Ännu en i raden av "intressanta" artiklar som vill kasta nytt ljus på saken. Personligen har jag inga som helst betänkligheter kring vem som gjorde vad först, men då vi pratar om synen på den moderna dykarklockan och vad den representerar så verkar frågan framkalla mer eller mindre starka känslor.
Jag vill med detta sista inlägg i frågan belysa en del ståndpunkter som kanske inte är helt triviala.
Först ut skulle jag vilja säga att det finns en uppsjö med artiklar och filmsnuttar på internet som berättar samma sak. Jag tog mig friheten denna söndagsmorgon, nådens år 2023, att söka på internet på franska för att se om de franska artiklarna kunde vara något mer precisa i sin beskrivning. Detta då Blancpain med många andra schweiziska klocktillverkare ligger i en del i Schweiz där man talar franska. Möjligen skulle kanske historiebeskrivningen kunna vara mer detaljerad och exakt. Vad vet jag?
De artiklar jag läste, varav ingen från Blancpain själva, målar upp bilden av två franska officerare ur "Le corps de nageurs de combat français", vilket översätts till "Franska attackdykakåren". Sett i sin kontext var detta efter andra världskriget och militära enheter runt om jorden hade upptäckt nyttan av eller möjligheten med att dyka. Under andra världskriget hade man med olika framgång dykt med ren syrgas med slutna system som inte lämnar bubblor efter sig men som samtidigt avsevärt begränsar dykdjupet som vi känner det idag. Mot slutet av andra världskriget utvecklade marinofficeraren Jacques Cousteau tillsammans med ingenjören Emile Gagnan det som kom att kallas "Aqualung" ett system med komprimerad luft och ett självburet system för en dykare som nu plötsligt fick oanad räckvidd jämfört med det slutna syrgassystemet.
Det var då i spåren av allt detta som den franske kommendanten för attackdykarkåren, Robert Maloubier, som insåg behovet av möjligheten att mäta tiden för en dykare under vatten. Då dykaren var autonom från allt som skedde vid ytan och tillika avskuren från kommunikation behövde dykaren helt enkelt kunna göra detta på egen hand. Idén om ett vattentätt ur med vissa kriterier var född. Efter det att Robert Maloubier blivit avvisad från ett litet antal klocktillverkare med motiveringen att dykning var ingenting som skulle bli populärt (jämför med Laila Freivalds uttalande om att internet var en övergående fluga) inleddes samarbetet med Blancpain redan under året 1950.
Produkten Fifty Fathoms såg dagens ljus 1953 och var under denna tid endast förbehållen den franska attackdykarkåren. Hur som helst valde Blancpain, som vid tidpunkten, var en liten klocktillverkare och inte av samma kaliber som idag, att presentera Fifty Fathoms för allmänheten vid Basel 1954 (Bâle på franska).
Det var lite historia taget ur ett axplock av franska artiklar kring fifty Fathoms födelse. Och nu till en vad jag skulle kalla både intressant och logisk analys av frågan. Som många av oss vet så är nog Rolex ett av de företag som är världsledande i marknadsföring när det gäller klockor. Omega är inte sämre de då det gäller deras, enligt mitt tycke något uttjatade, historia om den första klockan på månen...ja, vi fattar.
Om...om, Rolex hade gjort den första dykarklockan som vi känner den idag hade de högst sannolikt varit lika tjatiga som Omega om saken. Men, det är de inte utan ödmjukt förklarar på sin hemsida att de tillverkade den första dykarklockan som var vattentät till 100 meters djup, det vill säga en lite intressant gräns då det blir tresiffrigt och att det de facto är cirka 8,5 meter djupare än vems klocka? Jo, Blancpain Fifty Fathoms.
Härmed avslutar jag min delaktighet i frågan vem som tillverkade den första dykarklockan som vi känner den idag, i vart fall hoppas jag på att det.
Själv sätter jag på mig en Omega Seamaster 300 med natoband och tar en kopp kaffe samtidigt som jag inser att regnperioden har kommit i Kongo
Välbekomme alla klockintresserade.
