-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
UTMANING - OWG 1 månad 2025
- Trådstartare Berns
- Start datum
Vilken blev det?Dag 12. Jag håller på att gräva min egen grav. Imorse köpte jag en till klocka. Det blev en Timex Deepwater Reef. Tack för inspirationen @Ehrnholm
Har 2 inkommande klockor nu, plus klockträff på fredag. Hur ska detta gå?
Hoppas du blir nöjd!
Det blev den svarta. Kom ut en annons här på KS på en oanvänd så jag slog tillVilken blev det?
Hur fasen bär du dig åt att hamna överst på alla sidor?
Tnr:121504. Färdig med två modeller idag och eftermiddagskaffe med blåbärspaj å vaniljglass är aldrig fel. Fladderlappen på spaning efter eventuella fuskare. Han tänker väl."Utan spaning ingen aning". Ha`re bäst//
/Frågar åt en kompis
Erfarenhet eller AI
Haha har funderat på detsamma många gånger!
Ett livsfarligt meddelande per dag i två dagar! Kanske ska låta dem ligga kvar hos PostNord;-)
Papperstigern
Basic
Delgada
Pandion
Näe. Det är klart du måste hämta ut. Tänk om det är nåt fel på leveransen. Du måste kolla. Och kolla att det är rätt storlek på bandet och sånt där. Känna att det passar.Ett livsfarligt meddelande per dag i två dagar! Kanske ska låta dem ligga kvar hos PostNord;-)
Ser kallt utTar en bastu
Lägre temp längre
Dags för lite pelletsförflyttning
Vad gör telefonen?
Klockan ska alltid vara i fokus...
Klockan ska alltid vara i fokus...
Fastnade vid mästerkocken. Incheck 12!
Låt den gå på retur…Ett livsfarligt meddelande per dag i två dagar! Kanske ska låta dem ligga kvar hos PostNord;-)
Delgada
Pandion
Ha ha. Har du hällt över Henz ketchup i en Felixflaska bara för att provocera. Luring där.Vilken kväll hörni, lyxig middag och incheckning med snygg klocka.
Som tidigare utlovat kommer här så några ord om valet av årets OWG-klocka. Det här året är mitt femte som deltagare i utmaningen. Efter att de tre första åren ha valt och framgångsrikt genomfört OWG March med mekaniska armbandsur (de två första handuppdragna) föll valet förra året på en kvartsdriven klocka från tyska Laco. Det funkade visserligen bra, men jag kände ändå att det nog var trevligare med att bära en ”levande” klocka på armen. Dessutom hade min Laco-klocka en bandinfästning som i stort sett omöjliggjorde andra bandalternativ än det som satt på som original. En nog så viktig möjlighet till variation när man skall bära en och samma klocka under en hel månad.
Jag började därför spana efter en lämplig kandidat till OWG March 2025 redan när förra årets utmaning precis var avslutad och fick av en tillfällighet syn på en jubileumsklocka i limiterad upplaga från Praesidus. Den sjätte juni förra året var det nämligen 80 år sedan D-Day, de allierade styrkornas landstigning i Normandie under andra världskriget, genomfördes. Denna händelse har ju för många kommit att bli symbolen för segern över Nazi-Tyskland men kriget tog definitivt inte slut där och då. Det tog nästan två månader för de allierade styrkorna att bryta sig ut ur landstigningsområdet för att sedan kunna inleda en snabbare framryckning genom Frankrike vidare mot Tyskland. Ett knappt år senare, den sjunde maj 1945, kapitulerade Tyskland och kriget i Europa var över.
För att uppmärksamma 80-årsjubiléet av D-Day lät den amerikanska klocktillverkaren Praesidus under 2024 tillverka en specialutgåva av sin A-11modell med tilläggsnamnet Utah Beach. Utah Beach var nämligen täcknamnet för ett av de fem strandområden som användes av de allierade under landstigningsoperationen i Normandie. De övriga stränderna benämndes Omaha Beach, Gold Beach, Juno Beach och Sword Beach. Utah och Omaha var amerikanska landstigningsområden, övriga tre var fördelade mellan brittiska (Gold och Sword) och kanadensiska (Juno) styrkor.
Framtagandet av jubileumsklockan kom att ske i nära samarbete med borgmästaren i Saint-Marie-du-Mont (den franska strandkommun som Utah Beach ligger i) och Musée du Débarquement de Utah Beach, ett krigsmuseum som finns i direkt anslutning till stranden. I samband med den 79:e minnesdagen av landstigningen samlade därför en närvarande representant från Praesidus in en mindre mängd sand från Utah Beach som sedan kom att användas i jubileumsklockorna. Dessa är nämligen utformade så att klockornas urtavla är försedd med olika lager, ett undre varpå ett tunt skikt med sand är placerat. Ovanpå detta en transparent skiva som håller sanden på plats och överst en delvis genombruten (timindexen) färgad skiva där landstigningssträndernas namn och platser är markerade.
Tanken är att urtavlan skall ses som en kartbild där sanden utgör den kuststräcka i Normandie där landstigningsoperationen ägde rum, den färgade övre delen av urtavlan utgör del av Engelska Kanalen. För den som inte är insatt kan det förstås se konstigt ut och en bekant som såg min klocka häromdagen undrade faktiskt om urtavlan hade gått sönder. Det hade den förstås inte så jag fick förklara hur det hela förhöll sig. Jag gillar det säregna utseendet och tycker det är bra att man inte har försett urtavlan med någon mer information eller logotyp. Den som vet, den vet. Det räcker bra så tycker jag.
Nu blev det kanske mycket om klockan och landstigningen, det var inte riktigt meningen, så avslutningsvis något mer om valet av den.
Jag har haft förmånen att besöka landstigningsområdet i Frankrike ett flertal gånger. Som barn tillsammans med min familj under några soliga somrar eftersom min mamma som då var språklärarinna i franska, spanska och engelska gärna reste till dessa länder under semestern för att få tillfälle att praktisera sina språkkunskaper. Senare fick jag som mycket ung officer möjlighet att åka tillbaka till Normandie, under en nivåhöjande kurs vid den dåvarande Krigshögskolan. Vi flögs ned till Frankrike i några av Flygvapnets Herculesplan och under en knapp vecka fick vi elever den stora förmånen att guidas i området av två äldre män som båda själva hade deltagit under andra världskriget och striderna i samband med D-Day. Det var en brittisk officer, Major John Howard och en tysk officer, Överste Hans von Luck. John Howard hade under D-Day varit chef för en kommandostyrka som med hjälp av glidflygplan landade i anslutning till en viktig broövergång ”Pegasus Bridge” över ett annars hindrande vattendrag och tog och säkrade denna. Hans von Luck var betydligt mer erfaren och hade under kriget stridit på flera fronter, i Nordafrika, Polen, Italien och i Frankrike.
Att få höra dessa två berätta om krigets vedermödor och vad de hade upplevt var fascinerande och lärorikt. Dom hade aldrig kommit att strida direkt mot varandra under D-Day och de efterföljande striderna och hade efter kriget kommit att bli goda vänner under de år de deltog i undervisningen av svenska officerare. På bilderna nedan en ung Fliegerchronograph vid hamnen i Arromanches (del av Gold Beach) samt John Howard och Hans von Luck vid "Pegasus Bridge". För den som eventuellt undrar så bär jag en Swatchklocka på armen på bilden. Har fortfarande kvar den i min ägo och den fungerar ännu även om originalarmbandet har gått av pga plastens åldrande som har gjort materialet sprött. Mitt utseende besparar jag er, det är inte särskilt intressant även om också det fungerar än.
I närtid är det också så att jag själv varit nere i Normandie med jämna mellanrum för att undervisa blivande officerare tillhörande samtliga försvarsgrenar. Ett hedersuppdrag där jag har haft stor nytta av de berättelser jag fick mig till livs via John Howard och Hans von Luck vilka båda är döda sedan snart 30 år. En sorts berättartradition som jag förhoppningsvis nu har fört vidare till yngre generationer.
Jag fastnade alltså för den aktuella jubileumsklockan av ovan nämnda anledningar och beställde därför en sådan för att bära under OWG March i år. Klockan tillverkades i tre varianter om vardera 500 exemplar. En med blå urtavla och blått tropicband, en med grön urtavla och grönt NATO-band och en med svart urtavla och svart tropicband. Dessa är nu alla slutsålda så det var bra att jag var tidig ute. Jag valde (förstås) den blå varianten eftersom jag gillade urtavlans kartbildsutformning och självklart tycker att havet skall vara blått på en karta, inte grönt eller svart.
Det blev ett något längre inlägg än vad jag nog hade tänkt mig men nu vet ni varför jag bär min Praesidus Utah Beach A-11 med stolthet och så kommer att göra under resten av mars månad.
Jag började därför spana efter en lämplig kandidat till OWG March 2025 redan när förra årets utmaning precis var avslutad och fick av en tillfällighet syn på en jubileumsklocka i limiterad upplaga från Praesidus. Den sjätte juni förra året var det nämligen 80 år sedan D-Day, de allierade styrkornas landstigning i Normandie under andra världskriget, genomfördes. Denna händelse har ju för många kommit att bli symbolen för segern över Nazi-Tyskland men kriget tog definitivt inte slut där och då. Det tog nästan två månader för de allierade styrkorna att bryta sig ut ur landstigningsområdet för att sedan kunna inleda en snabbare framryckning genom Frankrike vidare mot Tyskland. Ett knappt år senare, den sjunde maj 1945, kapitulerade Tyskland och kriget i Europa var över.
För att uppmärksamma 80-årsjubiléet av D-Day lät den amerikanska klocktillverkaren Praesidus under 2024 tillverka en specialutgåva av sin A-11modell med tilläggsnamnet Utah Beach. Utah Beach var nämligen täcknamnet för ett av de fem strandområden som användes av de allierade under landstigningsoperationen i Normandie. De övriga stränderna benämndes Omaha Beach, Gold Beach, Juno Beach och Sword Beach. Utah och Omaha var amerikanska landstigningsområden, övriga tre var fördelade mellan brittiska (Gold och Sword) och kanadensiska (Juno) styrkor.
Framtagandet av jubileumsklockan kom att ske i nära samarbete med borgmästaren i Saint-Marie-du-Mont (den franska strandkommun som Utah Beach ligger i) och Musée du Débarquement de Utah Beach, ett krigsmuseum som finns i direkt anslutning till stranden. I samband med den 79:e minnesdagen av landstigningen samlade därför en närvarande representant från Praesidus in en mindre mängd sand från Utah Beach som sedan kom att användas i jubileumsklockorna. Dessa är nämligen utformade så att klockornas urtavla är försedd med olika lager, ett undre varpå ett tunt skikt med sand är placerat. Ovanpå detta en transparent skiva som håller sanden på plats och överst en delvis genombruten (timindexen) färgad skiva där landstigningssträndernas namn och platser är markerade.
Tanken är att urtavlan skall ses som en kartbild där sanden utgör den kuststräcka i Normandie där landstigningsoperationen ägde rum, den färgade övre delen av urtavlan utgör del av Engelska Kanalen. För den som inte är insatt kan det förstås se konstigt ut och en bekant som såg min klocka häromdagen undrade faktiskt om urtavlan hade gått sönder. Det hade den förstås inte så jag fick förklara hur det hela förhöll sig. Jag gillar det säregna utseendet och tycker det är bra att man inte har försett urtavlan med någon mer information eller logotyp. Den som vet, den vet. Det räcker bra så tycker jag.
Nu blev det kanske mycket om klockan och landstigningen, det var inte riktigt meningen, så avslutningsvis något mer om valet av den.
Jag har haft förmånen att besöka landstigningsområdet i Frankrike ett flertal gånger. Som barn tillsammans med min familj under några soliga somrar eftersom min mamma som då var språklärarinna i franska, spanska och engelska gärna reste till dessa länder under semestern för att få tillfälle att praktisera sina språkkunskaper. Senare fick jag som mycket ung officer möjlighet att åka tillbaka till Normandie, under en nivåhöjande kurs vid den dåvarande Krigshögskolan. Vi flögs ned till Frankrike i några av Flygvapnets Herculesplan och under en knapp vecka fick vi elever den stora förmånen att guidas i området av två äldre män som båda själva hade deltagit under andra världskriget och striderna i samband med D-Day. Det var en brittisk officer, Major John Howard och en tysk officer, Överste Hans von Luck. John Howard hade under D-Day varit chef för en kommandostyrka som med hjälp av glidflygplan landade i anslutning till en viktig broövergång ”Pegasus Bridge” över ett annars hindrande vattendrag och tog och säkrade denna. Hans von Luck var betydligt mer erfaren och hade under kriget stridit på flera fronter, i Nordafrika, Polen, Italien och i Frankrike.
Att få höra dessa två berätta om krigets vedermödor och vad de hade upplevt var fascinerande och lärorikt. Dom hade aldrig kommit att strida direkt mot varandra under D-Day och de efterföljande striderna och hade efter kriget kommit att bli goda vänner under de år de deltog i undervisningen av svenska officerare. På bilderna nedan en ung Fliegerchronograph vid hamnen i Arromanches (del av Gold Beach) samt John Howard och Hans von Luck vid "Pegasus Bridge". För den som eventuellt undrar så bär jag en Swatchklocka på armen på bilden. Har fortfarande kvar den i min ägo och den fungerar ännu även om originalarmbandet har gått av pga plastens åldrande som har gjort materialet sprött. Mitt utseende besparar jag er, det är inte särskilt intressant även om också det fungerar än.
I närtid är det också så att jag själv varit nere i Normandie med jämna mellanrum för att undervisa blivande officerare tillhörande samtliga försvarsgrenar. Ett hedersuppdrag där jag har haft stor nytta av de berättelser jag fick mig till livs via John Howard och Hans von Luck vilka båda är döda sedan snart 30 år. En sorts berättartradition som jag förhoppningsvis nu har fört vidare till yngre generationer.
Jag fastnade alltså för den aktuella jubileumsklockan av ovan nämnda anledningar och beställde därför en sådan för att bära under OWG March i år. Klockan tillverkades i tre varianter om vardera 500 exemplar. En med blå urtavla och blått tropicband, en med grön urtavla och grönt NATO-band och en med svart urtavla och svart tropicband. Dessa är nu alla slutsålda så det var bra att jag var tidig ute. Jag valde (förstås) den blå varianten eftersom jag gillade urtavlans kartbildsutformning och självklart tycker att havet skall vara blått på en karta, inte grönt eller svart.
Det blev ett något längre inlägg än vad jag nog hade tänkt mig men nu vet ni varför jag bär min Praesidus Utah Beach A-11 med stolthet och så kommer att göra under resten av mars månad.
Senast ändrad:
Älskar såna här utförliga och intressanta inlägg. Grymt braSom tidigare utlovat kommer här så några ord om valet av årets OWG-klocka. Det här året är mitt femte som deltagare i utmaningen. Efter att de tre första åren ha valt och framgångsrikt genomfört OWG March med mekaniska armbandsur (de två första handuppdragna) föll valet förra året på en kvartsdriven klocka från tyska Laco. Det funkade visserligen bra, men jag kände ändå att det nog var trevligare med att bära en ”levande” klocka på armen. Dessutom hade min Laco-klocka en bandinfästning som i stort sett omöjliggjorde andra bandalternativ än det som satt på som original. En nog så viktig möjlighet till variation när man skall bära en och samma klocka under en hel månad.
Jag började därför spana efter en lämplig kandidat till OWG March 2025 redan när förra årets utmaning precis var avslutad och fick av en tillfällighet syn på en jubileumsklocka i limiterad upplaga från Praesidus. Den sjätte juni förra året var det nämligen 80 år sedan D-Day, de allierade styrkornas landstigning i Normandie under andra världskriget, genomfördes. Denna händelse har ju för många kommit att bli symbolen för segern över Nazi-Tyskland men kriget tog definitivt inte slut där och då. Det tog nästan två månader för de allierade styrkorna att bryta sig ut ur landstigningsområdet för att sedan kunna inleda en snabbare framryckning genom Frankrike vidare mot Tyskland. Ett knappt år senare, den sjunde maj 1945, kapitulerade Tyskland och kriget i Europa var över.
För att uppmärksamma 80-årsjubiléet av D-Day lät den amerikanska klocktillverkaren Praesidus under 2024 tillverka en specialutgåva av sin A-11modell med tilläggsnamnet Utah Beach. Utah Beach var nämligen täcknamnet för ett av de fem strandområden som användes av de allierade under landstigningsoperationen i Normandie. De övriga stränderna benämndes Omaha Beach, Gold Beach, Juno Beach och Sword Beach. Utah och Omaha var amerikanska landstigningsområden, övriga tre var fördelade mellan brittiska (Gold och Sword) och kanadensiska (Juno) styrkor.
Framtagandet av jubileumsklockan kom att ske i nära samarbete med borgmästaren i Sain-Marie-du-Mont (den franska strandkommun som Utah Beach ligger i) och Musée du Débarquement de Utah Beach, ett krigsmuseum som finns i anslutning till stranden. I samband med den 79:e minnesdagen av landstigningen samlade därför en närvarande representant från Praesidus in en mindre mängd sand från Utah Beach som sedan kom att användas i jubileumsklockorna. Dessa är nämligen utformade så att klockornas urtavla är försedd med olika lager, ett undre varpå ett tunt lager med sand är placerat. Ovanpå detta en transparent skiva som håller sanden på plats och överst en delvis genombruten (timindex) färgad skiva där landstigningssträndernas namn och platser är markerade.
Tanken är att urtavlan skall ses som en kartbild där sanden utgör den kuststräcka i Normandie där landstigningsoperationen ägde rum, den färgade övre delen av urtavlan utgör del av Engelska Kanalen. För den som inte är insatt kan det förstås se konstigt ut och en bekant som såg min klocka häromdagen undrade faktiskt om urtavlan hade gått sönder. Det hade den förstås inte så jag fick förklara hur det hela förhöll sig. Jag gillar det säregna utseendet och tycker det är bra att man inte har försett urtavlan med någon mer information eller logotyp. Den som vet, den vet. Det räcker bra så tycker jag.
Nu blev det kanske mycket om klockan och landstigningen, det var inte riktigt meningen, så avslutningsvis något mer om valet av den.
Jag har haft förmånen att besöka landstigningsområdet i Frankrike ett flertal gånger. Som barn tillsammans med min familj under några soliga somrar eftersom min mamma som då var språklärarinna i franska, spanska och engelska gärna reste till dessa länder under semestern för att få tillfälle att praktisera sina språkkunskaper. Senare fick jag som mycket ung officer möjlighet att åka tillbaka till Normandie, under en nivåhöjande kurs vid den dåvarande Krigshögskolan. Vi flögs ned till Frankrike i några av Flygvapnets Herculesplan och under en knapp vecka fick vi elever den stora förmånen att guidas i området av två äldre män som båda själva hade deltagit under andra världskriget och striderna i samband med D-Day. Det var en brittisk officer, Major John Howard och en tysk officer, Överste Hans von Luck. John Howard hade under D-Day varit chef för en kommandostyrka som med hjälp av glidflygplan landade i anslutning till en viktig broövergång ”Pegasus Bridge” över ett annars hindrande vattendrag och tog och säkrade denna. Hans von Luck var betydligt mer erfaren och hade under kriget stridit på flera fronter, i Nordafrika, Polen, Italien och i Frankrike. Att få höra dessa två berätta om krigets vedermödor och vad de hade upplevt var fascinerande. Dom hade aldrig kommit att strida direkt mot varandra under landstigningen och hade efter kriget kommit att bli goda vänner under de år de deltog i undervisningen av svenska officerare. På bilderna nedan en ung Fliegerchronograph vid hamnen i Arromanches (del av Gold Beach) samt John Howard och Hans von Luck vid "Pegasus Bridge". För den som eventuellt undrar så bär jag en Swatchklocka på armen på bilden. Har fortfarande kvar den i min ägo och den fungerar ännu även om originalarmbandet har gått av pga plastens åldrande som gjort det sprött. Mitt utseende besparar jag er, det är inte särskilt intressant.
I närtid är det också så att jag själv varit nere i Normandie med jämna mellanrum för att undervisa blivande officerare tillhörande samtliga försvarsgrenar. Ett hedersuppdrag där jag har haft stor nytta av de berättelser jag fick höra från John Howard och Hans von Luck vilka båda är döda sedan snart 30 år. En sorts berättartradition som jag förhoppningsvis har fört vidare till yngre generationer.
Jag fastnade alltså för den aktuella jubileumsklockan av ovan nämnda anledningar och beställde därför en sådan för att bära under OWG March i år. Klockan tillverkades i tre varianter om vardera 500 exemplar. En med blå urtavla och blått tropicband, en med grön urtavla och grönt NATO-band och en med svart urtavla och svart tropicband. Dessa är nu alla utsålda så det var bra att jag var tidig ute. Jag valde (förstås) den blå varianten eftersom jag gillade urtavlans kartbildsutformning och självklart tycker att havet skall vara blått på en karta, inte grönt eller svart.
Det blev ett något längre inlägg än vad jag nog hade tänkt mig men nu vet ni varför jag bär min Praesidus Utah Beach A-11 med stolthet och så kommer att göra under resten av mars månad.
Klart som korvspad att man MÅSTE ta en bild vid en sån skylt juIngen som tänkte på förbudsskylten mot bilder i bakgrunden?
