.
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Bostadsbubbla
- Trådstartare Kson
- Start datum
Vesper
Silver
Blir det betong brist lär ju inte priserna gå ner om man säger så..
zeke_varg
Basic
Fast det är fler som kör lambo av medlemmarna här än i varmanköperbilligastmat-forum? Över genomsnittet här, garanterat.
ScubaKing
Guld
Ja du har har såklart helt rätt i det, men det känns bara som orimligt mycket pengar för ett förhållandevis litet hus utan något speciellt som höjer värdet på det.
Som kontext så kan jag säga att huset på bilden nedan såldes för 6 msek för några månader sedan. Det ligger på samma gata som huset vi la bud på med hörntomt dessutom.
Det är 200m2 stort, har pool, jacuzzi, inglasat uterum, större och bättre tomt. Byggt samma år med samma standard.
Det känns bara så orimligt att det enbart ska skilja 400k i slutpris på de husen.
Det sista på bilden var väldigt fint!
leicaphile
Silver
Vet inte om det kommer att ha någon enorm påverkan på vanliga villor. Betong kostar vad, 2000-2500/m3? Även om priset skulle gå upp 200-300% så kommer det inte att göra så mycket skillnad på materialkostnaden. Går väl inte åt mer än en 10-15 m3 för en normal villa. Om grunden nu kostar 100k extra för ett hus där totalkostnaden är 3M märker man knappt av det.
För större projekt blir det ju naturligtvis jobbigare.
Som du skriver påverkar det större projekt mer. Bl.a nya flerbostadshus. Mindre nyprod. Brf:er kan driva upp priserna på de som faktiskt produceras då byggaren tar ut merkostnaden mot slutkund. Ytterligare upptrissade priser på lägenheter lär även driva upp priserna på villor. Så även om merkostnaden för Svensson som bygger villa är hanterbar kommer slutpriserna trissas upp på marknaden.
Helt sjuka priser men skulle du få det för 5,7 kan det vara skönt att veta att det diffar bara 100K till budgivaren under.
leicaphile
Silver
Så kan det vara, fast blir det en rejäl kris kring Cementa kan vi hamna i en situation där priserna går ner pga en kraftig ökning av arbetslöshet.
Varför ska det alltid överdrivas? Mitt ursprungliga inlägg handlar bara om att man ska vara medveten om vem man budar mot, vilka siffror det handlar om, i de områden man söker.
Marknaden är galen. Men man tycker alltid att den är det när man köper har jag märkt sedan 15 år tillbaks när jag började.
Som tur är så har jag gjort några försäljningar och har några miljoner att lägga in för att få ner kostnaderna rejält.
Men är man ny på marknaden utan någon större insats så blir det tufft i storstäderna. Det blir en ond spiral, köper man i en småstad så är det svårare att sälja och göra vinst och köper man i en storstad så får man räkna med ett årtionde för att få in vinst och kunna ha råd att bo stort eller på de finare ställena.
Jag funderar på att redan nu köpa 1 eller 2st små lägenheter för att sälja eller låta barnen ta över när de ska flytta.
Måste vara den bästa investeringen man kan göra i dagsläget. Och på lång sikt då det går att sälja/köpa när man väl cashat in för första försäljningen.
Som tur är så har jag gjort några försäljningar och har några miljoner att lägga in för att få ner kostnaderna rejält.
Men är man ny på marknaden utan någon större insats så blir det tufft i storstäderna. Det blir en ond spiral, köper man i en småstad så är det svårare att sälja och göra vinst och köper man i en storstad så får man räkna med ett årtionde för att få in vinst och kunna ha råd att bo stort eller på de finare ställena.
Jag funderar på att redan nu köpa 1 eller 2st små lägenheter för att sälja eller låta barnen ta över när de ska flytta.
Måste vara den bästa investeringen man kan göra i dagsläget. Och på lång sikt då det går att sälja/köpa när man väl cashat in för första försäljningen.
zeke_varg
Basic
Hade jag haft degen till att köpa lyor rakt av utan lån så hade jag lagt pengarna där isf börsen. Hyra ut till barnen kan tänkas ta över eller bara Casha hem från uthyrningarna.
Det är klokt så länge man köper i en brf som är positiva till uthyrning. Alla är ju inte det.
Varför casha rakt av när det är så billigt som det är att låna pengar?
zeke_varg
Basic
Tror att bostäder är bättre placering än börsen.Varför casha rakt av när det är så billigt som det är att låna pengar?
Även om jag inte tror räntorna går upp så vill jag inte sitta med flera br om räntan petar på uppåt. Low risk high impact.
Harmon Rabb
Basic
Finns väl inga garantier. De jag vet hyr ut sina bostadsrätter i andra hand är sådana som bott i föreningen väldigt länge och kanske har varit engagerad i styrelsen där de kanske har skaffat ett utlandsboende som de nyttjar delar eller hela året. Där kanske man ser lite mellan fingrarna. Avsikten finns att avyttra men de vill känna sig för. Rätt eller fel kan såklart diskuteras. En som köper en bostad i samma förening där man inte har avsikten att bo tror jag är utsiktslös. Det ligger knappast i en förenings intresse att det bor folk kortsiktigt eftersom man bl a måste ta hänsyn till besittningsrätten.
Hör ofta folk säga att de ska köpa lägenheter med avsikt att hyra ut dem. Då brukar jag tänka på de som jag känner som bor i bostadsrätter hur restriktiva de är till att medlemmarna hyr ut sina ”spekulationslägenheter” i andra hand. Det är kalla handen om det inte finns giltiga skäl till det.
Vore det så enkelt att köpa en extra lägenhet med avsikten att hyra ut den på obestämd tid för att en dag sälja den eller 15 år senare låta barnen nyttja lägenheten när de blir tillräckligt gamla. Då hade sannolikt fler köpt lägenheter i ren spekulation. I synnerhet i storstads eller universitetsstäderna där prisutvecklingen har störst potential i kronor och ören räknat
Smartare att köpa ett eller flera enskilda hus i så fall där man slipper ha med en styrelse att göra. Vem vet vem som sitter där några år från nu. Bara för att man är i god fot nu betyder det inte ett det sitter samma individer längre fram. Det brukar bli en naturlig omsättning med tiden. Då kanske man tvingas göra en exit när man minst önskar det.
Ännu bättre kanske är att investera i ett flerfamiljshus. Börja i en mindre skala och utöka efterhand ekonomin tillåter det. Men då ska man vara lite av en allkonstnär eftersom det troligtvis inte finns ekonomi till att leja allt i en mindre skala där underhållet kanske redan är eftersatt av tidiga ägare.
Man kan ju också köpa semesterbostäder i Sverige eller utomlands och hyra ut dem om lagstiftningen tillåter det. Noterar att många verkar strunta i sånt i t ex Spanien trots dryga böter om påkomna. Finns ju fler veckor att hyra ut där med tanke på väder än här i Norden. Så det finns nog mer intäkter att hämta på varmare breddgrader om uthyrning finns i tankarna. Se bara till att ha böterna redo om grannarna anmäler olovlig uthyrning för att det är för mycket stök och festande.
Lycka till som hyresvärdar. På pappret kanske det finns en förmögenhet att hämta en dag. Under tiden kanske det är mer huvudvärk. Tål att tänkas på.
Nej det finns inga garantier. Jag har idag en lgh i en brf som länge varit positiva till att ägarna av lägenheterna hyr ut sina lägenheter. Så länge det kommer in bra hyresgäster vill säga. Jag har själv inte bott i min egna lägenhet på ca sju år. Ibland har den stått tom, ibland uthyrd, alltid godkänt ab styrelsen. De nya som kommer in i styrelsen, ärver kulturen i föreningen. Jag har själv varit ordförande så jag vet hur kulturen är. Det har passerat flera ordförande men den gamla styrelsen är intakt. Det du nämner om att folk vill fundera när de flyttat utomlands, känner jag igen. Det de sagt till mig då jag var ordförande, var att de har rätt att hyra ut i andra hand så länge de har för avvikt att flytta tillbaka när de blir pensionärer. Om det är rätt eller inte vet jag inte då jag hellre friade än fällde då eftersom allt hade fungerat bra under alla år de varit utomlands.
Jag har bott i flera brf så jag vet att inställningen är väldigt olika. Vissa brf är stenhårda medans andra främjar andrahandsuthyrning. Den som köper en brf i avsikt att hyra ut den tills barnen ska flytta in, bör kontrollera styrelsens inställning.
Du nämner också spanien. Jag visste inte om reglerna i spanien men jag vet ju att svenskar köper bostäder som sen finansieras genom uthyrning, så som det sker i Sälen och Åre m. fl. skidorter. Min erfarenhet begränsar sig till att min pappa och min svärfar bodde i spanien, men de hyrde aldrig ut. Å andra sidan bodde de i villor som ingick i sk. urbanication, ett samhälle där det bor flera nationaliteter. Dessa använde sina bostäder året om så det är lätt att se om någon hyr ut. När det gäller svenskar och speciellt de som köpt i Torrvieja så är det i områden där det inte finns så många som bor året om. Därför finns det varken intresse eller vilja att övervaka grannar i sådana områden. Det finns 0% "risk" att bli angiven i dessa områden eftersom alla sitter i samma båt så det är inte lätt för spanska myndigheter att kontrollera.
De som har råd köper så klart flerfamiljshus eller villor. Då är de kungar i sina "slott".
Senast ändrad:
https://www.dn.se/debatt/sank-amorteringskraven-sa-att-unga-far-rad-med-villa/ Partsinlaga förstås men vad ska man göra? Som det är nu har inkomst väldigt lite med vilket hus/lgh du kan köpa. Det som styr är hur länge du ägt ditt boende, hur högt du belånade dig över öronen för 10 år sen, eller hur länge dina föräldrar ägt sitt boende. Att gå från hyresrätt till villa är idag i princip omöjligt för så otroligt många.
Jag kan inte öppna länken. Kan du copypasta in den? Jag förstår dig inte? Det är väl väldigt stor relevans hur stor din inkomst är? Det är ju den som reglerar skuldkvotstaket, d,v,s, hur mycket du får låna på din inkomst?
Skuldkvot – vad är det & vad är max för bolån?
Vad innebär skuldkvot, hur räknar man ut den och hur påverkar den de nya amorteringsreglerna? Få alla svaren i vår guide. Läs här!
danskebank.se
DN DEBATT 24/10.
Björn Wellhagen och André Nilsson, Mäklarsamfundet: Unga barnfamiljer i storstäderna hindras av orimliga amorteringskrav.
Med mildrade avbetalningskrav och rimligare bankkalkyler kan dubbelt så många få råd att förverkliga sina husdrömmar, visar ny rapport.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Läs senare
Unga barnfamiljer i storstäder som vill bo i hus hindras av orimliga amorteringskrav. Med mildrade avbetalningskrav och rimligare bankkalkyler kan dubbelt så många få råd att förverkliga sina husdrömmar, skriver Björn Wellhagen och André Nilsson på Mäklarsamfundet.
Ett par där båda arbetar heltid som poliser har sparat ihop till en insats på 1,3 miljoner kronor. Paret är prickfritt i bankens ögon. Ändå tjänar de tillsammans nästan 20 000 kronor i månaden för lite för att beviljas ett bostadslån för ett genomsnittligt småhus (villa eller radhus) i Stockholm. Detsamma gäller yrken som sjuksköterska och lärare.
Storstadskommunerna har haft ett negativt flyttnetto i mer än fem år. När dessa personer i samhällsbärande yrken inte längre kan bo på ett sätt som passar livssituationen ökar kompetensflykten från tillväxtregioner. När amorteringskraven infördes 2010 tilltog ökningen av andelen barnfamiljer som inte kunde köpa småhus samtidigt som flyttnettot från storstadskommunerna blev negativt.
För att undersöka varför allt färre barnfamiljer kan förverkliga villadrömmen har Mäklarsamfundet tillsammans med analysföretaget Evidens tagit fram rapporten ”Villadrömmen som sprack – villkor för hushålls etablering på villamarknaden”.
Resultaten är talande:
● Låg- och medelinkomsttagares möjlighet att förverkliga villadrömmen har minskat drastiskt de senaste tio åren. Sedan bolånetaket infördes för drygt tio år sedan har andelen mellan 35 och 45 år som bor i småhus minskat med 16 procentenheter.
● Allt färre som är yngre än 75 år bor i småhus.
● Gruppen 30–39 år har ökat sin utflyktstakt från Stockholmsregionen med cirka 50 procent de senaste tio åren.
● Vi har särskilt undersökt tillväxtkommunerna Stockholm, Göteborg, Linköping och Umeå. Där stängs 62 procent, 60 procent, 35 procent respektive 33 procent av sammanboende hushåll ut från småhusmarknaden med rådande kreditrestriktioner.
● Den mest välavlönade femtedelen är den enda grupp som kan flytta till småhus i nästan lika hög grad som för tio år sedan.
Orsakerna till den allt mer exkluderande villamarknaden är många: för lite planlagd mark, långa handläggningstider och en trögrörlig marknad med EU:s högsta flyttskatter. Nyproduktionen av småhus och större lägenheter har varit kroniskt låg sedan 90-talskrisen och en låg rörlighet, särskilt bland äldre, gör att många bor ensamma i stora bostäder samtidigt som familjer med många barn är trångbodda.
Samtidigt orsakar våra kreditrestriktioner höga trösklar in på den ägda bostadsmarknaden. Det stänger ute de flesta från den efterfrågade villamarknaden.
Parallellt med en otillräcklig bostadspolitik har demografiska krafter skapat en ovanligt stark efterfrågan på småhus. Stora barnkullar från 80- och 90-talen befinner sig nu i den ålder där de skaffar barn. Samtidigt kan rekordmånga äldre bo kvar i villor långt in på ålderns höst.
Trots det tuffa läget är drömmen om ett eget hus stark. 70 procent av unga vill äga sitt boende och undersökningar visar att majoriteten av hushållen helst vill bo i småhus. Många växte upp i radhus eller villa och önskar nu en liknande uppväxt för sina barn.
Det går inte att kräva att alla ska ha möjlighet att bo i ett eget hus. Men det borde vara rimligt att kräva att regler och skatter inte försvårar möjligheten att förverkliga blygsamma bostadsdrömmar som att barn inte ska behöva störas i läxläsningen på grund av trångboddhet.
Men det finns en kortsiktig lösning. Beräkningar som vi gjort visar att små förändringar av kreditreglerna drastiskt kan förbättra möjligheten för dessa hushåll att etablera sig på småhusmarknaden.
Genom att sänka bankernas högsta ränta för vad köpare ska klara av från 7 till 5 procent och minska amorteringskravet över 70 procents belåningsgrad från 3 till 1 procent skulle andelen familjer som klarar kreditprövningen öka från 38 till 77 procent i Stockholm. I Göteborg skulle det få en liknande effekt. Andelen hushåll som stängs ute från villamarknaden i tillväxtkommuner som Umeå och Linköping skulle halveras.
Trösklarna till bostadsmarknaden skulle sänkas, utan att för den skull hota den finansiella stabiliteten. Uppblåsta bostadspriser och osunda bostadslån är ofta delorsaker till ekonomiska kriser. Därför måste kreditregleringar vara utformade för att skydda mot osunda lån där hushållen inte har kraft att betala för bostadsutgifterna långsiktigt.
Vi har dock inte funnit något empiriskt stöd för att hushållens möjlighet att köpa småhus utifrån inkomst, boendeutgifter eller bostadspriser skulle ha försämrats under det senaste decenniet. Tvärtom har ränteutgifterna i småhus minskat från 14 till 9 procent av inkomsten sedan 2008.
Dagens kreditregelverk har ett ensidigt fokus på att minska skuldnivån i nytecknade lån, utan att väga av mot de sociala konsekvenser som följer av att människor inte kan flytta till en rimlig bostad. Med höga kalkylräntor och höga amorteringskrav måste nya bolånetagare klara fiktiva kostnader på nästan 10 procent av bostadens värde per år, trots att den faktiska kostnaden är den lägsta av alla boendeformer.
Våra beräkningar visar att tvingande amorteringsbetalningar står för drygt 60 procent av boendeutgifterna i bankernas kalkyler för ett genomsnittligt småhus i Stockholm, vilket ger amorteringskrav på cirka 18 000 kronor i månaden. Detta krav gäller, trots att bankerna skulle kunna pausa amortering vid extrema situationer som ekonomisk kris eller om låntagaren skulle bli arbetslös. Därmed skulle inte bankerna i sin kreditgivning behöva räkna på både höga amorteringskrav och höga kalkylräntor.
Ska poliser, sjuksköterskor och lärare kunna hitta lämpliga bostäder i landets tillväxtregioner måste vi påbörja förändringarna nu. Långsiktigt krävs omfattande reformer för ökat småhusbyggande och bättre rörlighet på bostadsmarknaden för att fler ska kunna förverkliga sina bostadsdrömmar. Kortsiktigt skulle små justeringar i kreditreglerna kunna förverkliga drömmen för majoriteten av barnfamiljerna.
Med vårt förslag hoppas vi bidra till en mer nyanserad och konstruktiv diskussion. Små justeringar av nuvarande regler kan helt ändra spelplanen för många familjer som vill in på husmarknaden. Detta kan ske utan att egentligen påverka vare sig det enskilda hushållets eller det ekonomiska systemets motståndskraft.
Med våra försiktiga förslag skulle villadrömmen kunna förverkligas hos dubbelt så många familjer i Stockholm och Göteborg och 88 procent av familjerna i Linköping och Umeå. Vad väntar vi på?
Björn Wellhagen och André Nilsson, Mäklarsamfundet: Unga barnfamiljer i storstäderna hindras av orimliga amorteringskrav.
Med mildrade avbetalningskrav och rimligare bankkalkyler kan dubbelt så många få råd att förverkliga sina husdrömmar, visar ny rapport.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Läs senare
Unga barnfamiljer i storstäder som vill bo i hus hindras av orimliga amorteringskrav. Med mildrade avbetalningskrav och rimligare bankkalkyler kan dubbelt så många få råd att förverkliga sina husdrömmar, skriver Björn Wellhagen och André Nilsson på Mäklarsamfundet.
Ett par där båda arbetar heltid som poliser har sparat ihop till en insats på 1,3 miljoner kronor. Paret är prickfritt i bankens ögon. Ändå tjänar de tillsammans nästan 20 000 kronor i månaden för lite för att beviljas ett bostadslån för ett genomsnittligt småhus (villa eller radhus) i Stockholm. Detsamma gäller yrken som sjuksköterska och lärare.
Storstadskommunerna har haft ett negativt flyttnetto i mer än fem år. När dessa personer i samhällsbärande yrken inte längre kan bo på ett sätt som passar livssituationen ökar kompetensflykten från tillväxtregioner. När amorteringskraven infördes 2010 tilltog ökningen av andelen barnfamiljer som inte kunde köpa småhus samtidigt som flyttnettot från storstadskommunerna blev negativt.
För att undersöka varför allt färre barnfamiljer kan förverkliga villadrömmen har Mäklarsamfundet tillsammans med analysföretaget Evidens tagit fram rapporten ”Villadrömmen som sprack – villkor för hushålls etablering på villamarknaden”.
Resultaten är talande:
● Låg- och medelinkomsttagares möjlighet att förverkliga villadrömmen har minskat drastiskt de senaste tio åren. Sedan bolånetaket infördes för drygt tio år sedan har andelen mellan 35 och 45 år som bor i småhus minskat med 16 procentenheter.
● Allt färre som är yngre än 75 år bor i småhus.
● Gruppen 30–39 år har ökat sin utflyktstakt från Stockholmsregionen med cirka 50 procent de senaste tio åren.
● Vi har särskilt undersökt tillväxtkommunerna Stockholm, Göteborg, Linköping och Umeå. Där stängs 62 procent, 60 procent, 35 procent respektive 33 procent av sammanboende hushåll ut från småhusmarknaden med rådande kreditrestriktioner.
● Den mest välavlönade femtedelen är den enda grupp som kan flytta till småhus i nästan lika hög grad som för tio år sedan.
Orsakerna till den allt mer exkluderande villamarknaden är många: för lite planlagd mark, långa handläggningstider och en trögrörlig marknad med EU:s högsta flyttskatter. Nyproduktionen av småhus och större lägenheter har varit kroniskt låg sedan 90-talskrisen och en låg rörlighet, särskilt bland äldre, gör att många bor ensamma i stora bostäder samtidigt som familjer med många barn är trångbodda.
Samtidigt orsakar våra kreditrestriktioner höga trösklar in på den ägda bostadsmarknaden. Det stänger ute de flesta från den efterfrågade villamarknaden.
Parallellt med en otillräcklig bostadspolitik har demografiska krafter skapat en ovanligt stark efterfrågan på småhus. Stora barnkullar från 80- och 90-talen befinner sig nu i den ålder där de skaffar barn. Samtidigt kan rekordmånga äldre bo kvar i villor långt in på ålderns höst.
Trots det tuffa läget är drömmen om ett eget hus stark. 70 procent av unga vill äga sitt boende och undersökningar visar att majoriteten av hushållen helst vill bo i småhus. Många växte upp i radhus eller villa och önskar nu en liknande uppväxt för sina barn.
Det går inte att kräva att alla ska ha möjlighet att bo i ett eget hus. Men det borde vara rimligt att kräva att regler och skatter inte försvårar möjligheten att förverkliga blygsamma bostadsdrömmar som att barn inte ska behöva störas i läxläsningen på grund av trångboddhet.
Men det finns en kortsiktig lösning. Beräkningar som vi gjort visar att små förändringar av kreditreglerna drastiskt kan förbättra möjligheten för dessa hushåll att etablera sig på småhusmarknaden.
Genom att sänka bankernas högsta ränta för vad köpare ska klara av från 7 till 5 procent och minska amorteringskravet över 70 procents belåningsgrad från 3 till 1 procent skulle andelen familjer som klarar kreditprövningen öka från 38 till 77 procent i Stockholm. I Göteborg skulle det få en liknande effekt. Andelen hushåll som stängs ute från villamarknaden i tillväxtkommuner som Umeå och Linköping skulle halveras.
Trösklarna till bostadsmarknaden skulle sänkas, utan att för den skull hota den finansiella stabiliteten. Uppblåsta bostadspriser och osunda bostadslån är ofta delorsaker till ekonomiska kriser. Därför måste kreditregleringar vara utformade för att skydda mot osunda lån där hushållen inte har kraft att betala för bostadsutgifterna långsiktigt.
Vi har dock inte funnit något empiriskt stöd för att hushållens möjlighet att köpa småhus utifrån inkomst, boendeutgifter eller bostadspriser skulle ha försämrats under det senaste decenniet. Tvärtom har ränteutgifterna i småhus minskat från 14 till 9 procent av inkomsten sedan 2008.
Dagens kreditregelverk har ett ensidigt fokus på att minska skuldnivån i nytecknade lån, utan att väga av mot de sociala konsekvenser som följer av att människor inte kan flytta till en rimlig bostad. Med höga kalkylräntor och höga amorteringskrav måste nya bolånetagare klara fiktiva kostnader på nästan 10 procent av bostadens värde per år, trots att den faktiska kostnaden är den lägsta av alla boendeformer.
Våra beräkningar visar att tvingande amorteringsbetalningar står för drygt 60 procent av boendeutgifterna i bankernas kalkyler för ett genomsnittligt småhus i Stockholm, vilket ger amorteringskrav på cirka 18 000 kronor i månaden. Detta krav gäller, trots att bankerna skulle kunna pausa amortering vid extrema situationer som ekonomisk kris eller om låntagaren skulle bli arbetslös. Därmed skulle inte bankerna i sin kreditgivning behöva räkna på både höga amorteringskrav och höga kalkylräntor.
Ska poliser, sjuksköterskor och lärare kunna hitta lämpliga bostäder i landets tillväxtregioner måste vi påbörja förändringarna nu. Långsiktigt krävs omfattande reformer för ökat småhusbyggande och bättre rörlighet på bostadsmarknaden för att fler ska kunna förverkliga sina bostadsdrömmar. Kortsiktigt skulle små justeringar i kreditreglerna kunna förverkliga drömmen för majoriteten av barnfamiljerna.
Med vårt förslag hoppas vi bidra till en mer nyanserad och konstruktiv diskussion. Små justeringar av nuvarande regler kan helt ändra spelplanen för många familjer som vill in på husmarknaden. Detta kan ske utan att egentligen påverka vare sig det enskilda hushållets eller det ekonomiska systemets motståndskraft.
Med våra försiktiga förslag skulle villadrömmen kunna förverkligas hos dubbelt så många familjer i Stockholm och Göteborg och 88 procent av familjerna i Linköping och Umeå. Vad väntar vi på?
Harmon Rabb
Basic
Kan inte annat än se det där som en partsinlaga på samma sätt som villaägarnas riksförbund är negativt inställd till en återinförd fastighetsskatt.
Sveriges bostadsmarknad är dysfunktionell. Det råder det inget tvivel om. Däremot kan man diskutera hur man ska komma tillrätta med den. Det finns inga enkla svar där. Tyvärr tror jag att det finns starka intressen som kommer att komma segrande. Kanske inte de som man hade önskat sig som står utanför bostadsmarknaden idag.
Sveriges bostadsmarknad är dysfunktionell. Det råder det inget tvivel om. Däremot kan man diskutera hur man ska komma tillrätta med den. Det finns inga enkla svar där. Tyvärr tror jag att det finns starka intressen som kommer att komma segrande. Kanske inte de som man hade önskat sig som står utanför bostadsmarknaden idag.
Nej jag håller helt med dig. Men vad ska man göra? Det har ju blivit helt skevt. De som kommer från mindre städer eller har hyrt sitt boende har inte en chans. I andra änden av samma marknad sitter folk som får betalt för att bo. Ju dyrare hus desto mer betalt får man.
Att ändra från 7 till 5% kalkylränta känns dock som fullt rimligt. Helt obegripligt hög ränta idag som inte kommer hända.
Harmon Rabb
Basic
Det är skevt och har varit det länge utan att man har berört kärnan i det som är dysfunktionellt. Ingen politiker med självaktning vill ta i frågan och det är antagligen ett självmordsuppdrag även på tjänstemannasidan. Återstår då diverse lobbyister från olika håll och kanter som kommer med dessa partsinlagor som löser deras bekymmer mer än någon helhet där det finns förlorare bland insider på marknaden. Det är som hyresgästföreningen. De skyddar de som redan är insiders på hyresmarknaden om vi ska vara krassa.
Finns säkert väldigt kompetenta personer som skulle kunna rita om kartan lite, men det skulle kännas för väljare som man vill hålla nöjda.
Tyvärr är det nog bara en djup ekonomisk kris som skulle få beslutsfattarna att ta de obekväma besluten.
Oavsett hur det är med den saken tror jag inte man ska hoppas på att var och en ska ha möjlighet att förvärva en bostad någonsin går att knäcka. Det kommer alltid att finns en tröskel. Det finns en anledning varför det finns en hyresmarknad världen över som givetvis fungerar bättre eller mindre bra. Det går ju att få tag i en hyresrätt nästan överallt i Sverige, men kanske inte precis där de flesta önskar att bo. Någonstans får man ju börja sin bostadsresa.
Kalkylräntan är också en ”övrigt-post” i bankernas kalkyl, en generell buffert för julklappar/fotbollsskor/what-ever och inte bara en räntepost.
Fast varför skulle den bufferten behöva vara större med större huslån? Man äter ju lika mycket oavsett huspris så att säga.
Sant. Vore troligen rimligare med en fast peng per vuxen/barn.
Vilket de väl har?! Vill minnas att det var så när vi köpte senaste huset: -”Jaha, två barn under 18 år säger du!? Ja de kostar såhär mycket per månad/år…”
Varpå jag svarade lite: -”Njae, det gör de väl ändå inte?! Vilket du kan se på vår privata ekonomi de senaste åren. Sådär och sådär mycket kostar de ju vilket man tydligt ser på våra kontoutdrag”
Bankdamen: -”Ja det är möjligt, men det spelar ingen roll. För VÅRA kalkyler säger att de kostar si och så mycket”
Exakt så. Kantiga, tar ingen hänsyn till faktiska förhållanden, kvotstyrda. Faktisk risk verkar inga banker bry sig så mycket om längre.
Man ska ändå komma ihåg att det finns noll och inget incitament för den enskilda bankpersonalen att anstränga sig lite extra vad gäller bedömningen.
Att säga nej till ett lån är aldrig fel på en storbank.
Disclaimer: jag jobbar inte på bank, har aldrig gjort. Ovanstående resonemang har jag dock hört från flera på bank.
Att säga nej till ett lån är aldrig fel på en storbank.
Disclaimer: jag jobbar inte på bank, har aldrig gjort. Ovanstående resonemang har jag dock hört från flera på bank.
Senast ändrad:
Fast om du lånar till 1% ränta så är det väl bättre att inte låsa in 100%?
