig gräs den lilla skiten.
Känns så fint att dom han träffa varandra innan Musse fick lämna in handduken. Nu är är Bullen utan kompis, fy fan va livet är orättvist.
R.I.P , KLASSE, 2007-12-18 – 2021-07-07
Han älskade att hitta nya ställen och ligga och snusa på, har låg han mycket på slutet.
Han var en så gosig katt Musskiten , så har kunde han ligga i timmar
!
Han var med när man lyssnade på musik eller ljudbok.
När man låg och sov.
När man gjorde NADA.
När man var och hämtade posten.
När man hämtade in ved.
Här var han med och installerade den nya Apple TVn.
När man tog fram sommarskjotorna.
Han åt allt, han är som vi människor skulle vara avundsjuka på, kan äta allt utan att bli tjock. Här äter han glass.
Och så älskade han kattgodis, all godis
Som han älskade kattgodis, Hehe, all godis om sanningen ska fram. Allt från bullar, kakor, lakrits, choklad, fikon, nötter, glass, Satfläsk, vad svårt det var och välja, Ole, Dole, Doff!!!
Rolig var han också, trots att man bytte vatten till nytt och kallt, så drack han hellre ute, t.o.m vattenpölar gick före ibland.
Titt-ut, ser du nåt Klasse.
Mmm...gott!
" Jag kommer aldrig att gömma denna KATT, KLASSE var min ljuspunkt, han gjorde än glad när man var ledsen, FY fan vad jag kommer att sakna dig min stora, lilla KOMPIS, hoppas att våra vägar korsars igen
. "
Senast ändrad:
SUCK...idag är det en vecka sedan vi blev tvungna att åka akut till veterinären för att låta fina Musse somna in! Det var i slutet av augusti förra året som Musse blev akut dålig, vi tog killen till veterinären och där kom dom fram till att han hade fått ett hjärtfel. Han var i ett sådan dåligt skick enligt hon som tittade på katten, hon var hjärtspecialist och enligt henne så skulle han leva i två veckor. Om han skulle leva fram till jul, så skulle det anses som ett mirakel. Han fick utskrivet FURIX och blodproppsförtunnade medicin som han skulle ta dagligen.
I början var det inte kul, han hade dålig aptit, här började vi ana att vettisen skulle få rätt. Men så fick vi höra om något som kallades för kattsoppa (Gourmet Soup) och i.o.m det, så började Klasse att äta, denna soppa räddade hans liv. Och fram tills förra onsdagen, så har han varit nästan sig själv hela tiden, lite tröttare bara, inte ute på så långa promenader, men han har ätit och druckit som sig bör.
Fy fan vad jag saknar Klasse Klättermus, han och jag hade en sådan speciell relation, där jag var, där var Klasse, vi var oskiljaktiga när jag väl var hemma. Klasse älskade såklart Los Tantos, han kunde ligga och mysa och gulla med henne också, men så fort jag kom innanför dörren, då hopade han ner från Los Tantos famn och så skulle han upp i min.
Det som var så speciellt med Musen, var att han var mänsklig hur han visade sin kärlek till oss, han var inte som bullen, bullen kommer när det passar han, precis som katter gör, men Musen var alltid framme kelade. Ibland när man var deppig, så kände han av det. Då kom han fram och buffade med huvet mot mitt, som att visa, var inte ledsen Affe, jag är här nu. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna katt, och det skulle bara bli fina saker jag skrev.
För människor som inte har haft husdjur, som en katt eller hund, kan nog inte förstå den smärta och saknaden man känner när djuren väl går bort. För mig så är det en enorm förlust, går inte en dag utan att jag tänker på han, lite starkt kanske och en dålig jämförelse. men han är sonen jag aldrig fick. Som ett exempel, just nu när jag sitter framför datorn och skriver detta, så hade Musskiten legat i min famn, typ över tangentbordet, för han ville vara där jag är/var.
Han kommer att finnas med i mitt hjärta resten av livet, och han kommer att finnas med oss, om än inte fysiskt, så kommer han finnas med oss i ateljén vi byggde förra året. När vi väl vad klara med byggnationen, så lät vi döpta ateljén efter Klasse för att hedra hans minne. Anledningen att han kallas för Klättermusen är för att han älskade att klättra när han var liten kattunge, trodde ett tag att han var en apa 😁
Dom här bilderna är dom sista av lilla Klasse, här var han sig själv. Känns jätte konstigt att dessa bilder är tagna 2-3 timmar innan vi blev tvungna och åka till veterinären för att låta han somna in.
Hehe...som han älskade att tugga i sig gräs den lilla skiten.
Känns så fint att dom han träffa varandra innan Musse fick lämna in handduken. Nu är är Bullen utan kompis, fy fan va livet är orättvist.
Han älskade att hitta nya ställen och ligga och snusa på, har låg han mycket på slutet.
Han var en så gosig katt Musskiten , så har kunde han ligga i timmar
Han var med när man lyssnade på musik eller ljudbok.
När man låg och sov.
När man gjorde NADA.
När man var och hämtade posten.
När man hämtade in ved.
Här var han med och installerade den nya Apple TVn.
När man tog fram sommarskjotorna.
Han åt allt, han är som vi människor skulle vara avundsjuka på, kan äta allt utan att bli tjock. Här äter han glass.
Och så älskade han kattgodis, all godis
Som han älskade kattgodis, Hehe, all godis om sanningen ska fram. Allt från bullar, kakor, lakrits, choklad, fikon, nötter, glass, Satfläsk, vad svårt det var och välja, Ole, Dole, Doff!!!
Rolig var han också, trots att man bytte vatten till nytt och kallt, så drack han hellre ute, t.o.m vattenpölar gick före ibland.
Titt-ut, ser du nåt Klasse.
Mmm...gott!
" Jag kommer aldrig att gömma denna KATT, KLASSE var min ljuspunkt, han gjorde än glad när man var ledsen, FY fan vad jag kommer att sakna dig min stora, lilla KOMPIS, hoppas att våra vägar korsars igen
Åh så tråkigt att han inte fick vara med er en stund till. En härlig kisse kompis. Men ni tog det rätta beslutet.
Han är säkert nånstans och jagar fjärilar.
Mina tankar går till dej @Affe Det gör så ont att mista en familjemedlem❤️ ett oerhört känslosamt och fint inlägg av dej. Styrkekramar från bondisSUCK...idag är det en vecka sedan vi blev tvungna att åka akut till veterinären för att låta fina Musse somna in! Det var i slutet av augusti förra året som Musse blev akut dålig, vi tog killen till veterinären och där kom dom fram till att han hade fått ett hjärtfel. Han var i ett sådan dåligt skick enligt hon som tittade på katten, hon var hjärtspecialist och enligt henne så skulle han leva i två veckor. Om han skulle leva fram till jul, så skulle det anses som ett mirakel. Han fick utskrivet FURIX och blodproppsförtunnade medicin som han skulle ta dagligen.
I början var det inte kul, han hade dålig aptit, här började vi ana att vettisen skulle få rätt. Men så fick vi höra om något som kallades för kattsoppa (Gourmet Soup) och i.o.m det, så började Klasse att äta, denna soppa räddade hans liv. Och fram tills förra onsdagen, så har han varit nästan sig själv hela tiden, lite tröttare bara, inte ute på så långa promenader, men han har ätit och druckit som sig bör.
Fy fan vad jag saknar Klasse Klättermus, han och jag hade en sådan speciell relation, där jag var, där var Klasse, vi var oskiljaktiga när jag väl var hemma. Klasse älskade såklart Los Tantos, han kunde ligga och mysa och gulla med henne också, men så fort jag kom innanför dörren, då hopade han ner från Los Tantos famn och så skulle han upp i min.
Det som var så speciellt med Musen, var att han var mänsklig hur han visade sin kärlek till oss, han var inte som bullen, bullen kommer när det passar han, precis som katter gör, men Musen var alltid framme kelade. Ibland när man var deppig, så kände han av det. Då kom han fram och buffade med huvet mot mitt, som att visa, var inte ledsen Affe, jag är här nu. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna katt, och det skulle bara bli fina saker jag skrev.
För människor som inte har haft husdjur, som en katt eller hund, kan nog inte förstå den smärta och saknaden man känner när djuren väl går bort. För mig så är det en enorm förlust, går inte en dag utan att jag tänker på han, lite starkt kanske och en dålig jämförelse. men han är sonen jag aldrig fick. Som ett exempel, just nu när jag sitter framför datorn och skriver detta, så hade Musskiten legat i min famn, typ över tangentbordet, för han ville vara där jag är/var.
Han kommer att finnas med i mitt hjärta resten av livet, och han kommer att finnas med oss, om än inte fysiskt, så kommer han finnas med oss i ateljén vi byggde förra året. När vi väl vad klara med byggnationen, så lät vi döpta ateljén efter Klasse för att hedra hans minne. Anledningen att han kallas för Klättermusen är för att han älskade att klättra när han var liten kattunge, trodde ett tag att han var en apa 😁
Dom här bilderna är dom sista av lilla Klasse, här var han sig själv. Känns jätte konstigt att dessa bilder är tagna 2-3 timmar innan vi blev tvungna och åka till veterinären för att låta han somna in.
Hehe...som han älskade att tugga i sig gräs den lilla skiten.
Känns så fint att dom han träffa varandra innan Musse fick lämna in handduken. Nu är är Bullen utan kompis, fy fan va livet är orättvist.
Han älskade att hitta nya ställen och ligga och snusa på, har låg han mycket på slutet.
Han var en så gosig katt Musskiten , så har kunde han ligga i timmar
Han var med när man lyssnade på musik eller ljudbok.
När man låg och sov.
När man gjorde NADA.
När man var och hämtade posten.
När man hämtade in ved.
Här var han med och installerade den nya Apple TVn.
När man tog fram sommarskjotorna.
Han åt allt, han är som vi människor skulle vara avundsjuka på, kan äta allt utan att bli tjock. Här äter han glass.
Och så älskade han kattgodis, all godis
Som han älskade kattgodis, Hehe, all godis om sanningen ska fram. Allt från bullar, kakor, lakrits, choklad, fikon, nötter, glass, Satfläsk, vad svårt det var och välja, Ole, Dole, Doff!!!
Rolig var han också, trots att man bytte vatten till nytt och kallt, så drack han hellre ute, t.o.m vattenpölar gick före ibland.
Titt-ut, ser du nåt Klasse.
Mmm...gott!
" Jag kommer aldrig att gömma denna KATT, KLASSE var min ljuspunkt, han gjorde än glad när man var ledsen, FY fan vad jag kommer att sakna dig min stora, lilla KOMPIS, hoppas att våra vägar korsars igen
BRATTÅS
Panerai
Jag läser tittar och tårarna rinner. Jag vet ju hur det känns. Så klart ni kommer att träffas igen.SUCK...idag är det en vecka sedan vi blev tvungna att åka akut till veterinären för att låta fina Musse somna in! Det var i slutet av augusti förra året som Musse blev akut dålig, vi tog killen till veterinären och där kom dom fram till att han hade fått ett hjärtfel. Han var i ett sådan dåligt skick enligt hon som tittade på katten, hon var hjärtspecialist och enligt henne så skulle han leva i två veckor. Om han skulle leva fram till jul, så skulle det anses som ett mirakel. Han fick utskrivet FURIX och blodproppsförtunnade medicin som han skulle ta dagligen.
I början var det inte kul, han hade dålig aptit, här började vi ana att vettisen skulle få rätt. Men så fick vi höra om något som kallades för kattsoppa (Gourmet Soup) och i.o.m det, så började Klasse att äta, denna soppa räddade hans liv. Och fram tills förra onsdagen, så har han varit nästan sig själv hela tiden, lite tröttare bara, inte ute på så långa promenader, men han har ätit och druckit som sig bör.
Fy fan vad jag saknar Klasse Klättermus, han och jag hade en sådan speciell relation, där jag var, där var Klasse, vi var oskiljaktiga när jag väl var hemma. Klasse älskade såklart Los Tantos, han kunde ligga och mysa och gulla med henne också, men så fort jag kom innanför dörren, då hopade han ner från Los Tantos famn och så skulle han upp i min.
Det som var så speciellt med Musen, var att han var mänsklig hur han visade sin kärlek till oss, han var inte som bullen, bullen kommer när det passar han, precis som katter gör, men Musen var alltid framme kelade. Ibland när man var deppig, så kände han av det. Då kom han fram och buffade med huvet mot mitt, som att visa, var inte ledsen Affe, jag är här nu. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna katt, och det skulle bara bli fina saker jag skrev.
För människor som inte har haft husdjur, som en katt eller hund, kan nog inte förstå den smärta och saknaden man känner när djuren väl går bort. För mig så är det en enorm förlust, går inte en dag utan att jag tänker på han, lite starkt kanske och en dålig jämförelse. men han är sonen jag aldrig fick. Som ett exempel, just nu när jag sitter framför datorn och skriver detta, så hade Musskiten legat i min famn, typ över tangentbordet, för han ville vara där jag är/var.
Han kommer att finnas med i mitt hjärta resten av livet, och han kommer att finnas med oss, om än inte fysiskt, så kommer han finnas med oss i ateljén vi byggde förra året. När vi väl vad klara med byggnationen, så lät vi döpta ateljén efter Klasse för att hedra hans minne. Anledningen att han kallas för Klättermusen är för att han älskade att klättra när han var liten kattunge, trodde ett tag att han var en apa 😁
Dom här bilderna är dom sista av lilla Klasse, här var han sig själv. Känns jätte konstigt att dessa bilder är tagna 2-3 timmar innan vi blev tvungna och åka till veterinären för att låta han somna in.
Hehe...som han älskade att tugga i sig gräs den lilla skiten.
Känns så fint att dom han träffa varandra innan Musse fick lämna in handduken. Nu är är Bullen utan kompis, fy fan va livet är orättvist.
Han älskade att hitta nya ställen och ligga och snusa på, har låg han mycket på slutet.
Han var en så gosig katt Musskiten , så har kunde han ligga i timmar
Han var med när man lyssnade på musik eller ljudbok.
När man låg och sov.
När man gjorde NADA.
När man var och hämtade posten.
När man hämtade in ved.
Här var han med och installerade den nya Apple TVn.
När man tog fram sommarskjotorna.
Han åt allt, han är som vi människor skulle vara avundsjuka på, kan äta allt utan att bli tjock. Här äter han glass.
Och så älskade han kattgodis, all godis
Som han älskade kattgodis, Hehe, all godis om sanningen ska fram. Allt från bullar, kakor, lakrits, choklad, fikon, nötter, glass, Satfläsk, vad svårt det var och välja, Ole, Dole, Doff!!!
Rolig var han också, trots att man bytte vatten till nytt och kallt, så drack han hellre ute, t.o.m vattenpölar gick före ibland.
Titt-ut, ser du nåt Klasse.
Mmm...gott!
" Jag kommer aldrig att gömma denna KATT, KLASSE var min ljuspunkt, han gjorde än glad när man var ledsen, FY fan vad jag kommer att sakna dig min stora, lilla KOMPIS, hoppas att våra vägar korsars igen
stort TACK för omtanken @spammerstakeahike
!Vi fick ju ha KLASSE i nästan 10 månader mer än vad det var sagt, men man hoppas ju alltid på en dag, en vecka en månad till såklart! Men visst var det rätt beslut, hur tungt det än kändes att behöva ta det.
Stort TACK för omtanken @hepanter
!Gör så jävla ont, är ju än andra hälft som försvinner känns det som, man måste få skriva av sig sorgen, för annars mår man bara för dåligt. Går inte en dag utan att jag tänker på den lilla skiten, vi var så när varandra.
Stort TACK för omtanken @BRATTÅS
!Gör det så mycket lättare om man tänker så att vi kommer att träffas igen, för han var en sådan fantastisk KOMPIS trots att han var en katt! Jag beklagar din förlust också 🥰!
Mvh // Stefan
stort TACK för omtanken @spammerstakeahike
Vi fick ju ha KLASSE i nästan 10 månader mer än vad det var sagt, men man hoppas ju alltid på en dag, en vecka en månad till såklart! Men visst var det rätt beslut, hur tungt det än kändes att behöva ta det.
Stort TACK för omtanken @hepanter
Gör så jävla ont, är ju än andra hälft som försvinner känns det som, man måste få skriva av sig sorgen, för annars mår man bara för dåligt. Går inte en dag utan att jag tänker på den lilla skiten, vi var så när varandra.
Stort TACK för omtanken @BRATTÅS
Gör det så mycket lättare om man tänker så att vi kommer att träffas igen, för han var en sådan fantastisk KOMPIS trots att han var en katt! Jag beklagar din förlust också 🥰!
Mvh // Stefan
Jag bävar inför tanken att våra småttingar en gång kommer att lämna oss. Vår ene kille är 10 och har lite klena njurar men pigg och matglad. Men jag vet att det kan ändras fort. Usch. Det är ju som ens barn på riktigt.
Det är kanske sjukt att säga så, men för mig personligen så känns det så, eftersom jag och Los Tantos inte har några barn! Skönt att höra att vi är minst två med denna känslan
!
BRATTÅS
Panerai
Tack. 🥰stort TACK för omtanken @spammerstakeahike
Vi fick ju ha KLASSE i nästan 10 månader mer än vad det var sagt, men man hoppas ju alltid på en dag, en vecka en månad till såklart! Men visst var det rätt beslut, hur tungt det än kändes att behöva ta det.
Stort TACK för omtanken @hepanter
Gör så jävla ont, är ju än andra hälft som försvinner känns det som, man måste få skriva av sig sorgen, för annars mår man bara för dåligt. Går inte en dag utan att jag tänker på den lilla skiten, vi var så när varandra.
Stort TACK för omtanken @BRATTÅS
Gör det så mycket lättare om man tänker så att vi kommer att träffas igen, för han var en sådan fantastisk KOMPIS trots att han var en katt! Jag beklagar din förlust också 🥰!
Mvh // Stefan
Det är kanske sjukt att säga så, men för mig personligen så känns det så, eftersom jag och Los Tantos inte har några barn! Skönt att höra att vi är minst två med denna känslan
Absolut är det så. Man fäster sig vid ens djur nästan på ett ohälsosamt sätt enligt vissa men jag vill hävda att det är normalt och sunt att ha en genuin och nära relation till ens husdjur och då djuren själva naturligt betraktar en som sina päron, så varför skulle det vara konstigt att betrakta dem som ens ungar.
Och ändå är inte våra småttingar ens i närheten att vara så kelig som din käre Klasse
Absolut är det så. Man fäster sig vid ens djur nästan på ett ohälsosamt sätt enligt vissa men jag vill hävda att det är normalt och sunt att ha en genuin och nära relation till ens husdjur och då djuren själva naturligt betraktar en som sina päron, så varför skulle det vara konstigt att betrakta dem som ens ungar.
Och ändå är inte våra småttingar ens i närheten att vara så kelig som din käre Klasse
Skönt att höra att vi är normala och inte en manlig motsvarighet till Crazy Cat lady
Du kanske har rätt i det du säger att Klasse var keligare. Los Tantos berättade att hon aldrig har haft en liknade katt som Klasse, och hon har haft många katter genom åren. Klasse var unik i sitt sätt att visa sin tillgivelse till oss, framför allt till mig enligt henne, och det känns fantastiskt mysigt att höra henne säga det.
Stina vill också mysa till Conjuring 3 🙄.
Hehe…mysa till Conjuring låter helt OK, får man fråga var någonstans man kan ladda ner den?! Släpps inte på DVD/Blu-Ray förrän i september på Discshop 🤨
Den var riktigt bra och obehaglig under flertal scener som jag tycker alla Conjuring filmerna är 😰. Vi köpte den via iTunes Store på vår Apple TV. 249kr, inte billigt men värt pengarna om du vill känna rysningar och få håren på kroppen att resa sig 😁.
Haha vilken sköning 🙌😍.
Mr.Chang
Audemars
Katten kommer väl överens med skatan, dock gillar inte att bli pickad på svansen, då daskar hon till skatan med tassen:😂😹🐈