• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Vad är er största fysiska prestation?

En av dom största iallfall är följande.
Nu skall ni få höra.

Detta genomfördes för ganska så många år sen under en Utlandsmission på Balkan.
Jag fick syn på en anmälan till DANCON Deathmarch, det lät som en kul grej att göra. 10 mils marsch på 24 timmar.
Efter en stunds funderingar och konstaterande att jag hade inte tränat för detta, men hade en hyffsad grundkondition
och tre genomförda Nijmegen-marscher så anmälde jag mig.

-Ahh en baggis-utmaning tänkte hjärnan, -oh crap tänkte kroppen.

Marschdagen kom och vi var tre från min pluton som startade tillsammans. Första tre milen gick i rasande takt så dom passerades på 4h 50 min.
Allt vände vid 5 mil. Dom två jag gick med valde att bryta kort där efter. Den ena med en sträckning i sätesmuskelaturen och min stridsparskamrat med ett svullet knä och dom största infanteriskaven jag någonsin sett. Ett under att han kunde gå en längre sträcka med det.

Så efter 6 mil började kampen mellan kropp och hjärna. Då började allvaret på riktigt och så även terrängen, från asfalt till grusvägar och mindre vägar.
Vet inte riktigt hur många gånger jag idiotförklarade mig själv. Började med mentala lekar och peppningar. Vissa lyckade och andra inte fel så mycket.

Efter 8 mil var man inte så stark och milen började ta ut sin rätt. Kom ihåg att jag sparat ett Snickers och en C-cola för att fira passeringen av 8 mil, den fikan smakade gudomligt. Kan än idag få en skön känsla när jag ser den combon.

Och så efter 20 timmar och 20 minuter passerade jag mållinjen. En skön känsla i en kropp som hade för längesedan passerat bäst-före datumet.

Kan ju lugnt säja att man inte var tjänstbar dagarna efter. Kroppen och lederna var illa åtgångna och slitna.
Men återhämtningen var snabbare än den är idag. Ett skönt minne efteråt men när man var mitt i det var man kanske inte helt nöjd med valet.

Skulle idag inte göra om det.
Järnspikars, det var imponerande! Har inte spräckt dubbla siffror till fots än, men en vacker dag blir det 10 mil :)
 
+1 på båda! 3 st Sthlm Marathon och en mara i Nice. Jobbigast var första maran för då var jag ovan och skadad redan från start. Keb var jobbigt för det var kallt och lite läskigt med klättringen (östra leden, vintersträckningen)

Edit: ok maran 2012 var också jobbig pga vädret...

Kom förresten på en annan sak som faktiskt var jobbigare och det var i maj 2014 då jag bestämde mig för att springa till och från jobbet varje dag i en månad. Enkel väg är det 7,2 km så det blev 14,4 km om dagen 5 dagar i rad, 4 veckor i rad, totalt nästan 29 mil på 30 dagar. Fredagarna de veckorna var inte särskilt roliga... Men det gick!
 
Ska åka cykelvasan på fatbike nästa år. Det blir kul.
Ja nåt får man ju hitta på för att få det "kul".

För att bidra själv. Har gjort många av "medelålderskris"-grejerna. Klassiker, löpning, tjurrus, fuskat lite triathlon, en hel del motionslopp på cykel osv.

Det jag tycker står ut lite från det andra är tre ML12h på Mtb solo. Alltså cykla teknisk stig i tolv timmar, flest varv vinner. Eftersom jag aldrig varit i någon vidare form har jag bara klarat att hålla fart i något varv, sedan har jag träffat varenda rot och sten och vurpat mig fram. För en amatör som mig har det krävt en del pannben att fortsätta. Rekomenderas!
 
Ja nåt får man ju hitta på för att få det "kul".

För att bidra själv. Har gjort många av "medelålderskris"-grejerna. Klassiker, löpning, tjurrus, fuskat lite triathlon, en hel del motionslopp på cykel osv.

Det jag tycker står ut lite från det andra är tre ML12h på Mtb solo. Alltså cykla teknisk stig i tolv timmar, flest varv vinner. Eftersom jag aldrig varit i någon vidare form har jag bara klarat att hålla fart i något varv, sedan har jag träffat varenda rot och sten och vurpat mig fram. För en amatör som mig har det krävt en del pannben att fortsätta. Rekomenderas!
Ja du verkar ju inte ha legat på latsidan och jobbat på kaggen direkt :) Vart gick 12h loppet? Är själv sugen på att testa ett 12 eller 24h lopp.
 
Läst ut dessa under 1 termin
image.jpg
 
Ja du verkar ju inte ha legat på latsidan och jobbat på kaggen direkt :) Vart gick 12h loppet? Är själv sugen på att testa ett 12 eller 24h lopp.

Ha, ha! Har aldrig haft någon vidare träningsmoral eller varit särskilt vältränad. Men genom att anmäla mig till olika grejer har ångesten tvingat ut mig ibland. Och av de sakerna jag räknade upp är det ju inget som kräver några vidare förberedelser egentligen. Jag har sett till att vara i såpass form att jag har haft trevliga upplevelser. Din grej däremot... Imponerande på riktigt!

MeraLera12h går i slutet av augusti i Linköping. En relativt liten och familjär tillställning. Solo, 3- eller 6-manna (jag har kört 3-manna sista åren). Riktiga XC-raketer i teamdress samsas med småfeta weekend-warriors i baggyshorts. Alla har roligt, alla blir trötta, i sin egen takt. Det grillas och solas i växlingsområdet, vi hade en liten pool med i år. :)

För att köra 24-h får du åka lite längre, närmaste går väl utanför Köpenhamn. Själv är jag lite orolig att jag råkar (på fyllan) anmäla mig till Finale Ligure eller Relentless i Fort William.
 
Min bästa är nog att ha kommit tvåa i en submission wrestling turnering. Är inte direkt jobbigt på samma sätt som att springa mara men är definitivt stolt över det. Har även kommit trea i en turnering där jag körde viktklass -75 och vägde 60 för det fanns inte tillräckligt med lättviktare ;)
 
Kan ingen av KS kvinnliga del komma in och stänga tråden med "fött barn."?
Föda barn har jag ju i o f s gjort, och även om det förvisso är en fysisk prestation så är jag nog mer stolt över att jag fullföljt mer än 20 ultramarathon varav 6 var 100km eller mer. Det krävs mer pannben att fullfölja ett ultralopp än att slutföra en förlossning. I det sistnämnda fallet har man ju liksom inget val. Det går inte att bryta. Ungen kommer ju ut förr eller senare ändå. Och föda barn gör ju var och varannan kvinna, men det är inte lika många som springer långt.
 
Föda barn har jag ju i o f s gjort, och även om det förvisso är en fysisk prestation så är jag nog mer stolt över att jag fullföljt mer än 20 ultramarathon varav 6 var 100km eller mer. Det krävs mer pannben att fullfölja ett ultralopp än att slutföra en förlossning. I det sistnämnda fallet har man ju liksom inget val. Det går inte att bryta. Ungen kommer ju ut förr eller senare ändå. Och föda barn gör ju var och varannan kvinna, men det är inte lika många som springer långt.
Kanoninlägg :)
 
Testade min första Ultramaraton i somras då jag sprang Ultravasan45 km....riktigt trevligt o bra arrangemang.....med tunga ben sista milen.....finns även 90km för dem som känner att 45km är lite för kort distans.....

Jag har aldrig sprungit en vanlig maraton innan men joggat i många år och sprungit några halvmaraton. Är lite stolt att det gick vägen trots att man är gubbe nu....47år.....
 
Testade min första Ultramaraton i somras då jag sprang Ultravasan45 km....riktigt trevligt o bra arrangemang.....med tunga ben sista milen.....finns även 90km för dem som känner att 45km är lite för kort distans.....

Jag har aldrig sprungit en vanlig maraton innan men joggat i många år och sprungit några halvmaraton. Är lite stolt att det gick vägen trots att man är gubbe nu....47år.....
Bra jobbat! Fick du mersmak för ultralopp kan du ju alltid pröva tidslopp där det gäller att springa så långt man kan under en bestämd tid, vanligtvis 6, 12, 24 eller 48 timmar. Det verkar vara många som sprungit kortare distanser som yngre som ger sig på ultror i 40-årsåldern. Uthålligheten och psyket kommer med åldern och ett 6-timmarslopp klarar de flesta nybörjare av. Lycka till!
 
Bra jobbat! Fick du mersmak för ultralopp kan du ju alltid pröva tidslopp där det gäller att springa så långt man kan under en bestämd tid, vanligtvis 6, 12, 24 eller 48 timmar. Det verkar vara många som sprungit kortare distanser som yngre som ger sig på ultror i 40-årsåldern. Uthålligheten och psyket kommer med åldern och ett 6-timmarslopp klarar de flesta nybörjare av. Lycka till!
Man borde kanske börja träna, jag blir ju andfådd bara av tanken på ordet springa.
 
Tillbaka
Topp