• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Bostadsbubbla

Jag är själv spekulant på första egna bostadsrätten i Stockholm och förbluffas över hur folk trissar upp priserna utöver utgångspris, i ett läge där det åtminstone med min bedömning känns extremt osäkert om man skulle få tillbaka pengarna vid en eventuell försäljning. Både jag och min flickvän tjänar relativt bra men jag tycker ändå att allting över 3 mille för en 2:a är väldigt väldigt mycket pengar. Nu har vi iofs extremt låg boendekostnad för närvarande och det enda som sker för mig om jag har is i magen är att jag kan öka min kontantinsats men om det inte är så att man MÅSTE köpa bostad så hade inte jag ställt mig i ett budrace idag iaf.

Som exempel kikade vi på en lägenhet igår som hade en kakelugn men i övrigt var ganska liten och med hopplöst usel planlösning. På två dagar har den gått upp över 700 000 i pris. Fattar inte folk att 700 000 kr är jättemycket pengar? 700 000 kr är jättemycket även för någon med mycket god ekonomi.
Äsch, det är drygt 600 spänn i månaden om räntan är 1,5%. Folk tittar inte på köpeskillingen utan månadskostnaden.
 
400k lät ju jäkligt högt, men kanske inte är så orimligt, i alla fall inte bland en del (puckon) här uppe.
Exemplet (stereotypt fast ganska vanligt):
Han jobbar i Stockholm på veckorna, drar in 40 rent. Hon jobbar 75% på förskola och drar in 15 rent i månaden. Han vill ha lite leksaker, och har skoter och fyrhjuling på blanco, typ 200k, eftersom han har kunnat lägga - tycker han - mycket kontant.
De köper hus, tänker att de kan renovera löpande för lönen, och tar i från tårna, husen här går ganska stadigt upp så de tycker det är lugnt att låna blanco till hp. Drygt 150K till så är det detras. Eftersom lönen går åt till renovering och löpande kostnader så amorteras det minsta möjliga på alla lån, och sedan ska han byta skoter varje år.
Inte helt orimligt scenario, när jag tänker på det.
Folk har otroligt mycket skulder om man räknar samman allt. Maxade kreditkort, avbetalningar på bilar/TV/datorer osv, resor på kredit, dvs pengar som måste fram varje månad och detta är utöver bolån som ju är "bra lån" Tror inte att blanco till kontantinsatsen är anledningen till allt utan allt man "måste ha" Hur många sparar till Spabadet man vill ha? 5000kr/mån när du kan ta det på avbetalning och lägga dina pengar på annat. Där är en dubbel fara, folk bränner sina reserver på skit och lånar till de stora inköpen. Minsta möjliga månadskostnad för att lyckas dra runt allt gör att skulderna tar många år att betala av.
Vi fick nyligen fiber inkopplat i området, 19.900 kostade kalaset, många jag pratade med valde Telias avbetalningsplan på 3 år tror jag.
Sen är kanske 400.000 tagen ur luften men mycket skulder är det som ligger ute, givetvis ingen här som har blancolån men som @Kugghjul säger så är det en tidsfråga innan det går åt skogen rejält, återigen, inte för någon här...
Var och en lever som den själv vill och jag hävdar inte som vissa här att jag inte har lån och betalar allt kontant men jag håller med om att det kommer troligtvis inte att bli roligt framöver.
 
Ja, jag anser att det är av stor vikt. Om du går på visningar där utgångspriset är satt 25% under marknadspriset och sen gnäller har du gjort dålig research.
Fast du fattar ju inte vad jag menar, du tittar på vad bostaden kostar på marknaden och jag pratar om att 700 000 kronor är MYCKET PENGAR. Det är jättemycket pengar för en absolut majoritet av människor, utan att ta i beaktande att utgångspriset i sig var mycket pengar. Att som du prata om marknadspriset är ju bara symptomatiskt för en bostadsmarknad där pengar har blivit låtsassiffror. Klart som fan att det är marknadsmässigt, den korkade marknaden är ju den som dragit upp priset. Det är ju politikernas fel med total avsaknad av finanspolitiska åtgärder och nollräntor som gjort att folk totalt tappat uppfattningen om bostadslån. När det inte gör någon skillnad för människor om lånet är 2 eller 4 miljoner, då är något väldigt fel.
 
Fast du fattar ju inte vad jag menar, du tittar på vad bostaden kostar på marknaden och jag pratar om att 700 000 kronor är MYCKET PENGAR. Det är jättemycket pengar för en absolut majoritet av människor, utan att ta i beaktande att utgångspriset i sig var mycket pengar. Att som du prata om marknadspriset är ju bara symptomatiskt för en bostadsmarknad där pengar har blivit låtsassiffror. Klart som fan att det är marknadsmässigt, den korkade marknaden är ju den som dragit upp priset. Det är ju politikernas fel med total avsaknad av finanspolitiska åtgärder och nollräntor som gjort att folk totalt tappat uppfattningen om bostadslån. När det inte gör någon skillnad för människor om lånet är 3 eller 4 miljoner, då är något väldigt fel.

Då finns det ingen poäng med att ta upp det exemplet du gör. Då kan du likväl skriva direkt att 3 miljoner för en tvåa i en närförort är galet. Vad spelar det för roll om den går upp 700k från 2,3M eller ner 100k från 3,1M?

Ja 700k är mycket, iaf när det kommer till konsumtion. Binder du räntan på 10år så är det en månadskostnad på 1200kr. Det ser inte jag som en särskilt stor extrakostnad för att bo.
 
Då finns det ingen poäng med att ta upp det exemplet du gör. Då kan du likväl skriva direkt att 3 miljoner för en tvåa i en närförort är galet. Vad spelar det för roll om den går upp 700k från 2,3M eller ner 100k från 3,1M?

Ja 700k är mycket, iaf när det kommer till konsumtion. Binder du räntan på 10år så är det en månadskostnad på 1200kr. Det ser inte jag som en särskilt stor extrakostnad för att bo.
Men det var ju det jag skrev, jag skrev att 700 000 kronor är mycket pengar. Det var du som började surra om marknadsvärde.
 
Kontext, skulle 700k vara jättemycket pengar för att bygga Förbifart Stockholm?

??? är det mycket julklappar att dela ut vid julafton om det är tomten som delar ut dem?

Om det var oklart så pratade jag alltså inte om huruvida 700 000 kronor är mycket pengar för staten. Jag skrev t.om. uttryckligen för vilka 700 k är mycket pengar för.

700.000sek Borde vara mycket pengar även för staten. Om den som satt med pengarna hade den ingången skulle förhoppningsvis detta ofantliga slöseri med skattepengar minska ordentligt.
 
700.000sek Borde vara mycket pengar även för staten. Om den som satt med pengarna hade den ingången skulle förhoppningsvis detta ofantliga slöseri med skattepengar minska ordentligt.
Med en beräknad budget om 987,5 miljarder så är 700 000 kr inte en särskilt stor kostnadspost men absolut, staten borde vara försiktigare med pengar. Exempelvis Karolinska är väl ett tydligt exempel på hur det går när även subjekt med stora plånböcker tappar perspektiv.
 
Senast ändrad:
Jag var på ett seminarium om priser / värden inom fastigheter nu i morse, där talades det om nedgång (i Stockholm) på upp emot 15%, en nedgång som riskerar att fortsätta under nästa år (när de som "måste" sälja, måste göra det på riktigt, nu känns det som att många försöker ligga lågt i väntan på bättre tider). 15% är väldigt, väldigt mycket i en situation där varje kvm kostar nästan 100´.

En intressant jämförelse som gjordes var med krisen i början på 90-talet, jag brukar luta mig tillbaka mot den krisen och säga att "det är en annan situation nu, eftersom det faktiskt saknas bostäder på ett annat sätt, då fanns det ju tomma lägenheter" vilket förvisso är sant, men det som totalt dödade marknaden då var absolut inte enbart en förändring av tillgång/efterfrågan utan människors vilja och förväntan att betala något försvann väldigt snabbt, behovet fanns trots allt där på ett ganska stabilt sätt.

90-tals-krisens förtecken handlade absolut inte om vilja eller förväntan hos spekulanter. Bostadsmarknaden styrs inte av känslor på det viset som ständigt uttrycks i den här tråden.
 
I Carlfs värld är det nog det. För han vet alltid bäst.
Själv har jag köpt en lägenhet för att bo, inte för att få avkastning.
Det var ju kul för dig och helt rätt inställning (köpandet av lägenhet, inte drygputteattityden i ingressen till inlägget). Men jag tror att många skulle bli lite besvärade att en sättning. Tänk om deras styleroom-inredda radhus i Bromma helt plötsligt inte gick att använda som bankomat för allehanda lyxkonsumtion, samtidigt som man ju har lust att byta upp sig. Jobbigt om man måste sälja med en förlust av RIKTIGA pengar.
 
??? är det mycket julklappar att dela ut vid julafton om det är tomten som delar ut dem?

Om det var oklart så pratade jag alltså inte om huruvida 700 000 kronor är mycket pengar för staten. Jag skrev t.om. uttryckligen för vilka 700 k är mycket pengar för.

Ja det var ett extremt exmpel, men som sagt kontext. Vad är alternativen till att betala tre miljoner för en tvåa? Motsvarande hyresrätt som det inte är kö på kostar >40% mer i månaden.

Ponera att du köper en lägenhet för tre miljoner med 15% kontantinsats och binder lånet till 3% på tio år. Avgiften till föreningen är 2000kr. Din kostnad för ränta och avgift blir då 6500kr. En tvåa med hyra på över 10000kr är inte ovanligt. Det är en differens på 3500kr/mån som över 10 år blir 420kkr.

För mig hade det varit ett ganska enkelt val. Visst det kan gå åt helvete, fast då har vi större problem.
 
90-tals-krisens förtecken handlade absolut inte om vilja eller förväntan hos spekulanter. Bostadsmarknaden styrs inte av känslor på det viset som ständigt uttrycks i den här tråden.

Du har absolut rätt, men känslor och förhoppningar är en stor faktor i hur marknaden utvecklas.

Om inte annat så är vi ju nu i en situation där inget direkt avgörande har hänt, men marknaden är ändå påfallande trög vilket rimligen är kopplat till människors känslor snarare än något annat.
 
Är det ens relevant?
Ja, det tycker jag. Folk har oerhört märklig inställning till ekonomisk risk och de flesta begriper inte att även de själva har en balansräkning som de borde ta fjorton av sina dyrbara minuter från "På spåret" för att försöka begripa.

T ex är det "normalt" att låna 4-5 ggr sin bruttoinkomst till en bostad med endast en minimal kontantinsats. Fantastisk hävstång får man så länge prisstegringen fortsätter, och vi har mängder av medelsvenssons som blivit miljonärer utan att egentligen själva fatta hur det gick till. Kul för dem men lite märkligt.
Det anses även vara fullt friskt och normalbegåvat att använda sagda bostad som bankomat, såfort det finns lite säkerhet över till låneutrymme, för att "investera" i senaste fabriksnya Volvo-SUVen eller varför inte sprätta iväg till Thailand?.

Onormalt som fasen är det att hålla någorlunda i slantarna och investera överskottet på börsen. Skulle man dessutom knysta om att man i sin investeringsstrategi använder sig av en hävstång genom belåning (på 10-15%) med sin värdepappersportfölj så tror ju gemene man att man är dum i huvudet. Tills man förklarar för dem att det är precis så sjunde AP-fonden gör med icke-valsalternativet i PPM (AP7-Såfa). Som de förmodligen äger utan att veta om det... :banghead:
 
Du har absolut rätt, men känslor och förhoppningar är en stor faktor i hur marknaden utvecklas.

Om inte annat så är vi ju nu i en situation där inget direkt avgörande har hänt, men marknaden är ändå påfallande trög vilket rimligen är kopplat till människors känslor snarare än något annat.
Spot on. När man betalar 100 KSEK/m2 för en lyhörd innerstadsetta så är det svårt att hävda att känslor står helt utanför beslutet...
 
Ja det var ett extremt exmpel, men som sagt kontext. Vad är alternativen till att betala tre miljoner för en tvåa? Motsvarande hyresrätt som det inte är kö på kostar >40% mer i månaden.

Ponera att du köper en lägenhet för tre miljoner med 15% kontantinsats och binder lånet till 3% på tio år. Avgiften till föreningen är 2000kr. Din kostnad för ränta och avgift blir då 6500kr. En tvåa med hyra på över 10000kr är inte ovanligt. Det är en differens på 3500kr/mån som över 10 år blir 420kkr.

För mig hade det varit ett ganska enkelt val. Visst det kan gå åt helvete, fast då har vi större problem.
Har redan besvarat detta i ursprungligt inlägg.
 
Spot on. När man betalar 100 KSEK/m2 för en lyhörd innerstadsetta så är det svårt att hävda att känslor står helt utanför beslutet...

Efter ha jobbat nära mäklare och inom bank under tidigare studierna så blir man rädd. Bostadspriserna styrs endast av en sak, hur mycket banken lånar ut! För den vanliga bostadsköparen är det inte frågan om lägenheten är värd såhär mycket, hur min privata balansräkningen ser ut osv. Det enda som spelar roll är hur mycket lånelöftet går att pumpa upp med hjälp av allehanda lösningar.

Men med fallande räntor, bostadsbrist och ständigt ökande priser så förstår jag folk fullt ut.
 
Du har absolut rätt, men känslor och förhoppningar är en stor faktor i hur marknaden utvecklas.

Om inte annat så är vi ju nu i en situation där inget direkt avgörande har hänt, men marknaden är ändå påfallande trög vilket rimligen är kopplat till människors känslor snarare än något annat.

Jag håller med dig. Men samtidigt är det inget nytt, alltså gäller det att vara noga med vilka slutsatser man drar.

Vi kan summera: med minusräntor har det på senare år blivit förmånligt att låna pengar och köpa in sig på bostadsmarknaden. Det har i sin tur öppnat upp för högre priser vid försäljning och en hastigare gentrifiering av många områden. Att ha sina pengar i en bostad har alltid varit en bra affär på lång sikt, och det är med den insikten många har sett till att få en fot in på marknaden, gärna så centralt som möjligt. Det är svårt att klandra dem, även om till och med jag tycker att stockholmspriserna är väl mastiga. Men det beror antagligen på att de skjutit i höjden så kvickt. Hade vi inte haft den låga räntan och ekonomin inte varit lika stark så hade vi troligen ändå sett dessa priser, fast över en längre tidshorisont.

Den snabba gentrifieringen kräver också en mental omställning som kan vara besvärande att göra. Det kan nog vara svårt att inse att man inte längre tillhör den inkomstklass som faktiskt kan bosätta sig i innerstaden. Men även det kommer sjunka in, som det gjort för så många generationer före oss. Slår jag på några stadsdelar i Malmö och Göteborg t ex och jämför med 2012-2013 så har utropspriserna höjts runt 20-30%, i vissa fall mer. De som säljs för utropspris eller omkring är alltså fortfarande en del i att upprätthålla både marknaden och gentrifieringen.

Känslorna kommer alltid finnas med i spelet. Inte minst nu när det blir vinter och många inte har lust att rådda i allt vad en flytt innebär. Då går bostadsmarknaden i ide några veckor, mäklarna åker på semester och vi inväntar årsbeskeden.
 
Ja, det tycker jag. Folk har oerhört märklig inställning till ekonomisk risk och de flesta begriper inte att även de själva har en balansräkning som de borde ta fjorton av sina dyrbara minuter från "På spåret" för att försöka begripa.

T ex är det "normalt" att låna 4-5 ggr sin bruttoinkomst till en bostad med endast en minimal kontantinsats. Fantastisk hävstång får man så länge prisstegringen fortsätter, och vi har mängder av medelsvenssons som blivit miljonärer utan att egentligen själva fatta hur det gick till. Kul för dem men lite märkligt.
Det anses även vara fullt friskt och normalbegåvat att använda sagda bostad som bankomat, såfort det finns lite säkerhet över till låneutrymme, för att "investera" i senaste fabriksnya Volvo-SUVen eller varför inte sprätta iväg till Thailand?.

Onormalt som fasen är det att hålla någorlunda i slantarna och investera överskottet på börsen. Skulle man dessutom knysta om att man i sin investeringsstrategi använder sig av en hävstång genom belåning (på 10-15%) med sin värdepappersportfölj så tror ju gemene man att man är dum i huvudet. Tills man förklarar för dem att det är precis så sjunde AP-fonden gör med icke-valsalternativet i PPM (AP7-Såfa). Som de förmodligen äger utan att veta om det... :banghead:

Ställer mig frågande till din beskrivning av "normalt".
Men vad vet jag, har själv suttit "säker" på bostadsmarknaden i 15 år utan att egentligen bekymra mig.

Om vi tillåts spekulera. Vart är bostadsmarknaden om 20 år?
 
En stor del i bostadsmarknaden är oinsatt folk som tänker att sälja sin bostad och tror på mäklarens värdering, folk i fråga har igentligen ingen aning om hur marknaden ser ut och mäklarna verkar leva kvar i 2014 med utropspriserna. Visst, mäklarna kan sätta utropspriserna lågt för att få bra med pengar utöver utropspris, då de ofta får en större procentuell provision på de pengarna utöver utropspris. Men idag ser jag problemet tvärt om, mäklarna sätter utropspriserna på tok för högt, säljarna vill inte sälja till under utropspris och de sitter kvar i sin bostad. Folk inser inte att det lär bli svårare att sälja framöver med tanke på eventuellt skärpta ammorteringskrav och höjda räntor.
 
När kvällstidningarna märker att antalet klick på domedagsartiklarna om en ev bostadskrasch minskar så börjar de skriva om annat och vips försvinner den kollektiva paniken som vissa verkar ha. Tror på nedgång men inte så blodigt. De enda, med få undantag, som kommer att drabbas är alla mäklare som idag ofta jobbar med 100% provision.
 
Jag är själv spekulant på första egna bostadsrätten i Stockholm och förbluffas över hur folk trissar upp priserna utöver utgångspris, i ett läge där det åtminstone med min bedömning känns extremt osäkert om man skulle få tillbaka pengarna vid en eventuell försäljning. Både jag och min flickvän tjänar relativt bra men jag tycker ändå att allting över 3 mille för en 2:a är väldigt väldigt mycket pengar. Nu har vi iofs extremt låg boendekostnad för närvarande och det enda som sker för mig om jag har is i magen är att jag kan öka min kontantinsats men om det inte är så att man MÅSTE köpa bostad så hade inte jag ställt mig i ett budrace idag iaf.

Som exempel kikade vi på en lägenhet igår som hade en kakelugn men i övrigt var ganska liten och med hopplöst usel planlösning. På två dagar har den gått upp över 700 000 i pris. Fattar inte folk att 700 000 kr är jättemycket pengar? 700 000 kr är jättemycket även för någon med mycket god ekonomi.

Allt för många mäklare har tyvärr det som strategi, "Jag tror du kan få tre millar, men om jag verkligen lyckas göra ett bra jobb vill jag gärna ha 10% extra på allt över det" när de säljer en lägenhet de egentligen vet är värd fyra miljoner. Lätt att motivera när kunderna ändå fått en såpass god värdeökning att de känner sig som kungar oavsett. Det är en debiteringsmodell jag inte kan förstå, antingen finns det väl köpare, eller inte?

Om vi tillåts spekulera. Vart är bostadsmarknaden om 20 år?

Intressant fråga!

Nu spekulerar jag fritt men jag gissar spontant att skillnaden mellan bra och dåliga områden kommer vara större prismässigt och vi kommer se färre områden som är för "medelsvenssons" (typ Vallentuna / Åkersberga, områden som absolut inte betraktas som flotta men inte heller är direkt socialt utsatta), samhället kommer tydligare delas upp i bra respektive dåliga områden.

Detta för att jag ser en framtid där ganska stora grupper går utan arbete, vilket leder till social oro. De med bra kompetens kommer dock vara fortsatt efterfrågade av arbetsmarknaden med höga löner och hög betalningsvilja som följd. Vi kommer se områden som på pappret är rätt så vettiga med bra kommunikationer och så, men där ingen med vettiga inkomster vill bo.

Prismässigt tror jag vi kommer se flera uppgångar / nedgångar innan dess, likt den vi ser nu. Jag tror dock det vore sunt om prisnivån / prisutvecklingen normaliserades och möjligen efter en större tillbakagång började följa löneutveckling / inflation lite mer tydligt.
 
Allt för många mäklare har tyvärr det som strategi, "Jag tror du kan få tre millar, men om jag verkligen lyckas göra ett bra jobb vill jag gärna ha 10% extra på allt över det" när de säljer en lägenhet de egentligen vet är värd fyra miljoner. Lätt att motivera när kunderna ändå fått en såpass god värdeökning att de känner sig som kungar oavsett. Det är en debiteringsmodell jag inte kan förstå, antingen finns det väl köpare, eller inte?



Intressant fråga!

Nu spekulerar jag fritt men jag gissar spontant att skillnaden mellan bra och dåliga områden kommer vara större prismässigt och vi kommer se färre områden som är för "medelsvenssons" (typ Vallentuna / Åkersberga, områden som absolut inte betraktas som flotta men inte heller är direkt socialt utsatta), samhället kommer tydligare delas upp i bra respektive dåliga områden.

Detta för att jag ser en framtid där ganska stora grupper går utan arbete, vilket leder till social oro. De med bra kompetens kommer dock vara fortsatt efterfrågade av arbetsmarknaden med höga löner och hög betalningsvilja som följd. Vi kommer se områden som på pappret är rätt så vettiga med bra kommunikationer och så, men där ingen med vettiga inkomster vill bo.

Prismässigt tror jag vi kommer se flera uppgångar / nedgångar innan dess, likt den vi ser nu. Jag tror dock det vore sunt om prisnivån / prisutvecklingen normaliserades och möjligen efter en större tillbakagång började följa löneutveckling / inflation lite mer tydligt.

En aspekt i ditt resonemang som saknas är att på mindre orter kan hela orten vara "medelsvensson" :)
Ditt resonemang är med största sannolikhet applicerbart på, säg top 20 stora städer i Sverige.
Frågan är om något kan/kommer göras åt de "dåliga" områdena?
 
Tycker det är intressant att se hur det går för alla nya bostadsutvecklare. Oscar properties aktie har gått från 300kr~ till 200kr~, SSM från 60kr~ till 23kr~ osv.

I Uppsala riskerar många mindre aktörer att gå på pumpen, vad händer då med alla som köpt lägenheter?
 
Det är intressant att folk spekulerar i att bolåneräntorna kommer öka. Vad är det som säger att de någonsin kommer öka nämnvärt? Både ur ett finanspolitiskt perspektiv men även ett teknologiskt perspektiv. Med nya regulationer som PSD2 kommer vilken startup som helst kunna hålla på med bolån och via algoritmer automatiserat räkna ut optimal ränta för varje enskild individ baserat på inkomst- och utgiftsmönster. Räntan in för banken kan öka, men räntan ut till kund kommer sannolikt vara oförändrad eller öka knappt nämnvärt och (de i nuläget rätt sjuka om man ser till risknivån) marginalerna för bankerna sjunka.
 
Tycker det är intressant att se hur det går för alla nya bostadsutvecklare. Oscar properties aktie har gått från 300kr~ till 200kr~, SSM från 60kr~ till 23kr~ osv.

I Uppsala riskerar många mindre aktörer att gå på pumpen, vad händer då med alla som köpt lägenheter?
Tänker du nyproduktion ej färdigställd betalar man väl "bara" handpenning?
 
En aspekt i ditt resonemang som saknas är att på mindre orter kan hela orten vara "medelsvensson" :)
Ditt resonemang är med största sannolikhet applicerbart på, säg top 20 stora städer i Sverige.
Frågan är om något kan/kommer göras åt de "dåliga" områdena?
Bra poäng, kanske ser vi då att mindre attraktiva orter i närhet till storstad helt dräneras på betalningsförmåga då "alla" flyttar till första bästa storstad? Det ser man bland annat i Örnsköldsvik kommun där de som bor i närliggande tätorter såsom Husom och vad det nu kan vara flyttar in till centralorten. Trots att kommunen som sådan har en bitvis haltande befolkningsutveckling så har centralorten ändå haft bostadsbrist.

Jag tror samhället i stort kommer få svårt med finanserna framöver (fler äldre som skall finansieras, fler arbetslösa och fler ungdomar som pluggar till 30 års ålder istället för att arbeta) vilket kommer drabba småorter hårt när vägar och service inte längre kan underhållas. Den processen har redan gått ganska långt tycker jag, vilket är lite sorgligt.

Jag tror alltså vi kommer få se en fortsatt stark inflyttning till städerna, inte bara Stockholm utan fler och fler kommer flytta till närmsta större stad såsom Örnsköldsvik osv.
 
Det är intressant att folk spekulerar i att bolåneräntorna kommer öka. Vad är det som säger att de någonsin kommer öka nämnvärt? Både ur ett finanspolitiskt perspektiv men även ett teknologiskt perspektiv. Med nya regulationer som PSD2 kommer vilken startup som helst kunna hålla på med bolån och via algoritmer automatiserat räkna ut optimal ränta för varje enskild individ. Räntan in för banken kan öka, men räntan ut till kund kommer sannolikt vara oförändrad eller öka knappt nämnvärt och (de i nuläget rätt sjuka om man ser till risknivån) marginalerna för bankerna sjunka.
Hålla på med bolån som att förmedla ja, men inte få tillstånd att vara hypotek det har inget med PSD2 att göra, dvs samma krav som tidigare!
 
Tillbaka
Topp