Jag har span på en W126, 560 SEL med 9200 mil bakom sig.
Lite smutsig, men under ytan antagligen mer eller mindre perfekt.
Jag har förvisso kört den och tyckte väl då att ”något saknades”, det var liksom inte kärlek.... men jag kan ändå inte släppa tanken på att köpa den.
Kan du inte övertala mig att göra det, du som har känsla för 126-serien?
Hej Tapiren, tackar för frågan och om ditt önskemål om att få en knuff i rätt riktning Känns smått hedrande faktiskt. Kul att du fått span på en så fin bil. Den verkar inte ligga på Blocket så jag vet inte begärda priset.
Men faktum är att jag aldrig ägt en Merca ens. Kan därför inte med gott samvete tala mig varm för en. Däremot har jag ett gott öga till dem ändå, särskilt de som har några decennier på nacken. Jag såg Adidas-Gunnar Lundström köra sina SEC (380 och senare 560) till och från den lyxigaste villan där jag växte upp. Det satte sina spår.
Mitt hjärta ligger annars hos italienarna. Gillar förstås också många engelska och tyska bilar. Några få fransoser. Ströjapaner.
Exempelvis Jaguar XJ-S, som du har gedigen erfarenhet av. Jag älskar dem, åtminstone Coupén. Aldrig ägt en, men har varit spekulant vid flera tillfällen.
Men för att möjligen öppna ögonen för fler entusiastbilssugna än italofilerna så tipsar jag ganska brett, och både högt och lågt.
Åter till MB; Bruno Saccos (en italienare såklart) design av S-klass är verkligen lyckad och håller än. De har gedigen mekanik och den där sköna, nästan kassaskåpslika känslan i dörrarna. Det var verkligen något som inte var alla förunnat att få uppleva på 80-talet. Inte därefter heller för den delen. Men det går ju inte ens med stretchad vilja att kalla en SEL för en körglad upplevelse. Även om motorblocket är i aluminium väger en SEL närmare 2 ton. Den handlar istället om något helt annat; känslan av att majestätiskt glida fram i det yppersta som tysk bilindustri kunde erbjuda vid den tiden. Därmed faktiskt likställt med det främsta i hela världen, då. Inte kittlande eller spännande, utan perfektion och absolut spitzenklasse. Det var längesedan jag åkte W126 men det skulle förvåna mig mycket om inte känslan i dörrarna fortfarande är kvar, likväl som att det knappast knarrar och skramlar någonstans i den. Så välbyggda och bra är dem.
Slutklämmen får bli att jag är en ivrig påhejare av alla som kan tänkas vara spekulanter på diverse ”entusiastbilar”, förutsatt att jag gillar bilen ifråga Amerikanska bilar är inte min grej alls. Amerikansk motor i italiensk kaross kan däremot vara väldigt trevligt.
Jag skulle kunna göra en lista över alla bilmodeller jag kan komma på som är ”EssexX Approved” men den skulle på fullaste allvar innebära det längsta inlägget någonsin på KS. Ingen skulle ha intresse av det helt enkelt. Fast nu blev det här också väl långt. Slutar därför här, men bjussar på några bilder av mina bilkataloger från andra halvan av 80-talet.