• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Vad gör du och din klocka just nu?

859BE40D-9B43-4EB6-8147-65A823374658.jpeg
Jobb!
Mörkt och blött ute men rätt varmt 13 C
Godmorgen mjölkbonden! Du har säkert drömt -:omega:- hela natten! Ha en bra dag//:smug:
 
Dags för en nyligen släppt liveskiva med Marillion 2.0 ... ;)

Marillion - Holidays in Eden Live (2018)

Vi var nog rätt många som satte kaffet i vrångstrupen när det i slutet av 1988 stod klart att Marillions sångare och frontman Fish skulle lämna bandet. Jag menar, hur kan man sluta efter skivor som Fugazi, Misplaced Childhood och Clutching at Straws? Enligt egen utsago var han rejält missnöjd med deras manager och gav dom övriga medlemmarna i bandet ett val mellan honom och managern. Bandet valde managern och Fish övergick till en framgångsrik solokarriär som jag har tipsat om tidigare.

Som ersättare valde man Steve Hogart från The Europeans, ett lite märkligt val då hans bakgrund var new wave snarare än den neo-prog som Marillion spelade. Han fick en tuff start då bandet redan hade demos inspelade till en ny skiva, dock med Fish på sång och med texter han hade skrivit och tagit med sig när han lämnade bandet. Hogart skrev nya texter och den färdiga skivan Seasons End släpptes i september 1989. Skivan blev framgångsrik men mottagandet var kluvet. Musiken var bara med något undantag inte så långt ifrån tidigare skivor, men Hogarts lite lågmälda och tillbakalutade röst stod i skarp kontrast mot Fishs teateralistiska med skotsk accent. Fansen delades in i två läger. På nästa skiva, Holidays in Eden (1991) som är basen till dagens skivtips, fick Hogart vara med från början och även i låtskrivandet. Nu började hans inflytande även märkas på musiken, som drog åt det mera lättillgängliga och "poppiga" hållet, vilket förvirrade fansen ännu mera. Jag ska också erkänna att jag vid den tidpunkten också var klart besviken på den väg man valt, men jag har över tid omvärderat detta och jämför inte före och efter Fish utan ser det som sagt som Marillion 2.0 utifrån deras egna meriter. För att citera Hogart själv:

"If we had known when I joined Marillion what we know now, we'd have changed the name and been a new band. It was a mistake to keep the name, because what it represented in the mid-eighties is a millstone we now carry. If we'd changed it, I think we would have been better off. We would have been judged for our music."​

Man har därefter släppt otaliga studioskivor och ännu flera liveskivor. Sakta men säkert har man byggt upp en mycket stor och lojal bas av fans, som via crowdfunding gjort bandet oberoende av skivbolag och deras fokus på kommersiellt gångbar musik. Man har även hängt på trenden att live spela en studioskiva från början till slut, vilket dagens skivtips är ett exempel på. CD 1 är hela Holidays in Eden i kanonversioner, där bara en låt av någon anledning kommer i annan ordning än på studioskivan. CD 2 innehåller 30 minuter av "greatest hits" som extranummer. Jag har som sagt omvärderat Hogart-eran av Marillion och den här liveskivan, som är inspelad 2011 men nyligen utgiven, kan vara bland det bästa man gjort hittills ... :happyhappy:

IWC M 2018-08-28 (CD).jpeg
 
Senast ändrad:
Tillbaka
Topp