Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.
Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
No offense taken. Alla kör vi ju det vi själva gillar
Lite (h)jul(hus)läsning kanske?
Frekventerar man denna tråd så kanske man noterat att jag har en faiblesse för italienska bilar. I många av fallen är det förstås designen som gör det hela så läckert, men inte alltid. Italienska bilar, särskilt äldre och analoga, har en speciell, rätt svårförklarad men skön känsla inbyggd. En känsla som bäst måste upplevas personligen, bakom ratten förstås.
Och apropå design och ytlighet, här följer en totalt onödig liten hyllning till en av alla tiders främsta bildesigners, Marcello Gandini, född 1938 i Turin. Handplockad av Nuccio Bertone själv till att ersätta mästaren Giorgetto Giugiaro som chefsdesigner för Bertone, som ju kamperade med Pininfarina om att vara det största och viktigaste bildesignhuset. Senare frilansade han.
Men jag väljer inte bara att hylla mannen och hans många mästerverk i sig, utan lägger lite extra nördigt fokus på ett av hans båda speciella signum, det unika snedskurna bakre hjulhuset. Det kan man tycka precis vad man vill om såklart. Själv har jag alltid uppskattat det. Till en viss gräns vill säga. Det andra designelementet Gandini kan hållas ansvarig för är ”scissor doors”, först infört i produktion på Lamborghini Countach. Alltså dörrar som till skillnad från den ännu äldre måsvingekonstruktionen öppnas uppåt/framåt.
Lamborghini Miura. Marcello Gandinis första megahit undslapp snedskurna hjulhus då han gissningsvis ännu inte kommit på den idén. Men vilken bil oavsett! Världens första ”superbil”, strikt tvåsitsig med tvärställd 12-cylindrig mittmotor. Förstå hur den måste uppfattats när den visades med kaross första gången 1966. En minst sagt spektakulär bil som innebar en rejäl skjuts i karriären för den unge Gandini.
Lancia Stratos Zero från 1970 var redan från början avsedd endast som en fantastisk konceptbil. En designstudie av kilformad sportbil, dragen till sitt yttersta. Var faktiskt körbar men hade knappast motor som matchade utseendet. Den hämtades ur Lancia Fulvia och var en V4 på endast 115 hästar.. Designen lugnades senare ner en smula och blev till verklighet i den lika fantastiska succén Lamborghini Countach. Denna ikon bland supersportbilar med sitt fortfarande futuristiska utseende som presenterades på Genevesalongen redan 1971. 12-cylindrig mittmotor. Tvåsitsig och med obefintliga justeringsmöjligheter på stolarna. 2 meter bred och endast 1,07 hög. Den första Gandinidesignade produktionsbilen (fr. 1973) som fick snedskuret hjulhus. Innan dess var det bara designstudierna som fått det. Kanske inte en total slump att det blev ett ”kör” från Ferruccio Lamborghini själv på den designen med tanke på att redan Lamborghinis första modell 350GT hade ett ganska okonventionellt kantigt bakre hjulhus. 350GT ritades dock inte av Gandini utan av någon okänd på Carrozzeria Touring.
Lamborghini Bravo från 1974 var en fullt fungerande designstudie för en tänkbar ersättare till V8-modellen Urraco. Existerar fortfarande och senast kända pris var 588000 USD vid en auktion 2011.
Bertone Ferrari 308 GT Rainbow från 1976 är ännu en futuristisk studie som aldrig var ämnad för produktion. Dock körbar. Okonventionellt utseende som få andra bilar och med hjulhus där Gandini fått helt fria tyglar. Helknäpp.
Maserati Chubasco, exakt ett år efter presentationen av Shamal såg prototypen Chubasco dagens ljus. Planen var supersportbil med mittmotor. Även om den aldrig blev en realitet utan stannade vid lermodell kan element från den synas i exempelvis Bugatti EB110, som förstås också ritats av Gandini. Chubasco hade snedskuret hjulhus gone completely mad.
Bugatti EB110, det legendariska bilmärket startat av en italienare i Molsheim, som då tillhörde Tyskland men sedermera blev franskt, återuppväcktes under tidigt 90-tal av ett konsortium under ledning av Suzukiimportören och Ferrariåterförsäljaren Romano Artioli. Man hade verkligt storslagna planer och byggde en fantastisk fabrik i Campogalliano i Italien för tillverkningen av supersportbilar. 992 visades den första modellen EB110 GT upp. EB var initialerna för grundaren Ettore Bugatti. Marcello Gandini stod för designen och här var hjulhusen istället konventionella rundade. Ryktet gör gällande att designskisserna ursprungligen hade mer säregna bakre hjulhus, ungefär som Maserati Chubasco, men Artioli lär ha refuserat dem. En V12 motor med fyra turboaggregat och fyrhjulsdrift gjorde detta till en speciell superbil vid den tiden. Michael Schumacher ägde faktiskt en EB110 Super Sport privat. Efter endast 139 tillverkade bilar fram till 1995 var sagan över för den gången och Automobili Bugatti gick i konkurs efter ytterligare något år. Volkswagen köpte namnrättigheterna 1998 men det dröjde sedan till 2005 innan ännu en Bugattimodell såg dagens ljus.
Lamborghini P140, 1987. Planerad som ersättare till instegsmodellen Jalpa var det den första tänkt att få V10-motor. Det tillverkades några få prototyper innan projektet skrinlades helt. Mycket i linjerna känns igen i såväl Bugatti som Cizeta och Lamborghini Diablo.
Maserati Shamal, den sista modellen från De Tomasos ägarskap över Maserati, och förmodligen den absolut sista bilmodellen att presenteras under 80-talet. 14 december 1989 skedde det. Produktionen kom igång 1990. Endast 369 exemplar byggdes. Klart färre än exempelvis Ferrari F40 med 1312 exemplar och mer i paritet med Ferrari F50, vilken det gjordes 349 av. En Shamal kan knappast anses vara vacker, snarare brutal i sin framtoning och möjligen också lite säregen. Endast 4,10 lång, ordentligt breddad och med en 3,2 liters dubbelturbostressad V8. 2+2 sitsig och med andra ord en GT i dess rätta bemärkelse, även fast det är galet trångt där bak. Jag älskar den sedan jag såg den allra första gången och är stolt ägare sedan tio år.
Lamborghini Diablo, 1990, inför pensionerandet av ikonen Countach valde Lamborghini ännu en gång att låta Gandini rita en ersättare. Konceptet med scissor doors, V12 mittmotor och en utpräglad wedge shape följde med in i 90-talet men nu kunde man faktiskt även justera sätena för att få sitta någorlunda bekvämt. Designen ansågs inte fullt lika revolutionerande som Countach 20 år tidigare. Förståeligt, då det bland annat kan skyllas på Chrysler som ägde Lamborghini vid tidpunkten. De begärde nämligen att linjerna skulle avdramatiseras från ursprungdesignen Gandini tagit fram. Men likväl är det en fantastisk supersportbil. Undertecknad föredrar de tidiga bakhjulsdrivna framför efterföljarna som i stort sett alla har fyrhjulsdrift.
Cizeta Moroder, ett galet joint venture projekt startat 1988 mellan en italiensk bilkonstruktör Claudio Zampolli = CZ = italienskt uttal Cizeta, och en mycket välkänd italiensk-tysk musikproducent, Giorgio Moroder. Det hela resulterade i den unika Cizeta Moroder V16T där motorn alltså var en V16 och designen helt och hållet är Gandini. Här återfinns det ursprungliga refuserade utseende Gandini tänkte sig för Lamborghini Diablo. När bilen väl nådde produktion 1991 hade Giorgio Moroder dragit sig ur och därför hette de då bara Cizeta V16T. Moroder behöll prototypen som även bär hans efternamn. Endast ett tiotal bilar lär ha slutförts även om ytterligare ett litet fåtal lär ha byggts på beställning under 2000-talet.
Maserati Quattroporte IV, presenterad 1994, ja hjulhussnitsen sitter där men det är väl i princip allt. För övrigt tycker jag personligen att designen på denna fyrdörrars lyxsedan är lite för slätstruken och trist för att vara en Gandiniprodukt. V8-modellen av dessa har dock i stort sett samma motor som Shamal. Vevaxeln skiljer på en avgörande och ljudpåverkande punkt men mycket är annars samma. Råkar man som Shamalägare ut för totalhaveri brukar det bli QP V8 som får hosta upp med ersättningsmotorn.
De Tomaso Mangusta/Qvale Mangusta, utifrån en prototyp kallad Biguá presenterad 1996 började man producera De Tomaso Mangusta 1999. Namnet återanvändes från en oerhört läcker 60-talsmodell ritad av Girgetto Giugiaro, men den senare fick istället ett minst sagt särpräglat utseende. Ganska ful ur de flesta vinklar men det är också rätt kul. Fanns med i ett av mina bilannonstips tidigare. Idén var att skapa en italiensk motsvarighet till brittiska TVR. Av ekonomiska skäl avslutades De Tomasos inblandning i produktionen och de sista bilarna hette Qvale Mangusta efter att en amerikansk importör av 60-talets De Tomaso Mangusta klivit in som delfinansiär. Färre än 300 byggda totalt men modellen utgjorde även teknisk grund för MG X Power SV av vilken förvisso ännu färre byggdes.
Lamborghini Urus. Lamborghinis nuvarande SUV är inte en Gandinidesign men nog kan man misstänka att inspirationen till hjulhusen kommer från äldre Lamborghinis ritade av honom. Det finns mycket Gandini inbyggt i Lamborghinins DNA.
Marcello Gandini hade en del fuffens för sig med hjulhusen även på modeller som inte fått just det för honom typiskt snedskurna. Ta till exempel den fullt körbara konceptbilen Lamborghini Marzal från 1967 som låg till grund för Lamborghini Espada från 1968. Båda med kantiga hjulhus där bak. 1976 även modellen Silhouette (senare Jalpa) som faktiskt fick kantiga hjulhus runtom. Nu är kantigt utformade hjulhus inte något unikt för Gandini utan det har praktiserats på många andras modeller också.
Jag har faktiskt även sett turistbussar med snedskurna hjulhus a la Gandini men har inte funnit bevis för att han faktiskt ritat dem. Inspirerat har han alldeles säkert gjort.
Lancia Stratos HF visad 1971 och tillverkad mellan 1974-75 är annars likt Miura ännu ett exempel på en mycket berömd Gandinidesign som inte har signumet i hjulhuset.
Allt han ritade är naturligtvis inte snyggt eller coolt ens i mina subjektiva ögon, ta bara Citroën BX från 80-talet. En design ursprungligen avsedd för Volvo Tundra, vilken tyvärr aldrig blev av eftersom det från början coola utseendet gissningsvis var lite för avantgardistiskt och spännande för Volvo. När Bertone och Gandini fick tummen ner från Volvo frågade man istället till den mest urflippade tillverkare man kunde komma på och därmed blev det som det blev i produktionsutförande, alltså avsevärt mindre coola Citroën BX.
Jag inser nu att det här blev lite väl mycket oviktig läsning även för er jullediga. Men har man trots det tagit sig ända ner hit hoppas jag att någon roats av det. Nu ska jag ta mig till garaget minsann.
Önskar er också en riktigt God Hjul!
Vilken julklapp !!! Stort Tack ! Bränner till skönt i en gammal kropp som har haft glädjen och följa en del av disignutveklingen…Viva Gandini !!Lite (h)jul(hus)läsning kanske?
Frekventerar man denna tråd så kanske man noterat att jag har en faiblesse för italienska bilar. I många av fallen är det förstås designen som gör det hela så läckert, men inte alltid. Italienska bilar, särskilt äldre och analoga, har en speciell, rätt svårförklarad men skön känsla inbyggd. En känsla som bäst måste upplevas personligen, bakom ratten förstås.
Och apropå design och ytlighet, här följer en totalt onödig liten hyllning till en av alla tiders främsta bildesigners, Marcello Gandini, född 1938 i Turin. Handplockad av Nuccio Bertone själv till att ersätta mästaren Giorgetto Giugiaro som chefsdesigner för Bertone, som ju kamperade med Pininfarina om att vara det största och viktigaste bildesignhuset. Senare frilansade han.
Men jag väljer inte bara att hylla mannen och hans många mästerverk i sig, utan lägger lite extra nördigt fokus på ett av hans båda speciella signum, det unika snedskurna bakre hjulhuset. Det kan man tycka precis vad man vill om såklart. Själv har jag alltid uppskattat det. Till en viss gräns vill säga. Det andra designelementet Gandini kan hållas ansvarig för är ”scissor doors”, först infört i produktion på Lamborghini Countach. Alltså dörrar som till skillnad från den ännu äldre måsvingekonstruktionen öppnas uppåt/framåt.
Lamborghini Miura. Marcello Gandinis första megahit undslapp snedskurna hjulhus då han gissningsvis ännu inte kommit på den idén. Men vilken bil oavsett! Världens första ”superbil”, strikt tvåsitsig med tvärställd 12-cylindrig mittmotor. Förstå hur den måste uppfattats när den visades med kaross första gången 1966. En minst sagt spektakulär bil som innebar en rejäl skjuts i karriären för den unge Gandini.
Lancia Stratos Zero från 1970 var redan från början avsedd endast som en fantastisk konceptbil. En designstudie av kilformad sportbil, dragen till sitt yttersta. Var faktiskt körbar men hade knappast motor som matchade utseendet. Den hämtades ur Lancia Fulvia och var en V4 på endast 115 hästar.. Designen lugnades senare ner en smula och blev till verklighet i den lika fantastiska succén Lamborghini Countach. Denna ikon bland supersportbilar med sitt fortfarande futuristiska utseende som presenterades på Genevesalongen redan 1971. 12-cylindrig mittmotor. Tvåsitsig och med obefintliga justeringsmöjligheter på stolarna. 2 meter bred och endast 1,07 hög. Den första Gandinidesignade produktionsbilen (fr. 1973) som fick snedskuret hjulhus. Innan dess var det bara designstudierna som fått det. Kanske inte en total slump att det blev ett ”kör” från Ferruccio Lamborghini själv på den designen med tanke på att redan Lamborghinis första modell 350GT hade ett ganska okonventionellt kantigt bakre hjulhus. 350GT ritades dock inte av Gandini utan av någon okänd på Carrozzeria Touring.
Lamborghini Bravo från 1974 var en fullt fungerande designstudie för en tänkbar ersättare till V8-modellen Urraco. Existerar fortfarande och senast kända pris var 588000 USD vid en auktion 2011.
Bertone Ferrari 308 GT Rainbow från 1976 är ännu en futuristisk studie som aldrig var ämnad för produktion. Dock körbar. Okonventionellt utseende som få andra bilar och med hjulhus där Gandini fått helt fria tyglar. Helknäpp.
Maserati Chubasco, exakt ett år efter presentationen av Shamal såg prototypen Chubasco dagens ljus. Planen var supersportbil med mittmotor. Även om den aldrig blev en realitet utan stannade vid lermodell kan element från den synas i exempelvis Bugatti EB110, som förstås också ritats av Gandini. Chubasco hade snedskuret hjulhus gone completely mad.
Bugatti EB110, det legendariska bilmärket startat av en italienare i Molsheim, som då tillhörde Tyskland men sedermera blev franskt, återuppväcktes under tidigt 90-tal av ett konsortium under ledning av Suzukiimportören och Ferrariåterförsäljaren Romano Artioli. Man hade verkligt storslagna planer och byggde en fantastisk fabrik i Campogalliano i Italien för tillverkningen av supersportbilar. 992 visades den första modellen EB110 GT upp. EB var initialerna för grundaren Ettore Bugatti. Marcello Gandini stod för designen och här var hjulhusen istället konventionella rundade. Ryktet gör gällande att designskisserna ursprungligen hade mer säregna bakre hjulhus, ungefär som Maserati Chubasco, men Artioli lär ha refuserat dem. En V12 motor med fyra turboaggregat och fyrhjulsdrift gjorde detta till en speciell superbil vid den tiden. Michael Schumacher ägde faktiskt en EB110 Super Sport privat. Efter endast 139 tillverkade bilar fram till 1995 var sagan över för den gången och Automobili Bugatti gick i konkurs efter ytterligare något år. Volkswagen köpte namnrättigheterna 1998 men det dröjde sedan till 2005 innan ännu en Bugattimodell såg dagens ljus.
Lamborghini P140, 1987. Planerad som ersättare till instegsmodellen Jalpa var det den första tänkt att få V10-motor. Det tillverkades några få prototyper innan projektet skrinlades helt. Mycket i linjerna känns igen i såväl Bugatti som Cizeta och Lamborghini Diablo.
Maserati Shamal, den sista modellen från De Tomasos ägarskap över Maserati, och förmodligen den absolut sista bilmodellen att presenteras under 80-talet. 14 december 1989 skedde det. Produktionen kom igång 1990. Endast 369 exemplar byggdes. Klart färre än exempelvis Ferrari F40 med 1312 exemplar och mer i paritet med Ferrari F50, vilken det gjordes 349 av. En Shamal kan knappast anses vara vacker, snarare brutal i sin framtoning och möjligen också lite säregen. Endast 4,10 lång, ordentligt breddad och med en 3,2 liters dubbelturbostressad V8. 2+2 sitsig och med andra ord en GT i dess rätta bemärkelse, även fast det är galet trångt där bak. Jag älskar den sedan jag såg den allra första gången och är stolt ägare sedan tio år.
Lamborghini Diablo, 1990, inför pensionerandet av ikonen Countach valde Lamborghini ännu en gång att låta Gandini rita en ersättare. Konceptet med scissor doors, V12 mittmotor och en utpräglad wedge shape följde med in i 90-talet men nu kunde man faktiskt även justera sätena för att få sitta någorlunda bekvämt. Designen ansågs inte fullt lika revolutionerande som Countach 20 år tidigare. Förståeligt, då det bland annat kan skyllas på Chrysler som ägde Lamborghini vid tidpunkten. De begärde nämligen att linjerna skulle avdramatiseras från ursprungdesignen Gandini tagit fram. Men likväl är det en fantastisk supersportbil. Undertecknad föredrar de tidiga bakhjulsdrivna framför efterföljarna som i stort sett alla har fyrhjulsdrift.
Cizeta Moroder, ett galet joint venture projekt startat 1988 mellan en italiensk bilkonstruktör Claudio Zampolli = CZ = italienskt uttal Cizeta, och en mycket välkänd italiensk-tysk musikproducent, Giorgio Moroder. Det hela resulterade i den unika Cizeta Moroder V16T där motorn alltså var en V16 och designen helt och hållet är Gandini. Här återfinns det ursprungliga refuserade utseende Gandini tänkte sig för Lamborghini Diablo. När bilen väl nådde produktion 1991 hade Giorgio Moroder dragit sig ur och därför hette de då bara Cizeta V16T. Moroder behöll prototypen som även bär hans efternamn. Endast ett tiotal bilar lär ha slutförts även om ytterligare ett litet fåtal lär ha byggts på beställning under 2000-talet.
Maserati Quattroporte IV, presenterad 1994, ja hjulhussnitsen sitter där men det är väl i princip allt. För övrigt tycker jag personligen att designen på denna fyrdörrars lyxsedan är lite för slätstruken och trist för att vara en Gandiniprodukt. V8-modellen av dessa har dock i stort sett samma motor som Shamal. Vevaxeln skiljer på en avgörande och ljudpåverkande punkt men mycket är annars samma. Råkar man som Shamalägare ut för totalhaveri brukar det bli QP V8 som får hosta upp med ersättningsmotorn.
De Tomaso Mangusta/Qvale Mangusta, utifrån en prototyp kallad Biguá presenterad 1996 började man producera De Tomaso Mangusta 1999. Namnet återanvändes från en oerhört läcker 60-talsmodell ritad av Girgetto Giugiaro, men den senare fick istället ett minst sagt särpräglat utseende. Ganska ful ur de flesta vinklar men det är också rätt kul. Fanns med i ett av mina bilannonstips tidigare. Idén var att skapa en italiensk motsvarighet till brittiska TVR. Av ekonomiska skäl avslutades De Tomasos inblandning i produktionen och de sista bilarna hette Qvale Mangusta efter att en amerikansk importör av 60-talets De Tomaso Mangusta klivit in som delfinansiär. Färre än 300 byggda totalt men modellen utgjorde även teknisk grund för MG X Power SV av vilken förvisso ännu färre byggdes.
Lamborghini Urus. Lamborghinis nuvarande SUV är inte en Gandinidesign men nog kan man misstänka att inspirationen till hjulhusen kommer från äldre Lamborghinis ritade av honom. Det finns mycket Gandini inbyggt i Lamborghinins DNA.
Marcello Gandini hade en del fuffens för sig med hjulhusen även på modeller som inte fått just det för honom typiskt snedskurna. Ta till exempel den fullt körbara konceptbilen Lamborghini Marzal från 1967 som låg till grund för Lamborghini Espada från 1968. Båda med kantiga hjulhus där bak. 1976 även modellen Silhouette (senare Jalpa) som faktiskt fick kantiga hjulhus runtom. Nu är kantigt utformade hjulhus inte något unikt för Gandini utan det har praktiserats på många andras modeller också.
Jag har faktiskt även sett turistbussar med snedskurna hjulhus a la Gandini men har inte funnit bevis för att han faktiskt ritat dem. Inspirerat har han alldeles säkert gjort.
Lancia Stratos HF visad 1971 och tillverkad mellan 1974-75 är annars likt Miura ännu ett exempel på en mycket berömd Gandinidesign som inte har signumet i hjulhuset.
Allt han ritade är naturligtvis inte snyggt eller coolt ens i mina subjektiva ögon, ta bara Citroën BX från 80-talet. En design ursprungligen avsedd för Volvo Tundra, vilken tyvärr aldrig blev av eftersom det från början coola utseendet gissningsvis var lite för avantgardistiskt och spännande för Volvo. När Bertone och Gandini fick tummen ner från Volvo frågade man istället den mest urflippade tillverkare man kunde komma på och därmed blev det som det blev i produktionsutförande, alltså avsevärt mindre coola Citroën BX.
Jag inser nu att det här blev lite väl mycket oviktig läsning även för er jullediga. Men har man trots det tagit sig ända ner hit hoppas jag att någon roats av det. Nu ska jag ta mig till garaget minsann.
Önskar er också en riktigt God Hjul!
Väldigt intressant läsning, tack för genomgången!Lite (h)jul(hus)läsning kanske?
Frekventerar man denna tråd så kanske man noterat att jag har en faiblesse för italienska bilar. I många av fallen är det förstås designen som gör det hela så läckert, men inte alltid. Italienska bilar, särskilt äldre och analoga, har en speciell, rätt svårförklarad men skön känsla inbyggd. En känsla som bäst måste upplevas personligen, bakom ratten förstås.
Och apropå design och ytlighet, här följer en totalt onödig liten hyllning till en av alla tiders främsta bildesigners, Marcello Gandini, född 1938 i Turin. Handplockad av Nuccio Bertone själv till att ersätta mästaren Giorgetto Giugiaro som chefsdesigner för Bertone, som ju kamperade med Pininfarina om att vara det största och viktigaste bildesignhuset. Senare frilansade han.
Men jag väljer inte bara att hylla mannen och hans många mästerverk i sig, utan lägger lite extra nördigt fokus på ett av hans båda speciella signum, det unika snedskurna bakre hjulhuset. Det kan man tycka precis vad man vill om såklart. Själv har jag alltid uppskattat det. Till en viss gräns vill säga. Det andra designelementet Gandini kan hållas ansvarig för är ”scissor doors”, först infört i produktion på Lamborghini Countach. Alltså dörrar som till skillnad från den ännu äldre måsvingekonstruktionen öppnas uppåt/framåt.
Lamborghini Miura. Marcello Gandinis första megahit undslapp snedskurna hjulhus då han gissningsvis ännu inte kommit på den idén. Men vilken bil oavsett! Världens första ”superbil”, strikt tvåsitsig med tvärställd 12-cylindrig mittmotor. Förstå hur den måste uppfattats när den visades med kaross första gången 1966. En minst sagt spektakulär bil som innebar en rejäl skjuts i karriären för den unge Gandini.
Lancia Stratos Zero från 1970 var redan från början avsedd endast som en fantastisk konceptbil. En designstudie av kilformad sportbil, dragen till sitt yttersta. Var faktiskt körbar men hade knappast motor som matchade utseendet. Den hämtades ur Lancia Fulvia och var en V4 på endast 115 hästar.. Designen lugnades senare ner en smula och blev till verklighet i den lika fantastiska succén Lamborghini Countach. Denna ikon bland supersportbilar med sitt fortfarande futuristiska utseende som presenterades på Genevesalongen redan 1971. 12-cylindrig mittmotor. Tvåsitsig och med obefintliga justeringsmöjligheter på stolarna. 2 meter bred och endast 1,07 hög. Den första Gandinidesignade produktionsbilen (fr. 1973) som fick snedskuret hjulhus. Innan dess var det bara designstudierna som fått det. Kanske inte en total slump att det blev ett ”kör” från Ferruccio Lamborghini själv på den designen med tanke på att redan Lamborghinis första modell 350GT hade ett ganska okonventionellt kantigt bakre hjulhus. 350GT ritades dock inte av Gandini utan av någon okänd på Carrozzeria Touring.
Lamborghini Bravo från 1974 var en fullt fungerande designstudie för en tänkbar ersättare till V8-modellen Urraco. Existerar fortfarande och senast kända pris var 588000 USD vid en auktion 2011.
Bertone Ferrari 308 GT Rainbow från 1976 är ännu en futuristisk studie som aldrig var ämnad för produktion. Dock körbar. Okonventionellt utseende som få andra bilar och med hjulhus där Gandini fått helt fria tyglar. Helknäpp.
Maserati Chubasco, exakt ett år efter presentationen av Shamal såg prototypen Chubasco dagens ljus. Planen var supersportbil med mittmotor. Även om den aldrig blev en realitet utan stannade vid lermodell kan element från den synas i exempelvis Bugatti EB110, som förstås också ritats av Gandini. Chubasco hade snedskuret hjulhus gone completely mad.
Bugatti EB110, det legendariska bilmärket startat av en italienare i Molsheim, som då tillhörde Tyskland men sedermera blev franskt, återuppväcktes under tidigt 90-tal av ett konsortium under ledning av Suzukiimportören och Ferrariåterförsäljaren Romano Artioli. Man hade verkligt storslagna planer och byggde en fantastisk fabrik i Campogalliano i Italien för tillverkningen av supersportbilar. 992 visades den första modellen EB110 GT upp. EB var initialerna för grundaren Ettore Bugatti. Marcello Gandini stod för designen och här var hjulhusen istället konventionella rundade. Ryktet gör gällande att designskisserna ursprungligen hade mer säregna bakre hjulhus, ungefär som Maserati Chubasco, men Artioli lär ha refuserat dem. En V12 motor med fyra turboaggregat och fyrhjulsdrift gjorde detta till en speciell superbil vid den tiden. Michael Schumacher ägde faktiskt en EB110 Super Sport privat. Efter endast 139 tillverkade bilar fram till 1995 var sagan över för den gången och Automobili Bugatti gick i konkurs efter ytterligare något år. Volkswagen köpte namnrättigheterna 1998 men det dröjde sedan till 2005 innan ännu en Bugattimodell såg dagens ljus.
Lamborghini P140, 1987. Planerad som ersättare till instegsmodellen Jalpa var det den första tänkt att få V10-motor. Det tillverkades några få prototyper innan projektet skrinlades helt. Mycket i linjerna känns igen i såväl Bugatti som Cizeta och Lamborghini Diablo.
Maserati Shamal, den sista modellen från De Tomasos ägarskap över Maserati, och förmodligen den absolut sista bilmodellen att presenteras under 80-talet. 14 december 1989 skedde det. Produktionen kom igång 1990. Endast 369 exemplar byggdes. Klart färre än exempelvis Ferrari F40 med 1312 exemplar och mer i paritet med Ferrari F50, vilken det gjordes 349 av. En Shamal kan knappast anses vara vacker, snarare brutal i sin framtoning och möjligen också lite säregen. Endast 4,10 lång, ordentligt breddad och med en 3,2 liters dubbelturbostressad V8. 2+2 sitsig och med andra ord en GT i dess rätta bemärkelse, även fast det är galet trångt där bak. Jag älskar den sedan jag såg den allra första gången och är stolt ägare sedan tio år.
Lamborghini Diablo, 1990, inför pensionerandet av ikonen Countach valde Lamborghini ännu en gång att låta Gandini rita en ersättare. Konceptet med scissor doors, V12 mittmotor och en utpräglad wedge shape följde med in i 90-talet men nu kunde man faktiskt även justera sätena för att få sitta någorlunda bekvämt. Designen ansågs inte fullt lika revolutionerande som Countach 20 år tidigare. Förståeligt, då det bland annat kan skyllas på Chrysler som ägde Lamborghini vid tidpunkten. De begärde nämligen att linjerna skulle avdramatiseras från ursprungdesignen Gandini tagit fram. Men likväl är det en fantastisk supersportbil. Undertecknad föredrar de tidiga bakhjulsdrivna framför efterföljarna som i stort sett alla har fyrhjulsdrift.
Cizeta Moroder, ett galet joint venture projekt startat 1988 mellan en italiensk bilkonstruktör Claudio Zampolli = CZ = italienskt uttal Cizeta, och en mycket välkänd italiensk-tysk musikproducent, Giorgio Moroder. Det hela resulterade i den unika Cizeta Moroder V16T där motorn alltså var en V16 och designen helt och hållet är Gandini. Här återfinns det ursprungliga refuserade utseende Gandini tänkte sig för Lamborghini Diablo. När bilen väl nådde produktion 1991 hade Giorgio Moroder dragit sig ur och därför hette de då bara Cizeta V16T. Moroder behöll prototypen som även bär hans efternamn. Endast ett tiotal bilar lär ha slutförts även om ytterligare ett litet fåtal lär ha byggts på beställning under 2000-talet.
Maserati Quattroporte IV, presenterad 1994, ja hjulhussnitsen sitter där men det är väl i princip allt. För övrigt tycker jag personligen att designen på denna fyrdörrars lyxsedan är lite för slätstruken och trist för att vara en Gandiniprodukt. V8-modellen av dessa har dock i stort sett samma motor som Shamal. Vevaxeln skiljer på en avgörande och ljudpåverkande punkt men mycket är annars samma. Råkar man som Shamalägare ut för totalhaveri brukar det bli QP V8 som får hosta upp med ersättningsmotorn.
De Tomaso Mangusta/Qvale Mangusta, utifrån en prototyp kallad Biguá presenterad 1996 började man producera De Tomaso Mangusta 1999. Namnet återanvändes från en oerhört läcker 60-talsmodell ritad av Girgetto Giugiaro, men den senare fick istället ett minst sagt särpräglat utseende. Ganska ful ur de flesta vinklar men det är också rätt kul. Fanns med i ett av mina bilannonstips tidigare. Idén var att skapa en italiensk motsvarighet till brittiska TVR. Av ekonomiska skäl avslutades De Tomasos inblandning i produktionen och de sista bilarna hette Qvale Mangusta efter att en amerikansk importör av 60-talets De Tomaso Mangusta klivit in som delfinansiär. Färre än 300 byggda totalt men modellen utgjorde även teknisk grund för MG X Power SV av vilken förvisso ännu färre byggdes.
Lamborghini Urus. Lamborghinis nuvarande SUV är inte en Gandinidesign men nog kan man misstänka att inspirationen till hjulhusen kommer från äldre Lamborghinis ritade av honom. Det finns mycket Gandini inbyggt i Lamborghinins DNA.
Marcello Gandini hade en del fuffens för sig med hjulhusen även på modeller som inte fått just det för honom typiskt snedskurna. Ta till exempel den fullt körbara konceptbilen Lamborghini Marzal från 1967 som låg till grund för Lamborghini Espada från 1968. Båda med kantiga hjulhus där bak. 1976 även modellen Silhouette (senare Jalpa) som faktiskt fick kantiga hjulhus runtom. Nu är kantigt utformade hjulhus inte något unikt för Gandini utan det har praktiserats på många andras modeller också.
Jag har faktiskt även sett turistbussar med snedskurna hjulhus a la Gandini men har inte funnit bevis för att han faktiskt ritat dem. Inspirerat har han alldeles säkert gjort.
Lancia Stratos HF visad 1971 och tillverkad mellan 1974-75 är annars likt Miura ännu ett exempel på en mycket berömd Gandinidesign som inte har signumet i hjulhuset.
Allt han ritade är naturligtvis inte snyggt eller coolt ens i mina subjektiva ögon, ta bara Citroën BX från 80-talet. En design ursprungligen avsedd för Volvo Tundra, vilken tyvärr aldrig blev av eftersom det från början coola utseendet gissningsvis var lite för avantgardistiskt och spännande för Volvo. När Bertone och Gandini fick tummen ner från Volvo frågade man istället den mest urflippade tillverkare man kunde komma på och därmed blev det som det blev i produktionsutförande, alltså avsevärt mindre coola Citroën BX.
Jag inser nu att det här blev lite väl mycket oviktig läsning även för er jullediga. Men har man trots det tagit sig ända ner hit hoppas jag att någon roats av det. Nu ska jag ta mig till garaget minsann.
Önskar er också en riktigt God Hjul!
Lite (h)jul(hus)läsning kanske?
Frekventerar man denna tråd så kanske man noterat att jag har en faiblesse för italienska bilar. I många av fallen är det förstås designen som gör det hela så läckert, men inte alltid. Italienska bilar, särskilt äldre och analoga, har en speciell, rätt svårförklarad men skön känsla inbyggd. En känsla som bäst måste upplevas personligen, bakom ratten förstås.
Och apropå design och ytlighet, här följer en totalt onödig liten hyllning till en av alla tiders främsta bildesigners, Marcello Gandini, född 1938 i Turin. Handplockad av Nuccio Bertone själv till att ersätta mästaren Giorgetto Giugiaro som chefsdesigner för Bertone, som ju kamperade med Pininfarina om att vara det största och viktigaste bildesignhuset. Senare frilansade han.
Men jag väljer inte bara att hylla mannen och hans många mästerverk i sig, utan lägger lite extra nördigt fokus på ett av hans båda speciella signum, det unika snedskurna bakre hjulhuset. Det kan man tycka precis vad man vill om såklart. Själv har jag alltid uppskattat det. Till en viss gräns vill säga. Det andra designelementet Gandini kan hållas ansvarig för är ”scissor doors”, först infört i produktion på Lamborghini Countach. Alltså dörrar som till skillnad från den ännu äldre måsvingekonstruktionen öppnas uppåt/framåt.
Lamborghini Miura. Marcello Gandinis första megahit undslapp snedskurna hjulhus då han gissningsvis ännu inte kommit på den idén. Men vilken bil oavsett! Världens första ”superbil”, strikt tvåsitsig med tvärställd 12-cylindrig mittmotor. Förstå hur den måste uppfattats när den visades med kaross första gången 1966. En minst sagt spektakulär bil som innebar en rejäl skjuts i karriären för den unge Gandini.
Lancia Stratos Zero från 1970 var redan från början avsedd endast som en fantastisk konceptbil. En designstudie av kilformad sportbil, dragen till sitt yttersta. Var faktiskt körbar men hade knappast motor som matchade utseendet. Den hämtades ur Lancia Fulvia och var en V4 på endast 115 hästar.. Designen lugnades senare ner en smula och blev till verklighet i den lika fantastiska succén Lamborghini Countach. Denna ikon bland supersportbilar med sitt fortfarande futuristiska utseende som presenterades på Genevesalongen redan 1971. 12-cylindrig mittmotor. Tvåsitsig och med obefintliga justeringsmöjligheter på stolarna. 2 meter bred och endast 1,07 hög. Den första Gandinidesignade produktionsbilen (fr. 1973) som fick snedskuret hjulhus. Innan dess var det bara designstudierna som fått det. Kanske inte en total slump att det blev ett ”kör” från Ferruccio Lamborghini själv på den designen med tanke på att redan Lamborghinis första modell 350GT hade ett ganska okonventionellt kantigt bakre hjulhus. 350GT ritades dock inte av Gandini utan av någon okänd på Carrozzeria Touring.
Lamborghini Bravo från 1974 var en fullt fungerande designstudie för en tänkbar ersättare till V8-modellen Urraco. Existerar fortfarande och senast kända pris var 588000 USD vid en auktion 2011.
Bertone Ferrari 308 GT Rainbow från 1976 är ännu en futuristisk studie som aldrig var ämnad för produktion. Dock körbar. Okonventionellt utseende som få andra bilar och med hjulhus där Gandini fått helt fria tyglar. Helknäpp.
Maserati Chubasco, exakt ett år efter presentationen av Shamal såg prototypen Chubasco dagens ljus. Planen var supersportbil med mittmotor. Även om den aldrig blev en realitet utan stannade vid lermodell kan element från den synas i exempelvis Bugatti EB110, som förstås också ritats av Gandini. Chubasco hade snedskuret hjulhus gone completely mad.
Bugatti EB110, det legendariska bilmärket startat av en italienare i Molsheim, som då tillhörde Tyskland men sedermera blev franskt, återuppväcktes under tidigt 90-tal av ett konsortium under ledning av Suzukiimportören och Ferrariåterförsäljaren Romano Artioli. Man hade verkligt storslagna planer och byggde en fantastisk fabrik i Campogalliano i Italien för tillverkningen av supersportbilar. 992 visades den första modellen EB110 GT upp. EB var initialerna för grundaren Ettore Bugatti. Marcello Gandini stod för designen och här var hjulhusen istället konventionella rundade. Ryktet gör gällande att designskisserna ursprungligen hade mer säregna bakre hjulhus, ungefär som Maserati Chubasco, men Artioli lär ha refuserat dem. En V12 motor med fyra turboaggregat och fyrhjulsdrift gjorde detta till en speciell superbil vid den tiden. Michael Schumacher ägde faktiskt en EB110 Super Sport privat. Efter endast 139 tillverkade bilar fram till 1995 var sagan över för den gången och Automobili Bugatti gick i konkurs efter ytterligare något år. Volkswagen köpte namnrättigheterna 1998 men det dröjde sedan till 2005 innan ännu en Bugattimodell såg dagens ljus.
Lamborghini P140, 1987. Planerad som ersättare till instegsmodellen Jalpa var det den första tänkt att få V10-motor. Det tillverkades några få prototyper innan projektet skrinlades helt. Mycket i linjerna känns igen i såväl Bugatti som Cizeta och Lamborghini Diablo.
Maserati Shamal, den sista modellen från De Tomasos ägarskap över Maserati, och förmodligen den absolut sista bilmodellen att presenteras under 80-talet. 14 december 1989 skedde det. Produktionen kom igång 1990. Endast 369 exemplar byggdes. Klart färre än exempelvis Ferrari F40 med 1312 exemplar och mer i paritet med Ferrari F50, vilken det gjordes 349 av. En Shamal kan knappast anses vara vacker, snarare brutal i sin framtoning och möjligen också lite säregen. Endast 4,10 lång, ordentligt breddad och med en 3,2 liters dubbelturbostressad V8. 2+2 sitsig och med andra ord en GT i dess rätta bemärkelse, även fast det är galet trångt där bak. Jag älskar den sedan jag såg den allra första gången och är stolt ägare sedan tio år.
Lamborghini Diablo, 1990, inför pensionerandet av ikonen Countach valde Lamborghini ännu en gång att låta Gandini rita en ersättare. Konceptet med scissor doors, V12 mittmotor och en utpräglad wedge shape följde med in i 90-talet men nu kunde man faktiskt även justera sätena för att få sitta någorlunda bekvämt. Designen ansågs inte fullt lika revolutionerande som Countach 20 år tidigare. Förståeligt, då det bland annat kan skyllas på Chrysler som ägde Lamborghini vid tidpunkten. De begärde nämligen att linjerna skulle avdramatiseras från ursprungdesignen Gandini tagit fram. Men likväl är det en fantastisk supersportbil. Undertecknad föredrar de tidiga bakhjulsdrivna framför efterföljarna som i stort sett alla har fyrhjulsdrift.
Cizeta Moroder, ett galet joint venture projekt startat 1988 mellan en italiensk bilkonstruktör Claudio Zampolli = CZ = italienskt uttal Cizeta, och en mycket välkänd italiensk-tysk musikproducent, Giorgio Moroder. Det hela resulterade i den unika Cizeta Moroder V16T där motorn alltså var en V16 och designen helt och hållet är Gandini. Här återfinns det ursprungliga refuserade utseende Gandini tänkte sig för Lamborghini Diablo. När bilen väl nådde produktion 1991 hade Giorgio Moroder dragit sig ur och därför hette de då bara Cizeta V16T. Moroder behöll prototypen som även bär hans efternamn. Endast ett tiotal bilar lär ha slutförts även om ytterligare ett litet fåtal lär ha byggts på beställning under 2000-talet.
Maserati Quattroporte IV, presenterad 1994, ja hjulhussnitsen sitter där men det är väl i princip allt. För övrigt tycker jag personligen att designen på denna fyrdörrars lyxsedan är lite för slätstruken och trist för att vara en Gandiniprodukt. V8-modellen av dessa har dock i stort sett samma motor som Shamal. Vevaxeln skiljer på en avgörande och ljudpåverkande punkt men mycket är annars samma. Råkar man som Shamalägare ut för totalhaveri brukar det bli QP V8 som får hosta upp med ersättningsmotorn.
De Tomaso Mangusta/Qvale Mangusta, utifrån en prototyp kallad Biguá presenterad 1996 började man producera De Tomaso Mangusta 1999. Namnet återanvändes från en oerhört läcker 60-talsmodell ritad av Girgetto Giugiaro, men den senare fick istället ett minst sagt särpräglat utseende. Ganska ful ur de flesta vinklar men det är också rätt kul. Fanns med i ett av mina bilannonstips tidigare. Idén var att skapa en italiensk motsvarighet till brittiska TVR. Av ekonomiska skäl avslutades De Tomasos inblandning i produktionen och de sista bilarna hette Qvale Mangusta efter att en amerikansk importör av 60-talets De Tomaso Mangusta klivit in som delfinansiär. Färre än 300 byggda totalt men modellen utgjorde även teknisk grund för MG X Power SV av vilken förvisso ännu färre byggdes.
Lamborghini Urus. Lamborghinis nuvarande SUV är inte en Gandinidesign men nog kan man misstänka att inspirationen till hjulhusen kommer från äldre Lamborghinis ritade av honom. Det finns mycket Gandini inbyggt i Lamborghinins DNA.
Marcello Gandini hade en del fuffens för sig med hjulhusen även på modeller som inte fått just det för honom typiskt snedskurna. Ta till exempel den fullt körbara konceptbilen Lamborghini Marzal från 1967 som låg till grund för Lamborghini Espada från 1968. Båda med kantiga hjulhus där bak. 1976 även modellen Silhouette (senare Jalpa) som faktiskt fick kantiga hjulhus runtom. Nu är kantigt utformade hjulhus inte något unikt för Gandini utan det har praktiserats på många andras modeller också.
Jag har faktiskt även sett turistbussar med snedskurna hjulhus a la Gandini men har inte funnit bevis för att han faktiskt ritat dem. Inspirerat har han alldeles säkert gjort.
Lancia Stratos HF visad 1971 och tillverkad mellan 1974-75 är annars likt Miura ännu ett exempel på en mycket berömd Gandinidesign som inte har signumet i hjulhuset.
Allt han ritade är naturligtvis inte snyggt eller coolt ens i mina subjektiva ögon, ta bara Citroën BX från 80-talet. En design ursprungligen avsedd för Volvo Tundra, vilken tyvärr aldrig blev av eftersom det från början coola utseendet gissningsvis var lite för avantgardistiskt och spännande för Volvo. När Bertone och Gandini fick tummen ner från Volvo frågade man istället den mest urflippade tillverkare man kunde komma på och därmed blev det som det blev i produktionsutförande, alltså avsevärt mindre coola Citroën BX.
Jag inser nu att det här blev lite väl mycket oviktig läsning även för er jullediga. Men har man trots det tagit sig ända ner hit hoppas jag att någon roats av det. Nu ska jag ta mig till garaget minsann.
Önskar er också en riktigt God Hjul!
Riktigt jäkla ball 😍
Tack! Jag har dåligt med bilder men en bild på klockan kan jag bjuda på 😉
En Landy Shorty..väntar på rätt däck.
Vart går gränserna (ish)? Och temperaturerna? Har inte tänkt på det hittills. Var hemma sjuk två veckor när det var kallt osv. Kör typ två mil ungefär när jag väl kör till tex jobbet. Bilen står i garage som är typ 10-15 grader gissningsvis. Bör man skaffa?En vänlig påminnelse att koppla in batteriladdare för er som kör korta sträckor i kombination med kalla nätter😊
Min BMW G31 får hjälp av en Ctek MXS 5.0.
En fråga till någon kunnig, jag har ett AGM batteri på 50 Ah under motorhuven och tydligen har bilen ytterligare ett till AGM batteri på 90 Ah någonstans baktill i bilen.
Jag kopplar klämmorna till (+) respektive (-) polen som finns i motorutrymmet och inte direkt på lilla batteriet.
Min fundering är att när jag kopplar in laddaren så laddas lilla eller stora batteriet? Eller laddas båda samtidigt?
Är ingen expert men jag tror inte att ett batteri är fulladdat eller ens laddat till 80% efter 2 mil. Batteriet mår nog bäst och håller längre om den får ligga konstans omkring 80%-100% laddat.
🤮
